Schmitz – ylle och elkraft

Del 5 av 13 i serien Skånekapitalet

År 1874 blev August Schmitz (1851-1935) ledare för fabriksdriften vid Malmö Yllefabrik, efter ett tag fick han även ta hand om marknadsföringen som hade varit eftersatt. På bl a Världsutställningen i Paris 1878 deltog Malmö Yllefabrik och fick pris, en bekräftelse på företagets ökade anseende. År 1883 köpte man ytterligare tomtområden inom kvarteret Lybeck vid Stora Nygatan. Schmitz energiska arbete för företaget uppskattades av styrelsen, han invaldes i styrelsen 1882 och han fick nu självständigt bestämma och representera bolaget.

1877 avled Sten Lewenhaupt efter att ha lämnat verksamheten hösten 1874 och styrelsen 1875. Han hade då på grund av misslyckade spekulationer i järnvägsaktier tvingats sälja av sina aktier i Yllefabriken. Lewenhaupt fick därför endast uppleva inledningen på företagets framgångsrika tid. Disponent och kommersiellt ansvarig inför ägarna blev 1877 styrelseledamoten och handlanden Rudolf Thomson. 1875 hade styrelsen också utökats från tre till fyra personer. Nyvalda var handlandena P O Peterson och J C Schoug. Båda aktieägare sedan bolagets etablering.

Från 1882 var August Schmitz näst störste aktiägare i MYA efter Edvard Engeström och blev också som nybliven svensk medborgare invald i företagets styrelse. 1883 hade han köpt på sig ytterligare aktier och ägde nu 25% av aktierna i bolaget. Samma år gifte han sig med Elisabeth Buerbank (1863 – 1947).

1888 brann hela fabriken i Malmö ner. Något som kanske lite förvånande kom att leda omfattande nyinvesteringar. År 1890 köpte bolaget ca 12 tunnland mark utmed Kävlingeån, vars mjuka sötvatten ansågs lämpligt för tvättning och beredning av yllevarorna. Furulundsfabriken växte upp med våtberedning 1892 och väveri 1896-1897 och så småningom växte ett nytt samhälle – Furulund – upp.

Hela fabrikskvarteret i Malmö byggdes ut och eget kamgarnsspinneri inrättades på 4:e våningen på Malmborgsgatan 1896. År 1900 flyttades detta till kvarteret Spinneriet tvärs över Stora Nygatan. Bolaget hade lyckats förvärva några tomter i detta kvarter av Manufakurbolaget. 1897 var Yllefabriken Skandinaviens största yllefabrik med 1 200 anställda. Samma år drabbades Thomson av en olyckshändelse och han avgick därför år 1899 som VD och ersattes av August Schmitz. MYA skaffade sig också ägarintresen i massafabriken Strömnäs Bruks AB. Året innan valdes August Schmitz svåger Heinrich Buerbank in i styrelsen. 1899 avled Engeström och efterträddes i styrelsen av sin son Max Engeström, medan Thomson ersattes av notarien Jean Dankwardt.

1898 drabbades också fabriken i Furulund av en större strejk, varvid företaget satte in strejkbrytare för att upprätthålla produktionen. Landshövdingen i Malmöhus län, Robert Dickson, beordrade dessutom militär till Furulund. Inga bråk uppstod emellertid. Efter några månaders strejk kunde parterna gör upp i godo.

1897 var MYA landets till antal anställda femte största företag med cirka 1 200 anställda och 1912 landets till produktionsvärde trettonde största företag med 11,4 MSEK. 1913 hade man strax över 1 500 anställda.

1903 arrenderade Yllefabriken Stockholms Yllefabriks AB, där August Schmitz utsetts till styrelseordförande och VD. Han blev förmodligen också aktieägare i bolaget. Aktierna i Strömnäs Bruks AB såldes samtidigt. 1904 ägde företaget självt 35 aktier och Dankwardt ersattes av Heinrich Buerbank som styrelseledamot.

