Vänsterpartierna kan inte presentera nåt alternativ

De stora vänsterpartierna i Sverige, socialdemokraterna och vänsterpartiet, har extremt lågt stöd i opinionen. Det har aldrig varit så lågt med en borgerlig regering. Anledningen är som jag ser det att partierna inte kan erbjuda en politik som faktiskt är annorlunda än den som borgarpartierna, högern erbjuder.

Eftersom den politik som oppositionen står för i princip är samma som den som alliansen står för så finns det ingen anledning för väljare i Sverige att ändra vem de röstar på. Oavsett vilket så får vi i stort sett samma politik, med fler privatiseringar och avregleringar, med ökade klyftor. Oppositionen förbättrar dock något för de sämsta ställda i samhället jämfört med hur alliansens politik för dessa ser ut. Denna grupp är dock en relativ liten grupp och påvarkera inte valresultatet annat är marginellt. Flertalet av dem röstar dessutom med all sannolikhet redan på vänsterpartierna.

Jag är också av uppfattningen att alliansens på den rödgöna sidan är av ondo. Det har uteslutit möjligheten för vänsterpartiet att agera populistiskt från vänster och dra väljare på det sättet. På samma sätt har det uteslutit populistiskt, ”grönt” agerande från miljöpartiet. Istället har vi fått en lång rad urvattnade kompromisser från alliansens sida, som i slutändan kanske inte ens är värd nånting. Speciellt undrar man ju över Afghanistan-överenskommelsen.

I ett läge där politiken som presenteras inte skiljer sig åt annat än rent marginellt får partledare och perosner större betydesle för väljarna. Om än kanske inte avgörande betydelse. Att Mona Sahlin är impopulär och att Ohly är grå och intetsägande hjälper alltså inte upp situationen om vi säger så.

Sammantaget tyder det mesta tyvärr på en borgerlig valseger. Och felet är vänsterpartiernas eget. De har inte kunnat formulera en i grunden annorlunda politik än alliansregeringen och de har klavbundit sig själva genom en idiotisk allians. I själv verket har jag mycket svårt att se partierna som vänsterpartier, arbetarpartier överhuvudtaget. Vänsterpartiet har gått så långt att man nästan utplånat sin egen identitet helt och hållet. Bara för att få plats vid maktens grytor. Det är bedrövligt och patetiskt. Och ändå ser jag ingen annan utväg för mig själv än att rösta på dem i riksdagsvalet. I kommunvalet röstar jag förstås på Socialistiska Partiet.

Intressant?
Bloggat: Röda Malmö,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!

32 svar på “Vänsterpartierna kan inte presentera nåt alternativ”

    1. pelle: För att högern är ändå mycket värre. Jag vill ju ha en riktig vänsterpolitik. Det finns inget parti som ställer upp i riksdagsvalet som står för det idag. Alltså röstar jag på det minst onda. Eller det bästa av de alternativ som står till buds.

  1. Jag håller med om att det finns en stor risk med det där. Att ett alternativ som inte verkar skilja sig tillräckligt mycket från det rådande inte kan motivera tillräckligt många människor att gå och rösta så vi faktiskt slipper den borgerliga regeringen. Jag tycker inte heller att alla uppgörelser är så lyckade. Och i den grupp som har det sämst ställt som du pratar om så finns också en hög andel som inte brukar rösta alls. Men det är svårt att vinna ett val med en blandning av inställsamhet och skrämselpropaganda. Jag vill hoppas främst för de arbetslösas och sjukskrivnas skull att det faktiskt går vägen. Jag är inte heller säker på att dessa täta opinionsmätningar är så särskilt tillförlitliga och mycket kan svänga ännu på de tre veckor som är kvar fram till valet.

    1. Louise: Vi vår väl hoppas och tänka på att invandrare och arbetare brukar vara underrepresenterade i undersökningar och att det därför viktas för att kompensera detta.

  2. Jag har inte riktigt förstått detta heller.

    Mitt under mandatperioden så var alliansen minst sagt impopulära och vad gör oppositionen?
    Drar sig mot mitten.

