Cederholm – en skånsk familj på skuggsidan

Familjen Cederholm, eller rättare sagt Keith Cederholm blev känd i samband med att Jan Guillou engagerade sig i hans fall. Jan Guillou fick efter en prisbelönt och omtalad serie reportage i Rekord-Magazinet upp det så kallade raggarmordet i Malmö till ny prövning:

Keith Cederholm var anklagad för att ha lett ett raggargäng från Helsingborg på straffexpedition till ett konkurrerande raggargängs i Malmö belägna raggargård. Helsingborgsgänget skulle först ha tänt eld på raggargården, därefter slagit ner ett vittne, medfört vittnet till hamnen i Helsingborg och där dränkt honom.

Det var en fullkomligt osannolik rövarhistoria. Men journalistiskt en tacksam rövarhistoria. Alla tidningar i Sydsverige hade tävlat i bloddrypande detaljer och alla hade hejat fram de fällande domarna. De unga pojkarna blev lynchade.

Det gick till slut att bevisa att Keith Cederholm omöjligt hade kunnat vara närvarande i Malmö vid den tidpunkt då raggargården Granbacken brann. Följaktligen hade han varken deltagit i någon mordbrand eller i något dödande av vittne.

Efter den nya bevisning som gick att leta fram bestämde Högsta domstolen att bevilja Keith Cederholm resning i målet. Han frikändes i en ny rättegång vid Hovrätten över Skåne och Blekinge med siffrorna 5-0. Så långt allt väl.

Men det gick, minst lika säkert, att bevisa att ännu en påstådd mordbrännare, Mikael Johannesson, omöjligen kunde ha varit närvarande. Han var dessutom dömd uttryckligen för att ha agerat på Keith Cederholms order. Av skäl som jag inte förstår beslöt Högsta domstolen att Mikael Johannesson inte skulle få resning.

[…]

Hela affären finns utförligt beskriven i boken Justitiemord, Askelin & Hägglund 1983.

Den nya prövningen, som beviljades i november 1983, resulterade i att Keith Cederholm, men ingen annan, blev frikänd och han fick ett stort skadestånd från staten på 400 000 kronor plus 115 000 kronor för förlorad arbetsförtjänst. Bland vittnesmål som talade till Cederholms fördel var en släktmiddag i Klippan som han hade deltagit i samma kväll som branden. I rättegången biträddes Cederholm av advokaten Henning Sjöström.

Raggarmordet i Malmö handlade om en mordbrand mot en raggargård i Malmö och ett mord på Bo Göransson:

Den 23 november 1979 utbröt en brand på raggargården Granbacken i Malmö. Efter branden anmäldes 19-årige Bo Göransson som saknad. Två månader senare hittades Göranssons döda kropp i hamnen i Helsingborg. I polisens utredning utpekades den då 22-årige Keith Cederholm som gängledare för raggarna från Helsingborg.

Enligt åklagare Cay Callin hade branden anlagts som hämnd från Helsingborgsraggarna efter bråk med Malmöraggarna kvällen innan. Helsingborgarna körde laddade med bensindunkar ner i en Plymouth Fury, smög över en åker till gården och tände på. Göransson blev vittne till mordbranden.

Enligt åklagaren hade detta upptäckts av Cederholm som beordrade att Göransson skulle röjas ur vägen. Livlös fördes han i bakluckan på en bil till hamnen i Helsingborg där han kastades i vattnet. Cederholm och ytterligare en person dömdes våren 1981 i tingsrätten för grov modbrand, ytterligare fem personer dömdes för mordbrand.

Efter avslutad rättegång framträdde som vittne en 17-årig flicka som sett allt. Cederholm åtalades nu även för att ha mördat Göransson. I hovrätten dömdes Cederholm våren 1982 även för människorov och medhjälp till grov misshandel även om 17-åringen inte hade pekat ut just honom, dock ej för mord.

17-åringen berättade att på morgonen efter branden kom raggargänget hem till henne med en livlös person och hon följde med i den raggarbil som körde kroppen till Helsingborgs hamn. De fem dömda i mordbranden, plus två raggare från Göteborg dömdes för inblandning i bortförandet och misshandeln av Göransson.

