Pajasdagen

Den svenska nationaldagen är en konstgjord dag. En dag som överheten hittat för att vi ska bli som andra läner eller nåt sånt. Nationalismen ska byggas upp och så vidare. Det känns på något sätt unket, inskränkt och gammaldags. Dessutom finns det liksom inget att fria. Vi har en historia av självständighet, 500 år eller alltid, beroende lite på hur vi ser på Kalmarunionen. I 200 år har Sverige inte varit i krig (förutom de allra sista åren då vi deltagit i ett helt orättfärdigt imperialistiskt krig i Afghanistan). Anledningarna till att fira en konstgjord och påhittade nationaldag är verkligen begränsade.

Istället har det då blivit det en dag när pajasar från extremhögern demonstrerar, när mer ofarliga pajasar från kungahus, olika konstiga föreningar och annat paraderar med blågula flaggor. Detta medan en överväldigande majoritet av folket skiter högaktningsfullt i hela det påhittade och konstgjorda firandet. Ett firande om överheten försöker pådyvla oss.

Om ett par veckor kommer det som i praktiken är vår verkliga nationaldag. Den dag som svenskar faktiskt firar. En hednisk högtid. Midsommar. Kristendomen har inte ens lyckats döpa om dagen till nåt helgonnamn. Det kallar jag en gammal tradition. Dessutom folklig. Nåt att fira i motsats till överhetens pajasdag.

Intressant?
Bloggat: Trollhare, Högberg,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Advertisements
  • Bosse Franzén

    Med balkankriget som fond, där nationalismen och inskränktheten visade vad det kan leda till, höll SAP kongress. På denna kongress ställde sig SAP bakom att 6/6 skulle bli helgdag och ”nationaldag”. Ett bortglömt men icke förty, ytterligare bottennapp av det stora ”arbetarpartiet”.

  • Hans Norebrink

    Jag kan bara återupprepa: Läs Öyvind Österuds utmärkta lilla bok: ”Vad är nationalism?”.

    Nationalism kan vara höger och vänster, elitär och folklig,auktoritär och demokratisk, bakåtsträvande eller progressiv, inskränkt eller öppen, etnisk-kulturell eller civil-medborgerlig, romantisk (tysk) eller upplysnings-orienterad (fransk), förtryckande eller befriande, enande eller splittrande, uttalad eller underförstådd som den svenska välfärdsbyggande folkhemsnatinalismen, högerpopulistisk eller vänster-populistisk.

    Ett samhälle (folk, nation) som vill skapa en fungerande solidaritets-gemenskap måste upprätta en känsla av samhörighet, tillit, vi-känsla, gemenskap, identitet. Det gäller förresten alla mänskliga grupper. Ett sätt är gemensamma värderingar och traditioner vilka ständigt bekräftar att man hör samman i historien, nutiden och framtiden. En nationaldag kan fungera så ‚Äì se Norge.

    Om man kallar en tradition nationaldag eller inte, eller om man kallar samhällsolidariteten nationalism eller inte (folkhemmet kallades inte nationalism fast det var det) är oviktigt. Grundbulten är: Ett samhälle som solidariskt ska hålla samman måste jobba på det på något sätt. Midsommar är ett sätt.

    Vänstern sitter fast i en felaktig ovetenskaplig syn på nationalism.

  • Pingback: Tankar inför nationaldagen imorgon « Johannes Blogg.()

  • Ni spottar på den svenska flaggan med ert dissande av nationaldagen! Är den idag förresten??

    Och Hans, jag har förgäves försökt att hitta något vetenskapligt i din analys om nationalism. Det går bara inte….

  • Pingback: Har vi något att fira? | annarkia()

  • Pragmatikern

    Dagen är inte alls ”påhittat” utan datumet är relaterade till åtminstone tre viktiga historiska händelser.

    6 juni 1523 då Gustav Vasa valdes till kung. Man kan tycka vad man vill om Gustav Vasa men detta är ändå att betrakta som grundandet av vårt land i den skepnad det har idag.

    6 juni 1809 antogs den tidigare regeringsformen som utifrån dagens mått från goda skäl kan tyckas otidsenlig men vid denna tidpunkt var den banbrytande. Det kungliga enväldet ersattes av ett på maktdelning grundat styrelseskick. Detta kom efterhand att utvecklas till den parlamentariska demokrati vi har idag.

