Herrskap och tjänstefolk – det är vad pigavdraget handlar om

Jag hade en kompis när jag var ung i Stenungsund. Hans mors släkt hade varit pigor i Torbjörn Fälldins släkt. Det här var på 1970-talet när Fälldin var centerledare och senare statsminister och vi i gänget hade inte mycket till övers för bondpatronen från Norrland. Speciellt inte efter att min kompis berättat sin familjs historier hur det var att arbeta i det fälldinska bondehemmanet.

Min frus styvfar växte upp i obygden i norra Jämtland med en mor som var piga. Det innebar ständiga flyttlass från arbete till arbete då hans mor inte kunde behålla jobben. Kanske var bönderna i området för fattiga, kanske var hon inte följsam nog mot husbonden. Vilket vet jag inte. Men det är händelser, upplevelser av ojänmlikhet och orättvisa som finns där, som finns i många svenskar och det är här grundproblemet med pigavdraget ligger.

Det samhälle som fanns på den tiden var ett mycket uppdelat och ojämlikt klassamhälle. Ett samhälle där fattig var fattig och rik var rik. Ett samhälle där social rörlighet var nästan noll. Ett sådant samhälle håller den borgerliga regeringen som bästa på att återinföra. Genom privatiseringar, nedskärningar inom det gemensamt ägda och kontrollerade och genom att återinföra arbeten (med hjälp av subventioner) som tydligt åskådliggör klassamhället. Och vi vet på grund av erfareheter från nån generation bakåt att det inte är ett bra samhälle. Det är ett ojämlikt samhälle med herrskap och tjänstefolk som en tydlig fingervisare för hur ojämlikt och orättvist det är. Med tjänstearbeten i hemmet som av Lena Andersson beskrivs så här i DN:

Obehaget inför hushållsarbete i privata hem stammar ur brännande upplevelser och nedärvda minnen av att vara kuvad. Vissa företeelser triggar minnet mer än andra. De är som vindburna lukter. När det mojnar tänker man att allt har förändrats så mycket att det gamla aldrig kan återvända. Men det är alltid bara en vindpust bort.

Maud Olofssons frejdiga visioner för hur fint det ska vara hemma när familjen går in i helgvilan, får det att börja sticka i näsan igen.Skeptikerna mot rut-avdraget beskylls för att vara patriarkala på arbetarrörelsens typiska vis. Det heter att rot-tjänster som LO-män utför tydligen går bra, medan hushållsarbete som ger arbetarkvinnor jobb och hjälper medelklasskvinnor att bli jämställda motarbetas. Att det perspektivet bland andra märkligheter bygger på en särartsfeministisk och uppgiven syn på könens arbetsfördelning lämnar jag därhän för tillfället, och koncentrerar mig på att arbetarrörelsens politiker inte lyckas förklara vad det här handlar om.

Nämligen det gamla klassamhällets mest emblematiska uttryck: att människor har tjänstefolk som utför ständigt återkommande arbeten som alla utom åldringar och funktionshindrade klarar att utföra.

Säkert är många som köper hushållstjänster inga förtryckare och uppfattar inte arbetsförhållandet som mer laddat eller ojämlikt än att gå till frisören. Och en del hushållsarbetare kanske enbart är harmoniska och känner inte någon extra underordning utöver den som alla arbetssäljare kan uppleva. Men jag tror inte att det är regeln.

För det händer något när man kliver innanför folks tröskel och där får familjer och enskilda som arbetsgivare. Man blir mer utsatt, maktskillnader understryks, jämlikhetsinstinkter minskar ömsesidigt. I sitt eget hem känner sig människan annorlunda än på neutralare mark. Allt som finns i hennes hem äger hon. Hon blir en brukspatron.

Hos den som har minsta benägenhet att köra med andra förstärks den i den egna borgen och förefaller nästan rättfärdig. Hemmet är den enda plats vanliga människor helt behärskar. Därför ska arbetsrelationer hållas utanför hemmet.

Det är här problemet ligger och jag ser det varje gång jag är i USA. Där finns detta klassamhälle. Till och med de större lägenheterna är byggda med piga/köksa i åtanke. Många måste ha barnflicka, andra har städerska. Några har både och. Extrema arbetstider med långa arbetsdagar, inga daghem, ingen föräldraledighet av svensk typ osv tvingar människor som har arbete att ha anställda folk i hemmet. Med de av Lena Andersson nämnda problemen som ett brev på posten.

Läs också: Lena Andersson skriver bra om klass.

Intressant?
Bloggat: Janne Pettersson,
Borgarmedia: DN1, 2, 3, SVD, GP1, 2,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!

