Man kunde tro att G20-mötet i Pittsburgh främst skulle ha handlat om hur G20-länderna borde hantera den ekonomiska krisen. Den frågan tycks dock ha skjutits i bakgrunden. Istället upptogs den mest medieuppmärksammade delen av mötet av det “chockande” beskedet att Iran byggt en andra anrikningsanläggning nära staden Qom.
Men för det första var denna anläggning känd för USA och andra väststater – via satellitspaning – för minst två år sedan. För det andra hade Iran rapporterat till IAEA, FN:s atomenergiorgan, om anläggningen ett par dagar innan G20-mötet, och att igångsättningen av denna låg 18 månader bort.
Ingen vill att Iran utvecklar kärnvapen. Iran hävdar heller inte att man eftersträvar sådana. USA/EU, och framför allt Israel, anser hursomhelst att Iran utgör ett “livsavgörande hot” mot omvärlden, och kräver att Iran avvecklar sitt kärnkraftprogram. Hotet om “förlamande sanktioner” (bland annat bensinembargo) mot Iran är reellt, speciellt sedan amerikanska kongressen sagt ja till dessa. I detta sammanhang gäller det dock att känna till viktiga fakta:
– Iran har för länge sedan undertecknat NPT, det internationella ickespridningsavtalet. Detta ger landet en “oförytterlig” rätt att utveckla kärnkraften, inklusive låganrikning av uran för fredliga ändamål.
– Irans kärnkraftsprogram har under de senaste åren utsatts för fler vapeninspektioner (från IAEA än något annat land.
– Det finns ännu ingen rapport från IAEA som hävdar att Iran “avlett” delar av sitt kärnkraftsprogram i militär riktning.
– Ingen amerikansk underrättelsetjänst har heller kommit med bevis för att Iran har ett militärt inriktat kärnkraftsprogram. Tvärtom, hösten 2007 meddelade NIA, den samlade underättelsetjänsten, att Iran lagt ner den militära delen av kärnkraftsprogrammet 2003; en värdering man håller fast vid även idag. De flesta seriösa bedömare anser också att Iran står flera år från fungerande kärnvapen – om det nu vore landets avsikt.
– I Mellanöstern finns idag endast en kärnvapenmakt, Israel, med uppskattningsvis 200 kärnvapen. Israel har aldrig offentligt erkänt existensen av dessa, aldrig undertecknat ickespridningsavtalet och således aldrig öppnat sina anläggningar för IAEA-inspektion.
USA och EU hävdar att Iran “must come clean”, att man måste samarbeta med IAEA och efterleva FN:s resolutioner. Hillary Clinton säger ödesbådande i amerikansk TV att “Iran inte kan göra något som kan bevisa att dess kärnkraftprogram är fredligt”. För stora delar av världsmedia och världsopinionen – som hämtar sin näring från sådana källor – tycks “Irans kärnvapen” vara en realitet. Nu återstår bara hårda tag, “alla alternativ finns kvar på bordet”.
Parallellt med denna konfrontationsretorik existerar en annan verklighet, med samtal, diplomati och allsköns kohandel. Och man måste skilja på vad som är spel för gallerierna, och vad som är den exakta agendan.
I motsats till Clintons kategoriska uttalande, så finns verkligen en fredlig/diplomatisk möjlighet att lösa frågan om Iran och dess kärnkraftprogram: IAEA:s inspektioner. Ett land kan mycket väl starta ett hemligt kärnkraftprogram, om internationella inspektörer inte finns på plats. (Iran gjorde så!) Men, att sedan gå vidare – med IAEA:s folk på plats – och utveckla anrikning av uran kan inte ske oupptäckt. Det är omöjligt att ens låganrika uran utan att satelliter, monitorer utifrån och andra detektorer ger signal.
