Borgarna i Stockholm bygger fel och gynnar bilismen

Borgarna i Stockholm säger att de vill skapa en stad där det ska var lätt att promenera, en stad där det är nära till allt. Men verkligheten är en annan. Man bygger så det knakar för att bilismen ska öka och låter bli satsningar på kollektivtrafik. Man bygger biltrafikleder som Förbifart Stockholm och ställer in satsningar på nya tunnelbanelinjer:

• Explosionen av stora köpcentrum som står emot viljan till blandad stadsmiljö.

• Utbyggnad av E18 som motorväg ökar bilstadens utbredning.

• De stora summor som ska läggs på biltunnlar för Förbifart Stockholm ger en kraftig förstärkning av bilgenererat stadsmönster i väster. Det står emot möjligheten att bygga vägar och spår, bra kollektivtrafik och en tät stad.

Man säger att man ska satsa på förtätning och blandstad, men det blir ofta inte så mycket med det, utan i slutändan tycks det bli enanvändningområden lik förbannat. Stora bostadsområsen utan några möjligheter till olika typer av verksamheter eller affärer. Delvis för att man i själva verket inte bygger blandat utan skiljer ut verksamheter i vissa kvarter, bostäder i ena ändan av det planerade området osv. Delvis för att man fortfarande skiljer ut biltrafiken från gångtrafik och cyklister. Nåt som garanterat dödar en stadsbebyggelse. Istället borde man bygga allt nytt i form av kvarterstäder med blandad trafik på gatorna. Gatorna kan gärna göras som det som kallas gårdsgator i Göteborg. Gator där biltrafiken är tillåten, men den måsta anpassa sig till gångtrafikanterna.

När det gäller det här med grönytor så kulel jag vilja säga att det finns tre typer av grönytor i en stad. Dels finns det planerade parker. Är de stora nog så används dessa områden i stor utsträckning och av många människor. Små parker i samma storlek som ett hus är dock i allmänhet inte så använda. Men består de av en lekplats kan det vara annorlunda.

Den andra typen av grönyta är naturområden som inte bebyggts. Ofta är detta strandkanter, branta sluttningar, bergknallar. Dessa områden används ofta väldigt lite och många upplever dem som otrygga på grund av en ovana vid natur kanske, vad vet jag. Är det stora områden så kan de lämnas som gröna lungor, men mindre områden bör bebyggas som en del av stadens förtätning. Sluttningar kan ju bli kvar i större utsträckning än andra områden, då de är dyra och svåra att bygga på.

Den tredje typen av grönområden som finns är små ytor som liksom blivit kvar mellan gator, kvarter, byggnader. I funkisområden och miljonprogramsområden kryllar det av sådana ytor och områden. De används nästan aldrig till någonting utan bara finns där till ingen nytta. Dessa områden bör bebyggas som en del av en förtätning av staden.

Samtidigt kan man passa på att förvandla en del av mijonprogramsområden och funksiområden från 40-tal och 50-tal till mer fungerande stadsbebyggelse med mer liv i. För det krävs byggande av gator, förbättring av kollektivtrafik konstruktion av kvarter osv. Och när det gäller grönområden är det ordnade parker man ska satsa på. För det är dem som människor i gemen utnyttjar.

Kom ihåg, en tätare stad är en miljövänligare stad. Det är inte alls en miljökatastrof. Det kan vara negativt för en del kringboende, men i det stora hela är det positivt.

Intressant?
Borgarmedia: SVD,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Blogged with the Flock Browser

Tags: , , , , , , , , , ,

Advertisements
  • biffen

    Östermalm är enda stället i sthlm som är fredat från bebyuggelse för att där bor moderaterna.Södermalm däremot är sönderbyggt, inte många grönområden kvar.. där ska proletariatet trängas in som på 1800 talet och östermalm ska borgarna bo , så står det i hemliga boken som moderaterna har……..som jag faktiskt han läsa innan sture tog den.
    UPP TILL KAMP

  • Strutsman

    /*off topic samt påståenden som påstår att jag skrivit saker som jag inte skrivit, borttaget*/ #AS

    De små gräsplättarna som du menar att man inte använder bidrar förresten visst till ökad livskvalitet i städerna. Det är helt enkelt ofta vackert med små gröna plättar här och där. När det gäller att göra staden mer miljövänlig är det bättre att titta på närheten till kollektivtrafik, så att man inte bygger nytt på platser som saknar kollektivtrafik. Centralt läge är inte lika viktigt som goda kommunikationer (vilket man ju liksom oftast får på köpet i centrala lägen). Om en stad fortsätter at växa blir det förstås förr eller senare oundvikligt. Men man kan ju faktiskt prova att bygga lite på höjden också; det är ju bara en annan form av förtätning.

