För att minska trafficking i världen så är det bästa medlet att öka jämlikheten. Både inom länder och mellan länder. Finns det få fattiga som inte kan försörja sig så är det inte intressant att sälja sina barn till arbete i andra länder, att arbeta i andra länder och kvinnor behöver inte sälja sina kroppar i samma utsträckning. Trafficking minskar med ökad jämlikhet.
Så vill man lösa traffickingproblem så måste man se till att klassklyftorna minskar. På sikt är det enda lösningen. Alla saker som ökar klassklyftor och fattigdom, som krig, nyliberala privatiseringsreformer, tullfrihet för västerländska varor i fattiga länder, sådant som Lundin Oils plundring i Sudan osv. Allt sådant som bidrar till att öka klyftorna mellan människor inom länder och klyftorna mellan länder. Det är skillanderna osm är viktiga, ojämlikheten som är problemet. Inte fattigdom i säg. Utan klyftorna, ojämlikheten. Det är existensen av en liten rik grupp som kan köpa fattiga människor som är en del av problemet.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Trafficking, FN, Arbete, Kvinnor, Barn, Klassklyftor, Ojämlikhet, Jämlikhet, Klass, Fattigdom, Social välfärd, Samhälle, Politik
”Alla” är eniga om detta. Minskad ojämlikhet mellan länder har man snackat om sen avkoloniseringen men föga har hänt. I princip är klyftorna exakt lika stora som 1960 – trots Ostasiens framgångar. Vad som har hänt är att småbönderna har proletariserats och möjligen fått mer pengar att röra sig med, men å andra sidan har levadsomkostnaderna ökat ännu mer.
Vi hade en intressant början till en debatt om detta i samband med WTO-demonstrationerna, men den tycks ha kommit av sig. Tyvärr ser det väl ut som om de globala makthavarna lyckas lura i oss att de fattiga ska bli rika på att sälja råvaror och jordbruksprodukter till oss som de alltid har gjort, samt kanske en del maquiladoraprodukter. Medan vi behåller all kunskapsintensiv industri och alla kunskapsintensiva tjänster för oss själva, som är det enda det går att tjäna pengar på.