Idag är Slussen och det där som ska föreställa ett torg framför ingången till tunnelbanan en blåsig, ogästvänlig, obehagligt och otrevlig plats. När man gående korsar området undviker man alla gångar i obehagliga tunnlar och håller sig ut mot kanterna och i närheten av körbanorna. Det känns trevligast och tryggast. Det mesta av området är öde på människor och känns inte kallt och avvisande.
Nya Slussen har alla förutsättningar att bli mycket bättre, färre kala ytor och mer bebyggelse (fast kanske inte så mycket som kunda vara önskvärt) vilket bäddar för mer folk och en tryggare känsla. Dessutom är det ju mycket snyggare rent estetiskt, fast det är ju förstås en fråga om personligt tycke och smak. Så gillar jag förstås inte glashus som det ser ut att bli , men det är en annan diskussion. Att bilgatorna hamnar centralt är bara bra. Det gör miljön tryggare, fler människor i omlopp, folklivet blir centralare och bättre. Det innebär färre öde platser där det är tänkt att man ska gå, men inte vågar.
Men, ja bostäder i de hus som byggs kommer att bli dyra. Det är emellrtid inte Slussen-projektets fel, utan bostadspolitikens fel. Dvs den borgerliga regeringens fel. Inte för att jag tror att det blir så mycket annorlunda med en regering dominerad av socialdemokraterna. Men den borgerliga regeingen har infört en bostadspolitik som lett till ett minskat byggadne generellt och ddärmed till en ökande bostadsbrist som driver upp lägenhetspriser över hela linjen och gynnar byggande av bostadsrätter. Bostadsrätter som kräver att man har pengar.
Nya Slussen innebär en tätare stad. En tätare stad är mer kollektivtrafikvänlig, mer miljövänlig och innebär minskad bilism. Naturligtvis finns det ännu bättre sätt att bygga om Slussen på, men att behålla den som idag är inte alternativ som jag ser det, det är alltså ingen ny almstrid det handlar om. Att avskilja biltrafiken är heller inte ettt bra sätt. Det skapar miljöer som upplevs som otrygga och kala.
För att visa skillnaden ska jag ta några exempel från Göteborg. Ingen människa skulle kalla Hjalmar Brantingsplatsen eller fö den del gatan med samma namn i Göteborg för trevliga. Däremot skulle all kalla Järntogert och Linnégatan för trevliga och bra. Vad är skillnaden? På Järntorget och Linnégatan är biltrafik, gångtrafik och folkliv blandat. På Hjalmar Brantingsplatsen och -gatan är detsamma avskiljt från varannat. Det första känns tryggt, bra och levande. Det andra känns kalt, obehagligt och dött.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Slussen, Stadsbyggnad, Trafik, Biltrafik, Trygghet, Folkliv, Stockholm, Stadsplanering, Arkitektur, Miljö, Samhälle, Politik, Bostadspolitik
Som tidigare Nacka-bo har jag ett speciellt förhållande till Slussen. Det är den första anloppsplatsen när man kommer in till stan. Det är där man stämmer möten. Det är där man väntat på tågen och bussarna. Det är vid katarinahissen man väntat på folk, etc. Därför vill jag inte nöja mig med vad som är bättre än det som finns nu, jag vill ha det bästa möjliga som byggs när det ska göras nytt för 100 år framåt.
Den viktigaste mötesplatsen vid Slussen är där Götgatan och kollektivtrafiken möts. Det är där det finns folk idag. Det är alltså där vi vill ha det så vackert som möjligt med bästa utsiktsplats. I det nya förslaget ser man till att den platsen får skymd utsikt av en Berlin-mur byggd av stora klossar. Dessa klossar byggs på det sättet enbart för att man vill att Slussen-bygget inte ska få kosta något, alla pengar ska läggas på Förbifart Stockholm. Skamligt.
Dessutom: de platser du talar om är inte öde. Just därför att Götgatan och kollektivtrafiken finns där de finns, oavsett bilar. Och man ska skilja på trevnad av en enfilig väg eller på en fyrfilig eller för den delen åttafilig.
