I gårdagens TV-debatt fanns bara försvarare av det bestående, försvarare av kapitalismen och det samhälle vi har. Där fanns ingen egentlig opposition. Inte ens Eva-Britt Svensson, för som Ronny Åkerberg skriver på Röda Malmö, är hon och hennes parti, vänsterpartiet, främst ute efter regeringsposter i nästa svenska regering och då måste man vika ner sig:
Vänsterpartiet är det parti som har de tydligaste systemkritiska kraven, men den strategi som partiledningen med Lars Ohly i spetsen har valt leder till att de radikala arbetarkraven underordnas strävan att få ministerposter i en kommande Sahlin-regering.
Vidare var flera av debattörerna falska och förljugna när de låtsades som om det inte var de och deras partier som röstat igenom FRA-lagen, Ipred, telekomdirektiv och annan repressiv skit de senaste åren. Är vänsterpartiet inget alternativ för den som vill ha ett annat samhälle så är inte heller socialdemokraterna, piratpartiet eller miljöpartiet det:
Marita Ulvskog representerar ett parti som historiskt företrädde arbetarklassen, ville i grunden förändra samhället och införa socialism. Efter några årtionden skedde en anpassning till systemet, men ännu under Palmes tid och högkonjunkturen på 60- och 70-talen genomfördes reformer som var till gagn för vanligt folk.
Därefter gick det snabbt högerut och socialdemokratin valde att anpassa sig till den framstormande nyliberalismen. Partiet blev en av de främsta förkämparna för Sveriges anpassning till EU som i sin tur blev ett redskap för högerpolitikens genomförande i vårt land. Under Göran Perssons tid ledde detta till nedmontering av välfärd och ökade klyftor i samhället.
Miljöpartiet tog sin utgångspunkt i miljörörelsens krav, men eftersom man aldrig tog ställning till samhällsklasserna blev man ett offer för de krafter som för högerut i politiken. Ungefär som Junilistan gjorde sen och som Piratpartiet gör nu. Man väljer att focusera på en aspekt av politiken och tror att man kan driva denna utan att förhålla sig till det kapitalistiska system som ständigt driver fram miljöförstöring och inskränkningar i friheten och demokratin.
Så för den som vill ha ett annat samhälle, som är mot kapitalismen och som önskar mindre övervakning och bättre skydd för integriteten osv finns det få alternativ att rösta på. Egentligen finns det bara ett, ArbetarInitiativet (AI). Några skäl för detta är:
1. Jobben
Jobb försvinner varje dag utan att någonting görs. Vi har träffat många lärare som är upprörda över varsel på skolorna. Snart har personalstyrkan på Volvo Lastvagnar minskat med 75 procent, redan nu är en av fyra ungdomar arbetslösa och det enda regeringen kan lova är att vi får 12 procents arbetslöshet 2011.
Alla partier säger i valet att jobben är viktigast, men bara ArbetarInitiativet (AI) säger att en strid för jobben kräver massdemonstrationer, fabriksockupationer och strejker. Att det behövs ”franska metoder” är troligtvis vår mest populära paroll.
2. Antikapitalism
Kapitalismen är ett system med inbyggda kriser och massförstörelse. GM var igår världens största företag, nu är det satt i konkurs.
En miljard människor saknar mat för dagen, trots att det finns mat i överflöd. Världsbanken säger att ytterligare 53 miljoner människor kommer att pressas ner i extrem fattigdom på grund av krisen och att 200?000 till 400?000 fler spädbarn kommer att dö varje år. Samtidigt fortsätter miljardärerna champagnefesten som om inget hänt.
3. EU-motstånd
ArbetarInitiativet vänder sig mot det EU som kapitalet skapat, mot det nyliberala EU som bara gynnar storföretag, spekulation och kapitalism. Istället vill vi ha ett Europa för den arbetande befolkningen. Ett Europa där vanligt folk bestämmer och som består av mer än delar av Europa. ett rött Europa.
4. Vård, skola, omsorg och service
En massaker på välfärden väntar. Halverad hemtjänst, som föreslås i Kista/Rinkeby, är bara början. AI:s kandidater har väldigt stor erfarenhet av hur man organiserar kamp mot nedskärningar, senast förra veckan genomförde vi tre demonstrationer på temat. I Eskilstuna har AI under våren deltagit i en rörelse som har stoppat skolnedskärningar. Vi agerade mot privatiseringarna av apoteken och järnvägstrafiken och kommer att fortsätta att bemöta högerns privatiseringsfundamentalism.
