Att svenskar ser på Kalle Anka på julafton är som en debattör på Newsmill skriver mycket bisarrt. Själv har jag inte sett på Walt Disney-reklamen på många år och anser att Karl-Bertil Jonsson är julaftons TV-höjdpunkt. Jag ser dock inte speciellt ofta på det programmet heller. Men helt klart är att citat från det programmet är flitigare använda i min familj och släkt än citat från Kalle Anka.
Inte heller denna jul har jag för avsikt att se på Kalle Anka och det är möjligt att jag därmed är en ganska ovanlig svensk. Men för mig finns det absolut inte någon anledning att se på den kapitalistiska, aggressiva och egoistiska propaganda som finns i de flesta inslagen. Inte ens det pacifistiska budskapet i tjuren Ferdinand tilltalar mig. I det fallet är inslaget för tråkigt helt enkelt.
Däremot är naturligtvis det jämlikhetsideal som på ett enkelt vis predikas i Karl-Bertil Jonsson något som jag starkt sympatiserar med och tycker att alla borde se det programmet istället för tramsiga Walt Disney-serier. Och Tage Danielsson är förstås överlägsen Walt Disney som skapare av bra historier.
Intressant?
Bloggat: Röda Malmö,
Borgarmedia om jul: AB1, 2, SVD1, 2, 3, 4, 5, EX, GP1, 2, 3,
Läs även andra bloggares åsikter om Walt Disney, Kalle Anka, Tage Danielsson, Karl-Bertil Jonsson, Julafton, TV, Tradition, Bisarr tradition, Samhälle
Att bara slå fast att man inget begriper är ju inget konstruktivt. Faktum är att en massa folk sätter sig och tittar på Disney, och ingen tvingar dem. Alltså måste det finnas något attraktivt trots att historierna inte är mycket att hänga i julgran.
Och där gissar jag på de många komiska detaljerna. Typ tomtenissen som målar med rutig färg eller musen som trär på en tråd på en nål med spänd intensitet trots att nålsögat är stort som en tennisracket. Formen, alltså, trots att innehållet är skräp. Vilket visar att formen är väl så viktig.
Jan: Håller med.
Vi måste komma ihåg att de första disney-filmerna gjordes med hjärta. Disney satte sitt företag på spel med mästerverket snövit. På julen kan vi värmas av Ferdinands icke-våldsbudskap. Av sammarbetet för en gemensam sak i Askungen. Och värmen och kärleken hos Lady och Lufsen. Och vem kan bli arg på tomtens julverkstad? Och var i ligger det kapitalistiska och aggressiva hos Robin Hood?
Ja, Disney är kommersiella, men det enda kapitalistiska och aggressiva under den timmen är den påtvingade reklamen för framtida taffliga disney-filmer som saknar värmen och hjärtat från de gamla.