I början av 1900-talet föddes ett antal bröder i en fiskarfamilj i Örnsköldsvikstrakten. Under andra världskriget sysslade flera av dem med spritsmuggling och andra olagligheter. Den äldste brodern, Gösta Hannell, byggde efter kriget upp ett industriföretag på hemorten, Hannells Industrier. Det började med att man köpte Röda Ulven år 1945. Röda Ulvens surströmming utökades med tillverkning av burkarna till surströmmingen. Gösta Hannell blev så småningom invald i styrelsen för Sundsvallsbanken där han satt åren 1967-1975 och var medlem i Rotary.
På 1960-talet ägande sig Gösta Hannell också åt byggverksamhet och fastighetsaffärer i Örnsköldsvik. Hans företag gynnades av kommunen genom billiga markköp och lukrativa kontrakt.
Hannells Industrier växte och samtidigt bildades bolag efter bolag för verksamheten. En mängd internaffärer genomfördes, familjemedlemmar och bolag köpte och sålde aktier mellan varandra på löpande band. Vid försäljningen av aktier beskattades bara 10% av försäljningssumman på denna tid (jag vet inte hur det är idag). Hade man tagit ut pengarna i lön eller utdelning hade skatten blivit högre. Sålde man aktier för 1 miljon blev togs skatt ut på bara 100 000. Om 1 miljon tagits ut i lön hade skatten blivit högre. I mitten av 1970-talet blev det olagligt att göra så. Men Hannells kom undan ändå. Finansdepartementet ansåg att de hade ”synnerliga skäl” för att inte fullt ut behöva skatta för aktieförsäljningarna. 1976 sålde därför Rolf Hannell, son till Gösta, aktierna till sina söner och fick skattelättnad.
Dessutom var det så att man inte betalade varandra med pengar i familjen Hannell. Istället skrev man ut reverser på lån. På lån betalar man räntor och räntor får man dra av. Det betyder att den som får räntans kan ta upp beloppet till beskattning, men det behöver man inte göra om man är skriven i annat land eller nåt liknande. På detta sätt sålde Gösta Hannell och hans dotter Ann Charlotte Millez aktier för 25 miljoner till Rolf Hannell. Under 1970-talet betalade Rolf Hannell aldrig mer än 20% i skatt. Fadern och systern som båda var skrivna i Frankrike sålde sina reverser till ett bolag i Schweiz, Zinga Beteiligungs und Handels AG. Hur mycket de fick för detta är okänt.
Rolf Hannells räntebetalningar (som han drog av) gick till bolaget i Schweiz och var där skattefria. Gösta Hannells första bolag i Schweiz grundades redan 1966 och strax därefter bildades ett första brevlådeföretag i Panama. Det var i dessa bolag pengarna från Hannells Industrier hamnade via överfakturering genom att bolagets inköp sköttes genom brevlådeföretagen i Panama. Även försäljningen av bolagets produkter på den internationella marknaden sköttes av brevlådeföretagen. Hela denna härva utreddes av skattemyndigheterna och man kom fram till att Gösta Hannell var skyldig staten omkring 15 miljoner. Detta var år 1978.
Att Gösta Hannell valde att bo i Frankrike var för att där var pensionsinkomster fria och han hade tecknat en rad privata pensionsförsäkringar som han när han betalade premier kunde få skatteavdrag på. Genom att flytta till Frankrike så betalade han ingen skatt till den gemensamma kassan vid pensionsförsäkringarnas utbetalande heller.
Utöver att driva Hannells Industrier och att undanhålla skatt så ägnade sig Gösta Hannell också åt spekulationsaffärer i hop med svärsonen Millez i Frankrike. Bland annat investerade han i en lånekarusell, ett pyramidspel anordnat av en försäkringsdirektör på Trygg-Hansa, Sven Stenheim. Stenheim var en tid bland annat ägare till en lyxyacht. Stenheim hävdade att hade 30-35 personer som lånat ur pengar, mer än 40 miljoner, till honom men när lånekarusellen säckade ihop så hörde bara 16 stycken av sig. Troligen berodde detta på att det till stor del handlade om svarta pengar som Stenheim fått låna. Stenheim lånade pengar mot 10% ränta i månaden. Det säger sig själv att detta inte höll och Stenheim anmälde till slut sig själv till polisen. Vilka de inblandade var som aldrig hörde av sig gjordes det inga försök att ta reda på. Gösta Hannell hade bara en månad innan Stenheim bröt ihop lånat ut 2,6 miljoner. Pengar han alltså förlorade. Kontakten fick Gösta Hannell via sin bror Folke Hannell.
Fram till och med 2009 ägdes Hannells Industrier av ättlingar till Gösta Hannell. Sonen Rolf Hannell liksom sonsonen Patrik Hannell satt i styrelsen fram till dess. Fabriken i Örnsköldsvik lades ner för länge sen, men fabriken i Falkenberg finns fortfarande kvar. Idag ägs bolaget av ett nederländskt dotterbolag till ett US-amerikanskt bolag, Greif Inc med cirka 8 000 anställda. Surströmmingstillverkningen bedrivs i Gösta Hannells Fisksalteri AB som ännu ägs av familjen. Utöver detta är Patrik och Rolf Hannell engagerade i en rad andra företag. Patrik Hannell tycks dock inte vara någon fifflare och tycks inte ha minimerats skatterna på samma sätt som Gösta Hannell.
Läs mer: HN1, 2, 3, 4, Sv. Näringsliv, Newsdesk, SVD, AB1, 2, SVT, SMF,
Andra källor:
Pockettidningen R, nummer 6, 1978
Ett svar på “Fifflarna – Gösta Hannell och Rolf Hannell”
Kommentarer är stängda.