Ungas kulturer

Boknytt
Peterson/Svensson/Addo
Ungdomar i vardagens väv
Studentlitteratur

Ungas kulturer

En liten sociologisk studie av ungdomars gruppbildande i en storstadsförort är förstås intressant för de som arbetar med ungdomar och ungdomsfrågor. Men även för vanliga medborgare är det nyttigt att ställa sig frågan varför så många unga känner sig så utanför samhället. Känner ett sådant behov av att skapa sina egna motvals subkulturer.

Och hur det kan komma sig att svenska ungdomar födda i Sverige, men med invandrarbakgrund, ofta inte ens definierar sig som svenskar. Då måste något vara fel i grunden. Dels i deras föräldrars inställning till sitt nya hemland, dels i vi ”gammsvenskars” uppenbara oförmåga att få dem att känna sig välkomna och inkluderade i samhället.

Läs mer: Gänget och jag, Kriminella nätverk och gäng,

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , ,

Liked it? Take a second to support Hans Norebrink on Patreon!
Become a patron at Patreon!

2 svar på “Ungas kulturer”

  1. Skrev precis en kommentar i ämnet hos Lasse. Jag är inte svensk i kulturell mening. Jag inlemmar åskådningar från en mängd kulturer/subkulturer, en del till och med motstridiga. Det finns ingen homogen grupp som kan kallas svenskar längre. Mångkulturen är här för att stanna, kulturella motsättningar handlar inte längre bara om ”svensk” kontra ”invandrare”, vilket gör SD till en döende verksamhet, eller snarare en subkultur i sig.

    Jag är dessutom inte ens ungdom längre.

  2. Både ungdomar med nysvensk och gammsvensk bakgrund bildar sub-kulturer som ofta vänder sig från samhället. För mig är det ingen skillnad om det handlar om in-födda svenskar eller in-vandrade svenskar.
    Det är ett socialt problem om man inte integrerar sig i det samhälle där man bor, arbetar, lever och ska vara med och styra samhället solidariskt och politiskt. För att en nation, en demokrati, ett samhälle, ett folk ska fungera tillsammans fordras ett visst mått av samkultur som grund för folkväldet och samarbetet.
    Samtidigt behöver vi mångindividualism i betydelsen att invividerna inte bara ska homogeniseras in i samhället. De ska också kunna uttrycka sin individualitet. Dels som en mänsklig rättighet. Dels för att bidra med sina starka sidor i samhällsbygget.
    Mångkulturalism ser jag som en modefluga på utdöende. Varför ska vi tvångsindela medborgarna i stora kollektiva grupper utifrån ursprung etcetera. Löjligt prata om andra och tredje generationens invandrare.
    Alla individer har något att bidra med. Några har erfarenheter från andra länder. De kan vara ”invandrare” eller som mig som tillbringat en femtedel av mitt liv utomlands. Men varför göra en sådan stor affär av det? Folk har olika bakgrund och erfarenheter, men de måste alla passa in i samhället.
    Alla som kommer nya till ett samhälle – oavsett om de föds nya in i samhället eller vandrar nya in i samhället – får lära sig de lagar, koder och kulturer som gäller. Sedan får de i sin tur lika mycket som alla andra bidra till den ständigt omskapade svenskheten.
    För svenskheten finns fortfarande. Den är varken sämre eller bättre än andra etniska och nationella grupper, men den finns. Läs exempelvis Åke Dauns ”Svensk mentalitet”.

Kommentarer är stängda.