Den åttafiliga motorvägen är nästa problem. En sagolikt ful sak som man bara blir arg när man ser. Och där ligger i grunden problemen. Jag tror ingen blir ledsen över att gångarna försvinner. Men en ersättning för Debaser måste finnas inplanerad.
Hampus: Varje gång jag är i Stockholm, vilket är cirka en gång per månad, passerar jag Slussen ett par tre gånger. Det är i stort sett öde. Undantaget är just där du säger, Götgatan/den lilla gatan mellan stadmuseet och andra hus och fram till tunnelbaneingången. I övrigt är där tomt utom gångbanan som är en fortsättning av Götagtan längs med kanten mot gamla stan. Jag passerar förstås på morgon/förmiddag eller eftermiddag/kväll och det är möjligt att det mitt på dan ser annorlunda ut. Men min beskrivning stämmer ju faktiskt med andras, bland annat den som ges på en av de länkar du har i ditt inlägg om frågan.
Ja, Förbifart Stockholm borde stoppas och mer pengar satsas på Slussen, där har du rätt. Då kan man också få ett ännu bättre Slussen, för det går att göra mycket bätte än Fosters förslag. Ja det är skillnad på bredd på vägar, men det är ännu mer obehag om vägen också är skiljd från gångtrafik och folkliv. Järntorget korsas av en 4-filig väg och en tvåfilig väg och har ett mycket levande folkliv. Hjlamra Brantingsplatsen ahr ingen biltrafik alls och är en död plats (mycket folk som byter buss och spårvagn är det, men platsen är ändå död)
Och ni i Nacka, bode ni inte kräva att Blå linjen förlängs under vattnet till Nacka? Och att tvärbanan förlängs från Hammarbyhamnen till Nacka?
Och naturligtvis ska man skapa bästa möjliga, men jag tror du måste förändra din syn på det där med utsikten. Bästa möjliga innebär nog att den försvinner från den plats du beskriver. Men å andra sidan skapas nog nya braplatser för möten och utsikt.
Blåa linjen och tvärbanan är såna där såpaprojekt de debatterat hit och dit i 30 år. Gemensamt är att man brukar vilja försämra för Nacka-borna. Är det inte att lägga ner Saltsjöbanan är det att ändra ändhållplats till Hammarby Sjöstad för mer krångliga byten. Vad de nuvarande teorierna är vet jag inte, jag har ju flyttat.
Det är annars enkelt. Om man ska flytta utsiktsplatserna ska man också flytta var kollektivtrafiken ligger så mötesplatsen kommer få en bra utsikt. Det finns det inga planer på.
Dessutom, man måste inte bygga klossar. Man kan bygga mindre byggnader med stegrande höjd så det fortfarande förblir vackert vid utsikt från Gamla Stan. Man kan ha större mellanrum, osv, osv. Men nu är det en Berlin-mur som ligger på förslag. Arkitekter med dålig fantasi och smak som vanligt.
Klossarna är antagligen bara block och inga faktiska förslag.
Men platsen utanför stadsmuseet är ju bara ett kallt blåshål. Ett tomrum utan verksamhet.
Om de inte är förslag är det väl bara att plocka bort dem? Eller ersätta med små söta sockerbitar?
Det är självklart att Slussenförslaget inte är bästa tänkbara. Bästa tänkbara förslag läggs aldrig fram, enligt min erfarenhet. Det är alldeles för många exploatörsintressen som måste tillgodoses.
Det viktiga är om förslaget är a. bättre än vad som finns nu (det är det självklart, eftersom nuvarande Slussen håller på att falla ihop) och b. inte hotar några rimliga intressen. Och några såna har jag svårt att se.
Personligen skulle jag helst vilja se ett förslag ungefär som http://www.glittra.com/nyaslussen/index.html. Men det kommer ingen att lägga fram. Så det liggande förslaget är helt ok.
Jag gillar inte riktigt förslaget du länkar till Jan. Det skiljer biltrafiken från gångtrafiken i olika nivåer. Det är inte bra tycker jag.
Jan, arkitekten i ditt förslag är mycket nogrann med att inte visa någon bild från sidan i jämförelse så vi kan se hur mycket utsikten husen på hans bro döljer.
