Bästa svenska gangsterromanerna

Lasse Strömstedt

Lasse Strömstedt

Med gangsterromaner menar jag böcker som är en slags deckare eller thrillers men som inte har en deckares typiska upplägg med snutar och brottslingar som åker dit. Det är också böcker som är skrivna från brottslingarnas perspektiv. De första böckerna av denna typ på svenska är förmodligen Kenneth Ahl-böckerna, författade under pseudonymen Kenneth Ahl av Lasse Strömstedt och Christer Dahl. Den första boken i serien om Kenneth Ahl, Grundbulten, kom redan 1974. Sammanlagt har 7 böcker av Kenneth Ahl kommit ut:

Jens Lapidus

Jens Lapidus

Lasse Strömstedt har också skrivt en bok i samma genre tillsammans med Allan Westberg, Storfräsarna (1979). Det är nu länge sen jag läste den isistnämnda och de tre första böckerna av och om Kenneth Ahl. men när jag läste dem tyckte jag de var mycket trovärdiga och realistisk. Samt spännande. Det har också gjort en film om Kenneth Ahl, Lyftet, med Christer Dahl som regissör. Filmen är baserad på flera av de tidiga böckerna.

Det är ingen stor genre inom svenska deckarlitteratur, men ett par böcker har blivit mycket kända och det är de böcker som Jens Lapidus skrivit, Snabba Cash och Aldrig fucka upp. Snabba Cash är en spännande bok, även om jag är tveksam till autenciteten när det gäller jargong och uppförande bland de människor som beskrivs. I motsats till Lasse Strömstedt har ju Lapidus ingen egen erfarenhet från kriminalitet och brottslighet.

Renzo Aneröd

En som däremot i likhet med Lasse Strömstedt har det är Renzo Aneröd, som skrivit Löftet och Vildsvinet. De två böckerna av Renzo Aneröd anser jag vara de bästa i gangsterromangenren. Betydligt bättre än Jens Lapidus böcker då de har en en känsla av verklighet som saknas i Snabba Cash och Aldrig fucka upp. Kort sagt är Aneröds böcker verkligheten, medan Lapidus böcker är medelklassens bild av verkligheten i den undre världen. Följaktligen gillar medelklassrecensenterna den senares böcker bättre.

Jag misstänker dock att filmatiseringen av Snabba cash kan vara bra. Om nu inte det schabblats bort av svenska regissörer, ovana och oerfarna med actionfilm.

Intressant?
Borgarmedia: Sydsvenskan1, 2, 3, 4, 5, SMP, AB1, 2, SVD1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, HD, Fokus, DN1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, RT1, 2, EX, Café, DPS, GP, Bokhora, KlangIT, GP1, 2, 3, 4, Jinge, Nabila, DD,
EX

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Advertisements
  • Nu har jag förvisso bara läst Snabba cash och Aldrig fucka upp av de av dig nämnda böckerna, men de är ju ena riktiga bladvändare, tycker dom är skitspännande. Huruvida det är medelklassens bild eller inte kan jag inte uttala mig om dock, men underhållning som underhållning.

  • Ja, både Ahl och Aneröd känns betydligt trovärdigare än Lapidus, även om jag fattat det som att Jens Lapidus är typ jurist och har läst massa förundersökningar, hur mycket det nu hjälper.

    Har bara läst Löftet av Renzo och tyckte väl att storyn var rätt svag men personporttätten var riktigt bra.

    Filmen Lyftet var ingen höjdare vad jag minns.

    • Anders_S

      KIM: Lapidus är brottmålsjurist och har säkerligen träffat många grova brottslingar. Men det är en ska att träffa dem i smmanhnag när de föväntas uppföra sig och också ofats gör det. Det är annat att träffa dem i verkligheten. Då är dte mer så förvirrat och utan riktning som i Aneröds böcke.

  • Pingback: Glättig bild av brottslighet | Svensson()