”Falska” uppgifter om förmögna svenskar och fel att pengar ska ge makt

Listan på de 10 rikaste svenskarna är falsk på flera sätt. När det gäller exempelvis Kamprad så är det ett upskattat värde av vad IKEA-koncernen, eller rättare sagt, de tre IKEA-koncernerna, Problemet är att Ingka (som äger varhusen och varuhusrörelsen) ägs av en stiftelse. Det handlar alltså inte om en i formell mening privat förmögenhet utan om en uppskattad förmögenhet om det vore så att Ingvar Kamprad faktiskt personligen ägde IKEA, vilket han inte gör. Siffran är alltså inte korrekt.

För familjen Rausing gäller samma sak, det handlar om uppskattade värden av tre företag som familjen på olika sätt kontrollerar. Sifrorna är knappast korrekta.

Om man gjorde likadant för familjen Wallenberg så skulle de befolka listan på alla möjliga platser. För deras stiftelser, stiftelser som kontrolleras av familjen och vars aktieinnehav förvaltas Foundation Asset Management (FAM) äger aktier till ett värde av omkring 50 miljarder SEK. Förmodligen skulle man också få inkludera Investors tillgångar på 140 miljarder för att få en rättvisande bild av familjens förmögenhet och om man ska räkna på samma sätt som för Kamprad. Därtill måste sedan förstås de privata förmögenheterna läggas.

När det gäller makt i det svenska näringslivet och i Sverige så är dock Wallenberg i en klass för sig. Företag som de kontrollerar eller kontrollerar tillsammans med annan ägare har nästan 1 miljon anställda sammanlagt. Näst flest anställda finns i företag som familjen Philip-Sörensen kontrollerar. Av de som faktiskt finns på tio i topp så är det egentligen bara familjen Ax:son Johnson och familjen Lundberg som har maktpositioner i av generell betydelse. antalet anställda i företag kontrollerade av familjen Lundberg är dock litet. Det är bara 11 000. Det finns fler anställda i företag ägda av familjen Olsson och familjen Douglas företag.

Andra familjer som kan anses höra till de 15 familjerna i dagens Sverige ihop med ovan nämnda Wallenberg, Douglas, Olsson, Ax:son Johnson och Lundberg är Stenbeck, Söderberg, Schörling, Paulsson, Bonnier, Persson och Bennet. Enbart anställda i företagen duger inte som måttstock, utan man måste också ha reella maktpositioner inom näringslivet. Därför faller Kamprad, Rausing och Philip-Sörensen bort. Till familjerna kan sedan fogas Handelsbankgruppen och Dunkergruppen. I detta sammanhang så pratar jag bara om privata ägargrupper. Private Equity-bolagens starka personer räknas inte, även om de är förmögna och tjänar mycket pengar har de liten makt i svenska näringsliv. Det allra största riskkapitalbolagen av den typen, EQT, kontrolleras dessutom av familjen Wallenberg.

Av personerna på listan är flera, såsom familjen Rausing och Bertil Hult, bosatta i utlandet och alltså sådana personer som inte vill vara med och betala för gemensam väldfärd, skola, sjukvård, äldreomsorg osv. Det gäller förstås också männen i Private Equity-bolagen.

I listan över de rikaste saknas dessutom en mycket rik svenska av danskt ursprung, nämligen Ane Maersk McKinney Uggla. Å andra sidan finns hon på listor över de rikaste i Danmark, bosatt som hon är i Sverige.

Men till slut vill ja säga att det är makt som bör analyseras, inte uppslatatde och fiktiva förmögneheter. Det är makten som är det väsentliga och det är den makt som följer med kontroll över mycket kapital som ska bekämpas eller rättare sagt så ska makten över företagen och dess anställda fördelas på ett demokratiskt sätt. Det är fel att pengar ska ge makt. Det är inte demokrati helt enkelt.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Upptäck mer från Svenssons Nyheter

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.