Keith Cederholm investerade sitt skadestånd i ett hus i Klippan och köpte ett större parti amfetamin. Han tycks efter frikännandet ha slagit sig på knarkhandel. Han greps snart för detta och 1997 greps han igen och dömdes till 8 års fängelse för grovt narkotikabrott, innehav av kokain.

Enligt många uppgifter på nätet så var även Keith Cederholms far Kermit Cederholm och hans bröder Bill Cederholm och Rick Cederholm kriminella av olika slag och eventuellt missbrukare. Även om det är så att man inte ska tror på allt som sägs på olika obskyra forum på nätet så finns det kanske en viss sanning i att familjen så att säga levde på samhällets skuggsida.

Om inte annat så talar det faktum att två av Keith Cederholms barn har dömts för våldsbrott för detta. Det är dels Pierre Ljunggren som dömdes för det brutala mordet på en invandare och flykting, Gerard Gbeyo, i Klippan år 1995:

Den 9 september 1995 hittades asylsökanden Gerard Gbeyo i ett buskage mitt inne i centrala Klippan, ungefär en meter från ett av de livligast trafikerade stråken i staden.

Han hade förblött med ett djupt knivhugg i bröstkorgen och legat där i åtskilliga timmar innan någon slog larm. Just detta faktum väckte förstämning och obehag. Några lämnade blommor, men när någon två dagar senare placerade ett kålhuvud på mordplatsen väcktes ilska.

Kålhuvudet var svartmålat med en stor röd mun och vita ögon. Där fanns också en handskriven lapp med texten »En knarkhandlare mindre som vi slipper klä och föda«. Lappen var signerad »Klippans kommun«.

Mördarna greps efter en ganska kort tid. Det var två lokala ungdomar, 16 och 18 år, i ett gäng som var löst organiserat i den nynazistiska gruppen Riksfronten, och som sympatiserade med Vitt Ariskt Motstånd (VAM).

Pierre Ljunggren var vid tillfället bara 16 år gammal. Pierre Ljunggrens syster har även hon dömts till fängelse för våld riktat mot invandrare. Hon överföll en man med kniv och dömdes enligt uppgift till 10 månaders fängelse.

När Pierre Ljunggren tog sitt eget liv år 2001 så kom hon till begravningen med eskort av vakter från kriminalvården eftersom hon just då avtjänade sitt straff för knivöverfallet. Enligt uppgifter har hon också haft missbruksproblem och var i början av detta år misstänkt och häktad för en kidnappning ihop med sin kusin Eddie Jönsson och en bror:

Pierre Ljunggrens syster, i dag 28 år gammal, klev den 2 mars in på en polisstation i Halmstad och gav upp.

Hon var anhållen i sin frånvaro, misstänkt för samma kidnappning som kusinen Eddie Jönsson jagas för.

Även Pierre Ljunggrens halvbror är misstänkt. Han och hans syster har häktats, misstänkta för människorov, grovt rån och övergrepp i rättssak. Båda nekar.

Eddie Jönsson, i dag 23, har förklarat att han inte tänker ge upp.

Han är anhållen i sin frånvaro och efterlyst. Han kommer förr eller senare att gripas och ställas inför rätta.

Men få tror att det här är sista kapitlet i berättelsen om Sveriges mest kriminella familj.

Eddie Jönsson är son till Bill Cederholm och var en av de två som mördade ett par tonårstjejer på Hallandsåsen:

Eddie Jönsson, son till Keith Cederholms bror, och en kamrat träffade en vinterkväll 2004 två 18-åriga flickor i Halland.

Innan natten var över hade pojkarna misshandlat flickorna, lämnat dem medvetslösa och utan ytterkläder att dö i snön på Hallandsåsen och stulit deras bil.

17 år gammal dömdes Eddie Jönsson till fyra års ungdomsfängelse för mord i två fall. Han rymde två gånger, fick sitt straff omvandlat till fängelse i fem år och sex månader.