Men USA/EU & Israel ser inte IAEA som ett instrument som kan lösa frågan. Frågan för dem är inte att få klarhet om kärnkraftprogrammets status i Iran. Den verkliga frågan är “regime change” – att störta Irans regering. USA har därför försökt korrumpera och topprida IAEA på olika sätt, till exempel genom att köpa röster (Indien), för att tvinga upp Iran-fallet i FN:s säkerhetsråd. Så lyckades man också till slut få rådet att utfärda en resolution om att Iran måste avbryta sin anrikning av uran – helt mot IAEA:s statuter och rättigheterna i ickespridningsavtalet
Vi socialister kan tycka att internationella överenskommelser är luft värda – och inget som angår massorna. Men så är det inte. Vi är mot kärnvapen, och till och med kärnkraft. Vi är självfallet också emot Ahmadinejad, polisförtrycket och teokratin. Men även folk som framhärdar under auktoritära regimer har rättigheter. Inte minst rättigheten att slippa bombningar och förödande sanktioner, när imperialisterna trampar på sina egna lagar för expansiva syften. Därför måste USA/EU:s och Israels manipulationer och hyckleri i “Iran-frågan” oupphörligt avslöjas och IAEA få utföra sina inspektioner.
Obama står nu med Nobels fredspris runt halsen. Är den en hjälp för freden – det vill säga en kvarnsten runt hans hals – ett hinder för den Iran-agenda USA drivit under åtskilliga presidenters tid; eller är det en segerkrans för imperialismens planer mot Iran?
Internationalens ledarredaktion
Intressant?
Bloggat: Intisbloggen, Röda Malmö,
I media: SVD1, 2, 3, DN1, 2, 3, AB1, 2, 3,
Läs även andra bloggares åsikter om G-20, Hillary Cllinton, IAEA, icke-spridningsavtalet, Irans kärnkraftsprogram, Obamas fredspris, Pittsburghmötet, urananrikning, Politik, Samhälle, USA, Iran, Imperialism
Det är som vanligt Iran som är under hot, tittar man på erfarenheterna från Israel och Sydafrika (som samarbetade och även Sydafrika skulle haft interkontinentala missiler idag om det inte vore för avrustningen när apartheid föll) så tar det dessutom lång tid innan Iran – om de vore aggressiva skulle vara ett hot eller ens ha möjlighet att använda hot mot omvärlden. Grannarna ja möjligen, men de vill knappast hamna i konflikt med vardera Pakistan eller Israel.
Världssamfundet har redan fått Indien att sluta sälja bensin till Iran. Samtidigt köper fortfarande OECD-länder olja från dom. Så de får ju ganska korsade signaler. Indien hjälper de ju som sagt på kärnenergiområdet också trotts att de aldrig kommer samarbeta med IAEA fullt ut.
Iran är inte i konflikt med omvärlden, tydligen tycker inte grannnen Ryssland att de är något hot heller. Men ändå ska de straffas.
Dessutom har Obama erkänt iom avvecklingen av missilskölden att Iran inte är något hot, inte är någon rouge state som kan eller vill attackera Europa. Men från Israel hörs det högre än aldrig förr om hur farliga dom är. Själv tror jag det blir betydligt farligare ifall de lyckas destabilisera Iran. Startar de en militär konflikt med varandra så finns alltid risken att det används kärnvapen mot Iran. För Iran kommer ju svara på militära angrepp.
Sen kan man å andra sidan fråga sig varför inte Israel anses vara en farlig stat när de är en erkänd spridare av kärnvapen och långdistansrobotor. De är också en militär stormakt. Ett av världens mest militariserade länder som också har världens mest avancerade vapen. Utöver kärnvapnen. Sån stor militär har man inte bara för att försvara sig. De kan mäta sig med europeiska länder flera gånger deras storlek. Trotts det är allt ett existentiellt hot. Vilket gör mord och preventiva krig helt ok för dom. Så man kan ju fråga sig vem som är farlig. Proportionalitet har de iaf inte hörtalas om. Israel fördöms inte ens för att de skaffar sig kapacitet att slå hela Europa med kärnvapen. Något de knappast behöver. Indien och Pakistan saknar det. Sydafrika var det viktigt att de inte fick det, men det gäller visst inte landet som hjälpte dom. Men Israel uppmärksammas inte ens i media om det. Det är bara en nyhet när deras favorithatobjekt gör något. Iran fördöms tom för att de importerar datorer som används till raketutveckling. Vilket självklart inte är tillåtet enligt amerikanska embargon, men media verkar ju inte leva i verkligheten man kan inte stoppa någon från att skaffa datorer. Amerikanska embargon gäller alla varor för alla syften, alltså även Iranska bloggare. Även Iranska bloggare som besöker butiker utomlands. De borde väst ha lärt sig iom comeconblockaden. Man kan inte särbehandla på detta sätt.