Guillou Säpo-agent?

Knappast, för man kan inte ta Tonchi Percans löst sammanhållna fantasifoster till artikel på Newsmill som underlag och bevisföring för att Guillou skulle kunna ha varit en Säpo-agent så som Håkan Arvidsson gör i sin anklagelseakt i SVD:

I IB-relaterat material, som journalisten Tonchi Percan gått igenom och redovisar på Newsmill, finns upplysningar om att Guillou rapporterade om sina insatser för att avslöja IB både till regeringen och till den statliga säkerhetstjänsten Säpo. Inför häktningsförhandlingarna lämnade Guillou, i hopp om att bli frigiven, en skrivelse till förhörsledarna med bland annat följande innehåll: ”Detta kan ju måhända ha en viss subjektiv betydelse då det torde höra till overkligheterna att spioner som arbetar med syfte att gå främmande makt tillhanda också återfinns bland de medborgare, som i överensstämmelse med sin uppfattning om vad som tillkommer den som vill handla samhällssolidariskt agerat som uppgiftslämnare åt säkerhetstjänsten.”

Det förefaller inte orimligt att Guillou arbetade för Säpo och att han kvaddade IB med deras välsignelse. Konkurrensen mellan de båda säkerhetstjänsterna är välkänd och Säpo var djupt misstänksamma mot IB, som man betraktade som en politrukorganisation med rapportering enbart till ett utvalt fåtal i den socialdemokratiska regeringen. När Guillou därför avslöjade IB gjorde han Säpo en stor tjänst, möjligen fullgjorde han också ett uppdrag för KGB:s räkning. Det har självfallet inte heller varit i strid med KGB:s intressen att bli av med en svensk motståndare och ett irritationsmoment.

Tonchi Percans artikel, precis som Gunnar Ekbergs självbiografi saknar i stort sett trovärdighet. De är i stort sett fantasifoster vad det gäller IB-affären.Det fins däremiot en mycket bra källa för sanningen om IB-affären och IB-avslöjandet. Nämligen Säkerhetstjänstkommissionens utredning om IB-affären:

Det är därför häpnadsväckande att Håkan Arvidsson nyttjar denne nätskribent för att dra slutsatsen att ”det förefaller inte orimligt att Guillou arbetade för Säpo och att han kvaddade IB med deras välsignelse”.

Jo, det ”förefaller” utomordentligt orimligt. IB-affärens tillkomsthistoria är minutiöst kartlagd av Säkerhetstjänstkommissionen (SOU 2002). Där finns inget som helst utrymme för vare sig Säpo eller KGB. Nätskribentens konspirationsteorier är här av sådan art att de liknar de mest vildsinta privatspanarteorierna i Palmeutredningens kölvatten. Därför blir Arvidsson först i Sverige med att i riktig tidning framföra sensationella anklagelser som inte hör hemma i en riktig tidning.

Läs mer i Säkerhetstjänstkommissionens rapporter om IB del 1, IB del 2, IB del 3, övervakningen av Palestinarörelsen inklusive det amerikanska spåret samt den s.k. sjukhusaffären. Speciellt kan man läsa om den i Percans artikel nämnde Folke Axman och hans öppna arbetsmetoder för att bevaka Palestinarörelsen som ju förklarar en del av Guillous kontakter med Säpo (kontakter som han naturligtvis inte borde ha haft som jag ser det). Det finns utifrån det materialet ingen anledning att tro att Jan Guillou skulle ha varit angivare för Säpo, men det finns defintivt anledning att ifrågasätta hans mångåriga kontakter med både Säpo och KGB. Om man inte anser det vara direkt felaktigt (fast det anser jag att det var) så måste det anses vara mycket oansvarigt och farligt. Och säkerligen blev han på olika sätt utnyttjad av de olika säkerhetstjänsterna. Det hela understryker det faktum att man inte ska ha kontakt med Säpo eller någon annan säkerhetstjänst.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!