Göransson – från ingifte till storindustri

Familjen Göransson var länge de dominerande ägarna av det företag som idag heter Sandvik AB och som tidigare hette Elfstrand & Co, Högbo Stål & Jernverk AB och Sandvikens Jernverks AB. Ursprunget är alltså det av Daniel D:son Elfstrand år 1738 grundade handelsföretaget i Gävle som från mitten av 1800-talet hette Dan. Elfstrand & Co och vid den tiden under ledning av Daniel Elfstrand d.y.

Anders Petter Göransson (1789-1850) kom in i firman på 1810-talet och gifte sig med Maria Catharina Elfstrand (1797-1851), dotter till Daniel Elfstrand. Han blev 1845 chef i firman, en post som 1856 övertogs av hans son Göran Fredrik Göransson (1819-1900). Firman som var Sveriges största rederi från 1829 till omkring 1850 ägde också flera järnbruk och intressen i järnbruk. Ett par av dessa var Edske masugn och Högbo bruk som köptes av firman år 1854.

Firman kom på obestånd år 1856 på grund  av ökad konkurrens från bland annat järnvägar i världen. Något som minskade behovet av sjötransporter. Företaget förklarades i konkurs, men konkursen ogiltiförklarades år 1861. Trots problemen deltog dock firman i finansieringen av Gävle-Dala Järnvägar (GDJ) under dessa år.  Under ledning av G.F. Göransson rekonstruerades firman år 1862 som Högbo Stål & Jernverks AB. Via internationella handelskontakter köpte G.F. Göransson patentet för  att använda Bessemermetoden i Sverige och lyckades 1858 genomföra framgångsrika praktiska försök vid Edskes masugn. Det handlar alltså inte om att Göransson uppfann en ny metod utan att han fick monopol på en viss stålframställningmetod i Sverige genom att köpa rättigheterna.

1866 gick dock Högbo Stål & Jernverks AB i konkurs trots att man hade monopol på den nya stålframställningsmetoden. En stor anledning till konkursen var att företaget förutom Pehr Murén och Göransson som finansiär och långivare hade spekulanten  och stadsmäklaren Johan Holm. Holm utvecklade på 1850-talet en omfattande bankirrörelse i Stockholm och blev snabbt en storinvesterare i grosshandel, rederier, Nyköpings Mekaniska Verkstad, Valdemarsviks kopparverk, Nyqvarns pappersbruk samt stålverk. Även en annan av den tidens spekulanter, Pontus Kleman var stor ägare i Högbo. Johan Holms bankirrörelse had dock lånat ut och investerat mer än man egentligen förmått, lånen han tagit upp på olika håll kunde inte betalas och 1865 var konkursen ett faktum. En konkurs som alltså drog med sig Högbo, G.F. Göransson personligen, Kleman (konkurs 1866) och handelshuset Tottie & Arfwedsson.

Företaget omorganiserades dock igen, nu med en annan Göransson, Anders Henrik Göransson, som huvudägare, men nu tillsammans med Pehr Murén (1805-1888) och dennes riksdagskollega L.J. Hierta (Aftonbladets ägare). Namnet blev nu Sandvikens Jernverks AB. Murén blev styrelseordförande och Anders Henrik Göransson (1843-1910), son till G.F. Göransson blev disponent. 1883 blev G.F. Göransson styrelsordförande och år 1900 efterträddes han av sonen A.H. Göransson.  I samarbete med Murén var också G.F. Göransson engagerad i företag som Korsnäs AB och Gefleborgs Enskild bank med flera utöver det redan nämnda GDJ.

A.H. Göransson avled 1910 och efterträddes som styrelseordförande av svågern Wilhelm Sebart (1841-1918) gift med Josefin Göransson (1848-1931) och svågern Tord Magnuson (1851-1929), gift med Elisabeth Göransson (1853-1933) som disponent. 1918 efterträds Wilhem Sebart som ordförande av Tord Magnusson och 1920 blir Karl Fredrik Göransson (1879-1960), son till A.H. Göransson, disponent och koncernchef. 1929 blir han också styrelseordförande.

Under 1910-talet började den internationella expansionen för Sandvikens Jernverks AB och 1914 bildades det första utländska dotterbolaget i Storbritannien för att år 1919 följas av ett i USA. Även ny tekniska metoder gjorde sitt intåg i företaget, 1898 den första Martinugnen och 1920 började man tillverka elektrostål följt av rostfritt stål året efter. Man blir delägare i kraftbolag och man börjar tillverka sågar, hårdmetall och fle andra av de produkter som Sandvik idag är känt för under 1930- och 1940-talen. 1948 fick företaget sin första VD som inte tillhörde familjen, Erik W. Forsberg.

Familjen Göransson hade också genom åren intressen i flera företag, bland annat flera kraftbolag och gruvbolag som AB Express-Dynamit, Krångede AB, Bispbergs AB, Norberg, Stripa, Tuolluvaara Gruv AB med flera.

1958 blev investmentbolaget Kinnevik huvudägare i Sandvikens Jernverks AB, men familjen Göransson behöll länge ett stort ägande i företaget, bland annat genom flera av de stiftelser som bildats av olika familjemedlemmar under årens lopp. Bakom Kinnevik stod familjerna Klingspor, Stenbeck och von Horn. K.F. Göransson avgick som styrelseordförande i bolaget år 1959 och efter det fanns inte längre några familjemedlammar som var aktiva i ledningen av Sandviken. Mellan 1967 och 1976 var Hugo Stenbeck Sr styrelseordförande i Sandviken. 1972 hade de Göranssonska stiftelserna endast 2,5% av aktierna och rösterna i Sandvik.

1972 bytte Sandvikens Jernverk AB namn till Sandvik AB, 1983 sålde Kinnevik sin aktiepost till Skanska, 1986 övertogs hela Seco Tools, 1991 köpte man Bahco Verktyg och 1996 40% av Kanthal AB för att året efter ta över hela företaget för att nämna några av de uppköp och fusioner Sandvik genomfört de senaste årtiondena. 1997 blev Industrivärden huvudägare i Sandvik.

Intressant?

Tags: , , , , , , , , , ,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Powered by Qumana

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!

5 svar på “Göransson – från ingifte till storindustri”

  1. Sandvik har sålt verktygsdelen under det senare ’renodla affärsområdet’ modet. Så Bahco, sågblad mm är amerikanskt nu. Sandvik är bara stål och specialstål, inte minst hårdmaterial (coromant)….

Kommentarer är stängda.