August Schmitz kom också att delta aktivt i grundandet av Sydsvenska Kraft AB:

På Afzelius´ och landshövdingens i Halland län Axel Asker initiativ engagerades major Wilhelm Gagner – chef för södra väg- och vattenbyggnadsdistriktet – för en kartläggning av förutsättningarna för exploatering av vattenrätterna i Lagan. Hans utredning visade att detta var möjligt. August hade tydligen tidigare haft kontakt med Afzelius om vattenrätterna och tog i sin tur kontakt i första hand med Rudolf F Berg hos Skånska Cement AB, som delade August optimism kring ett sydsvenskt eldistributionsföretag.

De båda företagsledarna sökte upp Asker och fick honom intresserad av idén och sålde i sin tur in uppslaget hos sådana ledande industrimännen i Skåne som Carl Tranchell, Skånska Sockerfabriks AB (vice ordförande i Skånes Enskilda Bank), Wilhelm Westrup, AB Sockerraffinaderiet Öresund (styrelseordförande i Sydsvenska Kredit AB) och Nils Persson, Skånska Superfosfat- och Svafvelsyrefabriks AB (styrelseledamot i Bank AB Södra Sverige). August hade som synes samtidigt lyckats få insteg i tre av Skånes fyra ledande affärsbanker. (Själv invaldes han 1906 i styrelsen för Skånes Enskilda Bank – Sveriges då största affärsbank.) Även dessa industrimän tilltalades av projektet och Afzelius arrangerade i mars 1905 ett sammanträffande med bankdirektören Jonas C: son Kjellberg på Skandinaviska Kredit AB´s kontor i Stockholm med dessa intressenter och chefen för AB Vattenbyggnadsbyrån professor Johan Gustaf Richert.

Richert fick i uppdrag att presentera en plan för Sydsvenska Elektriska Kraft AB´s utbyggnad av Laganfallen, vilken lades fram i augusti 1905. Bolagets syfte var att tillgodose de större städernas inom det tänkta distributionsområdet och deras industriers behov av elektrisk kraft. Senare samma månad hölls ett sammanträde i Halmstad för att välja en interimsstyrelse i det tänkta bolaget. I denna ingick Asker, Richert, Berg, Schmitz, Westrup, Tranchell, Persson och Afzelius. Vid sammanträdet enades man om att försöka trygga bolagets avsättning genom att sluta långsiktiga leveransavtal med städerna Malmö, Lund, Landskrona, Helsingborg och Halmstad.

Representanterna för dessa städer lät sig emellertid inte nöja med leveransavtal. De ville bli delägare i bolaget och önskade teckna 2/3 av tänkt aktiekapital om 3,6 MSEK i form av A-aktier. Resterande tredjedel skulle som B- eller preferensaktier erbjudas allmänheten genom Skandinaviska Kredit. Så blev också fallet. För finansieringen av planerade investeringar vände man sig inte till någon av de skånska affärsbankerna utan till Skandinaviska Kredit i Stockholm.

1906 bildades Sydsvenska Kraft AB och till styrelse utsågs Axel Asker (styrelseordförande), August Schmitz (VD), Rudolf F Berg, rådman Lars Adler (Malmö), disponent Frans August Böckman (ägare av Kemisk-Tekniska Fabriken och representerande Lunds stad), överste Ottomar Hedenblad (Helsingborg), Tranchell (representerade även Landskrona stad utöver sin sockerfabrik), rådman Axel Westman (Halmstad) och konsul Christian Bolinder (Lund). Professor Richert valdes till styrelsesuppleant, men avgick redan 1907. Under många år efter starten hade Sydsvenska Kraft mycket dålig likviditet och var beroende av förmånöiga lån från banker som bland annat August Schmitz förhandlade fram. Några kortfristiga lån erhölls 1908 från Skånes Enskilda Bank och Bank AB Södra Sverige och 1911 erhölls en mer parmanet lösning med ett par obligationslån från Skandinaviska Kredit och Bankirfirman Cervin i Stockholm som långivare. 1913 beslöt man att dels uppföra ett ångkraftverk i Malmö, dels sluta avtal om elleveranser från Höganäs-Billesholms AB:s ångkraftverk i Ormastorp. Nyhamnsverket, ångkraftverket i Malmö, togs i bruk 1916. 1920 gjorde Sydsvenska Kraft ett större förvärv:

1920 ledde förhandlingarna med fil doktor Alfred Ekström (VD i Hemsjöblaget) som representant för Hemsjö Kraft AB och intressentbolaget Mörrumsströms Kraft AB med tre vattenkraftverk i Mörrumsån, Helgeån och Ronnebyån och ett ångkraftverk i Karlshamn till ett förvärv. Företaget distribuerade sin kraft i Blekinge, östra Skåne och Småland. Den kände uppfinnaren och grundaren av AB Separator och i slutet av 1890-talet ägare även av Svenska Stålpressnings AB i Olofström – fil dr Gustaf de Laval – hade också intresserat sig för Hemsjöfallen. Under åren 1896 – 1905 drev han en rad vattenrättsprocesser och byggde en kanalanläggning i avsikt att använda vattenkraften till elektrisk malmsmältning. Ekonomiska bekymmer gjorde dock att han överlät vattenrätten till grosshandlaren August Danelius i Stockholm. Ekström torde ha spelat en viss roll som förmedlare av affären. Danelius tillsammans med AB Stockholms Handelsbanks dynamiske chef Louis Frænckel låg bakom etableringen av Hemsjö Kraft AB 1906. Danelius, som blev Hemsjöbolagets förste styrelseordförande, avled redan 1908, varvid grosshandlare Andreas Bernström (bror till John) tillfälligtvis inträdde som ordförande. Under åren 1915 – 18 var Gullspångs VD John Hedin av någon anledning styrelseledamot i bolaget.

John Hedin var en kort period engagerad i AB Separator och därmed också i Svensk Stålpressnings AB i Olofström en av Hemsjö Krafts större kunder. Hemsjö Kraft upplöstes som bolag, men de tidigare ägarna blev stora ägare i Sydsvenska Kraft. I december 1921 förvärvade Sydkraft dessutom det av Oskarshamns stad ägda Finsjö Kraft AB med fem kraftstationer i Emån och Alsterån samt distribution över östra Småland. Oskarshamns stad blev samtidigt delägare i Sydkraft genom att förvärvet betalades med aktier. Finsjö levde därefter kvar som fristående bolag till 1954, då det fusionerades med Sydkraft. 1924 köptes Wernamo Kraft AB. August Schmitz köpte först bolaget själv och sålde sen till Sydsvenska Kraft. 1924 avled landshövding Axel Asker och efterträddes som styrelseordförande i Sydsvenska Kraft av bankdirektören i Göteborgs bank, kommunal-, landstings- och riksdagsmannen Anders Apelstam från Halmstad. 1930 efterträddes Apelstam av Emil Olsson, ordfröande i Malmö stadsfullmäktige och 1931 ersattes August Schmitz som VD av svärsonen och ombudsmannen i Sydkraft, Jonte Hultkrantz, gift med Ingeborg Schmitz (1893-1968). Sydkraft heter idag Eon.

Den 7 maj 1909 blev MYA den första industri som anslöts till elkraftnätet, från Lagan hade dragits kraftledningar till Malmö. Schmitz hade tagit första steget att grundlägga Sydsvenska Kraft AB. Yllefabriken fortsatte att växa under den första halvan av 1900-talet och hade som mest 1 600 anställda. Vid dennan tid ägde Schmitz 29% av aktierna i bolaget.

1913 köpte August Schmitz personligen Varbergs Yllefabriks AB, men MYA tog sen över köpet. Fabrikens maskiner flyttades till Furulund och Stockholm, medan verksamheten omvandlades till bomullsspinneri. Detta kompletterades senare med ett bomullsväveri. Verksamheten kom i gång i Varberg först i slutet av 1915. 1920 hade August Schmitz blivit den totalt dominerande ägaren i MYA med 40% av aktierna.

På 1920-talet fick företaget problem och Skandinaviska Kredit lade sig i skötseln som varande den största långivaren. 1928 ägde han och hans familj 58 procent av aktierna i bolaget.  August Schmitz tvingades dock senare dels sälja av en del aktier, dels acceptera en rekonstruktion av Yllefabriken på grund av de ekonomiska problemen. 1930 så hade Skandinaviska Banken och dess dotterbolag Fastighets AB Öresund blivit de största ägarna i MYA med 70% av rösterna tillsammans. Familjen Schmitz kontrollerade 26%.