Biltrafiken vill vi gärna ha skiljd från gångtrafiken, i alla fall från den mängd biltrafik som dagens förslag ger. Promenera vid motorvägar är inget roligt. Däremot borde cykeltrafiken gå i förankring.
Återigen: när man skilje biltrafik från gångtrafik blir det dött. Som jag visat med exempeln från Göteborg. Det finns åtskilliga sådana exempel världen, också i Stockholm. Alla olika trafiktyper och människor bör blandas för att en stad ska bli levande. med affäer, retsuranger ovs. Blndade gator är mer lavdne än monokulturella. Så är det faktiskt. I verkligheten. Haga är bättre än Kungsgatan, Vallgatan är bättre än Fredsgatan, Friggagatan-Odinsgatan (tyngre trafikerad än Hornsgatan eller Katarinavägen) är bättre än Skånegatan osv. Det finns hur många exempel som helst från den stad där jag bor och likadant är det i alla städer.
Anders: OK, trafiken kanske är en miss i förslaget. Åtminstone trafiken från Katarinavägen och Hornsgatan skulle kunna gå på terrassen framför husen utan problem. Annars har jag aldrig hört någon klaga över att det inte är tillräckligt mycket biltrafik på långgatorna. Det skulle knappast gå att klämma in någon i vilket fall som helst. Och här skulle ju långgatorna löpa samman i en gata mot Götgatan. Så det finns nog ingen risk för ödslighet.
Hampus: Så fort man bygger någonstans tar man bort en utsikt och skapar en ny. Det ligger så att säga i sakens natur. Och därmed faller det som argument. Det finns ingen utsikt från Hornsgatan, den finns från Bastugatan, eller t.o.m från Lilla Skinnarviksgränd, men det har aldrig upprört någon. Bristen på utsikt är för mig ett mindre problem än ödslighet.
Nej, på Långgatorna skull deet nog vara svårt att ha nån trafik överhuvudtaget. Det fick ju katastrofala följder sist nån försökte köra där. Man ska nog inte var för fundamentalistisk åt något håll här. I övrigt tycker jag hans förslag är ok.
Återigen, det blir inte ett dugg dött att skilja på biltrafik och gångtrafik om det ändå är en naturlig plats för folk att gå. Dvs mellan Götgatan och kollektivtrafiken. Ingen kräver att man ska köra bilar på drottninggatan i Gamla Stan. Man behöver dessutom inte ha enorma mängder filer (fem per sida i nuvarande förslag) för att åstadkomma det liv du vill ha. Det finns åtskilliga exempel på trevliga platser i världen som inte är omringade av femfiliga vägar .
Ja, det är ointressant om man bygger en ny utsiktsplats – om den inte befinner sig där folk rör sig naturligt. Om man flyttar utsiktsplatsen måste man också flytta den naturliga mötesplatsen, dvs den mellan Götgatan och kollektivtrafiken till de nya utsiktsplatserna. Dit folk kommer naturligt.
Ödslighet är ett mindre problem än brist på utsikt för mig. Jag gillar den öppna ytan.
Hampus: För dig ja, en medelålders man. För en medelålders man är en öde plats inte nåt upplevt problem. Men för alla andra.
Några observationer, föranledda av bl a Hampus’ inlägg ovan:
‚Ä¢ Det kommer att bli nya t-uppgångar i strategiska lägen (vid kajen under bron och i centralbyggnaden) och det gör att folkströmmarna i stor utsträckning flyttar sig från dagens övergångsställen och underjordiska tunnlar.
‚Ä¢ Andra gång- och cykelstråk tillkommer: går du t ex från Katarinavägen mot Skeppsbron kan du nu ta en kortare väg med fri utsikt som inte skyms av KF-huset. Cyklar du mot Munkbron får du en formidabel utsikt från den nya cykelbron och dessutom betydligt kortare väg. Går du från Stadsgården mot Söder Mälarstrand slipper du gå längs en trafikled och kan välja mellan strand- och utsiktspromenad. Du har dessutom sju trappor som förbinder kajplanet med det övre planet, idag finns bara en.
