I en vecka har jag varit på Fjärde Internationalens (FI) världskongress. Organisationens utveckling är som helhet positiv även om det skett en del negativa saker under den gångna 7-årsperioden sen förra världskongressen. Sålunda har den brasilianska sektionen som vid förra världskongressen var den näst största inom Fjärde Internationalen splittrats och den del som kvarstått som medlemmar i FI består av en mindre del av det tidigare medlemsantalet i sektionen. Rent praktiskt har den större delen av den tidigare sektionen lämnat FI för flera år sen, men formellt uteslöts de på den just genomförda kongressen. Denna grupp är en del av regeringspartiet PT i Brasilien.
På andra håll, som Spanien och Italien har tillväxten varit stor och numera är Filippinerna den största medlemsorgansiationen följt av Frankrike. På grund av utvecklingen i Brasilien så har medlemsantalet dock stått still och är cirka 8 000 vilket var det officiella medlemsantalet även på förra välrdskongressen år 2003. Men räknas även sympatiserande och närstående organisationer så har ökningen av antalet medlemmar varit rejäl. Vid förra världskongressen så var det sammanlagda antalet medlemmar inklusive sympatisörer och närstående omkring 13 000. Idag är motsvarande siffra 30 000.
De organisationer som beräknas bli medlemmar i FI de närmsta åren innehåller cirka 8 000 medlemmar och en fördubbling av medlemsantalet inom FI kommer att ske inom de närmsta två-tre åren. Tyngdpunkten i Fjärde Internationalen kommer i samband med dessa kommande inval att förskjutas från Europa till Asien. Redan nu har dock FI växt med en ny medlemsorganisation i Ryssland. Totalt finns det nu medlemsorganisationer i 30 länder, sympatiserande organisationer i 11 länder samt närstående organisationer i ytterligare ett tiotal. Utöver detta finns ett antal länder med enstaka medlemmar och sympatisörer. Totalt har Fjärde Internationalen alltså en närvaro i mer än 50 länder.
Kort sagt är Fjärde Internationalen en organisation på frammarsch i världen och den revolutionära socialismen växer så det knakar på vissa håll.
Intressant?
Läs mer: Röda Lund, Kildén & Åsman, Socialistisk Information,
Läs även andra bloggares åsikter om Fjärde Internationalen, FI, Världskongress, Brasilien, Filippinerna, Ryssland, Frankrike, Spanien, Italien, Politik
Vilken status har det nya franska partiet NPA i FI ? Det består ju till stor del av den tidigare medlemsorganisationen LCR som i nyliga val dragit ca en och en halv miljon röster.
NPA är vad som kallas permanent observatör – dvs en närstående organisation som har rätt att komma på alla möten, men utan rösträtt. Man har inte deklarerat något stöd för Fjärde. Det har de organisationer som kallas sympastierande gjort. Inom NPA finns en grupp (som förmodligen kommer att organisera sig som en tidningsförening) på omkring 2 000 – 2 500 medlemmar som är medlemmar i Fjärde Internationalen.
Hur många medlemmar uppskattar du att de andra internationalerna har (exklusive den socialdemokratiska)?
Magnus: Det finns idag inga kommunistiska av annan färg än trotskistiska. Men kommunistpartier av både stalinistisk karaktär (ex. Grekiska KKE), av neostalinistisk karaktär (ex, KP), av maoistisk typ (ex, CPP på Filippinerna) osv har säkerligen fler medelmmar sammanlagt. Men det finns några större trotskistiska och ett par mycket mindre. Ingen av dem är i närheten av Fjärdes siffror. CWI kan ha 5000-6000 medlemmar möjligtvis, IST (lett av engelska SWP) nåt liknande. IST (och SWP) har tappat mycket medlemmar udner senare år. Utvecklingen i CWI har jag ingen riktig koll på just nu.
Tänk om man kunde lämna allt detta marxist-leninist-trotskist-stalinist-maoistiska bakom sig för ett brett vänsterparti. Lära av 1900-talet, men bygga socialism för 2000-talet.
Hans: Läs den politiska resolutionen från världskongressen. Den är i just den riktningen. Fjärde Internationalen har länge rört sig i den ritkningen. Om att upplösa sig själv för nåt annat. Det är därför Fjärde Internationalen har ett samarbete med PSUV, därför som den näst största organsiationen (Filippinerna) kommer från maoismen, därför Nepals maoistparti har varit värd för Fjärde Internationalens Asien-möte en gång, därför CPI-ML Liberation i Indien har goda kontakter med Fjärde och därför som NPA bildats. I de flesta länder i Europa och Latinamerika finns inga maostiska eller stalinistiska organsiationer längre. Kvar finns ofta bara vi och vi jobbar med ursprungsbefolkningens organisationer i Bolivia och Ecuador, i bredare partier i England, Tyskland, Frankrike, Grekland, Portugal, Venezuela för att nämna några.
