Det påstår i alla fall modern. Att polisen var snabbt ute med misstankar om kidnappning (människorov) kan också tyda på det. Dessutom är ju det den vanliga typen av kidnappning av barn i Sverige. Att den ena föräldern i ett frånskilt par kidnappar och för bort det gemensamma barnet ur den andra förälderns räckhåll alltså. Det är förmodligen vanligare bland par med anknytning till andra länder, då det blir lättare att hålla barnen undangömda i det läget. Men jag jag känner personligen svenneföräldrar som agerat på samma vis.
Att i Malmöfallet misstänka kidnappning är därför inte så konstigt som jag ser det. Att misstänka att fadern till barnet då står bakom är inte heller så konstigt. Och en sak är ju positiv om det är en kidnappning. Flickan är i så fall i livet och inte död. Men för mamman är det ju ändå fruktansvärt. Hon kanske inte får möjlighet att träffa sitt barna på många många år.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Maryam Ali Abdulhadi, Kidnappning, Människorov, Föräldrar, Vårdnadstvist, Malmö, Brott, Familj, Samhälle
Vem förväntas försvara ett människorov. Knappast bloggaren Svensson, inte någon med mänsklig inställning, till den senare gruppen räknar jag mig.
” Men för mamman är det ju ändå fruktansvärt. Hon kanske inte får möjlighet att träffa sitt barn på många många år.”
Kan vi tänka oss att pappan har haft/känt det som mamman nu känner.
Om det nu är en vårdnadstvist, hur skulle en svensk domstol ställa sig? Hur lång tid skulle förflyta till ett domslut träder i kraft? Några funderingar till och om en bakgrund få utomstående känner till.
Lagen kan inte tas i egna händer om vi skall ha ett mänskligt samhälle. Människorov skall givetvis lagföras.
Janamos: Det är klart att pappan kan ha känt sig så. Då kommer också sådana saker som om pappan flyttat frivilligt till Irak, eller om han kanske utvisats, in.
Jo, det kan mycket väl handla om människorov. Hur kom flickan till Sverige? Kanske tog mamman med henne hit från Irak mot pappans vilja. Dvs ”människorov”…