‚Ä¢ Trafikleden har summa åtta filer (inte tio): tre som förbinder Stadsgården/S Mälarstrand med Skeppsbron (varav en svängfil mot Munkbron) samt fem som förbinder Hornsgatan/Katarinavägen med Skeppsbron (varav en svängfil mot Munkbron och en kollektivtrafikfil). Det är lätt att glömma att det rör sig om ett trevägskors där sex gator möts och då behövs det fler filer om trafiken ska ha en chans att flyta (nuvarande Slussen har 12 filer, bara som jämförelse). Ett alternativ hade förstås varit en rondell men det valdes bort av estetiska och utrymmesrmässiga skäl.
‚Ä¢ Utsikten blir väsentligt bättre från i stort sett alla platser utom Södermalmstorg, men där återskapar man egentligen bara den beskurna utsikt som alltid funnits där (fram till 30-talet, när bebyggelsen revs för att dagens betongkarusell skulle kunna byggas). De tillkommande utsikterna kompenserar i mitt tycke mer än väl för det.
Jag håller helt med om att den arkitektoniska gestaltningen av byggnaderna borde tänkas om radikalt, men grunddesignen är trots allt rätt sund.
/*otrevligt språk som insinuerar att jag påstår andra saker än jag gör, borttaget*/ #AS . Nej, det är inte ett problem för de flesta utom möjligtvis för vita, äldre Göteborgare. Samma som trivdes i det sönderbyggda och klaustrofobiska Manhattan. 😛
Falska påståenden från Tingsten, som han klistrar in på blogg efter blogg, i kommentar efter kommentar, alltid under olika namn.
Först och främst kan man inte tala om en beskuren utsikt som alltid funnits på en plats när det finns få levande människor som har sett denna omtalade beskurna utsikt. Eftersom den inte funnits på 80 år. Det andra problemet är att den inte ens fanns för 80 år sedan. Det var inte stora klossar som skymde allt i sin väg, Det var mindre hus som letade sig ned mot vattnet. Alltså återskapas inte ett smack.
Omdömet ”falska påståenden” implicerar väl att något bevisligen är felaktigt? Något sådant bevis ser jag inte till i ditt svarsinlägg, Hampus, så du får ursäkta om jag inte ger mycket för den observationen, liksom för ditt påstående att något i mitt inlägg ovan skulle vara ”klippt och klistrat” eller att jag ”alltid” använder ”olika namn” (jag använder bara två, och kunde förvisso övergå till bara ett enda men har valt att behålla det andra i ett par andra publikationer för att bibehålla kontinuiteten).
Åter till sakfrågorna. Om du tittar på gamla bilder som t ex den här:
http://www.stockholmskallan.se/php/fupload/SMF/SSMCR000675S.jpg
…så ser du att kvarteret Järngraven Nedra (med det s k Pelikanhuset där Södermalmstorg ligger idag) skymmer precis lika mycket av vyn från Hornsgatan som de två mindre kvarter som ska byggas norr om gatan. Det var inte alls några ”mindre hus” på 20-talet, speciellt inte sett från gatunivå. Vidare var det ett lustigt argument att man inte kan återskapa något som är äldre än 80 år därför att ”det finns få levande människor som har sett det”. Finns det inte fotografier kvar? Fast nu var det ju inte en exakt kopia det handlade om heller, utan det faktum att utsikten från just Södermalmstorg alltid varit begränsad, utom under den jämförelsevis korta historiska parentesen 1930-201x.
Du kallar Manhattan ”klaustrofobiskt” men själv har jag aldrig upplevt Manhattan på det sättet, just genom att man alltid ser byggnader på stort avstånd i varje gathörn. Stockholm känns paradoxalt nog bra mycket trängre med sin platta skyline där ingenting syns som ligger mer än några hundra meter bort, om man inte går till speciella utsiktsplatser.
”Så gillar jag förstås inte glashus som det ser ut att bli , men det är en annan diskussion.”
Huvudet på spiken där. Jag gillar det mesta, där man inser att arkitektur och stadsplanering inte är samma sak. Tack för en bra blogg! /Niklas