Om inskränkningar i äganderätten

I Skåne står en strid om naturvårdsintressen och mineralrättigheter. En strid som också inbegriper äganderätt och miljölagstiftning. Det handlar om att Shell vill prospektera efter naturgas vilket ju kan ifrågasättas utifrån miljö- och klimatargument. Andra intressen vill bryta kaolin (lera som används för porslintillverkning, i pappersindutrin och på en del andra sätt) och alunskiffer. Kaolinbrytningen skulle komma att beröra ett naturreservat:

I en protestskrivelse till länsstyrelsen påminner bygderådet i Billinge och Röstånga om att svenska myndigheter har konstaterat att kaolinet inte är av strategisk betydelse för pappersindustrin, och att det därför borde göras en ny prövning av riksintresset.

En av de som protesterar mot flera av projekten är en av Skånes största markägare, Carl Piper:

Carl Piper är styrelseledamot i länsstyrelsen i Skåne, miljöförkämpe och en av Skånes största markägare.

Han är kritisk till lagstiftningen kring mineralbrytning.
– Det är ett odemokratiskt sätt att se på jorden och respektlöst mot alla de människor som värnar om landskapet och som valt att leva i eller nära det. I Skåne finns ett väl fungerande jord- och även skogsbruk, här finns fruktodlingar och en allt viktigare turistindustri.

Carl Piper tycker att länsstyrelserna borde vara beslutande och Bergsstaten remissinstans, inte tvärtom som det är idag.
– Om inte annat borde miljökonsekvensbeskrivningen vara med redan från början. Idag fattar Bergsstaten beslut om prövningstillstånd utan att man gjort en ordentlig miljöprövning. Den kommer i efterhand.

Här kommer vi in på en intressant aspekt av minerallagstiftningen i Sverige. Att den faktiskt innebär en begränsning av äganderätten. Markägaren Piper kan inte hindra mineralletning och mineralbrytning på sin mark. För det som gäller enligt minerallagen är enligt Sydsvenskan:

Minerallagen handlar om undersökning och utvinning av vissa mineralfyndigheter oavsett vem som äger marken. Ansökningar görs hos Bergsstaten. Lagen definierar vilka mineraliska ämnen den gäller. Det är traditionella malmer, vissa industrimineral (som kaolin och alun) samt olja, gas och diamanter. Alla övriga mineral och bergarter ligger utanför minerallagen. De kallas jordägarmineraler, eftersom markägaren förfogar över dem. Täkttillstånd krävs dock från länsstyrelsen.

Minerallagen innebär alltså en inskränkning i äganderätten, precis det som också allemansrätten innebär. Men det är inte så att man som markägare är helt rättslös. Man har rätt till viss ersättning, men man är inte ägare till mineralfyndigheten i sig:

Som markägare har man rätt att undersöka om det finns malmer eller mineral, men bara så länge ingen annan har ansökt om undersökningstillstånd.

I praktiken är det ofta stora företag som får undersökningstillstånd, eftersom det ställs krav på resurser – kunskaper såväl som ekonomisk kraft – att undersöka marken och i nästa skede utvinna guld, olja, naturgas eller vad det nu handlar om.
– Men man är självklart inte rättslös som markägare om någon annan har fått tillstånd att undersöka eller bearbeta en fyndighet, säger Anna Bergstrand, biträdande jurist i miljö- och fastighetsrättsgrupperna vid Advokatfirman Vinge i Malmö.
– Vid undersökningsarbeten har man rätt till ersättning för intrång och skada. Vid bearbetningstillstånd har man rätt till ersättning för mark som tas i anspråk och viss mineralersättning.

Detta visar att man även i ett kapitalistiskt samhälle har inskränkningar i äganderätten. Något som kanske bör kunna beaktas i samband med fildelningsdebatten . Äganderätten är inte, kan inte alltid vara och bör inte alltid vara helig.

Intressant?
Borgarmedia: SDS,
Andra bloggar om: Äganderätt, Minerallagen, Miljölagstiftning, Miljöbalken, Naturgas, Shell, Kaolin, Alunskiffer, Skåne, Miljö, Ekonomi, Politik, Samhälle