5. Klimatomställning nu!
Just för att AI ifrågasätter kapitalismen blir vårt klimatprogram trovärdigt. Världens ledare kommer bara med marknadslösningar som är redan bevisade fiaskon. Om kolkraftverk ska förbjudas och vind/sol/vattenproducerad el byggas ut, om transporter på fossila bränslen ska minimeras till förmån för gratis kollektivtrafik och utbyggnad av snabbtåg, om fastigheter ska göras energisnåla, spillvärme tas tillvara och jordbruket bli ekologiskt kan inte produktion för största möjliga vinst längre vara drivkraften.
6. Stoppa rasismen
ArbetarInitiativet agerar dagligen mot rasismen, på arbetsplatserna, i skolor, för att stoppa Sverigedemokraterna och för att hjälpa flyktingar. Nazistiska gruppers aktiviteter kan stoppas genom stora fredliga folkliga mobiliseringar. Facklig solidaritet över gränserna motverkar lönedumpning.
7. För ett nytt arbetarparti
Många håller med om att det inte finns någon verklig opposition idag. S, V och MP har kapitulerat och bundit upp sig vid budgetdisciplinen. I till exempel Sundsvall är det S och V som har beslutat om att ta bort 300 sjukhusjobb. AI är ännu inget nytt arbetarparti, men ett steg på vägen.
AI allierar sig med nya arbetarpartier och vallistor runt om i Europa, till exempel NPA i Frankrike, Bloco de Esquerda i Portugal och PPP i Polen. Vi står för och praktiserar själva att politiker ska leva på vanliga löner.
En röst på ArbetarInitiativet visar att du inte låter dig utnyttjas som passiv röstboskap, utan är med och bygger en rörelse som kommer att fortsätta dagen efter valdagen.
Intressant?
Bloggat: Camp Kent, Proletärbella,
Borgarmedia: SVD1, 2, GP1, 2, AB1, 2, 3, DN1, 2,
Läs även andra bloggares åsikter om Arbetarinitiativet, EU-val, Val, Kamp, Arbetarklass, Rött Europa, Europa, Valdebatt, EU, Samhälle, Politik
(ovastående text om de sju skälen är delvis tagen från en text av Elin Gauffin på AI:s hemsida och bearbetad då det dels fanns några felaktigheter i texten och dels som en anpassning till sammanhanget)
Jag är lite intresserad av hur strejker, fabriksockupation och franska metoder kan skapa nya jobb? Om du strejkar/ockupperar en ”fabrik” (finns inte många som jobbar i fabrik länge – arbetsplats är nog lämpligare) innebär det att företaget får en förlust, inte mer pengar att anställa för?
Hur definierar du en ”arbetare”? Är det fortfarande industriarbetare som menas så är ni för länge sedan i en minoritet och saknar någon större folklig förankring i dagens Sverige. Vad har ni för planer för majoriteten av oss som har utbildning och inte står på fabriksgolvet?
Jaanus:
1. Kamp för jobben gör det möjligt att delta i arbetet för att skapa nya jobb. att överlämna sådant till ekonomer och politiker får bara negativa resultat. Jag har skrivit en mäng inlägg om bilindsutrinoch hur man kan ställa om produktionen i den. Sök på bloggen
2, Det finns ingen som nånsin hävat att arbetarklass är detsamma som indutriarbetare. I alla fall ingen vänstermänniska. Din fråga är därför helt irrelevant. Sök gärna på klassanalys, arbetarklass och liknande ord på min blogg för att läsa artiklar där jag diskuterar just de frågorna.
Då har man lagt sin röst på AI. På vägen till biblioteket så rekryterade jag en röst till. Vilket vara alla jag lyckats övertyga i min omgivning, som jag vet om iaf.
Jaanus,
spelar det egentligen någon roll? Det handlar inte bara om jobb, det handlar främst om makt. Vi ser hur industrins makthavare skapar katastrof efter katastrof, det blir då hög tid att minska deras makt och distribuera den. Det handlar också om pedagogik, vi kan inte bara låta industrins makthavare göra det ena klavertrampet efter det andra utan att det har direkta konsekvenser för dem. Har man någon gång försökt hålla en kapitalist ansvarig för sina handlingar, vet man vilken total avsaknad av självinsikt och skuldmedvetenhet dessa typer har, behovet av uppfostran är mycket stort i denna krets.
