af Nordin – Forsbacka, Karmansbo och konkurs

Adlig och friherrlig ätt stammande från Norrköping, varifrån en viss Nils Månsson utflyttade till Kopparberget i Dalarna i början av 1600-talet. Denne hade en son Carl Nilsson Bröms (1620-1709), som deltog bl.a. i Karl X Gustavs polska krig och utmärkte sig under tredagarsslaget vid Warszawa 1656. Bröms hade flera söner som kallade sig Nordin däribland Måns Carlsson Bröms Nordin (1661-1744) som sin tur hade sonen Jöns Månsson Nordin (1687-1764).

Carl Nordin (1712-1773) var son, en av flera, till Jöns Månsson Nordin och var själv far till Johan Magnus af Nordin (1746-1823), landshövding i Kopparbergsslagen och en av Gustav III:s nära anhängare. Han adlades 1788 och upphöjdes till friherre (baron) år 1800, bl.a. som tack för sina insatser under riksdagen i Norrköping 1800, då han var en av de rojalistiska ledarna och skötte röstvärvningarna i ståndet. Barnen till Johan Magnus af Nordins bror, biskopen av Härnösand, Carl Gustaf Nordin (1749-1812), adlades 1807 och adopterades på sin farbrors adliga namn och nummer. Den adliga grenen utdog med biskopens son, lektorn i historia vid Härnösands gymnasium, Carl Jakob af Nordin (1797-1884) och den friherrliga ättegrenen 1850, med friherre Carl Johan af Nordin.

En annan av Carl Gustaf Nordins söner, Gustaf af Nordin (1799-1867), var svensk minister i S:t Petersburg och gjorde sig känd för sin diplomatiska duglighet, sin stora gästfrihet – han gav flera stora baler för den ryska och utländska societeten – och för sin kärleksaffär och giftermål med furstinnan Helena Sergeievna Scherbatova (1826-55) dotter till furst Sergei Gregorovitch Scherbatov och hans maka, furstinnan Anna Michaelovna Hilkova. I äktenskapet föddes dottern Olga af Nordin (1847-95), senare gift med den s.k. Askegreven, Carl Gustav Lewenhaupt.

Johan Magnus af Nordin blev häradshövding i Gästrikland 1774 och lagman i Västernorrland 1777. Under 1770-talet inköpte han även Forsbacka bruk och lät där uppföra en pampig herrgård år 1777. Nordin utnämndes 1788 till tillförordnad landshövding i Gävleborgs län, samma år som han blev adlad, och efter visad lojalitet som troman på hemmaplan under Svensk-ryska kriget 1788-90, befordrades han till landshövding i Stora Kopparbergs län 1790, ett ämbete som han – med stor framgång och trots tidens stormar, bl.a. militärkuppen 1809 – behöll fram till 1812, då Karl XIII och hans övriga fiender såg till att han fick lämna sin tjänst. Han var först gift med Sara Lucia In de Betou (1748-1787), dotter till politieborgmästaren i Stockholm Johan In de Betou och hans maka Vendla Wiesendorff och sedan med Beata Charlotta Rosenborg (1765-1840), dotter till Anders Rosenborg och friherrinnan Christina Charlotta Funck. De fick flera barn, Jacquette af Nordin (1778-1818), gift med överste Teodor Nordenadler, Carl Johan af Nordin (1780-84), Carl Johan af Nordin (1785-1850), Sara Lovisa af Nordin (1787-1829), gift med Gustaf Leijonflycht och Beata Aurora af Nordin (1803-1884), gift med statsrådet Carl Henrik Gyllenhaal.

Bruket i Forsbacka övertogs vid Johan Magnus af Nordins död av sonen Carl Johan af Nordin. Denne köpte år 1819 också Karmansbo bruk tillsammans med C.E. Kurck. 1845 var Carl Johan af Nordin en av Sveriges största bruksägare. Året efter gick han dock i konkurs och Karmansbo bruk övertogs av stockholmsfirman Schön & Co, delägt av köpmannen JG Schwan, som lånat ut stora pengar. 1855 blev Schwan ensam ägare till firman och bruket.

Carl Johan af Nordin var också oppositionspolitiker och en av Karl XIV Johans främsta kritiker, inte minst vid riksdagen 1840, där af Nordin räknades som en av de två-tre främsta motståndarna till den förda regeringspolitiken

