Sydsvenskan skriver idag om en ung man som under sitt liv som tonåring och ung man upprepade gånger överfallit andra människor och misshandlat dem. Den unge mannen kan inte dömas därför att han är svårt autistisk och inte anses förstå vad han gör. Dvs han har inget uppsåt med sina handlingar. Det är möjligt att det är så, men jag tror inte det är så med all autister. Att de inte förstår vad som händer och vad de gör alltså. Så det är nog troligt att den aktuella unge mannen har fler skador/störningar ihop med att han är autistisk.
Genom att den unge mannen inte har något uppsåt med sina handlingar innebär att han inte kan straffas för misshandelsbrotten. Vilket naturligvis är helt riktigt. Begriper man inte vad man gör så har man inget uppsåt och kan alltså inte dömas för brott som kräver uppsåt.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Brott, Straff, Misshandel, Autism, Sjukvård, Samhälle
Självklart så kan man inte straffas när man inte begriper vad man gör, däremot så kan man låsas in permanent så att man inte orsakar mer skada. Vi kan ju inte ha såna här ute i samhället oavsett hur ovetande de är om saken.
Visst, men då måste han tvångsvårdas. Med det senaste fallet har han attackerat och misshandlat fyra månniskor på ett fåtal år. Att hans pappa varit närvarande vid flera fall visar enbart på att anhörigvård inte är tillräckligt i detta fallet. Förr eller senare kommer någon att dö.
Fast allt detta öpnnar upp för en diskussion som politikerna inte är villiga att ta: att prata om konsekvenserna av psykreformen på 90-talet. Tyvärr är det nog så att psykiskt sjuka människor istället kommer att dömas till fängelse. Framför allt efter den senaste reformen där man inte längre skall kunna dömas till rättpsykiatrisk vård.
MJE: Han har fått tvångsvård under perioder. När det gäller psykvårdsreformen på 90-talet så är detta nog en typisk konsekvens av den. Det finns idag inga institutioner där sådana här personer permanent kan vårdas (och därmed har du också fått ett svar, Jonas)
Även om han inte kan dömas pga av sitt handikapp, så borde i alla fall den som blivit ”misshandlad” kunna få för sveda och värk. För i grund och botten så är det dock ändå ett brott som begåtts och under uppsyn av sina assistenter, för han var nog inte ute och promenerade själv då detta hände med den äldre damen. Nu skall man inte jämföra människor med hundar, men man kan se det lite som att släppa lös en pittbull utan hundförare och då blir hunden en fara för folket runt omkring.
Nu är jag ingen läkare, men eftersom hans våldsbeteende tillkom i puberteten så kan det vara på sin plats att kastrera honom. Mindre testosteron borde ju med all säkerhet pacificera honom. Efter så många överfall, oavsett uppsåt eller inte, så har han (hans förmyndare) förverkat rätten att vistas bland offentligheten. OM han offrar sin manlighet så kan han kanske få rätt att vistas bland gamla och barn igen. Hans förmyndare som fortsätter och ta med honom ut bland oskyddade borde hållas ansvariga för hans handlingar. Hur tragiskt och tråkigt hans öde än är, så ska inte andra behöva lida för det. Hade det varit min femårig dotter, så vet jag inte vad jag hade gjort.
/*Eftersom ingen hävdat att du begärt tvångsvård så är din kommentar en upprepning av vad du tidgare sagt och därför borttagen*/ #AS
Det finns ingen balans längre i hur vi diskuterar och tar jhand om problem liknande det som beskrivs i srtikeln. Det handlar uppenbart endast om huruvida denna speciella pojke/man inte ksn stå för sina handlingar. I detta fallet beror det på sjukdom. Detta är naturligtvis beklagande men oskyldiga och ansvarstagande människor oavsett ålder och kön ska ju inte drabbas av detta. Hur mycket berättades det om den drabbade kvinnan? Varför är det inte synd om henne?