    6 juni 1974 antogs den nuvarande regeringsformen som inte endast i praxis utan också i ord stadfäster vår parlamentariska demokrati.

    Sett ur ett historiskt perspektiv är därför dagen väl vald.

  • Pragmatikern

    Hans,
    Jag håller med dig om att nationalism är något som handlar om gemenskap och samhörighet med andra.

    Nationalismen har dock många attribut och bottnar som både kan brukas och missbrukas.

    Själv tror jag att modersmålet är en av de mest betydande byggstenarna i nationalitestbegreppet. Det är endast på vårt modersmål som vi har förmågan att uttrycka nyanser och våra innersta känslor. Modersmålet har därför en avgörande betydelse i kommunikationen med våra medmänniskor.

    Jag avundas ofta de som är sant tvåspråkiga och därför, utifrån detta perspektiv, har två nationaliteter. Jag känner också en familj där barnen till fullo behärskar tre språk, svenskan, samt respektive förälders modersmål, helt fantastiskt.

  • Hans Norebrink

    Visst, som framgår av min uppräkning av olika nationalismer kan den brukas för ont och gott. Nationalism tillhör en helt annan politisk skala än vänster-högerskalan.

    Människan är ett socialt djur som bildar grupper, ursprungligen inte fler än cirka 150 medlemmar stor. Med hjälp av kultur och symbolik har vi utvidgat grupperna upp till nationsnivå, delvis även till europeisk nivå, och för några få människor till global nivå. Etnicitet och nationalism handlar om denna sociala biologisk-kulturella dimension av människan och hennes samhälle.

    En viktig del av gruppbildningen är kommunikationen, språket. Därför är ett enande modersmål en av de viktigaste komponenterna i nationsblldningen. Men som ditt exempel med barnen visar kan man behärska andra språk så bra att man kan ha en fullgod konversation, se exemplet Schweitz, så att en flerspråkig nation kan fungera (däremot funkar det inte i Belgien, bland annat för att de franskspråkiga är så dåliga på flamländska).

    Jag vill lägga Sveriges bildande till år 1008 då Olof Skötkonung döptes vid Husaby källa i Västergötland. Då bildades alliansen mellan kyrkan och staten som i 1000 år band samman vårt land.

    Nationalism är en fråga bland många, men en viktig fråga. Ska extremhögern kunna mobilisera dess kraft ostört, eller ska vänstern också ha en riktig förståelse av den för att kunna lägga fram sin modell av inkluderande solidarisk nationalism?

    Tyvärr är nog svaret att vänstern hellre låter fascisterna få monopol på dessa mänskliga känslor, än tänker nytt. Försvaret av de egna felaktiga dogmerna är viktigare för vänstern än att förändra verkligheten till det bättre.

    Därför står också vänstern och stampar på samma fläck i sina många små sekter och partier.

    Berlinmuren mellan vanligt folks vardag och den politiska diskussionen växer sig för var dag allt högre. Det är två världar som alltmer sällan möts.

  • Pajasdagen? D嬮får man väl hoppas att de borgerliga slutar tjata om 1:a Maj nu när Centerpartiet fått en helt egen dag.

    Jodå, pragmatikern, datumet är påhittat. Det var helt enkelt den dag som det inte regnade på som man valde att hålla de första festligheterna för flaggan. De tre ursäkterna är påhittade senare.

    Förövrigt sitter Hans Norebrink fast i en felaktig ovetenskaplig syn på nationalism.

  • Pragmatikern

    Hampus,
    Jag tror du fallit offer för en skröna kring det där med regnandet, det finns, såvitt jag vet, inga belägg för att det skulle vara så.

    Om någon ytterligare förklaring, vid sidan av de historiska datumen, ska sökas är det väl snarare så att Hazelius, när han startade firandet 1893, tog notis om dagens namn, Gustav, som också det för tankarna till Gustav Vasa.

  • De historiska datumen synes vara irrelevanta i alla fall så till vida att 1974 inte hade hunnit ske 1893 då firandet skedde första gången. Och vem i hela friden firar en regeringsform?

    Att fira en namnsdag känns bara mer korkat.