  • Pingback: Är moderaterna verkligen så ansvarstagande?()

  • Sven

    Biffen, du bortser helt och hållet från att Östermalm är väldigt tätbyggt och det finns inte många platser kvar att bygga på. Det gröna som finns består av små parker. Men det pågår ju trots allt planering för ett par nya hus inne i stadsdelen. men man måste vara rädd om den lilla grönska som finns kvar.

    På Södermalm däremot finns det däremot fortfarande mycket mark att bebygga eftersom innerstaden aldrig växte ut över hela ön. Och det finns även fastigheter som kan rivas eller ändra användning. Och funkisområden som är aldeles för glest byggda för att fungera som innerstad. Det går att förtäta rejält med fortsatt bra gröna kvaliteter, Östermalm kan faktiskt tjäna som förebild!

    Summa sumarum, Söder ska fortsätta förtätas. Förstår för övrigt inte varför du släpar in trött klassretorik. Söders nya befolkning kommer ju knappast vara något proletariat. Dom som väljer att bo tätt är ju oftast den rikare delen av befolkningen.

  • En mycket stor andel av s.k. grönytor är i verkligheten bullerzoner runt motorleder. Kan med fördel bebyggas, liksom motorlederna kan göras om till avenyer. Det finns ingen anledning att köra fort i stan, har man bråttom kan man ta den t-bana som naturligtvis bör finnas under avenyn.

    Det finns en typ av park Anders inte nämner men som det borde finnas mer av – mikroparker av typ Centralbadets park i Stockholm. Finns ett överflöd av i sydspanska städer, ofta mitt inne i kvarter där de är tillgängliga för allmänheten genom portar. Mycket avstressande att komma in dit från en stökig gata. Men såna parker kräver skötsel – till skillnad från de kvarglömda gräsmattor med busksnår som i nutidens förorter går under skämtnamnet grönområden.

    Och Sven: Områden som i synnerhet bör bebyggas i Stockholm är det som ligger alldeles utanför innerstan men som skulle kunna bli innerstad. Så populärt som det är att bo i innerstan i Stockholm skulle man minst behöva fyra fem innerstadsdelar till – t.ex. kallade Nacka, Johanneshov, Liljeholmen, Västra Kungsholmen, Solna.

  • Anders_S

    Tack för den kommentaren, Jan. Jag håller med dig om innehållet i ditt inlägg.

  • AT

    Jag håller med dig i stort, men borgarna bär inte ensamma ansvaret. Tyvärr har vänstern i stockholm ingen övergripande vettig stadspolitik. Både (v) och (mp) protesterar ofta mot bra förtätningar, senast nu vid engelbrekt. Man talar gärna på ett lite nedlåtande vis om att förorterna har en massa kvaliteter, men berör inte huvudproblemet: att ett minimalt stadsbyggande har tvingat ut oss i arbetarklassen från stan.

  • AT: Du har alldeles rätt! Apartheidpolitik med townships för arbetare har bedrivits av alla regeringar sen 1935 ungefär.

    Idén föddes ursprungligen i Frankrike och las fram på 1850-talet av en sociolog vid namn Le Play som botemedlet mot revolutioner. Napoleon III nappade begärligt.

    Sen togs det upp i Sverige av en organisation som hette Centralförbundet för socialt arbete som ett sätt att utrota arbetarnas dåliga moral (= bristande respekt för den privata äganderätten). Det var samma organisation som drev på steriliseringar av påstått mindervärdiga individer under mellankrigstiden (Sten O. Karlsson: Arbetarfamiljen och det nya hemmet, Symposion 1993).

    Sen tycks det ha rullat på av sig själv. Det hade blivit konventionell klokskap att folk stinker och att det måste vara så långt som möjligt mellan dom. Det är tragiskt – inte bara för att vår privata logistik blir omöjlig, men också för att vi som samhälle tvingas betala enorma kostnader för infrastruktur. Poängen med städer är ju från början att det ska vara nära – nära mellan människor, och nära mellan människor och aktiviteter.