Ulf Bjereld har formulerat fyra regler för hur man motverkar framgångar för Sverigedemokraterna (SD). Det är enkla och fönuftiga:
- För det första bör man inte göra det högerpopulistiska partiet till en partipolitisk stridsfråga mellan sig.
- För det andra bör man inte lyfta upp högerpopulisternas frågor på den politiska agendan, eller försöka vinna till sig opinionen genom att anamma högerpopulisternas språkbruk.
- För det tredje bör man inte bjuda in högerpopulisterna till debatt i forum dit de själva inte vunnit tillträde av egen kraft
- För det fjärde bör man inte bemöta hotet från högerpopulisterna med blocköverkridande överenskommelser.
Det betyder att Sverigedemokraterna inte ska bjudas in till debatter, inte borde ges utrymme imedia så som Aftonbladet gjorde med Åkesson och man ska definitivt inte öppna upp för samarbete mellan det borgerliga blocket och oppositionen. Det senare ger Sverigedemokraterna möjligheten att framställa sig som ”den enda oppositionen” och det är helt säkert sätt att garantera dem en plats i riksdagen. Vansinnigt helt enkelt.
Man ska inte heller som Fredrik Malm och Maud Olofsson, ta någon debatt med SD i offentliga medier. Tar man debatten ger man dem utrymme och de enda som tjänar på det är SD. Att som Aftonbladet ge dem utrymme att sprida sin rasism i form av islamofobi är också heltokigt. Människor vet att SD är rasister och risken är att det främst blir SD som tjänar på uppmärksamheten. Isolera dem och nonchalera dem är kontentan av Ulf Bjerelds recept.
Men Ulf Bjerelds recept är inte tillräckligt. Det behövs mer. För att dra undan grogrunden för Sverigedemokraternas grumliga tankar och för det växande stödet till dem behövs en fokusering på ekonomisk jämlikhet. Istället för en borgerlig politik som ökar klyftorna i samhället, företrädd av både regeringsalliansen och oppositionens två största partier, socialdemokraterna och miljöpartiet, behövs också en politik som baseras på arbetarklassens intressen. Istället för en postmodern identitetspolitik behövs en arbetarklassbaserad politik. Endast då kan grogrunden för rasismen som utgör SD:s näringslösning och grogrunden för stödet till dem ryckas bort. Det är helt enkelt rikingarna som är problemet.
Intressant?
Läs mer: Motbilder, Forum för frihet, Jinge, Röda Malmö, Internationalen,
Borgarmedia: SVD1, 2, 3, DN1, 2, 3, AB1, 2, 3, 4, BLT,
Läs även andra bloggares åsikter om Sverigedemokraterna, Fredrik Malm, Jimmie Åkesson, Ulf Bjereld, Maud Olofsson, Rasism, Politik, Samhälle
Aftonbladets artikel var bra av ett enda skäl. Innan detta hade många politiker och journalister försökt framställa SD som rumsrena och möjliga samarbetspartners. Det är betydligt svårare nu efter den stolliga soppa som partiets företrädare publicerade i offentligheten.
Hampus: Ja, du har rätt på den punkten. Men jag känner ändå tveksamhet.
Jag tycker förvisso att man visst bör bjuda in dem till debatter om de har dåliga argument så faller de ju i debatten.
Problemet är bara att våra riksdagspartier befolkas av folk som inte kan debattera. Att frysa ut SD har ju bara varit bra för dem.
Problemet är att SD inte har några problem med att överdriva och hitta på saker i debatterna. Någon sådan går inte att debattera med på ett meningsfullt sätt. Maud Olofsson var ett bra exempel på en som misslyckades totalt, liksom tidigare Lars Leijonborg i Danmark.
Bättre att de låter bli om de är så amatörmässiga att de tror det räcker med att skrika högt och käna sig självrättfärdiga. Ska de debattera får de hårdstudera 1-2 månader innan istället för att tro det räcker med att hoppa in och leka lattjolajban.
Hampus Eckerman:
Jo, våra politiker är dåliga på att debattera eftersom de bara är vana vid sin skyddade verkstad. Kolla bara på alla riksdagsmäns bloggar så ser du med vilken förvåning och/eller tystnad de bemöter argument från utanför murarna.
Kolla bara på Mona Sahlins försök: ”Är inte Zlatan svensk?” osv. Förtryckta frågor och svar fungerar dåligt om man inte får de förväntade frågorna och svaren.