    Varför vill man gå mot en politik som redan var underkänd?

  3. Det är fan i mej rätt åt dom. Säljer man bort allt för att få nån sketen liten ministerpost så går det så här … och själv kan jag lika gärna rösta på Kalle Anka som på Ohly.

  4. Jag håller inte med om att alliansen gör mindre för de svagare grupperna i samhället.

    Sjukvårdsreformen har för många utslagna inneburit en väg till rehabilitering eller återgång till arbetsmarknaden från att sitta fast i en passiv långtidssjukskrivning eller förtidspension.
    RUT innebär fler jobb, särskilt för unga, lågutbildade kvinnor, samtidigt som det underlättar för gamla som behöver extra hjälp.
    Halverad arbetsgivaravgift för ungdomar bearbetar ungdomsarbetslösheten och gör det lättare att anställa unga.
    Därtill satsar man nu på lärlingsprogram, pensionärer, barnfamiljer…

    De rödgröna vill sopa undan många av dessa positiva reformer och åtgärder och istället satsa på bidrag, vilket är ett dyrare och mindre effektivt sätt att hjälpa utsatta grupper i samhället.

    I allmänhet så sätter alliansens politik bättre fart på arbetsmarknaden, vilket är positivt för alla.

    Men Ohlys vänstervridna kommunistpolitik så skulle Sverige trilla tillbaka ner i krisen och ALLA skulle få det värre i Sverige, både rika och fattiga.

    Klyftor är inget problem i sig, så länge båda sidor ständigt får det bättre.

    1. Fia: Bla, bla, bla. Ganska ointressant kommentar med upprapning av borgarpropaganda.

      Klyftor är i sig är problem. Ökade klyftor innebär mer problem för ett samhälle. Det är klarlagt i forskning. Rut innebär marginellt fler jobb. En ur sysselsättningssynpunkt total ointressant reform.

      Nedskärningarna av sjukförsäkring och a-kassa har inte lett till några bestående fasta jobb för speciellt många. En ur sysselsättningssynpunkt meningslös nedskärning.

      Halverad arbetsgivaravgift för unga har inte gett några jobb alls.

      Och Ohly är inte på något sätt för nåns epciallt annaoludna politik. Vad som skulle var kommunistiskt med hans parti och dess politik öevrgår mitt förstånd.

      SKillanderna mellan alternativen är i stort sett försumbara. Utom för de som har det allra sämst.

  5. Blocken tävlar med varandra om vem som vill sänka arbetsgivaravgifterna mest. Det är konstigt att ingen ifrågasätter de här dårskaperna för vad det handlar om är helt enkelt ytterligare en omfördelning av resurser från arbetare till kapitalister.

    En rad granskande myndigheter inkl. Riksrevisionen har konstaterat att sänkta arbetsgivaravgifter inte givit några nya jobb ö.h.t. och i den mån det skulle kunna tänkas ha någon effekt på sysselsättningen så skulle kostnaden uppgå till 900 000 kr per jobb. Det skulle vara betydligt billigare att anställa dessa unga direkt i offentlig sektor vilket skulle kosta 650 000 kr per jobb och dessutom vara en betydligt bättre investering då välfärden är oändligt mycket viktigare än den allmänt värdelösa serviceekonomin som politikerna försöker subventionera fram. Ännu billigare vore det förstås att satsa pengarna på arbetsmarknadsutbildning vilket kostar 270 000 kr per person.

    Jobbskatteavdraget visade sig förstås också helt värdelöst, inga nya jobb. Såklart, för arbetslösheten beror inte på att det inte är tillräckligt lönsamt att arbeta. Det är bara idioter och liberaler som tror på sådant.

    Fastighetsskatten är också en idiotreform, 6,3 miljarder om året väck utan att stimulera ekonomin ett piss. Det motsvarar 40,000 jobb i offentlig sektor.