11 svar på “Herrskap och tjänstefolk – det är vad pigavdraget handlar om”

  1. Min mormor var piga åt förra centerpartiledaren innan Fälldin. Jag blir nästan brydd om du skriver om henne;) Det skulle vara helt otroligt!!!

    1. Marlen: Min kompis mormor med flera släktingar var pigor i Fälldins familj, inte i Hedlunds.

  2. Agenda börjar nu. Visar pigavdraget köps av de rika, i motsats till vad arbetsgivrna i Almega sagt.

  3. Andersson ska ha tack för att ha satt ord på det som säkerligen är roten till att så många spontant tar ställning i frågan. Men för den skull får vi inte blunda för de andra tre (?) argumenten:
    – att staten inte ska bestämma vad vi ska använda pengarna till; om syftet är att stödja barnfamiljer är det bättre att höja barnbidraget
    – att om man ska skapa jobb åt outbildade är det vida bättre att satsa på hemtjänsten, som nu av någon anledning rustas ner; då är det garanterat rätt människor som drar fördel av det
    – att det kan ifrågasättas om staten på det här sättet ska favorisera lågteknologiska lågkunskapsjobb; vad leder det till för sorts ekonomisk utveckling?

    1. Jan: Helt riktigt, så får vi inte bludna för andra argument. Argumnetet att man inte ska subventionera rikas konsumtion anser jag också vara giltigt. Eller att vi inte på detta sätt ska bidra till att pengar omfördelas till rika via staten.

  4. Ta sedan också i beaktande att det ej finns någon LAS eller arbetsmiljölag, som personer vilka är anställda i ett privat hushåll omfattas av. Så det bör de tänka på som är ”pigor” och även de som anlitar ”pigor”.
    Innan statarsamhället avskaffades, så fick pigor ej någon egen lön, utan bara plikten att vara tvungen mjölka, den vita piskan. Lönen tog hennes man hand om. Kunde hon ej mjölka, fick både hon och hennes gubbe, direkt sparken.

  5. Eller så missar ni alla viktiga poänger. Det känns nästan representativt för socialdemokratin idag att gå tillbaka ända till 70-talet för att beskriva dagens samhälle. Har vi inte utvecklats sen dess? Ska vi sluta ha sophämtning också, det måste ju vara den optimala formen av förnedring? Om vi nu ska följa det här resonemanget hela vägen… Det finns mängder av jobb som skulle kunna anses förnedrande. Är det inte en större förnedring att tvingas leva på bidrag, eller svartarbete? RUT-avdraget har ju bevisligen gjort en svart branch vitare. Det har dessutom skapat mängder av nya arbetstillfällen för tidigare arbetslösa. Och det har gjort att medelinkomsttagare har möjlighet att lägga en liten del av sin inkomst på att slippa städa. Och ni som börjar tjata om Agenda och att det bara är rika som använder RUT, ta en titt på hur man har räknat… /*provokation, borttagen*/ #AS

    Men visst, den dan någon lägger fram argument, och trovärdig forskning på att RUT är negativt rent samhällsekonomiskt så köper jag det. Som det ser ut idag så är det till fördel för alla (det handlar ju inte ens om nån skattesänkning eftersom den sammanlagda summan in till staten inte minskar. Det handlar om att man slipper betala ut a-kassa/socialbidrag och i gengäld tar in en del extra pengar från köparna. Köparna bidrar egentligen alltså direkt till den arbetslöses försörjning, utan att pengarna behöver gå genom statsapparaten)

    1. Rikard: Det har inte skapat mängder med jobb, utanbar nåt hundratal (Källa: TCO). Det vore bättre att sats pengarna på den offemtliga vården istället. Skulle ge fler jobb och mer rättvisa. Det överför pengar från fattig till rik (Källa SCB). Det är i stort sett bara rika som använder oavsett hur man räknar (Källa SCB). Det gäller i princip alla avdrag av denna typ.

      http://www.zaramis.nu/blog/2010/03/04/sankt-skatt-battre-an-en-massa-avdrag/

      Det handlar alltså om en skattesänkning för de rika, men inte de fattiga. Helt riktigt. Det är ju enda möjligheten om du har rätt om antalet pengar in till staten.

      Sen vet jag inte riktigt vad socialdemokratin har med mitt inlägg att göra. Jag är inte sosse.

  6. Kärnfrågan mellan borgerlig höger och socialistisk vänster är jämlikhet. Pigavdraget gynnar de rika, men inte de fattiga, så klassklyftorna i samhället ökar. För borgarna som anser att de ser tekniskt opolitiskt på samhällets sakfrågor är jämlikhet en icke-fråga. För dem är krav på rättvisa simpel avund, eftersom de saknar social moralkänsla.

Kommentarer är stängda.