Yttrandefriheten, rasismen, fundamentalismen och religionen

För mig ingår det självklart i yttrandefriheten att religioner får kritiseras, hånas och karikeras. Men man måste tänka sig för. Det kan inte ske hur som helst. Man ska inte såra eller kränka folk i onödan. Inte heller djupt religiösa.

Därför några korta punkter om islamofobi, kränkning av människor, religion och rasism.

1. Skriverier eller teckningar gjorda av medlemmar i dominerande kulturer som baktalar religionen hos minoritetsgrupper som är utsatta för rasism är bara en manifestation av förtryck och en uppmaning till rasism. Dom ska fördömas som sådana och bekämpas med politiska och legala medel där så är lämpligt och möjligt.

2. Yttrandefriheten är huvudsakligen inblandad i fall när författare och artister trotsar förbud som skapats av deras egna regeringar eller religioner, förbud som ofta tar form av hädelselagar. Många författare och artister av muslimsk härkomst möter regeringars tvång eller förtryck liksom hot från fundamentalistiska krafter. Yttrandefriheten måste försvaras bestämt.

3. Vilks konstverk, precis som alla manifestationer av islamofobi och imperialistiskt och rasistiskt förakt, har utnyttjats som en anledning för de muslimska motsvarigheterna till västliga höger- och extremhögergrupper för att stärka positionen för islamistiska fundamentalistgrupper eller som en möjlighet att vända massornas missnöje mot en mindre medlem (Sverige) i det imperialistiska systemet.

4. Kampen mot rasism, flyktingfientliga lagar och imperialistiska krig ska inte ställas mot kampen för demokratiska rättigheter och friheter. Det måste kombineras, vi är mot rasism och imperialism, men accepterar inte antidemokratiska krafter i samband med denna kamp. Vi försvarar yttrandefrihet men bekämpar alla yttringar av rasism och förtryckande ideologier.

( I sin ursprungsform togs uttalandet av Fjärde Internationalens Internationella Kommitté i samband med krisen kring Westergaards teckningar i Jyllands-Posten, men jag har skrivit om det något)

Bonnierkoncernens publikation av en av Vilks teckningar faller i den första kategorin. Dvs den är inte acceptabel utifrån sammanhang och syfte. Detta innebär inte att Irans regering eller för den delen muslimer i Pakistan eller Afghanistan har med saken att göra. Men det har de invånare i Sverige som är muslimer. De har all demokratisk rätt i världen att demonstrera mot publiceringen. Det är deras demokratiska rättighet som bosatta i ett demokratiskt land.

Vilks konstverk  i sig faller under det som åsyftas i punkt 2 och är alltså i sig acceptabla och hade varit helt okej att ha på en konstutställning. Det hela handlar alltså om smmanhang och syfte med varför man publcierar och varför ett verk finns. Gränsdragningar är inte alltid lätta att dra och det är inte alltid fel att reta upp folk.

Läs också följande artiklar av Farooq Sulehria:

Följande av Håkan Blomqvist:

Principen eller sammanhanget

Och dessa av mig:

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!

14 svar på “Yttrandefriheten, rasismen, fundamentalismen och religionen”

  1. Visst har man rätt att protestera mot Vilks. Jag har väl heller inte hört någon som säger motsatsen. Men nej, nej, åter nej. Kritik mot religionen är inte en uppmaning till förföljelse av de religiösa. Särbehandling av vissa grupper är inte acceptabelt. Du förspråkar apartheid.
    Det är positivt att kritisera en uppstyltad, patriarkal och reaktionär figur som muhammed. Vilks är arbetarklassens hjälte.

  2. Varför skulle en dålig teckning som provocerar världens muslimer enbart i just provokativt syfte göra Vilks till arbetarklassens hjälte? Obegripligt.

    Muhammed var en progressiv person för sin tid, som genomförde positiva förändringar – motsatsen till reaktionär. Det är orättvist att ställa honom mot dagens idédebatt.

    Vilks har rätt till sin provokation. Muslimer har rätt att protestera mot den. Ingen har rätt att använda eller hota med våld. Andra länder är i sin fulla rätt att kritisera Vilks, och även Sverige om de vill.

    Anders: Din punkt 1 är väldigt svajig. Man måste ha samma regler för alla. Det ska inte vara beroende av om man är majoritet eller minoritet, utsatt för rasism eller inte.