    Ändå råder det bland allmänheten i stort någon konstig föreställning om att vänstern visserligen är bättre på mycket men just ekonomi, det begriper sig högern på bäst! Fast praktiskt taget all empiri från Sverige såväl som globalt visar att man inte bör tillförtro högerekonomer ett öre av ens skattepengar.

  6. Du använder ”ökade klyftor” som ett slags mantra. Vad menar du egentligen?

    De lägst avlönade tjänar faktiskt mest på alliansens skattesänkningar, för oss som inte tjänar så mycket är 300-400 kr mycket pengar, för att inte tala om en tusenlapp.

    Ökade klyftor betyder egentligen ingenting, så länge lägstanivån är hög. Idag har en lågavlönad arbetare bättre standard, centralvärme, tillgång till kultur och litteratur och bättre vård än en kung för 200 år sedan. Att jaga höginkomsttagare bara för sakens skull handlar mest om avundsjuka och jante.

    Det är idén om de ”ökade klyftorna” som varken du, Sahlin eller Ohly kan förklara. Folk känner helt enkelt inte igen sig i er verklighetsbeskrivning. Och kommer därför inte att rösta på s eller v.

    1. Attila.: Jo det är klyftorna som spelar roll. Inte högsta eller lägsta nivå. Det visar forskningen med all klarhet. När folk upplever orättvisor så är det problemet. Ohly elelr Sahlin kan inte presnetar lösningar på de ökad klyftorna, sossarna har varit med ocha skapat dem, miljöpartiet är för att öka dem. Oppositionen presenterar i grunden samma politik för ökade klyftor, ökade skillnader i inkomst och och ökad kalsskillander som boragrallainasen. Då spelar det ingen froll för folk vad de röstar på och efetrsom reinfeldt verkar trevligare än Shalin. Så varför inte?

      Lägstanivån är dessutom inte hög. För lägstanivån går inte att leva på Fattigpensionärer (enbart folkpension) som min mor klarar sig inte utan hjälp från anhöriga, folks som lever på socialbidrag klarar sig inte på det utan måste gör annat för at få mer pengar. Fattigdomen ökar, de rika blir allt rikare. Det finns hur mycket statistik som helst på det.

  7. Anders S,
    De svenska pensionärerna har bra om man jämför med resten av EU, och socialbidrag blir man inte rik på oavsett vilket land eller system man lever i.

    Men visst har du en poäng, det finns folk som har mer och mindre pengar. Frågan är vad politiken kan göra åt detta? Och vilka medel som finns.

    Pensionssystemen runt om i världen har problem eftersom åldringarna lever allt längre, medan pensionsåldern är oförändrad. Ekvationen går inte ihop.

    Men allt detta är knappast Reinfeldts fel, det var värre under Göran Persson, som sänkte pensionerna under första hälften av 90-talet. Idag har ju pensionärerna fått lägre skatt, om än inte lika höga skattesänkningar som arbetarna.

    Och av all ”forskning” du pratar om får du nog precisera. Det här övertygar inte mig alls och förmodligen inte det svenska folket heller.

    Att folk skulle rösta efter utseende tror jag knappast på. De läser och lär precis som du och jag. Att se ner på medborgarna på dylikt sätt är tarvligt och självupphöjande.

    1. Attila: Jag är fullkomligt ointresserad av om det imponerar på dig. Däremot så läser jag Froskning & Framsteg och därvisas det klart att människan upplever orättvisor som mycket problematiskt. Det handlar i det fallet om naturvetsnkaplig forskning som slår fast detta.

      När det finnns små skillnader mellan alternativ och budskap (dvs det man kan läsa sig till) så ökar betydelsen av personers trovärdighet. Det är ett självklart och vetsnakplig grudnat faktum (du kan läsa om det i vetenskapliga tidskrifter också finns naturvetsenskpalig froskning även om det, förutom socialvetenskaplig osv). men självklart är personer av underordnad betydelse jämfört med budskap.