Det låter ju väldigt bra!!! Hur är kontakterna med exmaoistiska holländska socialistpartiet? Har man gått in i MAS och Chavez parti? Finns plats för vänstersocialdemokrater och radikala miljökämpar? För bondeorganisationer, feminism, fackliga kämpar? Det bästa vore väl att upplösa sig för något annat, obelastat av historiskt tjafs och motsättningar. Något bildat av många trådar, än mer än som i Frankrike (varför gick det inte att ena hela vänstern där?).
I Bolivia arbetar vår grupp inuti MAS, i Holland arbetar vi inuti holländska SP (framförallt i Rotterdam), Danmark i Enhedslisten osv. I Venezuela arbetar våra kamrater med Marea Socialista (Stalin Perez Borges var på världskongressen) och jag har inte tillräcklig koll på hur de förhåller sig till PSUV.
Det du beskriver är vad vi vill ha. Nåt nytt som ersätter det gamla. Men sånt tar tid.
http://www.internationalviewpoint.org/spip.php?article1836
Ett kort utdrag:
Att det inte gick att enas i Frankrike beror på en sak, regeringsfrågan. NPA och de som bildade NPA har bestämda och absoluta krav på att inte sätt sig i en regeringen med nyliberala privatiseringsreformer på agendan. De andra har inte ett sådant krav utan kan tänka sig att sitta i en sån regering. Förutom LO som fortfarande är sekterister.
Det låter ju väldigt bra! Allt sånt som jag tänkt.
Ni är för folkens nationella självbestämmande också? Jag vill ju ha en värld av samarbetande globala syskonnationer, jag anser nationerna värda att bevara. På det sättet är jag FÖR mångkultur. Som en nationalismteoretker skrev i början av 1800-talet när nationalismen var progressiv: Nationerna är som blommor i en trädgård, alla vackra i sig, men med sin mångfald bidrar de också till att hela trädgården blir vackrare.
Jag skulle nog vilja ha med att man vill vinna delar av medelklassen också, och att i slutändan vi kämpar för hela folket, att socialism inte bara är klasskamp utan införandet av ett samhällssystem som på sikt är bättre för alla, för hela mänskligheten.
Jag skulle vilja ha med att religion är en privatsak, att religion i sig inte hindrar medlemskap i vänstern (om man inte har religiösa reaktionära samhällsåsikter), att progressiv religion är en allierad, och att världsreligionernas arv av jämlikhet sammanfaller med vänsters egalitära ideal. Det är viktigt att bryta borgarnas möjlighet att mobilisera folklig religiositet.
Hans: De bitar som du tar upp är säkerligen bitar som skulle kunna vara med.
Det om religionen ser jags om självklart, men just det skulle vara svårt för en stor del av fransmännen att köpa. Nationsdiskussionen måste nog utvidgas lite, men i princip har du rätt. Man måste vara för nationellt självbestämmande och det styrde exempelvis SP:s ställningstaganden i Ossetien-koflikten.
Att religionen är en privatsak innebär ju också att man har rätt att motarbeta dess religiösa intrång i samhällslivet. Att inspireras av religionernas kärleksbud i kampen för ett rättvist samhälle ‚Äì jättebra.
Men att exempelvis som offentligt anställd ha religiösa symboler som slöja, kors eller kippu är helt fel på det principiella planet (även om jag själv haft beslöjade praktikanter och gillar dem på det personliga planet).
Inför medborgarna ska man ha en offentlig officiell roll och inte pracka på dem sina egna politiska eller religiösa åsikter och sympatier. Det var även fel av mig att på 70-talet gå med hammaren och stjärnan som halssmycke.
Burka är förtryck av kvinnan. Kanske borde den förbjudas. Men samtidigt har ju folk rätt att klä sig som de vill i privatlivet. Men de tvingas ju? En svår fråga.
Hans: Jag ser det som självklart att folk får klä sig som de vill i privatlivet. Vem som tvingas eller inte tvingas kan vi inte avgöra. Många unga kvinnor som bär hijab gör det i protest mot föräldrarna. Andra som bär hijab gör det av övertygelse (gäller många konvertiter). Burka existerar inte i Sverige, Nikab förekommer men är knappast ett probelm Det handlar om kanske 100 personer i hela landet. Alltså något man inte behöver bry sig om. Hijab ska vi behandla på samma sätt som vi behandlade mon barndoms huvudukar som majoriteten av kvinnorna bar i södra Bohuslän. Dvs låte det moderna smahället innebär att de fösvinner.