Men det är kanske ett skäl till att inte låta våra politiker ta debatten, knappast ett skäl att inte ta debatt med nyrasismen.
Just nu går det mesta Sverigedemokraternas väg genom att politiker och andra tyckare verkar tävla med varandra om olika sätt att utesluta Sverigedemokraterna från debatten. Ett förfarande som i sig inte kan ses som överenstämmande med demokratiska ideal om allas rätt att komma till tals. Detta ger bara Sverigedemokraterna ett martyrskap som man inte är sena att ”profitera” på.
Avslöja istället Sverigedemokraternas politik och retorik med sakliga argument i en saklig debatt. Detta är inte särdeles svårt, se till exempel http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3681183.svd
Ja, det meszta tycks gå Sverigedemokraternas väg genom att politiker och andra tycks tävla med varandra om att ge SD medieutrymme genom att delta i debatter mot dem. Samtidigt som de säger att SD:s åsikter inte överensstämmer med de demokratiska ideal om likabehandlande och förbud mot rasdiskriminering.
SD har inte mer martyrskap än socialistiska partiet, APK, Ankeborgspartiet eller alla de andra grupper som ingen tjoar om att ta debatten med.
Hampus Eckerman:
Men SD är ju största parti utanför riksdagen. Däremot är de väl inte mer uteslutna än PP, skillnaden är att PP inte utnyttjar sitt utanförskap.
Problemet som socialister m.fl. har är ju att deras väljarbas luras att rösta på V och ibland t.o.m S. Fp försökte ju stjäla SD:s väljarbas men klarade inte av motvinden, men det hade nog fungerat annars.
Under en lång tid har olika mindre vänsterpartier legat på kring 2%, ungefär samma som SD. Ingen babblade då om att man måste ta någon debatt. Och ingen gör det fortfarande.
Enda skillnaden på de och SD är fortfarande att SD får 100-dubbla medieutrymmet vilket ger utslag i opinionsmätningar. Gav man det utrymmet till exempelvis Rättvisepartiet socialisterna, medans SD fick samma som de små vänsterpartierna idag skulle det se anorlunda ut.
Det vor nog tyvärr nödvändigt att Aftonbladet tog in debattartikeln eftersom SD hade börjat behandlas som ett helt vanligt parti i media. Se t.ex. rapporteringen från deras kongress i Ljungbyhed, som inte går att skilja från hur det brukar rapporteras från de riksdagspartiernas kongresser. Expressen hade också publicerat en debattartikel där SD framställde sig som lika (o-)farligt som KD: http://www.expressen.se/debatt/1.1744485/jimmie-akesson-bra-att-hagglund-sagar-kultureliten
Artikeln i AB följdes dessutom upp med en rejäl granskning, som borde ha gjorts tidigare, men som nu blev helt naturlig och självklar med tanke på innehållet i artikeln. Så SD kan inte framställa sig varken som martyrer eller feltolkade.
Hampus Eckerman:
Det kan ju inte stämma när övriga röster efter att SD räknats bort bara ligger på 2-3%, vilket parti är det som legat på ca 2% av dessa?
Provanum, har för mig att Socialistiska Rättvisepartiet legat på kring 2% i en undersökning tidigare. Ingen tog någon debatt då, medietystnaden var total. Istället valde man att skriva om det procentuellt likvärdiga Juni-listan. Som genast ökade drastiskt.
Vad menas egentligen med punkt två?
För det andra bör man inte lyfta upp högerpopulisternas frågor på den politiska agendan, eller försöka vinna till sig opinionen genom att anamma
Ska inte alla frågor befolkningen i demokrati är intresserade av diskuteras? Ska därmed endast de av etablissemanget godkända frågorna lyftas?
/*off topic, borttaget*/ #AS
Det innebär ju dessutom att politikerna aldrig lär sig diskutera annat än det förutbestämda.
Richard: Ingen har sagt att politiska frågor inte ska diskuteras. För en närmare utläggning av vad punkten innebär föreslår jag att du följer länken til Ulf Bjerelds inlägg.
Jag tror de festa svenska Nasister tror att om SD någongång ledar landet, de kommer att få glida runt med Jimmy eller Adolph eller vad han då heter i hans Mercedes cab/stab bil. Hehe.. Tyvärr, de flesta från Tredje Riket fick bara bära tunga vapen och slås i tunga lera eller simma för livet när mina föräldrar och föräldrarsyskon sänkt deras skepp eller lyckades till sist skjuta de i huvudet. Inte lika romantiskt kanske.. Vakna för helvete.