Vi som ska rösta i valet har i princip inga alternativ alls. Vi kan rösta på ett alternativ som kan tänka sig att dra bort trupperna från Afghanistan om det passar att göra det och ett som inte kan tänka sig att dra bort trupperna förrän det finns möjlighet. Vi har ett alternativ som är för privata lösningar när det gäller offentligt och gemensamt ägt och när det gäller sånt som borde vara offentligt ägt och kontrollerat och ett annat alternativ som i praktiken också är det. Vi har ett alternativ som vill pensionärerna mer och ett som också vill det.
Ett alternativ som vill gynna de sämst ställda som inte har nåt arbete och ett annat som vill gynna de som har det nästan sämst fast har arbete. Vi har ett alternativ som inte vill ha skatter på de allra rikaste som förmögenhetsskatt och fastighetsskatt och ett annat alternativ som inte kommer att införa det heller. Osv.
Att hävda att vi har två tydliga alternativ är faktiskt bara dumheter. Vi har två alternativ som är i stort sett identiska och där det finns skillnader är dessa skillnader minimala och i de flesta fall totalt ointressanta och obetydliga.
I själva verket har vi som väljare inga ordentliga alternativ alls. Men de marginella skillander tillf römån för de som har det allra sämt gör att jag kommer att rösta på oppositionen i riksdagsvalet. Närmare bestämt vänsterpartiet. I kommunvalet röstar jag på Socialistiska Partiet.
Intressant?
Bloggat: Röda Malmö1, 2, Jonas Sjöstedt, Röda Lidköping, Röda Göinge,
Borgarmedia: SVD1, 2, DN1, 2, 3, 4, 5, 6, GP1, 2, AB1, 2, 3, 4, E24, EX1, 2, 3, 4, 5,
Läs även andra bloggares åsikter om Oppositionen, Alliansen, Val, Alternativ, Social välfärd, Afghanistan, Socialistiska Partiet, Vänsterpartiet, Privatisering, Pensionärer, Fattiga, Samhälle, Politik
Den här vänsterismen blir lite tröttsam. Naturligtvis vill man som revolutionär socialist ha mycket, mycket mer än vad den rödgröna regeringsplattformen ger. Men nog är skillnaden mellan högern och de rödgröna oerhört stor. Det handlar om vilken riktning vi ska gå mot. Stärka arbetsrätten eller försvaga den, bygga ut välfärden eller slakta den mer, förbättra eller försämra a-kassan. Osv, osv.
Jag menar att det är en plikt för alla oss som står till vänster att göra allt för att få en rödgrön valseger. Och sedan när vi vunnit börjar nästa strid, som är ännu större och viktigare. Striden för att få den rödgröna regeringen att gå så långt åt vänster som möjligt. Det blir svårt men tillsammans kan vi göra det. Om högern vinner den 19 finns dock ingen chans alls att få regeringen att göra något bra för oss.
Förresten, läs Aron Etzler:
http://www.flamman.se/valbloggen/2010/08/31/val-godkand-regeringsplattform
Både vänstern och högern har de senaste 20 åren arbetat för att skära ner på välfärden och på folks rättigheter. Skillnaden är hastigheten. Så det finns givetvis två alternativ. Åt helvete fort eller långsamt.
Helst långsamt.
Hampus: du har rätt på denpunkten. Bättre omd et går långsamt, men förstå ännu bättre omd et gick andra vägen. Det fisnn yterliager en fördel md oppostionen. De partierna är mer påverkbara med folkliga mobiliseringar och genom folkrörelser. I alla fall gäller detta socialdemokratin och viss mån vänsterpartiet.
”Jag menar att det är en plikt för alla oss som står till vänster att göra allt för att få en rödgrön valseger. Och sedan när vi vunnit börjar nästa strid, som är ännu större och viktigare. Striden för att få den rödgröna regeringen att gå så långt åt vänster som möjligt.”
Så låter det varje val de senaste 25-30 åren. 21 av de senaste 28 åren har det varit den ”önskade” ”vänsterregimen”. Den vänsterregimen har totalt sett inte på minsta sätt gått åt vänster, den har istället hjälpt till att vrida landet kraftigt åt höger.
Efter drygt 30 års högervridning finns där överhuvudtaget inget alternativ. Det enda ”nya” som fångat upp delar av den underklass som drabbats av högervridningen är Sd som nu förmodligen kommer in i riksdagen.
Den där ”nästa striden” materialiserar sig aldrig i någon större omfattning, sen blir det återigen val och så låter det likadant igen, vi måste i praktiken rösta in sossarna som regering, det minst dåliga, men sen efteråt så ska vi ändra på dem. Efter trettio år av nyliberal revolution finns det ingen real vänster som tar strid mot den. De rödgrönas ekonomiska fundament är 100 % nyliberalt. All real möjlig reformering av samhället begränsas av självpåtagna begränsningar med fiktiva kritstreck som inte får överträdas.
Jag har funderat en helvetes massa på den här skiten och varje gång kommer jag fram till att vänsterpartiet inte är värd nån röst, i alla fall inte från mej.
Inte fan vill jag ha nån borgarregering men röstar jag på vänstern så stödjer jag ju Ohlys hela jävla kapitulationen där han lagt sig platt för sossar och grönmuppar. Inte blir det mer vänster för att Ohly får nån liten sketen obetydlig minsterpost i sossarnas och grönmupparnas regering som bara kommer att fortsätta föra borgarpolitik. Det enda som händer är att dom kritiska rösterna från vänstern blir knäpptysta.