August Schmitz satt under sitt aktiva liv i en rad andra företagstyrelser också, däribland Kockums Mekaniska Verkstads AB (invaldes i styrelsen 1911, var vice ordförande 1918-21 och efterträdde 1921 handlanden Cornelius Faxe som ordförande), Strömsnäs Bruk AB, Fastighets AB Centrum, Elektriska AB AEG, och diverse banker som Skandinaviska Kredit. I styrelsen för pappersbruket Fridafors Bruks AB tog August Schmitz plats redan vid bolagsetableringen 1893 och stannade även här till sin död. han var en av bolagets större aktieägare. Under första världskrigets sista spekulationsår lyckades man få in nytt kapital och man redovisade vinst fram till 1920-talets krisår. Bolaget övertogs på 1920-talet av Fastighets AB Öresund (dotterbolag inom Skandinaviska Kredit) och ansågs i bankens bokslut för 1930 ha ett värde av 153 000 SEK. Bolaget avyttrades 1941 till Allhems Förlag efter en rekonstruktion 1935. Bolaget lämnade ingen aktieutdelning efter 1920.

I det av familjen Engeström delägda Malmö Sockerfabriks AB var August Schmitz styrelseledamot från 1899 till företagets uppgående 1907 i Svenska Sockerfabriks AB. August Schmitz hade då gjort en mycket uppmärksammad insats, då sockerfabriken i Arlöv byggdes upp efter en brand 1896. Han hade därvid naturligtvis stor nytta av sin erfarenhet av återuppbyggnaden av Yllefabriken ungefär tio år tidigare. Vid fusionen 1907 med Sockerbolaget ansågs anläggningen i Arlöv vara den modernaste i landet. August utsågs 1907 till styrelsesuppleant i Svenska Sockerfabriks AB (kvarstod till 1933). Om August var aktieägare i Malmö Sockerfabriks AB finns ingen dokumentation, men det verkar inte helt osannolikt då han senare var delägare i Svenska Sockerfabriks AB.

År 1931 drog sig August Schmitz tillbaka som VD i MYA och överlät posten till sonen August Schmitz jr (1889-1955). Svärsonen och August Schmitz efterträdare som VD i Sydkraft, Jonte Hultkrantz, valdes samtidigt till styrelsesuppleant. 1937 blev denne ordinarie ledamot.  Som styrelseordförande efterträddes August Schmitz av Skandinaviska Kredits Malmöchef civilingenjör Ernst C: son Herslow.

En skadeståndsprocess mot August Schmitz Jr inleddes 1941 för att företaget hade blandat för mycket cellull i en statlig leverans och han tvingades avgå som VD. Styrelsen ställde sina platser till förfogande, men omvaldes. Skandinaviska Kredits Ivar Kull inträdde tillfälligtvis som VD i Yllefabriken.

1943 övertog MAB aktiemajoriteten (Skandinavbankens och Öresunds 70%) i Malmö Yllefabriks AB (MYA) och koncernen MAB och MYA bildades. Tre år tidigare hade MAB också tagit över bomullsväveriföretaget LP Kruse & Son som hade tillverkning i Landskrona. Sammanslagningen av MAB och MYA innebar att Sveriges största textilföretag var bildat. Koncernen hade cirka 3000 anställda. 1943 ställdes August Schmitz Jr och brodern Wilhelm Schmitz inför rätta för den felaktiga leveransen till staten. Wilhelm avskedades i februari 1943. Kull efterträddes från årets ingång av konsul Thorsten C Bergh från ägarfamiljen bakom MAB-gruppen, som samtidigt övertog administrationen av och slöt samarbetsavtal med Yllefabriken. Fadern Carl Bergh blev styrelseordförande.

1947 avslutades statens rättsprocess mot Yllefabriken och August Schmitz Jr. Yllefabriken tvingades betala staten två MSEK. Rättegångskostnaderna belöpte sig till en halv MSEK. 1948 inträdde August Schmitz son Adalbert Schmitz (1892-1968) som styrelseledamot. 1954-1960 ägde August Schmitz Jr och hans bröder Svängsta Mattfabriks AB.

Läs mer: SDS, HD, Laholms kommun, Furulund, Lokaltidningen Kävlinge, Möllevångskravallerna 1926, Ny Teknik,

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Technorati: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Powered by ScribeFire.

Series Navigation<< Engeström – socker och ylleSommelius – banker och media >>
Advertisements