Han släpptes i augusti förra året och skulle snart vara misstänkt för nya brott.

Det är inte så underligt om barnen till en person som Keith Cederholm, småkriminell och missbrukare, får problem med sina liv. Samtidigt kan man dock konstarea att för de flesta av hans släktingar tycks det gå bra och de lever sina liv som vilka människor som helst. Bara för att man föds i fattiga och besvärliga förhållanden måste man inte bli brottsling, även om det är vanligare att fattiga och utsatta människor hamnar i brottslighet och/eller får missbruksproblem.

Keith Cederholm ändrade så småningom sitt efternamn, tillsammans med en rad andra familjemedlemmar, till Weissbrodt (vilket var mammans flicknamn). Keith Weissbrodt var för en period gift med Ros-Marie Weissbrodt (tidigare Berggren). Hon har också dömts för diverse olika brott och dessutom spelat in en skiva när hon satt i fängelse. Skivan spelade in tillsammans med en grupp medfångar och de använda då namnet ”Angels in Jail” för sin grupp. Det hela var ett musikprojekt/konstprojekt initierat av konstmuseet i Ystad. Skivan gavs ut år 2007.

Förutom Keith Cederholm så ska även brodern Rick Cederholm ha dömts i samband med mordet på Bo Göransson. Rick Cederholm nämns också ibland i samband med Red & White Crew i Helsingborg. Osäker på om det finns nån sanning i de påståendena.

Notera att Cederholm är ett hyfsat vanligt namn i Sverige och att alla som bär namnet inte är släkt med varandra. Däremot så tycks de flesta med namnet Weissbrodt i Sverige vara släkt med varandra. Vad jag förstår är namnet Weissbrodt ett judiskt namn och det är därmed ett slags ödets ironi att ett par av Flori Weissbrodts (Keith Cederholms mamma) ättlingar är/har varit nazister.

Den 17-åring som var huvudvittnet mot Keith Cederholm ska vad jag förstår vara identisk med en kvinna som i juni i år mördades Lundbergsgatan i Malmö. Av en person som mördat tidigare en gång, för 30 år sen. Det blir 1980, året efter mordbranden i Granbacken och mordet på Bo Göransson. Då hade denne person anknytning till mc-klubbar och raggargäng.

PS 2020-09-09. Skolmördaren i Malmö som heter Cederholm tillhör inte den släkt som detta inlägg handlar om.

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!

5 svar på “Cederholm – en skånsk familj på skuggsidan”

  1. Hej,

    Menar du att det 17ariga vittnet blev mördad 30 år senare pga sin inblandning (vittnesmål) i raggarmordet? (mordet i Malmö på Lundbergsgatan i Malmö?) Om så borde väl pressen vara väldigt intresserade? Vore intressant att veta din inställning.

    1. Eva: Nej, hon blev mördad i ett vanligt svensk mrod, av sin sambo/särbo på grund av nåt löjligt internt bråk. Det finns säkerligen inget samband med raggarmordet 1979. Mer än att det handlar om människor som inte haft det lätt i livet (kanske inte främst hon, men mördaren i fråga.

  2. Tack för ditt svar. Du har säkerligen rätt i att våldsbrott till största delen drabbar människor som inte haft det så lätt.
    Också väldigt tragiskt hela Cederholmshistorien – för alla inblandade; man tycker att varningslamporna för dessa ungdomar borde lyst långt innan de mördade….. Hallandsåsmordet o Klippanmordet var båda så mardrömslikt våldsamma.

    Jag såg i samband med Keiths död att någon har skrivit hans biografi som ska släppas. Fast det är så lustigt med media-intresse o media-belysning. Jag var ca 11- 12 år när Guillou tog upp raggarmordet och för mig blev Guillou en sådan hjälte – och Keith verkade som oskulden själv.

    Efter hans död och googlande på internet framträder en annan bild – om än såklart det mesta på nätet måste tas med en nypa salt. Din berättelse den mest tydliga och objektiva. Välskriven också.

    Tack igen.

Kommentarer är stängda.