      Pensionssystemets utformning påverkar min pension, inte min mammas. Hon har ingen ATP, bara folkpension, Hur stor folkpensionen är är ett politiskt beslut. Om hurudvida det vara värre udner Perssons tid är ointressant då jag anser att de två alternativen står för samma politik i grunden. Dvs jag anser att Persson förde samma politik som Reinfeldt för. En politik som gynnar de rika och missgynnar de fattiga. Min uppfattning är dattd et är grunden till att opinionen ser ut somd en gör. Inte att det skulle vara stora skillnader i uppfattningar till fördel för den ena eller den andar sidan.

  8. Attila: De ökade klyftorna är ett faktum. Och de som har det sämst har inte alls fått det bättre, se: http://veckansgraf.blogspot.com/2010/04/forandring-av-disponibel-inkomst-mellan.html

    Och som sagt, all forskning visar att det är klyftorna som är det som betyder något i ett I-land som Sverige, inte tillväxten eller att alla får det mer eller mindre bättre i absoluta tal. Människor mår inte bättre i dag än vad de gjorde för 30 år sedan bara för att fler ha råd att köpa ny TV och renovera om köket. Det ökar inte välbefinnandet utan ger på sin höjd en snabbt övergående lyckokick.

    Vidare så finn det absolut ingen motsättning mellan att bekämpa klyftor och öka den absoluta rikedomen utan de går ofta hand i hand. Med en radikal omfördelningspolitik så skulle arbetarklassen kunna öka sitt välstånd snabbare på några år än vad som medelst tillväxten vore möjligt på 50 år. Utan att detta för den delen skulle minska möjligheterna till tillväxt.

    Det skulle vara intressant att höra ifall du har något argument för varför det är viktigt att låta klyftorna öka i samhället? Vad finns det för fördelar med detta förutom för de rikaste och mäktigaste?

    Det är underligt att det alltid är vi som är emot klassklyftor som måste motivera vår politik, det borde ju självklart vara de som är för klassklyftor som ska stå i försvarsställning.

    Ni vill ju att vissa ska ha betydligt mer makt och egendom än andra, det borde ju vara ytterst kontroversiellt då det bygger på en idé om människors olika värde.

  9. ”Att folk skulle rösta efter utseende tror jag knappast på.”

    Du, i valrörelsen 1998 var det två tanter som blev intervjuade i TV och sa att de ville kunna rösta på Loket för ”han e ju så klämmig i TV” (på klingande göttebosska får du föreställa dig) så jodå, visst förekommer det. Jag höll på att börja tugga på mattorna av ilska när jag hörde dem, men det är en annan femma.

  10. Anders S,

    Apropå ökade klyftor,

    Jag tror inte på lika löner för alla, om man utbildat sig, jobbar hårt och är skicklig kommer man alltid att tjäna mer än andra som inte bidrar med lika mycket. Så kommer det vara i alla samhällen.

    Du väljer att kalla det klyftor, och du väljer att se på det negativt. Jag bryr mig inte om någon tjänar mer än mig, varför skulle jag intressera mig för det?

    Och lägstanivån ökar ständigt, vilket du inser om du är det minsta historiskt bevandrad.

    Men istället för att klanka på mitt och (uppenbarligen de flesta andras) synsätt – hitta på en lösning. Är det höjda skatter (eller vad) som ska frälsa oss?

    1. Attila:
      1. Klyftorna ökar – det är vi överens om alltså. Jag anser att det är dåligt på alla sätt. Du tycker uppenbarligen det är bra att det finns utfattiga och störtrika (konsekvensen i slutändan), men du vill inte säga varför detta skulle vara bra och du kan knappast visa på ett land där det är så och som är bättre än de nordiska relativt jämlika välfärdsländerna. De senare anses i stort sett vara bäst av alla länder, oavsett hur och vad man mäter. (jag har skrivit en rad inlägg om det, sök på lycklig eller jämlikhetsanden) Vi är oense om konsekvenserna och vad som är bra och dåligt.
      Jag har dock stöd av forskningen när jag hävdar att folk reagerar häftigare på orättvisor än på fattigdom i sig.