Har man röstat på vänstern sen första gången man fick rösta 1976 så svider det här som fan men det känns så jävla fel att stödja vänstern som helt tappat staken och gett upp.
Visst finns det stora skillnader mellan alliansens och de rödgrönas politik.
Låter man bli att rösta på Vänstern bara för att man är emot samarbetet så lägger man en röst på de borgliga.
Kalmardamen: Nämn någon stor skillnad? Jag kan inte hitta nån. Däremot så är de små skillnader som finns samt att oppositionens partier är lättare att påverka anledning till att man ska rösta på oppositionen.
Jag har en helt annan politisk åsikt än er, låt detta vara klart. Men jag tycker ändå det är intressant att se ni är villiga att ge era röster till partier som ni enligt era egna utlåtanden anser vara politiska förrädare. Hur kan ni göra detta när ni vet att om ni höll ihop i Sverige så skulle ni kanske (troligen, även om jag inte vill erkänna detta) i alla fall vinna erkännande i ett antal kommuner (precis som SD tyvärr gjort). Ni skulle då utifrån dessa plattformar kunna gå vidare mot nationellt inflytande, varför gör ni inte detta istället för de splittrade kampanjer som nu genomförs?
I alla länder där det finns två stora block kommer de att positionera sig så nära varandra och så nära mitten att valutslaget i princip beror på slumpen. Så visst påverkar det om man väljer höger eller vänster – partierna kommer att anpassa sig till nästa val.
För egen del bryr jag mig inte så mycket om den ekonomiska aspekten utan väljer Piratpartiet eftersom varje röst på dem motiverar de andra partierna att gå från övervakningsssamhället och mot ett öppnare/liberalare samhälle. Jag tror alltså att Pp spelar en påverkande roll även om Pp bara får 2-3% och hamnar utanför riksdagen.
Precis som SD tyvärr påverkar detta valet; speciellt Fp men även övriga partier har påverkats av deras tankar.
Sahlin/Östros skrev nyligen på NewsmillL
”Sverige måste tillbaka till överskott. Idag har Sverige underskott. För oss socialdemokrater är stora offentliga överskott grunden för en tryggare välfärd.”
”Vi Socialdemokrater har tagit Sverige från underskott till överskott förut.”
”Vi socialdemokrater vill ta Sverige tillbaka till överskott.”
För dessa två är de offentliga finansiella kolumnerna ett självändamål. När de pratar om ”Sverige” menar de inte oss medborgare (folkhushållet) utan artificiella offentliga finansiella kolumnerna. De pratar inte ens om ekonomin utan endast det finansiella. Den förmenta budgetsanering som Sahlin/Östros implicit syftar på är nästan hela den period de senaste 18 åren när landet konstant haft massarbetslöshet. De verkar överhuvudtaget inte förstå vad dessa förmenta överskott innebär för folkhushållets ekonomi. 2001 och 2002 hade vi tillfälligt lägre arbetslöshet med hjälp av stort sk kunskapslyft, de arbetslösa sattes på skolbänken och försvann från statistiken. Där var också en mindre svacka i det envetna sparandet för att få till sk överskott, sen när sparandet tog fart igen och det blev stora överskott gick samtidigt arbetslösheten upp och var 2005 ca 8%. Sjönk tillbaka något men fortfarande skyhögt för att vara högkonjunktur.
Det verkar som de inte bryr sig det minsta om det pris som medborgarna får betala i form av arbetslöshet och undersysselsättning för att man är besatt av dessa förmenta överskott.
2006 lämnade S regimen över i runda slängar 500 miljarder i offentligt överskott till Alliansen, det var förstås bara att tacka och ta emot för Borg. 500 miljarder som medborgarna stått för och fått betala ett högt pris i form av arbetslöshet och utanförskap. Dessa överskott kommer inte från tomma intet utan medborgarna har ett lika stort underskott i sina affärer med det offentliga som det offentliga har överskott. Hög arbetslöshet och utanförskap, stor behov av investeringar i bostäder, infrastruktur, offentlig service av olika slag och en SAP regering tyckte det bästa var att gödsla de finansiella spekulationsmarknaderna med 500 miljarder från åtstramande överbeskattning av medborgarna.
”För oss socialdemokrater är stora offentliga överskott grunden för en tryggare välfärd.”
Dessa idéer om att det ska vara överskott i det offentliga är till 100% en nyliberal ide som förstås är en del i deras övergripande ide om att beskära det offentliga så mycket som möjligt.
Det är skrämmande att ledande politiker på fullt allvar tror att nationens affärer fungerar som ett vanligt hushålls eller företags.
Budget surpluses are not national saving
Det är stor skillnad mellan blocken. Det är Alliansen som gynnas av att folk tror att det inte är en skillnad. Det är därför de använder S-retorik och S-valaffischer och Maud Olofsson påstår att de rödgrönas valmanifest är konservatism, när det i själva verket är Alliansens som ägnar sig åt konservatism. Det är retoriken som förbryllar tror jag, Alliansen räknar med förvirring och vet att de kan vinna på det. Men det ÄR stor skillnad på blocken och jag skulle då aldrig lägga min röst på Alliansen.
HumanLabRat: Som jag deklarerat skulle jag aldrig göra det heller. Men skillnaderna är fortfarand emarginella. Visa gärna på en endaväsentlig skillnad, jag hittar då ingen.