    • Anders_S

      God nationalism är kanske saker som midsommarfirande, vinster för Sverige i fotbolls-VM, pingstbröllop, solidaritetshandlingar, välfärdsstat osv. Saker som inte har ett dugg med nån nationaldag att göra. Nationaldagen handlar om nåt annat och solkigare. Plus att den är ett modernt påhitt.

  • Hans Norebrink

    En nationaldag eller inte är mindre viktigt. Den kan dock fungera som en sammanhållande tradition. Jag blev mycket imponerad när jag i Norge på 17 maj såg nationaldräktsklädda norska barn viftande med norska flaggan ‚Äì och de var vita, bruna, gula och svarta om varannat.

    Traditioner och de än viktigare värderingarna är verktyg för att skapa samhälls-sammanhållning kring något bra, eller dåligt. Det kan vara elitens sätt att lura folket att kämpa för borgarnas intressen. Det kan också vara folkets sätt att bygga en solidaritetsgemenskap.

    Men jag antar att det är bästa att inte använda ordet nationalism som utlöser ryggmärgsreflexer åt olika håll. Liksom orden socialism och kommunism gör det, så jag misstänker att det kan vara bättre att även i dessa fall använda andra ord.

    Kanske samhällssolidaritet istället för god nationalism, och kanske ekonomisk demokrati istället för socialism-kommunism.

    Rent allmänt känner jag en förtvivlan över 30 år av högervridning i världen. Och över vänsterns oförmåga att göra något åt det.

    Rent allmänt (om vi lämnar begreppet nationalism), vi i vänstern måste göra något fel, tänka något fel, agera något fel, ha något fel i vår ideologi. Varför kommer vi annars ingen vart? Varför händer inget?

    På jobbet finns folk som tänker rösta borgerligt för de ogillar Mona Sahlin. Förgäves pekar jag ut att den borgerliga anti-arbetar-politiken är viktigare än personer. Det finns folk som tänker rösta borgerligt för de tjänar på det som arbetande. förgäves pekar jag ut att de måste känna människor som är sjuka och arbetslösa och hur de drabbats.

    Nationalism är bara ett symptom på att vänstern har svårt att tänka i nya banor. Och att de har svårt att diskutera nya tankar tolerant och öppet och respektfullt. Och det måste till nya tankar om något ska hända.

    Jag ser en ideal vänsterdiskussion (om nationalism och annat) som att väva en matta. Alla bidrar med en tråd och tillsammans knåpar man ihop något.

    Att vänstern efter 200 år av misslyckade projekt kan ha så hög svansföring och vara så styv i korken är mig obegripligt. Att folk blir arga och illvilliga och förolämpande inför andra åsikter än de egna (till exempel i nationalism) är förbluffande oförståeligt. Jag har aldrig någonsin fått så mycket skit som på denna sajt.

    Borde man inte i den tynande vänstern vara glada över nya tankar?

    • Anders_S

      Hans N: Man kan inte skapa en bra och hållbar tradition ovanifrån så som man försöker göra med den påhittade svenska nationaldagen. Man skulle tagit fasta på midsommar istället. Det är en mycket viktigare dag för alla svenskar och därmed en bra mycket bättre nationaldag. Midsommar är liksom Sverige (och som vanlig överdriver du vänsterns inställning i frågan). Den vänster du kommer ifrån är ju ofta istället alltför nationalistisk på ett negativt sätt (kan vi se i EU-debatten) och inom den vänster jag tillhör är frågan ganska oprobelmatisk. Vi är för alla folks självbestämmande (därför för Sydossetiens utbrytning ur Georgien), och för internationellt samarbete mellan såväl nationer som mellan arbetare i olika länder. Det är inte ny banor eller gamla banor som är problemet för vänstern (speciellt inte när det gäller nationalism) utan helt andra saker.

  • 200 år av misslyckade projekt? Jag ber om ursäkt, men jag tycker välfärdsstaten varit ett synnerligen lyckat projekt. Och midsommar är, som alla vet, nationaldagen. En dag som firar glädje, natur, frid och gemenskap. Inte någon tafflig regeringsform eller något krig.

    • Anders_S

      Hampus: Vad överens vi verkar. Jag är också av åsikten att välfärdsstaten varit ett mycket lyckat projekt. Och dessutom ett vänsterprojekt. Men jag misstänker att Hans menar den vänster som återfinns till vänster om socialdemokratin. Fast då bör man väl bara prata om 100 år.