Karmansbo Bruk koncentrerades efter 1865 till Karmansbo, där en av smedjorna, Norrhammars smedja byggdes ut medan Karmansbo smedja revs. Den nya smedjan kallades i fortsättningen Karmansbo smedja. Övriga smedjor lades ned runt sekelskiftet 1800-1900. Tackjärnsblåsningen som varit förlagd till Gäsjö Bruk i nordligaste Norberg på gränsen till Dalarna lades ned samma år och hyttan i Hällsjön, drygt en mil söder om Ludvika fyra år senare. 1869 dog J G Schwan och hans svärson brukspatron Cassel på Stjärnsund övertog skötseln av företaget. 1873 byggdes smedjan om. Finnåkers bruk lade ned sin tillverkning och valsverket samt blåsmaskiner övertogs av Karmansbo.  1880 bildade Schwans arvingar Karmansbo AB och en disponent anställdes. Den förste, A. Danielsson verkade åren 1882-1895. Nästan alla bruk har under åren också haft betydande skogs och jordegendomar. När Karmansbo Bruk byggt en ny stor hytta i Köping så hamnade man i ekonomiskt trångmål och skogarna samt hyttan i Köping såldes 1909 efter att bolaget sålts till ett konsortium lett av riskkapitalisten Knut Tillberg och Allan Abenius. 1914 såldes skogarna av den nya ägaren till Trävaru AB Täkten, som anlade en Ångsåg. Karmansbo Bruk sålde allt eftersom samtliga jordegendomar. Verksamheten vid Karmansbo bruk bedrevs till 1958 då den lades ner.

1936 köptes Karmansbo Herrgård av fru Wernstedt. Hon drev herrgården som pensionat fram till 1954. Då köptes anläggningen av Köpings Mekaniska Verkstad som då ägdes av AB Volvo. Volvo utnyttjade fastigheten för semesterboende och senare som internatskola. Fastigheten blev mycket sliten och 1984 satsade Volvo 7,5 miljoner på att renovera. 2004 köpte Wenche och Gerald Engström herrgården och arrenderade ut den till paret Mats Östling och Yvonne Ryding fram till 2008. Fr.o.m. 1 januari 2008 drivs herrgården av ägarna själva.

Forsbacka bruk övertogs vid konkursen 1846 av familjen Lundeberg som behöll ägandet tills Forsbacka Jernverks AB bildades 1870 ägt av familjerna Elfbrink, Lundeberg och Fogelmarck. Företaget ägde ägde egendomar och intressen i Mackmyra, Oslättfors och i Högbo. Själva Högbo bruk hade dock köpts år 1856 av Elfstrand & Co (från familjen Lundeberg) och kom sedan att utgöra grunden i bildandet av Sandvikens Jernverks AB. Aktiemajoriteten köptes 1907 av Knut Tillberg, som 1910 sålde företaget till C & J Svedberg och det engelska stålföretaget George Senior & Son i Sheffield. Nordiska Kullager AB köpte järnverket 1916 och gav det namnet Margretehills Jernverks AB. Det övertogs 1922 av Nydqvist o Holm AB (NOHAB) och tillsammans med detta bolag hamnade Forsbacka på 1920-talet i statliga Kreditkassans kontroll och kom sen från 1927 att ingå i den så kallade brukskoncernen, senare Fagersta Bruks AB som huvudsakligen betsod av bruk som kontrollerades av Handelsbanken.

Fagersta AB koncentrerade 1929 sin borrstålstillverkning till Forsbacka. Efter 1945 påbörjades en succesiv avveckling av verksamheter i Forsbacka. Under 1940-talet koncentrerades verksamheten och 1953 gick järnverket upp i Fagersta AB och fick namnet Fagerstaverken. Nya verket, ett ångstålsverk, anlades 1963. Forsbackaverken blev egen division 1972, ett kulvalsverk togs i drift 1977. 1978 förvärvade emellertid Sandvik AB:s ägare Kinnevik aktiemajoriteten i Fagerstakoncernen och flyttade tre år senare produktionen av ihåligt borrstål till närbelägna Sandviken. Personalen minskades kraftigt men det stora och relativt nya valsverket (1963) behölls tills vidare för andra valsningsarbeten. När Kinnevik sedan upplöste Fagerstakoncernen 1984 drevs Forsbacka med viss framgång som självständigt bolag till 1989 då valsverket stängdes. Forsbackaverken blev 1989 en del i Fundia AB. Forsbackadelen blev senare ett dotterbolag, Fundia Steel Service med cirka 50 anställda, med uppgift att förädla stångstål.

Läs mer: Mockfjärd, Järnriket,

Andra källor:
Artur Attman, Svenskt järn 1600- och 1700-tal, 1986
Artur Attman, Svenskt järn och stål 1800-1914, 1986
Nordström, Bergsmän & brukspatroner, 1987

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Technorati: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Powered by ScribeFire.

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!

2 svar på “af Nordin – Forsbacka, Karmansbo och konkurs”

  1. En del av min släkt kommer från trakterna av Karmansbo i Heds församling och runtomkring i den delen av Västmanland. Några jobbade på bruket också.

    Apropå brukspatron Schwan så fick hans uppdykande folk att börja kalla sjön Långsvan som ligger i Heds församling för Långschwan, vilket visar vilket välutvecklat sinne för humor folk hade förr.

    En undran om Anna Michaelovna Hilkova. Borde det inte vara Gilkova, eftersom ryssarna inte klarar av H utan ersätter det med G? Hitler fick ju heta Gitler, och då kan man räkna ut vad Hilding Hagberg fick heta också.

    1. Björn: Det är möjligt att det ska vara Gilkova istället för Hilkova. Men min källa säger det senare.

Kommentarer är stängda.