Framför allt handlar det ju om att avskaffa dagens fåmannaägande och göra det till ett sant folkligt ägande (inte någon ”stat”) som alla känner ansvar för. Det skapar nya jobb på riktigt.
Nicklas,
precis. Aktiebolagsformen eliminerar ägaransvar, hade ägarna till aktiebolag varit personligt ansvariga som i handelsbolagsformen så hade de agerat på ett annat sätt, med mer ansvar, mer långsiktighet, det kan vem som helst förstå. Om arbetarna styr företaget så har man garanterat att företaget leds av folk som tar ett personligt ansvar, för arbetarna får betala priset med arbetslöshet om de gör fel. Det är en självklarhet att ett ledarskap som inte själva får känna konsekvenserna av sitt agerande är ett dåligt ledarskap.
Det jag inte förstår är hur en ockupation av en fabrik långsiktigt skulle kunna försvara arbetstillfällen. Snarare är det precis tvärtom.
Kortsiktigt försvagas det ifrågavarande företaget då det inte kan producera och därigenom inte heller kan sälja och få intäkter.
/*Resten av inlägget irrelevant och för långt, skriv på din egen blogg och länka*/ #AS
Eftersom det är meningslöst att argumentera med TB så postar jag här lite länkar som visar att han har fel:
http://www.nytimes.com/2008/12/08/us/08chicago.html
http://archives.chicagotribune.com/2008/dec/04/business/chi-thu_republic-windowsdec04
http://archives.chicagotribune.com/2008/dec/07/local/chi-window-factory-sit-in-07dec07
http://www.huffingtonpost.com/2008/12/16/republic-windows-and-door_n_151449.html
http://www.suntimes.com/news/politics/obama/1318766,barack-obama-republic-window-doors-120708.article
http://socialistworker.org/2008/12/11/victory-at-republic
http://socialistworker.org/2008/12/06/republic-window-occupation
TB,
omvänt, hur menar du att det är ett långsiktigt försvar av arbetstillfällen att låta de inkompetenta makthavarna få gå på som de alltid gjort? Du föreslår, göra ingenting som lösningen på ett problem. Inte så lite naivt.
Anders,
TB och hans gelikar vill att vi skall fortsätta att belöna kapitalisternas inkompetens med lägre räntor och ordentliga statssubventioner. I hans värld bevaras arbetstillfällen bäst genom att arbetarna själva betalar sina löner, helst utan att kräva något gengäld.
Anders,
Mitt enkla budskap, som du inte anser det finns plats att motivera, är att arbetsmarknaden inte är något statiskt utan något som förändras över tiden. Att då genom ockupationer eller förbud motvarsel tvinga kvar det som inte har möjlighet att överleva långsiktigt är kontraproduktivt, resursförstörande och bakåtsträvande.
TB: Inget är statiskt. Självklart. Det är ingen som ifrågasätter det. Att tro att man inte kan förändra genom aktiv handling (som verkar vara din uppfattning) är att acceptera att andra bestämmer hur utvecklingen ska gå. Vi menar att arbetarna ska ta tag i saker och bestämma vart utvecklingen ska gå.
Det finns inget som sker av sig själv utan allt är ett resultat av mänskliga handlingar. Dvs utvecklingen och förändringen kan gå åt olika håll beroende på vilka som agerar och vilka som bestämmer. Agerar inte arbetarna så bestämemr kapitalisterna, de rika. Därför tycker vi att arbetare ska ta saken i sina egna händer och inte överlåta besluten åt regeringar och kapitalägare.
Ockupationer etc blir då utmärkta redskap för att tilltvinga sig en del av makten. En viss bestämmanderätt.
Anders:
Utifrån din ideologiska utgångspunkt (…som jag inte delar) kan jag se en viss logik i ockupationen (…så länge denna inte innefattar att någon frihetsberövas) som ett uttrycksmedel för en annan bedömning av vägen framåt för ett företag.
Däremot ser jag inte logiken i förbudet mot varsel som väl också är ett av Arbetarinitiativets krav. Ett förbud mot varsel innebär definitionsmässigt att det inte går att ta hänsyn till de förändringar på arbetsmarknaden som ständigt pågår.
TB: Du har en poäng i ditt påstående nummer två. Men om jag tolkar det som ett sätt att göra processen lite långsammare för att arbetarna (och tjänstemännen) ska kunna (och hinna) engageras i förändringsprocessen så blir det från min utgångspunkt en logik i det hela. Men det kan tolkas utifrån en mer rigid ståndpunkt och då kan det vara en olycklig formulering som jag ser det.