  • Pragmatikern

    ”De historiska datumen synes vara irrelevanta i alla fall så till vida att 1974 inte hade hunnit ske 1893 då firandet skedde första gången. Och vem i hela friden firar en regeringsform?”

    Nja, nu är det väl så att vi formellt sett fick en nationaldag först 1983 varför 1974 faktiskt är relevant i sammanhanget.

    Och varför fira en regeringsform, jo för att regeringsformen uttrycker grunden i vår parlamentariska demokrati, något som är väl värt att uppmärksamma och ingenting som är ”taffligt”.

  • Hans Norebrink

    Jag pratar förstås om tiden efter 1789. Välfärdsstaten VAR ett lyckat projekt, men är nu som alla vet under nedmontering överallt. Därför var det inte ett hållbart politiskt projekt. Det klarade inte kapitalismens flexibla omstrukturering till nyliberal global marknad.

    Överhuvudtaget har den reformistiska socialdemokratiska vägen till socialismen misslyckats. Socialismen var ju det ursprungliga målet, som fanns med i bakgrunden ända till löntagarfonderna (i varje fall hos enstaka sossar) . Ingenstans har den reformistiska vägen skapat en verklig socialistisk stat.

    Samma med den revolutionära kommunistiska vägen. De har inte heller lyckats skapa på sikt hållbara politiska projekt. Snarare har de, liksom socialdemokratin, återskapat kapitalismen, och integrerat sig i det borgerliga klassamhället. Plus diktatur.

    Även den franska revolutionen urartade i intern terror och yttre imperialism. Ingenstans har man lyckats att i en storskalig stat skapa folkmakt som varar och fungerar.

    Något är alltså fel, grundläggande fel, i vänstertänket sedan 1789, eftersom det ständigt urartar. Att ödmjukt söka efter detta fel borde vara vänsterns viktigaste uppgift för att bli trovärdiga. Jag har tänkt på det i över 30 års tid.

    Visst ska man kämpas för arbetarklassens krav. Vi errare på mitt jobb Sahlgrenska gjorde det med lyckat resultat, och fick erkännande för det. Men de breda massorna trodde inte på socialismen som projekt. Varken som (r)-projekt eller som något annat socialistiskt projekt.

    Och kanske med rätta för var finns de lyckade modellerna att hänvisa till? Hur kan man vara säker i korken utan dem?

    Jag misstänker som sagt att vi krafsar på klassamhällets yta med statligt och privat ägande. Det storskaliga samhället nödvändiggör en praktisk beslutsshierarki, som urartar i reel klasshierarki. Vi måste ner till lokal demokrati som utgångspunkt för det globala samhällets uppbyggnad. Plus folkbeväpning istället för stat som våldsapparat.

    Nationsnivån förblir viktig. Socialistisk internationalism kan inte bli mer är slutfernissa på det globala samhällsbygget. Det stod som sagt klart redan i skyttegravarna 1914.

    Och det vore synd om de arbetare som då slaktade varandra för sina egna överklasser skulle ha dött förgäves. Det vore synd om vi ännu inte insett att folket/arbetarklassen måste ta hand om den nationella kraften, och vrida den ur elitens händer.

    I Jugoslavien övergick de så kallade kommunistiska eliterna till nationalistisk retorik för att bevara sin elitställning. Och de olika nationella arbetarklasserna ställde villigt upp och slaktade varandra.

    Vi i vänstern måste ta kontroll över den nationella kraften. Annars gör fascisterna det. Antingen eller. Så står valet. Och medan vi velar växer den högerpopulistiska nybruna faran i västvärlden.

    Visst kan jag ha fel om nationalism och klassamhällets grundorsak. Men det måste för helskotta gå att diskutera viktiga frågor som detta respektfullt, intresserat, ödmjukt, tolerant. öppetsinnat, välvilligt, vänligt, snällt, schysst.

    Det är ju att praktisera den socialism vi vill bygga! Där folket dagligen diskuterar och beslutar i ömsesidigt respektfulla demokratiska samhällsprocesser.

    Renan sa att ”nationen är en daglig folkomröstning”. Kan man inte säga att Socialismen är ständiga folkomröstningar?