    1. Hans: Jo, saker och ting kan vara relativa (punkt 1). Så är det när man uppfostrar barn och i många andra sammanhang. Regler anpassas efter situation, person osv. De flesta svenska lagar är faktiskt skrivna på det sättet. I Danmark är lagar i allmänhet inte skrivna så.

      Även domar i Sverige har av tradition tagit hänsyn till personliga saker. Återfallsrisk och sådant. Lägre risk för återfall, lägre straff osv. Tyvärr har detta blivit ovanligare, vilket är negativt.

  3. Vad är ”baktalar”, det är en gummiparagraf typ ”undergrävande av det socialistiska systemet” under realsocialismen. Väl mycket kan rymmas däri.

    Du är också väl svepande: När medlemmar i dominerande kulturer kritiserar religionen hos rasistutsatta grupper är det bara rasism.

    Så om progressiva vita i USA kritiserar den katolska kyrkans toppstyre, sexskandaler, preventivpolitik, abortinställning, kvinnoprästhållning, då är det per defintion frågan om rasism eftersom den katolska hispanics-minoriteten är utsatta för rasism? Samma om vita i USA kritiserar svarta islam-fundamentalistiska rörelser?

    1. Hans. Nu är det ju inet dirket ett förslag till lagstiftning det handlar om utan lite riktlinjer om hur man kan resonera. Och som sådana tycker jag nog det duger gott. Speciellt om de handlar om dagens samhälel och kanske inte alls är relevant i ett annat samhälle. Det får vi ju se då.

      Och ja, det är svepande. Men vad spelar det för roll i sammanhanget?

  4. En expert på sånt här, som Charlie Chaplin, påpekade en gång att när man spiller en glass i urringningen på en rik och högfärdig direktörsfru är det en fräck och skrattretande provokation, men om man gör samma sak med en utarbetad städerska är det bara en grovhet.

    Så i alla sammanhang måste man ställa sina handlingar i förhållande till de mellanmänskliga relationer, inklusive klassrelationer, som man ingår i. Vilks slickar uppåt och sparkar nedåt, och det är alltid föraktligt.

  5. Ja alltså man KAN använda religionskritik som en del av någon slags luddig ”rasism” (ordet handlar om ras, men används för allt möjligt som åldersrasism, klassrasism etcetera, svenskan saknar ett vettigt ord). Det gör ju högerpopulister vad gäller islam.

    Men jag och andra kan ju inte acceptera att anklagas för rasism när vi angriper fundamentalistisk islam. Det vore fel, förolämpande och stryper den demokratiska debatten. Fundamentalism förtrycker ju svaga grupper som kvinnor, unga, homosexuella, minoriteter. I den måtten är det inte de svagas religion, det är gamla patriarkala mäns försvarsreligion.

    Att kritisera fundamentalism är inte att sparka nedåt. Fundamentalismen är diktatur mot de svaga. De som står på de svagas sida sparkar UPPÅT på fundamentalisteliten.

    Skiljer man inte dessa saker åt blir det svepande.

    1. Om man blir anklagad för rasism när man kritiserar fundamentalism så beror det antagligen på att man är slarvig. Så är det också när man blir anklagade för antisemitism. Eller så blir man bara offer i nån annan typ av strid som Ilmar Reepalu i Malmö. Jag har aldrig eller väldigt sällan blivit anklagad för något av det och jag kritiserar ständigt på muslimsk fundamentalism, sionism, israel, islam, judendom, kristendom. Det handlar om hur man gör saker. Det gäller att göra saker på ett riktigt sätt och därför finns de formulerade punkterna. De hjälper oss att göra det.

      Vilks kritiserar inte fundamentalism. Han kritiserar islam och menar att all form av islam är det samma som fundamentalism. Läs hans blogg och läs vad han säger i intervjuer. Han är rasistisk, islamofobisk. Dessutom är själv rondellhunden obegriplig om meningen är att bara driva med fundamentalism. Det fungerar liksom inte. Däremot fungerar det om man vill driva med islam.

  6. Hampus har i indirekta formuleringar anklagat mig för såväl rasism som antisemitism.

    Varför ständigt denne Vilks. Han är en idiot. Rondellhunden är bara kladd utan konstnärligt värde. Han kanske är islamofob, han kanske inte skiljer på islam och fundamentalism, det behöver jag inte läsa om.