Klär man sig avvikande finns det självklart jobb man inte kommer att kunna ha. Det gäller oavsett om det handlar om hijab, nikab, tuppkam, nitjackor eller synthutstyrsel.
Tyvärr har ju moderniseringstesen visat sig vara fel, enligt samhällsforskarna. Man trodde att exempelvis religion, nationalism och etnicitet skulle klinga av av sig själv med utveckling och modernisering. Så har inte skett.
Tvärtom ser vi ju idag en fruktansvärd reaktionär motreaktion mot det moderna, i form av reaktionär religion, nationalism och etnicitet. I Somalia på 60-talet berättar man att de unga tjejerna gick i kortkort. Inte idag. Rasism, högerpopulism och etnisk nationalism växer också i trots mot moderniseringstesen.
Slavoj Zizek säger att fascism är ett resultat av misslyckade revolutioner. Realsocialismen har misslyckats. Många ser i det vanliga politiska landskapet inga alternativ till den globala nyliberala kapitalismen.
Socialismen ses som misslyckad och förlegad. Återstår den anti-moderna högerreaktionära motreaktionen (som i Tyskland på 30-talet). Därför står USA-kapitalism och Syd-fundamentalism som två motpoler i världen.
Det handlar inte om att klä sig avvikande. Som exempelvis anställd på sjukhus ska patienterna möta professionella personer med en yrkesroll. Inte privatpersoner med åsikter.
Ungernflyktingen ska inte behöva se min hammare och skära när han blir sjuk. Muslimen som flytt från massakrer i Bosnien ska inte behöva se serbisk-ortodoxa kors på sin läkare. Den kristne assyriern som flytt från fundamentalistiska utrotningsförsök mot kristna i Irak ska inte behöva se sjal på den sköterska som har ansvar för honom.
Det är patienten och hans behov som ska stå i fokus på sjukhuset (det är därför sjukhus finns) ‚Äì inte personalens privata åsikter.
Vad gäller sjal finns möjlighet att täcka håret med existerande hygienplagg, sådana som man använder på operation. Att täcka håret är bra ur hygienskäl på sjukhus. Men sluta pracka på sjuka människor din lilla speciella trosuppfattning.
Hans N: Det vi ser nu är ju avmodernisering av världen med ökande ojämlikhet som fått som följd en återgång till religionen. Bidragande orsak är ju också Sovjet-systemets fall och den misstor mot socialism som det systemet skapat. Då blir ju religionen ett alternativ när man upplever ökad klyftor. Jag tror att man lätt kan hitta forskning som stöder min tes.
De läror som rönt stora framgångar är ju salafismen inom islam och evangelisk-lutherska kyrkor (pingstkyrkor). Bägge betonar att man får ett bra liv bara man tror tillräckligt bra, korrekt och mycket. Det betyder ju att gud löser problemen man har om man bara tror. Man slipper ta tag i sina egna och ens vänenr sproblem, det räcker med att tro så blir det bättre. Det är en tanke som liknar en del socialisters tro på ett bättre samhälle efter revolutionen. (Källa: samtal med och föredrag av Sven-Erik Liedman vid möte i min lokala missionskyrka)
Vi har samma åsikt. Och det är ingen ovanlig forskartes att vi lever i en tid av stark anti-modernistisk motreaktion.
Vi tror ju på ett bättre samhälle under socialismen? Menar du att en del socialister tror, men inget gör?
Hans N: Jag menar att det finns folk som inte anser det vara mödan värt att kämpa för förbättringar nu, här idag, utan att det räcker med att upplysa folk om och att tro på den sanna vägen så kommer allt att lösa sig när vi gjort revolution. Jag har stött på anaskister och unga stalinister med denna inställning.
Knepigt?
Apropå ideologin igen:
Jo, om småskalighet, decentralisering ‚Äì att klassamhället uppstår ur social hierarki, där privategendom bara är en institutionell form för klassamhällets upprättande.
Kan det vara så att socialismens tanke att avskaffa motsättningen mellan stad och land, och mellan kroppsligt och intellektuellt arbete är ett indirekt erkännande av detta?
Och alltså som jag tror socialismen måste ha maktbasen nedåt, och bara delegera makt uppåt. Detta eftersom klassamhället uppstår ur det storskaliga samhället och den möjlighet till social hierarki och elitkontroll det möjliggör (till exempel genom samhällsinstitutionen privategendom).