      2. Ingen har pratat om lika lön för alla arbeten och jag är inte förepsråkare för det. Olika lön är inte vad man menar med klyftor. Skärp dig! Klyftor är så mycket mer än lönen. Och, nej alla människor kommer inte att ha det lika även om man hade samma lön. Men av var och en efter förmåga och åt var och en efter behov är en bra grundprincip som jag ser det. Hur man vräderar vem som ska ha hög lön är dock en annan och mer komlicerad fråga. Den som har tungt jobb, som dör i förtid och inte trivs på jobbet kanske? Eller den som arbetar med det som han trivs med, kanske till och med livsintresset? Den som gratis utbildning inklusive uppehälle (jag vet attd et inte är så i dagens Sverige) eller den som varit tvungen att ta skitjobbet?

      3. Ditt påstående om lägstanivån är ointressant, obevisat och tramsigt.

      4. jag är anhängare av lägre skatter och förstår inte vad det har med saken att göra. Om lösningar på dess problem har jag skrivit i en mängd inlägg. Sök på ”en möjlig socialism” på min blogg till att börja med. Men mer demokrati och att demokratin ska omfatta även ekonomin och företagen är en bra början.

  11. Anders S,

    1 Jag är varken för emot klyftor. Det är en konsekvens av att människor presterar och tjänar olika mycket. Jag är t o m osäker på om politiker ens förmår ”skapa” klyftor. Ekonomiska kriser, högkonjukturer, forskning och utveckling bidrar mer till det ekonomiska läget.

    Hur ska du avlägsna ”klyftor” om du inte vill använda dig av höjd/progressiv skatt? Politisera avtalsrörelsen? Därför pratar jag om skatt.

    Att lägstanivån ständigt ökar är varken tramsigt eller obevisat. Det fanns riktig utbredd fattigdom i Sverige ända fram till 40-50-talet, vilket inte längre finns. Och Går du 100, 150 år tillbaka i tiden kan vi prata om riktig misär hos de fattiga osv osv.

    1. Attila: Jag vill ha ett annat samhälle. Det har inget med valet i sig att göra och det kan inte förändras genom val enbart. Skatt är inet så intressant egentligen. Men: Sänkta löner för rika är intressantare. Jordreform (som näst sista land i Ueopa och sådär 100 – 300 år efter all andra) en annan. Bankerna under demokratisk kontroll är en trdej. borttagande av alla avdrag som gynnar rika och missgynnar fattiga (alla R-avdrag, rese- ränt, rut och rot). Det finns många sätt. Lägre moms på mat. Sänkt skatter och bortdragna subventioner till rika är en bra början på rätt väg. Du saknar helt enkelt fantasi och är nog lite för enkelspårig och okunnig om det du diksuterar helt enkelt. Men nu börjar vi komma off topic. Att lägstanivån höjdes farm till 1970-talet kan vi säkert vara överens om. Men sen är det inte så och definitivt är det inte så de sista åren (lägstanivån är alltså socialbidrag).

      Det fisnn inegt som är givet av naturen när det gäller ekonomi. Allt bestäms av politiska och demokratiska eller diktatoriska (på många olika nivåer, inklusive marknadsnivån) beslut.

      Fler inlägg i denna debatt tillåts inte. Du får läsa mina inlägg om en möjlig socialism och min inlägg om sänkta skatter. Men om du vill skriva om varför oppositionen misslyckas är det okej. Du har inte kunnat visa på att jag har fel i den frågan. Helt enkelt för att du är för okunnig om vänstern i detta landet.

  12. Anders S,

    Lite off-topic. Det stämmer. Och mina kunskaper om vänstern har du ju ingen aning om, eller mina framtidsvisoner om samhället.

    Tillbaka till ämnet. Du säger i inlägget:

    ”De har inte kunnat formulera en i grunden annorlunda politik än alliansregeringen”.

    Det var just just det jag pekade på. S och v har faktiskt i grunden formulerat en annorlunda politik än alliansen, där man hellre tittar på ”klyftor” än faktiska riktiga orättvisor, pratar om att höja skatter istället för att sänka dem för arbetare etc etc etc. Och precis så låter det hos de flesta vänsterbloggare. Spännande att du tänker annorlunda. Ska läsa dina inlägg.