    För oavsett om man gör något undermåligt eller något mer innehållsfullt som Satansverserna, och oavsett om man skiljer på fundamentalism och islam, och oavsett om man har ett vettigt syfte eller bra vill provocera (och/eller bli känd) så gäller principen: Det är dumt att i onödan såra andra människors politiska och religiösa känslor, men man har rätt att göra det enligt den demokratiska yttrandefriheten.

    Du kan inte välja din hudfärg, vilket är en orsak till att hets mot folkgrupp helt riktigt inskränker yttrandefriheten. Men politik och religion är ÅSIKTER, ofta åsikter som påverkar samhälleliga förhållanden. I en demokrati måste detta fritt kunna diskuteras, skämtas om och drivas med.

    Även marxism kan ses som lite av en religion med sina anspråk på heltäckande svar och tro på mening i historien, tillvaron och framtiden (en potentiellt farlig sak eftersom man tror att man har HISTORIEN på sin sida, varför opposition går emot historiens hjul). Desto viktigare att kunna driva med och skämta om marxismen något man inte kunde under realsocialismen.

    Svepande kan man inte vara i lagstiftning, men visst i sina sätt att resonera som riktlinjer. Och där kan jag hålla med om att man kan fördöma de som sparkar neråt, inte uppåt. Att sparka på islam kan ju ses som att sparka neråt, men inte fundamentalism ‚Äì de är ju själva förtryckare av människor nedanför sig (framförallt den kvinnliga halvan av mänskligheten).

    1. Hans: Det verkar som om vi även på denna punkt kan komma överens. Jag håller i stort sett med dig om ovanstående. Framförallt är det viktigt att vi kan kritisera och driva med vår egen grundläggande uppfattning. Och ja, religion är en åskådning. Det är något man ofta väljer, men ofta också något man växer in och får sig pådyvlat i uppväxten. Därför är religion inte bara en åsikt utan det är mer komplicerat. Det är exempelvis också en kulturell tillhörighet.

  7. Ja, man kan växa in i religion. Därför måste den katolska EU-inställningen att barnen är föräldrarnas privata egendom som de fritt kan hjärntvätta bort. Barn är både föräldrarnas och samhällets delade ansvar, och de förvaltar barnen vilka är fria individer med rätt att själva ta ställning i politiska och religiösa åsikter.

    Tyvärr går det väl inte att undvika föräldraindoktrinering i religion. Men i skolan ska barnen banne mig ha full rätt att få en allsidig bild av religiösa och politiska ideologier. Inga jävla undantag från viss undervisning, gymnastik, sexundervisning, bad, evolutionlära och annat trams.

    Inget dalt med fundamentalistiska föräldrar. Inga friskolor. Inga omskärelser på pojkar eller flickor. Inga religiösa symboler i skolorna under 15 år, då de kan välja själva. Helst inte då heller, varför bygga gränser mellan sig själv och andra. I skolan ska man lära sig att alla hör samman i samhället och nationen, att alla är delar av det svenska folket.

    Nalin Pekgul berättar i sista Amos att barn i Tensta kräver sjal på sin mamma. Kvinnor sade:

    ”Tror du att jag har den här sjalen frivilligt? Näe, det är mina barn som tvingar mig. De blir ifrågasatta i skolan för att de inte är goda muslimer.”

    Vidare avslutar hon om kampen mot religiösa och politiska extremister:

    ”Tillsammans med svenskar måste demokratiska muslimer ta debatten mot alla extremister. Mot sverigedemokrater såväl som extrema islamister. Mot alla som är ute efter att begränsa människors frihet. När folk sedan får se att de är av samma skrot och korn, tror jag man tar avstånd från dem.”

    Det är helt fel att acceptera religion som kulturell tillhörighet. Helt fel att acceptera religion som nationell tillhörighet.

    Religion är en privatsak. Alla människor är lika mycket värda. Därför kan inte en nation/kultur prioritera en religion framför alla. Då blir de andra andra klassens medborgare. Även exempelvis unga muslimer kritiserar när de gamla vill förvandla moskén till kulturell värmestuga för olika etniska grupper. Det går emot islams anda som gräns- och gruppöverskridande världsreligion. Samma med den kristna statskyrka vi hade i 1000 år, helt galet.

    Samma med religion och nation. Om en religion prioriteras blir de andra andra klassens medborgare. Alla demokratiska stater måste vara religionsneutrala

Kommentarer är stängda.