Att storskalighetstanken och planeringen, som jag nämnt, kommer från kapitalismen
En till sak. Brottslighet. Majoriteten av laglydiga, skötsamma, arbetsamma Svenssons individuella rättigheter och skydd är viktigare än minoriteten brottslingars. Farliga människor som den påstådda Nancy-mördaren ska inte gå fria, lika lite som folk som är bärare av samhällsfarliga smittsamma sjukdomar. Inte heller återfallsrattfyllerister. Inte heller återfallskvinnomisshandlare.
Lag och ordning borde inte vara en högerfråga, utan en fråga för arbetarklassen och vänstern. Det tycker dessutom arbetarklassen spontant själv, enligt undersökningar. Visst förebygga och behandla. Men i varje given stund ska farliga personer inte gå fria på gatorna och hota vanligt folk.
Hans N: Även när det gäller brottslighet så måste man lita på forskning. Man kan sällan i förhand vet som är eller kommer att bli en grov brottsling. Tyvärr. Inte heller kan man avgöra vem som komemr att åtrefalla. Vad man vet är att långa straff inte i någon större utsträckning påverkar brottslighet. Det är alltså en dyr och relativt meningslös åtgärd. Men det är en diskussion som är off-topic här och som hör hemma på de inlägg jag skrivit om det.
Håller inte med. Alldeles för många farliga personer får gå fria. Ge dom fängelse i hemmet, ge dem fotboja, ge dem besöksförbud, tvinga dem flytta, tvinga dem bära fotboja, förbjud dom äga bil och motorcykel, tvinga dem till terapi. Det finns många åtgärder bara viljan att skydda vanliga snälla skötsamma arbetsamma samhällsuppbärande Svensson finns!
På mitt jobb akutintaget ser vi ständigt vad dräggen åstadkommer i lidande för vanliga människor, vanliga jobbare, vanliga Svensson. Jag solidariserar mig med proletariatet före trasproletariatet, som ändå alltid ställt upp som reaktionens fotfolk.
Viljan att skydda Svensson finns inte bland individextremisterna och antistatisterna, antipoliticisterna, antidemokraterna i borgerligheten. Men den borde finnas i ett så kallat arbetarparti.
Visst samhället ska ändras, men tills det sker och en person är farlig så ska han inte knalla omkring fritt. Till exempel rattfyllerister som ständigt återfaller, eller personer med hiv som smittar andra medvetet. Eller såna som måste misshandla andra när de är fulla.
Men viktigare. Socialism bör vara decentraliserad, som jag skriver ovan. Det är en huvudfråga menar jag, om man vill avskaffa klassamhället. Och socialister har anat det, men inte fullt ut.
Om jag har rätt och framtidens socialism ändå byggs centraliserat så kommer även denna socialism att urarta i nya klassamhällen. Därför är det en nyckelfråga.
Jag ser två stora problem för vänstern. Arbetarklassens passivitet. Och svårigheten att skapa ett trovärdigt socialistiskt alternativ till den nyliberala världskapitalismen.
Det första problemet vet jag inte vad man ska göra åt efter 20 år i arbetarklassen. Det andra problemet handlar om att analysera varför det gick snett i öst, och svara på varför det inte kommer att gå fel när vi gör nästa försök.
I det arbetet är forskningen om människans natur en viktig bit.
Hans N: Du är okunnig. Det är därför du inte håller med. Du måste läsa på de vetenskapliga rön som finns. Straff minskar i stort sett inte brottsligheten alls. Alltås är det meningslöst. Och dessutom är det dyrt. Länder med långa, hårda och många straff har alltid högre brottslighet (USA är typexemplet, men även Storbritannien). Även på detta område så måste vetenskapen styra vilka metoder vi använder och vad vi gör. Konsekvens om jag får be.
Följande åtgärder är någr ava de som fungerar bäst enligt den forskning och de erfarenheter som finns.
1. Sociala åtgärder i form av bra skola, bra förskola, bra fritidsverksamhet. Gör att även oälskade och oönskade barn (av föräldrarna) kan bli älskade och omhädnertagna
2. Social kontroll. Kräver en förändring i hur miljonprogramområdena är konstruerade
3. Fler poliser på gatan. Kräver fler poliser och en förändrad polisiär organisation.
4. Ökad jämlikhet
Förebyggande åtgärder är det som fungerar. Inte bestraffande åtgärder.
Du måste börja med att läsa på:
Brå:s rapporter
Jämlikhetsanden
Freanonomics
Och här hos mig
http://www.zaramis.nu/blog/artikelserier/brottslighet/
http://www.zaramis.nu/blog/artikelserier/kriminella-natverk-och-gang/
Men en fortsatt diskussion om detta får äga rum nån annan stans.