Mastig kulturgärning

Boknytt
Sveriges historia 1/8
Stig Welinder
Norstedts

Mastig kulturgärning

Det första samlade forskningsaktuella verket om svensk historia på ett halvt århundrade är en stor kulturinsats. Detta första band, 13.000 f Kr till 600 e Kr, är en biffig 500-sidors tegelsten. Totalt planeras åtta band varav tre redan utkommit.

De första jägare-samlare-fiskarna i det blivande Sverige jagade renar i Skåne i skuggan av den bortsmältande inlandsisen – då mammutar ännu fanns kvar. Den tidiga historien rymde även kannibalism, människoffer, våld och småkrig. Senare växte mansdominerade eliter fram, som fick vanligt folk att slita med höjdarnas prestigegivande gravmonument. Ingen lokalekologisk idyll precis.

Förvånande är att epokindelningen stenålder-bronsålder-järnålder försvunnit. Imponerande är hur mycket kunskap det går att läsa ut ur de arkeologiska fynden. Tankeväckande är hur definitivt Sverige och norra (germanska) Europa utgjorde indirekta delar av romarriket. Det är vidare intressant att än en gång få bekräftat hur alla långvägskontakter medförde att det inte alls existerade någon ”ren” svensk kultur.

Boken följer ”nyevolutionismens” system för samhällsformer: bandsamhällen–stamsamhällen–hövdingadömen–stater. Men författaren vill gärna i detta och i andra fall ludda, nyansera och problematisera ytterligare. Uppenbart är att framväxten av komplexa, storskaliga och statliga samhällen går hand i hand med uppkomsten av klasser i jordbrukssamhället.

Begreppet ”folk” sågas och etniska vi-dom-relationer ses postmodernt-socialkonstruktivistiskt som ”bara” uppkomna i gruppmöten. Fel menar jag. Människan är av evolutionen en gruppkännande social varelse, och är det förstås även om hon lever i en grupp isolerad från andra grupper. Det senare torde dessutom ha inträffat extremt sällan i historien.

Inte heller håller jag med om att boken inte handlar om Sveriges historia, utan ”om de människor, som råkar ha bott inom det område som sedan tämligen nyligen råkar vara Sverige.” Det är en vetenskapsintern definition. För oss dödliga är det Sveriges historia, och för den historieintresserade allmänheten är det just därför de läser om det de ser som Sveriges historia. Som alla andra folk behöver även vi svenskar känna kontinuitet bakåt.

Intressant?
Läs mer: Ting och tankar, Clarté, DN, SN, Arkeologiforum, EX, SMP, GP, SVD,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Liked it? Take a second to support Hans Norebrink on Patreon!
Become a patron at Patreon!

6 svar på “Mastig kulturgärning”

  1. Anders skriver:
    Begreppet ”folk” sågas och etniska vi-dom-relationer ses postmodernt-socialkonstruktivistiskt som ”bara” uppkomna i gruppmöten. Fel menar jag. Människan är av evolutionen en gruppkännande social varelse, och är det förstås även om hon lever i en grupp isolerad från andra grupper. Det senare torde dessutom ha inträffat extremt sällan i historien.
    l

    Märklig uppfattning du har här. Det är ju närmast en truism att ”vi-dom-känslan” inte kan uppstå med mindre än det finns några ”dom” att avgränsa sig mot eller spegla sig i. Hur den av dig kritiserade uppfattning en dessutom skulle strida mot åsikten att ”Människan är av evolutionen en gruppkännande social varelse, förstår jag inte alls.

    1. Kerstin: Det är inte jag som skriver. Utan Hans Norebrink. Han skriver alla de flesta recensioner på min blogg. Exakt vad han menar vet jag inte.

  2. Boken handlar väl om dom klaner och andra grupperingar som råkade bo på det område som från ca 1200-talet blev Sverige. Själva kallade dom sig nog för något helt annat.

    Eller handlar den kanske inte om Finland? Och handlar den om Skåne? Sveriges gränser har ju som bekant flyttat kraftigt på sig genom århundradena.

  3. ”Inte heller håller jag med om att boken inte handlar om Sveriges historia, utan ”om de människor, som råkar ha bott inom det område som sedan tämligen nyligen råkar vara Sverige.”

    Även om staten Sverige i nuvarande mening kanske tillkom under tidigt 1200-tal är det ändå rimligt att anta att det fanns en kontiniutet bakåt i tiden till tidigare samhällsbildningar under vikingatid, järnålder och ännu längre tillbaka. Problemet är att det i princip saknas skriftligt källmaterial. Arkeologin kan tala om att det fanns samhällsbildningar men inte hur dessa hängde ihop.

  4. ”Tankeväckande är hur definitivt Sverige och norra (germanska) Europa utgjorde indirekta delar av romarriket.”

    Får man fråga hur? Dvs. mer än att någon våghalsig romersk handelsman seglade hit och gjorde affärer ibland.Jag ifrågasätter inte, jag är bara nyfiken på vad de skriver 🙂

  5. Tillfälligt inne från semesterö. Jag uppfattade det som häpnadsväckande hur mycket kulturellt inflytande romarriket hade även över norra Europa. Mest genom att nordbor var i romarriket och tog tankar och uppfinningar med sig hem. Folk hade mer kontakt med varandra förr i tiden än man kan tro.

    Vi-dom kan förstås inte uppstå utan ett vi och ett dom. Men vi-känslan behöver inte ett dom att spegla sig i, vår socialitet och gruppkänsla är av vår genetiska natur given, ovavsett om vi har grannar eller inte.

    Klart att de grupper som skapas är sociala konstruktioner, men vad säger det. Jämför med språket. Alla språk är kulturella konstruktioner, men vi har en medfödd språkförmåga anpassad till att lära sig det språk man träffar på. Ett exempel på gen-kulturell samevolution.

    På samma sätt är etnier och folk socialkulturella konstruktioner, men vi är genetiskt skapade att bilda sociala grupper, och anpassa oss till dem vi föds in i. Gen-kulturell samevolution även där.

Kommentarer är stängda.