    • Anders_S

      Jag ska citera en vän på facebook som uttrycker min ståndpunkt på ett bra sätt:

      nationaldagsfirande? nej, det hoppar jag gärna. ett nyligt påfund utan historisk botten. nationaldag är när sverige vinner i fotbolls-vm, när midsommarsillen står på bordet, när allemansrättens trattkantareller står stolta i skogen, när havsisen råmar av skridskoskär, när grannarna hälsar i svalen, vare sig de har sina rötter i Uzbekistan eller Mölndal, när gränser bryts på alla plan. annars har jag alltid flaggan i topp på landet. mest för att det är vackert…

      Ordförklaring för icke-göteborgare: svalen är utrymmet i trappen på en våning. Kan ibland användas för hela trappen.

  • Jag tycker att det är bra att nationaldagen blivit en helgdag iaf (vem fan brydde sig om pingst eller visste ens vad det var?) på det här sättet kommer vi få en nationaldagsafton den femte juni som är ett utmärkt sätt att inleda sommaren på.

    Jag tänkte på det i år förresten, att börja fira nationaldagsafton (precis som alla andra svenska högtider måste ju nationaldagen firas kvällen innan, efter arbetet super man ner sig och är bakfull hela den lediga dagen). Nån måste börja bara.
    Sedan vad fan man firar är väl strunt samma, det är väl inte så många som bryr sig om att hoppas att samlaget med moder jord ska bära frukt eller liknande på midsommar. Man firar ju bara för att det är trevligt att umgås.

  • tillägg:

    Då är det fan så mycket värre med dagar som alla hjärtans dag, halloween och liknande som ENDAST införts för att sälja saker av plast.
    Halloween var dock ett smart drag, den klassiska svenska motsvarigheten, lusse, hade ju ”förtantigasts” till något mysigt kafferep och dessutom spenderade folk inte så pengar på den.
    Men få fan vad pinsamt det är med folk som firar skiten.

    • Anders_S

      profanum: Det är klart att de kommersiella ”helgerna” är skit. Men: Annandag pingst innebar en extra ledig dag varje år. Så funkar inte nationaldagen. Alltså en försämring (om än mycket liten).

  • Hans Norebrink

    Precis. Land ska med traditioner, värderingar och nationalkänsla byggas. Med saker som skapar en känsla av gemenskap, identitet och samhörighet i samhället, en nationell samlande vi-känsla för alla medborgare oavsett ursprung och andra skiljaktligheter. På det kan demokrati och solidaritet byggas.

    Nationaldag är EN av många möjliga verktyg för att skapa den goda progressiva främlingsvänliga nationella vi-känslan. Själv tycker jag den nya nationaldagstraditionen i Slottsskogen i Göteborg där invandrare under högtidliga, kulturella och familjeunderhållnings-vänliga former firar sitt nya svenska medborgarskap är ett bra exempel. Alla traditioner börjar/skapas någonstans.

    Lika bra tycker jag midsommarfirandet i Slottsskogen är, där svenskar, invandrare och utländska turister deltar. Själv arbetade jag för några år sedan på midsommar och hade en kvinnlig arabisk muslimsk kvinna med mig som praktikant. På lunchrasten tog jag henne bak på cykeln ner till Slottsskogen och så dansade vi lite små grodorna innan vi återvände till jobbet.

    Det är saker som detta jag menar med att bygga upp en god inkluderande nationalism som motverkar radikalhögerns försök att manipulera och monopolisera de nationella känslorna. Men visst, låt oss istället för nationalism kalla det samhällssolidaritet eller samhällsanda om ordet väcker ryggmärgsreflexer.

  • anders_s
    Ja men en oanvändbar ledig dag, alltså utan tillhörande afton.
    I år var ju ett år då man förlorade en ledig dag på grund av bytet, men det kan det vara värt för att få en ny afton som är ganska välplacerad (man skulle ju kunna förlägga skolavslutningarna till nationaldagen också). Nu kan man alltså under sommaren ha:
    nationaldagsafton (första sköna grillkvällen, en ordentlig fylla för ungdomarna i början av sommaren)
    midsommarafton (mitt i sommaren)
    kräftpremiären (mot sommarens slut, fast här behövs en ledig dag)

  • Pingback: Jag skiter i den så kallade nationaldagen | Svensson()