    1. Attial: Nej det har dom inte. Dom har inte formulerat en politik som är annorlunda i grunden. Den är bara annorlunda i detaljer. Det du tar upp är detaljer, inga grundläggande saker. Skattesatser är detaljer, Sverige förblir oavsett vilken regering som vinner ett av världens bästa och mest jämlika länder.

  13. Anders S,

    Intressant att du tar upp det. Socialdemokraterna har väl egentligen aldrig fört en utpräglad socialistisk politik, inte sedan man skilde sig från kommunisterna 1917. Man har samarbetat med liberaler och mittenpartier i olika konstellationer, likväl som med v.

    Att de rödgrönas politik skulle skilja sig i ”grunden” från alliansens är därför otänkbart.

    1. Attila: Precis. Men det är lite mer komplicerat än så. Det ska vi dock inte gå in på här och nu.

  14. ”Att de rödgrönas politik skulle skilja sig i ”grunden” från alliansens är därför otänkbart.”

    Nej varför det? Båda blocken har det kapitalistiska samhället som grundpelare. Skulle det ändras för att maninom S bara samarbetat med partier som har en kapitalistisk grundsyn eller som accepterar densamma? Du pratar lite grann i nattmössan här.

  15. Attila: Klyftor är inte resultatet av ett människor presterar olika mycket. De är resultatet av ett samhälle som aktivt producerar ökade klyftor mellan människor.

    Du har tagit ställning för klassklyftor men du låtsas som att din hållning skulle vara neutral, att du ”är varken för eller emot klyftor”. Detta eftersom du låtsas som att det samhälle vi lever i skulle vara neutralt. Men kapitalismen är lika lite neutral som något annat samhälle genom historien. Det du säger är liktydigt med att säga att du varken är för eller emot slavsamhället, du kan inte se det i efterhand då du har distans till slaveriet men inte till kapitalismen. Men även de gamla grekerna och romarna hade sina ideologier som förklarade varför det var neutralt att vissa ägde slavar medan andra var slavar. Den feodala adeln hade också sin ideologi som förklarade varför de förtjänade att vara adel medan andra förtjänade att vara bönder. Och det har i alla samhällen funnits en föreställning om att man kan klättra uppåt om man bara är duktig nog, ta det gamla talesättet om att varje soldat bär en marskalkstav i sin rensel. Och i viss mån har det alltid varit sant, det finns otaliga exempel på slavar som nått maktpositioner högt upp i administrationen, det finns bönder som dubbats till riddare och en och annan menig som blivit fältmarskalk.

    Kapitalismen är inte neutral. Inget samhälle är neutralt, inte heller socialismen. Men man måste ändå ta ställning till vilken grund man vill bygga på. Att inte ta ställning är också att ta ställning, för det rådande.

    ”Att lägstanivån ständigt ökar är varken tramsigt eller obevisat. Det fanns riktig utbredd fattigdom i Sverige ända fram till 40-50-talet, vilket inte längre finns.”

    Du är aningslös. Det finns gott om människor i Sverige som lever i misär, jag har flera närstående som gör det.

    Fattigdomen är på väg tillbaka och det handlar inte bara om de som saknar arbete, är missbrukare eller sjuka. Vad beträffar arbetsmarknaden så rör vi oss mot en situation som påminner om den för närmare 100 år sedan, otryggheten är på väg att bli norm och daglöneriet är tillbaka i stor skala. Jag har vänner som inte har en aning om de kommer få i hop till hyra, räkningar och mat. Inte fan har de någon möjlighet att planera inför framtiden. En del löper risk att fastna i missbruk och annat elände till följd av den här situationen.

    Att vara ung i dag är inte ens i närheten det samma som det var för 20 år sedan, för att inte tala om hur det var på 40-talisternas tid. Det är mycket tuffare nu.

Kommentarer är stängda.