Varför är folk så lättlurade?

En tjej fick enligt uppgift sin identitet på Facebook kapad. Genom att enligt uppgift först kapa hennes hotmailkonto och begär nya inloggningsuppgifter till Facebook. Hur personen kom över lösenordet till hotmailkontot förtäljer inte historien, men det är inte helt ovanligt att hotmailkonton kapas.

Därefter har personen som kapade kontot begärt att få kontonummer, personnummer och inloggningskoder av den ursprungliga Facebook-personens vänner. Och det har lämnat ut koder och allt. Varför i hela friden har de gjort det? Det finns ju inte något behov för någon annan person att ha den kod man använder till sin bank eller ens personnummer (om det inte handlar om arbetsgivaren eller om ett personkontonummer). Det hela är helt obegripligt. Och personerna i fråga måste vara otroligt lättlurade.

Jag förstår faktiskt inte vaför folk gör sånt (och jag är ändå en person som tror gott om de flesta medmänniskor) . Lämnar ut kontouppgifter, inloggningskoder och annat. Om det rör sig om Swedbank är det ytterligare en sak jag inte förstår. Man behöver ju en dosa för att logga in på Swedbanks internetbank och de blåsta personerna har väl knappast lämnat över dosan. Nej, istället har de hjälpt lurendrejaren genom att knappa in uppgifter på dosan samtidigt som denna har loggat in på deras konto. Det är ju för fan på gränsen till sinnesrubbat. Man undrar ju nästan om det inte alls handlar om att någon kapat ett Facebook-konto utan kanske snarare om att gruppen vänner eventuellt försökt blåsa banken, men förstås inte lyckats med det. Så är det förstås inte. Utan snarare om att en del människor tycks vara otroligt lättlurade.

Intressant?
Borgarmedia: DN,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!

13 svar på “Varför är folk så lättlurade?”

  1. Tvärtom, är det några det är lätt att tycka synd om så är det naiva människor. Sådana som fortfarande kan se på världen med oskuldsfulla ögon och lita på folk.

    Själv tycker jag att skolan på borde ha detta med på läroplanen. Skolan ska lära för livet och det här känns som något folk åker dit för med jämna mellanrum. Själv blir jag lika förbluffad varje gång, men det är bara att konstatera att en del människor kan gå på nästan vad som helst.

  2. Det är inte överaskande, jag är inte överaskad. Det tar tydligen tid för människor att lära sig räkna ut vad som kännetecknar opålitlighet i en ”ny” omvärld (online). Godtrogenhet och drömmen om det stora klippet verkar dominera över sunt förnuft. Jag retar mig mer på att skulden läggs hos ”internet”, som om internet gjorde människor till idioter.

  3. Vad som borde stå i läroplanen när det gäller datorer/datorkunskap är förmågan att producera svåra lösenord och hur man hanterar säkerhet kring konton och annat.

    Säkerligen var hennes lösenord, hennes eget namn förmodligen.
    Skulle inte förvåna mig.

    Vissa tror att de aldrig kommer drabbas och så sätter de ett så lätt lösenord så man egentligen kan vara utan något i huvudtaget

    Skulle jag valt lösenord skulle jag gjort det mellan 10-13 tecken
    sedan används kombination av stora, små och siffror i slumpmässig ordning,
    men aldrig igenkännande ord eller helst så få upprepande kombinationer som möjligt.

    Lösenordet skriver jag på en liten pappersbit, utan att skriva vart jag använt den koden
    till eller site. Jag tar alltid en kopia av den och lägger i något säkert ställe hemma.
    och bär den andra med mig.
    Så om jag blir stulen eller tappar så gör det inget, ingen vet ändå vart den hör hemma ändå och jag hinner med större sannolikhet hinna hem och ändra. bankkoden har man aldrig med sig ändå. Men just till mindre seriösa saker som chattkonton etc.

    Placerar aldrig någonting i plånboken heller, det är också korkat.

    Bara en sådan här lätt åtgärd hjälper en hel del.

    Sedan får man förnya vart 2-3 månad eller om folk har extra känslig saker hemma, så ändra varje varje månad eller varannan andra vecka. Som exempelvis säkerhetskoderna till atommissilerna, som står parkerad i garaget hemma.

