Ekosocialism inte ekologism

Jag har tidigare redogjort för hur jag och det parti jag tillhör ser på en modern socialism som förenar ett grönt perspektiv med ett rött perspektiv. Detta synsätt kallar jag och det parti jag är medlem i, Socialistiska Partiet, för ekosocialism. En aspekt som jag vill klargöra i detta inlägg är att ekosocialism inte för förväxlas med ekologism.

Ekologism är en ideologi som återfinns inom delar av djurrättsrörelsen, miljörelsen och i miljöpartiet. Den kallas ibland för ”djupekologi” och innebär att man tillmäter naturen i sig själv det högsta värdet. Människan är bara en del av naturen och inget mer. Detta förhållningssätt är en slags fundamentalism där man faktiskt ifrågasätter humanismen (däribland socialismen) som sådan. Menar man att naturen har ett eget värde så menar man att det finns något som står över människan. Naturen antas ha ett mål och kan enligt en del vara vis. Ekologismen som sådan kan dock innefatta flera olika synsätt, däribland så kallad ekosofi och den högerextrema ideologi som brukar kallas ekofascism. Mer milda varianter företräds av flera gröna partier, som exempelvis det svenska miljöpartiet.

Jag menar att värden uppstår först när människan värderar saker runtomkring sig, dvs människan är utgångspunkten för värderingarna. Det är en humanistisk syn på människan och naturen. Ekosocialism är en humanistisk syntes av gön och röd ideologi. Enligt detta synsätt så är skyddet av naturen, arbete mot klimatförsämringarna osv nödvändiga för att värna om människans livsmiljö. Att djur har det bra och inte missköts ligger också det i människans egenintresse. Vårt liv blir bättre om vi också tar hand om de djur och den natur vi lever i på ett bra, skonsamt, miljövänligt och klimatvänligt sätt.

Naturen har i sig inget mål, ingen vilja, den bara finns. Människan kan vilja rädda arter, men naturen har ingen vilja kring sådana saker. Klarar sig inte en art av nån anledning så dör den ut. Människan kan välja att låta arten överleva ändå. Dvs människan kan sätta sig över naturen. Det kan vi för att vi har en kultur och kulturen är starkare än naturen. Men det för med sig att människan också har ett ansvar för naturen, djur- och växtliv. Det innebär att vi bestämmer hur djur och natur ska ha det. Det kan inte naturen själv göra och naturen kan inte själv ha ett värde i sig själv utöver det värde som människan ger den.

Läs också: Det räcker inte med att gilla Maria Wetterstrand, debattinlägg av mig, Annika Beijbom, Erik Laakso och Alexander Bard.

Läs mer:
Det här med ekosocialism
Att ge förnuftet muskler
Tillväxtreligion och klimatkamp
Klimatet och människan
Kris, klass och klimat

Ekosocialism i praktiken
Ekosocialism eller barbari
Barbarisk kapitalism eller det ekosocialistiska alternativet
Den ”gröna” ideologin

Ekosocialism – jordens möjlighet
Ekosocialismens möjligheter, del 1
Ekosocialismens möjligheter, del 2
Ekosocialismens möjligheter, del 3
Ekosocialismens möjligheter, del 4

Three Meanings of Ecosocialism
Why Eco-Socialism today?
Capitalism, ‘decreasing’ and ecosocialism
Contribution to the debate on climate change

Andra källor:
Tage Wiklund, Det tillgjorda landskapet, 1995
Bengt Hubendick, Människoekologi, 1985

Intressant?
I media: DN, SVD,
Bloggat: Seved Monke, Peter Soilander,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Technorati: , , , , , , , ,

Powered by ScribeFire.

Advertisements
  • Jimmy

    Bra! Det här var mycket bättre än svepande formuleringar om att Miljöpartiet är ett borgerligt parti. Det är klart att människan är en del av naturen och att naturen har ett egenvärde enligt Moores definition. Tycker jag. Som alltså inte är vare sig liberal eller socialist. Utan ”ekologist” som ni kallar det (skulle själv dock inte kalla mig det).

    • Anders_S

      Jimmy: Enligt min uppfattning är du därmed antihumanist (vilket jag misstänker att du inte tycker du är). Att anse att naturen har ett värde i sig är att tilldela naturen samma egenskaper som Gud. För mig så finns naturen bara. Den har inget värde, ingen godhet, ingen ondska. Den bara är. Värden är något vi människor sätter på saker. Det är inget som finns i sig. Det är förutsättningen för humanism som jag ser det. Att man utgår från människan.

  • Pingback: Miljöpartiet och ekofundamentalismen « Ett borgarbarns betraktelser()

  • Jag håller i och för sig med dig om att naturen inte är vare sig god eller ond. Jag skulle heller inte använda mig av en argumentation om värde, egenvärde o dyl. Men exempelvis håller jag inte med dig om att det inte skulle vara fel att plåga djur om det inte får några konsekvenser för människor. Om det gör mig till antihumanist, så visst. Jag skulle nog själv, numera, inte kalla mig vare sig humanist eller antihumanist. Humanismen som historisk idétradition har många förtjänster, men den bygger delvis på en antropocentrism som jag anser är ohållbar.

  • Pingback: Mona Sahlins bräckliga sits | Internationalens ledarblogg()

  • Hans Norebrink

    Nja. Jag skulle snarare se det som att människan bygger ut sin solidaritet enligt principen om alla människors lika värde, så att lokal och nationell solidaritet blir global och internationell. Och att nästa steg är att även ge andra tänkande och kännande varelser och livet och naturen i sig ett värde. Ytterligare en utvidgning av solidaritetscirklarna alltså.
    Naturen har inget mer värde än vi ger den, visst. Men samma gäller med människan och humanismen. Fram för såväl ekosocialism som ekohumanism. En djupgående rödgrön syntes.

    • Anders_S

      Hans: Jag tror vi är överens där. Vi kan välja att låta vår solidaritet även omfatta djuren.

  • Johannes

    Hmmm. Det här med att inga värden existerar utanför människan leder på många sätt rakt i kollisionskurs med vår syn på etik och moral. Anders, läs till exempel det ganska koncisa inlägget ”Om konsten att strimla en hund levande” på Kuniri, så förstår du vad jag menar. Här är länken: http://kuniri.se/om-konsten-att-strimla-en-hund-levande

  • Allt blir så komplicerat när man gör ideologi av det. Är det inte enklare (och mer materialistiskt) att slå fast att vi är en del av naturen och inte kan överleva utan den, och därför gör bäst i, för vår egen skull, att behandla den solidariskt?

    • Anders_S

      Jan WIklund: Det är klart att vi kan utsträcka vår solidaritet så långt som vi vill. Men det är samtidigt människans beslut och ett beslut som utgår från människan.

  • Pingback: Intressant utveckling i Stockholm | Svensson()

  • Tomas

    Jan Wiklund: Det var, som jag tolkar det, ungefär det Anders skrev.

    Jag håller med dig Anders. Värden måste vara av värde för någon, och för något ändamål.

    Att naturen skulle ha ett egenvärde är en farlig föreställning eftersom det enda sättet människan kan överleva på är genom att göra ingrepp i naturen. Om man inte menar att människan är en del av naturen och därmed är allt människan gör förenligt med naturen, men då vart det hela ganska tandlöst…

  • Pingback: Ekologismen är en posthumanism « strötankar och sentenser()