Tåg blir försenade, servicen är kass, informationen ofta förvirrad, biljettsystemet kritiserat. kritik som kommer från många resenärer. En del av denna kritik kan riktas direkt mot SJ och Banverket. Men orsaken till problemen har egentligen inte med dessa företag att göra.
Orsaken till att det blir så mycket fel har med politiska beslut att göra. Den nuvarande regeringen och även tidigare regeringar har styckat upp SJ i en mängd oilka bolag. Flera av dessa har sedan privatiserats. Man ställer från politisk håll krav på att lönsamhet ska vara den viktigaste styrfaktorn för järnvägstrafiken osv. Detta innebär ett kortsiktigt tänkande i alla led, där kortsiktig vinst blir det allenarådande och enda som styr olika inblandade företags agerande.
I England ledde det hela svåra tekniska störningar och allvarliga olyckor när man privatiserade och vinstmaximerade på samma sätt. Något som där lett till att stora delar av den verksamhet som privatiserats togs tillbaka i gemensam ägo. Nu håller de svenska politikerna i sin nyliberala iver på att göra samma misstag. Något som riskerar att sänka tågtrafiken, vilket kundernas missnöje tyder på.
Nyliebral avreglerings. och privatiseringspolitik leder således till en utveckling där vår järnväg och tågtrafiken fungerar allt sämre. Något som är extra olyckligt i dessa tider av klimathot när tågtrafik ju faktiskt är ett av de mest miljö- och klimatvänliga transportsätten. Man borde alltså göra allt för att det ska fungera bra.
Lösningen heter att återtagande av det som privatiserats i gemensam ägo och en översyn av vilka kriterier som ska styra järnvägens och tågtrafikens verksamhet. Kortsiktiga vinstprinciper är nog inte det allra bästa då det tycks leda till bristande underhåll (man gör det mer sällan och behöver då ha mindre personal,man tjänar mer pengar av bägge anledningarna) och mer problem för trafiken.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om SJ, Banverket, Tågtrafik, Järnväg, Kollektivtrafik, Miljö, Privatisering, Samhälle, Politik
Ja det är helt sjukt med tågtrafiken efter privatiseringen. Jag minns i min barndom då jag sattes på tåg för att åka till mina morföräldrars landställe, det var det billigaste alternativet. I slutet av landvistelsen kom min mor ibland med tåg och hämtade mig för att det var billigare än att åka bil.
När jag pluggade i Uppsala så åkte jag tåg för att ha umgänge med min dotter, men det var så dyrt så jag tog körkort och började åka bil istället. Den absolut billigaste resan jag kunde få tag på kostade 270kr plus en bussbiljett på 60kr, fick man inte tag på den billigaste resan så kunde det gå loss på 600 kronor utan problem. Resan tog ungefär 5 timmar med tåg och buss (ibland 7,5 timmar).
Med bil kostade samma resa 290 kronor i bensin och tog bara 4 timmar, dessutom var det ju mycket bekvämare att åka bil från dörr till dörr.
Tänk att det kan vara billigare att åka ensam i en bil än att åka den billigaste kollektiva resan!
Nu när jag och min sambo ofta åker till olika platser i landet så är det alltid uteslutet att åka tåg, för bästa möjliga pris ger sämre bekvämlighet och mer än dubbla kostnaden.
Alliansen: Sveriges sämsta regering någonsin i demokratisk tid? Järnvägen konkurrensutsätts för att man önskar få ned biljettpriser och uppnå bättre service. Samtigt höjer man kraftigt banavgifterna tågföretagen får betala.
Med ökad konkurrens på spåren (fler bolag) minskar bolagens incitament till att vid uppkomna förseningar, ens med några minuter, att hålla anslutningar (Varför vänta för att konkurrentens tåg är försenat?) vilket leder till att allt fler kommer att strandsättas vid knutpunkter. Alternativt tvingas resenären köpa ny biljett (ytterligare fördyring). Knappast någon förbättring av vare sig service eller priser.
Lösningen för den regering som verkligen önskar förbättra järnvägens attraktionskraft är mycket enkel:
Låt ett bolag sköta all persontrafik i hela landet.
Detta bolag ska inte drivas av profitintresse.
Detta bolag ska istället ha höga servicekrav på sig.
Resenärernas krav ska vara avgörande för de servicekrav som ska ställas på bolaget, inte politikers tankar och idéer.
Ett enkelt biljettsystem och lockande priser.
Satsa betydligt mer skattepengar, än vad Reinfeldt med anhang gör, på att bygga ut, underhålla och modernisera järnvägen. En satsning på järnvägen är en satsning på framtiden.
/*off-topic, borttaget*/ #AS
Sen är det säkert ett politiskt misslyckande (av främst sossar då, de har haft mest tid på sig), men lösningen är knappast statligt monopol.
Jag bort en massa svammel om DDR och annat som inte har ett dugg med saken att göra från Tomas inlägg. Men en del av det jag tog bort var ett påstående om att Japans järnvägar är privata (det gick tyvärr inte att särskilja från DDR-svamlet) och fungerar bra. Japanese National Railway privatiserades 1987 och delades upp i 6 bolag. Men priserna sätts centralt, planeringen är central osv. Det finns inte många likheter med Sveriges kortsiktiga vinstmaximeringssystem. Jämförelsen haltar därmed. Och det fungerar ju inte heller bra i Sverige. Om det gör det i Japan vet jag inget om, men Tomas påstår det och vi får väl tro honom.
Citat från JR:s hemsida:
Although Japan Rail was split into 6 companies, fares and regulations are standard for all companies and every region of Japan except Okinawa is covered by the railway network spanning approximately 12,400 miles.
http://www.japanrail.com/index.php?page=JR-what-is-jr