  4. Mycket deprimerande att en vänstermänniska kör skyll-dig-själv-tänket. Jag trodde att borgarna hade monopol på det?

    Någon ringer på din dörr och vädjar om att få låna telefonen, det har hänt en olycka. Väl inne visar det sig att det är en rånare. Skyll dig själv för du är godtrogen? Man ska ju inte släppa in okända människor…

    Jag förstår varför vissa personer har blivit lurade så här. Scenario, facebookchatten:
    -Alltså, Anna, jag har panik!! Du måste hjälpa mig!!
    -Vad har hänt?
    -Alltså, jag har tappat bort min internetdosa och räkningarna måste bli betalda senast i morgon!!. Har du en Swedbankdosa?
    -Nej shit vad jobbigt! Men det spelar väl ingen roll, du kan ju inte använda min?
    -Jo, men jag kan bekräfta min inloggning via dig om du knappar in din kod!
    -Funkar verkligen det! Jag vet inte…
    -Jo, Maria har gjort det innan!! Schyssta Anna, det är verkligen panik! Jag måste få det här fixat ikväll!!
    -Okej, men vi testar väl då…
    (Scam genomförd)

    Kanske dags att börja raljera över de som begår brotten, istället för de som blir utsatta? Mycket tråkig trend som internetanarkisterna för, alla ska ”skylla sig själva” som inte har ordentlig internetvana…

    1. Jonas V: Men ibland är det ju folks eget ansvar och fel. Det har inget med internetvana eller inte att göra. Det har med oerfarenhet och naivitet att göra. Oerfarnenhet av livet och naivitet. jag skulel vilja säga attd et har med hur folk uppfostras att gröa. man sk alita folk, man ska tro att folk vill gott, emn man får inte vara naiv. Alla kan samtidigt begå ont. Det är nåt man måste lära sig. Av livet eller av föräldrar. Jag vet inte om de får skylla sig själva eller inte och har inte skrivit något i den vägen. Men det är knäppt att lämna ut sina inloggningsuppgifter. Jag gör inte det ens till min fru. Det har inte med internet utan med sunt förnuft att göra.

      Eftersom man kan betala räkningar flera dagar försnet utan attd et gör något så är scenariot du skisserar inget man ska låt sig luras av. Varför ska man betala sin väns räkningar? Om man ska göra det så är det bättre att vännen skickar över OCR-numren.

      Och om det nu är tjejerna som försökt lura banken, vem ska vi då raljera över?

  5. Folk gör saker på internet de aldrig skulle göra i verkliga livet. Hur många lämnar tex iväg sitt kontokort med kod till någon man träffar på stan? Även om det är någon man känner lite sen innan.

  6. Jonas V,
    Men, säg att jag tappar bort min dosa. (Vilket jag gjorde i veckan.) Då går jag ju till närmaste bankkontor och hämtar en ny. Alt tar ut pengar tills jag hittar dosan. Inte kontaktar jag personer jag inte haft kontakt med på flera år (som i det ovan nämnda fallet) på Facebook och ber dem om hjälp. Vem gör det? Om någon skulle kontakta mig i ett sådant ärende skulle jag rekommendera dem att ta kontakt med sin bank. Eftersom de ändå inte kommer kunna betala sina räkningar förrän på nästa bankdag.

    Jag håller med om att folk faktiskt måste börja lära sig att tänka efter och att dubbelkolla. Man kan inte springa runt och bete sig som om man är i behov av en god man, om man inte är det.

  7. Men borde det inte vara väldigt lätt för polisen att hitta vem som står bakom kontot dit pengarna skickats? Det går väl inte att skicka till skumma internationella nummerkonton och sådant via sin internetbank? Någon som har koll på säkerhet som vet hur bedragarna kommer runt det?

  8. javisst, det är ju vattentätt! Klart man inte ska lämna ut sina uppgifter sådär, men den här scammen med att låtsas att man är någon annan var ganska spektakulär. Anna-Karin, det är lätt att vara förnumstig, men man handlar annorlunda i verkliga livet. Särskilt om man tror sig prata med en vän. Bedragare brukar vara riktigt, riktigt slipade på att manipulera folk, även om offren initialt säger nej…

    Allvarligt, det är de som BEGÅR brotten som ska ha skit, inte offren. Tycker den här iskalla flashback-attityden har fått övertaget ordentligt i all internetdebatt…

    1. Jonas V: Vi vet inte vem som begått brottet och enda sättet att skydda sig mot den här typen av brott är att lära sig att inte lämna ut uppgifter. Brottslingar kommer alltid att finnas. En viss misstänksamhet måste man därför alltid ha. Men man får naturligtvis inte gå till överdift och vara misstänksam mot allt och alla.

      Man ska inte heller hävda att det är offrens fel. Det är det naturligvtis inte, utan det inträffade är brottslingens/brottslinganas fel. Samtidigt kan man dock inte bortse från att man själv måste lära sig att skydda sig från lurendrejeri. Men vi människor är ju i grunden snälla och vill lita på våra medmänniksor, så det är svårt.

Kommentarer är stängda.