Ingen av de gamla och stora bruksägarfamiljerna vid mitten av 1800-talet kom att bilda grunden till någon finansfamilj eller ens finnas med bland större industriägare efter kapitalismens genombrott i Sverige. Ett par mindre undantag finns, familjerna som låg bakom Förvaltnings AB Hasselfors och familjen Lundeberg med Forsbacka bruk. Hasselfors var visserligen inget större bruk, men fortfarande på 1960-talet kontrollerade ägargruppen bakom bolaget en mindre finansgrupp i Sverige med Hasselfors och Coronaverken som centrala enheter.
Förutom de stora bruksbolagen Uddeholm och Stora Kopparberg som har en egen speciell historia så var de stora bruksägarna år 1845 familjer som bl.a. von Stockenström, Tersmeden, De Geer (trots släktskap med von Platen och familjen Ekman), Tamm, af Nordin, von Ehrenheim, von Schinkel, Ridderstolpe, von Hermansson, Posse och Silfverstolpe. Idel ädel adel alltså. Och misslyckade affärsmän. Många gick i konkurs och ingen hängde med när kapitalismen gjorde sitt intåg i Sverige.
Läs mer: Sällskapet Vallonättlingar, Vallonbruk i Uppland, Ekomuseum Bergslagen, Järnriket Gästrikland, Gerts brukssida, Vallonbruk wikipedia, Järnbruk i Sverige Wikipedia, Vallonforum, Jernbruk i fokus, Jernkontoret,
Andra källor:
Adelskalendern
Jan Glete, Ägande och industriell omvandling, 1987
Artur Attman, Svenskt järn 1600- och 1700-tal, 1986
Artur Attman, Svenskt järn och stål 1800-1914, 1986
Nordström, Bergsmän & brukspatroner, 1987
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Adel, Brukspatroner, Bruksägare, Järnbruk, Valloner, Vallonbruk, von Stockenström, Tersmeden, De Geer, Tamm, af Nordin, von Ehrenheim, von Schinkel, Ridderstolpe, von Hermansson, Posse, Silfverstolpe, Uddeholm, Stora Kopparberg, Ekonomi, Historia
Powered by ScribeFire.
”…misslyckade affärsmän. Många gick i konkurs och ingen hängde med när kapitalismen gjorde sitt intåg i Sverige”. Det känns som en mycket förenklad historiebeskrivning. Och vad är ”ett misslyckande som kapitalister”? Ofta var det väl ganska driftiga människor och att bruken i Bergslagen ligger till grund för det svenska välståndet, råder det väl ingen större tvekan om. Att sedan vara ”misslyckad” som kapitalist, är väl snarare något som kanske talar till ens fördel.
Peter: Nu är jag ju inte driekt ensam omd en beskrivningen. Läs Jna Gletes bok Ägande och industriell omvandling, han tycker smma sak. Den boken är utgiven av Studieförbundet Näringsliv och Samhälle (SNS).
Nej, bruken har ingen del i det svenska välståndet vad jag kan förstå från all den industrihistoria jag läst. Stålindustrin har, men grunden till den las i handelshusen i Göteborg och Gävle (Elfstrand-Göransson) och inte i bruken. Ingen av de stora bruksägarna kom att lägag grudnen till någon industriell företagsgrupp. De var misslyckade. Oftast var de faktiskt inte så driftiga utan adelsmäns som drev bruken med hjälp av privilegier.
Handelshusen i Göteborg var den viktiga faktorn för den svensk kapitalismens genom brott. Välståndet kom efter andra världskriget och har en ann förklaring.
Men grunden till den svenska kapitalismen och den inhemska kapitalackumulationen genom handelshusen i Göteborg är främst Ostindiska Kompaniet (Tranchell, Sahlgren, Alströmer, Holterman-Fröding etc), sillperioderna (Ekman, Wijk, Kjellberg med flera), piratverksamhet (Wijk), slaveriet i Västindien (Carnegie, Wijk, Magnus, Sahlgren, Barclay osv) och USA samt smuggling under kontinentalblockaden, dvs perioden 1750-1820 ungefär. Där lades grunden till de göteborgska handelshusen Dickson (skogsindustri), Kjellberg (Bofors, skogsindustri), Ekman (Uddeholm, skogsindustri), Wijk (skogsindustri), Waern osv. Handelshus som sen lade grunden till stora delar av svensk bankväsende, den svenska stålindustrin och järnexporten, skogsindustrin osv udner den senare halvan av 1800-talet. Jag har skrivit om det också.