Intill det att vi vet hur vi ska ta lösa problem som är så allvarliga och har sådana konsekvenser som i detta fall, måste vi i i alla fall säkra omgivningen. Det kan aldrig bli fördel till brottsutövaren. Det tror jag nämligen är den farligaste av alla signaler och kan leda till riktigt stora problem på sikt.
Marco Baroni: Vem har sagt att det inte är synd om henne. Ingen så vitt jag vet. Det är klart det är synd om henne. Men det är synd omd en unge mannen också.
På grund av att vårdinrättningar av det slag som skulle behövas i detta fall inte längre finns, varken för pykiskt sjuka eller för utvecklingsstörda så kan samhället inte göra mycket mer än det gör. Det fanns många problem med dessa inrättningar, men att avveckla dem alla var nog att gå för långt.
Nej. Kan inte se att vi idag ska fortsätta ta hänsyn till brottslingar utifrån motiv, medvetenhet, uppväxt och social bakgrund etc. Anser vi snabbt ska vända tillbaka och se till handlingen och samhällets bästa. Dvs skapa ett säkrare land med inlåsta våldsmän.
Mattias: Vad menar du med inlåst? Inlåst utan rättegång? Vård? Eller vad? Det förstnämnda är jag mot, det är odemokratiskt, rättsosäkert och inhumant, det andra är jag för. Men regeringarna i vårt land (sosse- såväl som högerregeringar) har varit mot detta.
Samhällets bästa? Vi har redan en av världens lägsta brottsfrekvenser, men det är klart att det kan bli bättre. Men tyvärr, inlåsning löser inte de problemen. Det har inte fungerat i USA och fungerar ingen annan stans heller.
Och så vitt jag vet så har ingen utan uppsåt nånsin ( ia ll fall i modern tid) kunnat dömas för brott som kräver uppsåt. Det är liksom inget som ändrats de srnaste 50 åren. Så frågan är vad vi sk agåt illbaka till. Det vi alltid haft och som är smma som vi har nu?
Den som har autism har redan som liten svårt att förstå sociala sammanhang. Omgivningen försöker ofta tvinga dem till att klara av saker på en nivå de inte klarar och i sammanhang de inte förstår.
De tvingas leva på våra villkor och den kommunikation de möter blir ofta till 99% negativ.
De tvingas gå i en skola där de inte förstår varför de är där och vad de skall göra där.
De tvingas sedan bo i boeenden där det är personalens behov som alltid kommer först och där eventuella beteendeproblem medicineras bort istället för att man försöker hitta orsakerna som ofta ligger i en extremt stressande omgivning för den som har detta funktionhinder.
Naturligtvis är det inte alltid så här, men det är det tillräckligt ofta för att det skall vara vanligt förekommande.
Med rätt förhållningssätt där man i första hand försöker sätta sig in i individens behov och försöker hitta orsakerna till beteendeproblem i hur vi runt omkring beter oss och hur situationen i sig ser ut så uppstår oftast inte den här typen av situationer.
I det här fallet så är det trots allt assistenten och pappans ansvar att det kunde hända. Det går inte att släppa närvaron i en minut och tro att allt skall gå bra.
Om en person innehar en pitbull som attackerar andra människor kan denne dömas för oaktsamhet. Det borde även gälla pappan i det här fallet. Grabben borde nätt och jämt hinna med en smocka innan hans pappa är framme och stoppar honom. Att slinka fram efter en fullbordad misshandel och be om ursäkt vittnar om synnerligen uselt omdöme…
@Anders_S: ”Vi har redan en av världens lägsta brottsfrekvenser”
Inte så konstigt när grov misshandel uppenbarligen inte är ett brott här, som i detta fall… eh.
Men allvarligt talat så bör ju hans förmyndare/skötare bytas ut om inte annat. När killen misshandlar folk om och om igen så kan man ju inte annat än konstatera att de har misslyckats grovt.
Pelle:
Så den autistiska är en hund?