Ett sundhetstecken

Att svenskar skänker förhållandevis lite pengar till välgörenhet är ett sundhetstecken. Det tyder på att vi har ett väl utbyggt socialt välfärdssystem. Välgörenhet innebär att mottagaren är utlämnad till givarens nåd och barmhärtighet. Det är en sak som sker på givarens villkor och i praktiken görs fattiga beroende av rikas välvilja. Välgörenhet är privat omfördelning på de rikas villkor och utan demokrati. Det är den dåliga sidan av välgörenhet. Samtidigt så är det positivt att människor skänker pengar när det varit en katastrof någonstan så att hjälporganisationer kan hjälpa. I dagens värld är detta också nödvändigt för att inte mängder med folk ska dö.

Men bättre hade varit om det fanns ett grundläggande omfördelningssystem i världen som alltid fungerade. På samma sätt som de flesta länder har omfördelningssystem där meningen är att fattiga ska gynnas och rika betala. Denna typ av system gör inte mottagaren direkt beroende av givaren, det skapar inga tacksamhetsskulder och det finns i allmänhet en demokratisk kontroll över vart och hur pengarna används. Detta är en omfördelning med demokratiska metoder där både givare och mottagare har samma status och samma inflytande över hur pengar fördelas och vart.

I bägge systemen kan dock korruption vara ett problem, men det är som jag ser det större i det odemokratiska välgörenhetsssystemet.

Listningen av vilka som ger mest till välgörenhet är egentligen en lista på länder som är rika och som har ett dåligt utbyggt gemensamt, allmänt socialt välfärdssystem. För det är främst dessa länder som ligger i topp på listan. Vi ska vara glada för att Sverige fortfarande, trots alliansens försämringar, har ett mycket bättre sånt än många andra länder. Faktiskt bättre än de flesta andra länder.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!

6 svar på “Ett sundhetstecken”

  1. Nu snackar du väl ändå nattmössan? Skulle Australien, Nya Zeeland, Kanada, Irland, Schweiz, Holland som alla ligger på topp 10 ha dåligt utbyggda sociala system? Jo, tjenare!

    Att ge till välgörenhet handlar om att vara en god samhällsmedborgare; att vara delaktig. Det har jag själv sett goda exempel på här i Australien i samband med skogsbränder och översvämningar t ex.

    Sverige saknar gräsrotstänkandet. Att den lilla människan ska vara med och hjälpa till. Att vara medborgare handlar inte bara om att betala sin skatt. Där har Sverige mycket att lära.

    1. Erik F: Ja, det gäller enligt min och de politiska kamrater jag hade i de aktuella länderna, uppfattnin i Schweiz, Irland, USA, Nya Zeeland (de had ett bra system en gång i tiden, men det är borta idag), Australien (jag vet att du bor där, men det gör min frus bror också och hans fru är svårt sjuk och det hade varit enormt mycket bättre för dem att bo i Sverige). Däremot så gäller det enligt min uppfattning inte Holland och Kanada, fast jämfört med Sverige har ju även de länder ett sämre system). Detta är ju ett relativt begrepp där de nordiska ländera är helt överlägsna. Jag har regelbundna politiska kontaker med folk i alla dessa länder utom Austarlien och Nya Zeeland. De nordiska länderna har system som är vida överlägsna de andra och klyftorna i de nordiska lädneran är mycket mindre (bättre generella omfördelningssystem och jämnare löner). Schweiz har också lägre klyftor men statistisken i landet blir ockå förvrängd på grund av gästarbetarsystemet.

  2. Sådana här undersökningar skall tas med en nypa salt därför att välgörenhet är bundet till en kulturell kontext. I vissa länder kan man göra exempelvis skatteavdrag för penninggåvor till olika non-profitorganisationer, men det är nog tveksamt om alla desa gåvor skulle ses som välgörenhet i en svensk kontext.

    Det intressanta med bistånd, där inte så få förordar mera välgörenhet och mindre skattepengar, är ju annars att det globala biståndsssystemet i allra högsta grad bygger på välgörenhetstanken; rika länder som ger till de fattiga med fullständigt godtycke.

    Detta är biståndets absolut största problem idag. Det är inte lätt för mottagarlandet att planera långsiktigt systembyggande (av sin egen välfärd) när givare ändrar inriktning på sitt bistånd vart tredje år.

    Ena stunden satsar man på utbildning, nästa på miljö. Det är det ena skattefinansierade (välgörenhets)-projektet efter det andra där det viktigaste syftet är att säkerställa givarens vilja och goda samvete, och där projekten gör allt för att undvika de svaga institutioner som skulle kunna lösa problemen långsiktigt. Det är precis detta som skapar biståndsanknuten korruption, när alla jagar efter snabba projektpengar. Anders S har alltså helt rätt när han tror att välgörenhet är korruptionsdrivande.

    Trots alt gnäll på svenskt bistånd: Sverige är det land i världen som har den kanske bästa biståndsstrategin i det här avseendet. Vår biståndsminister är, av ren inkompetens (eftersom hon debatterar oväsentligheter) vill jag påstå, dock på väg göra slut på det goda inflytande vi har, och det är helt obegripligt att vara fältarbetare och se detta hända.

  3. Hejsan,

    Man ska komma ihåg att vi i Sverige skänker mer och mer pengar för varje år som går. Så vi är nog på gång =)

    Jag driver själv ett projekt för gatubarn i Latinamerika och jag upplever oss svenskar som väldigt givmilda och engagerade.

    //Patrik Appelquist
    Gatubarn.nu -En blogg för gatubarn i Latinamerika
    http://www.Gatubarn.nu

  4. Problemet är bara:
    Sveriges stat skänker pengar = Hjälper andra länder
    Sveriges invånare skänker pengar = Hjälper andra länder OCH OSS SJÄLVA

    Jag tror nämligen starkt på att om du är en givmild människa så kommer du att hjälpa människor i din närhet. Om du är van att ge utan att du är tvungen så kommer detta att manifestera sig i alla sorters situationer ute på gatorna. Bor själv i Stockholm, och här finns det SJUKT mycket mer vi kan göra för att hjälpa varandra på stan. Hjälpa mammor med barnvagnar, hålla upp dörrar, vinka till bilister som stannar, ge plats åt pensionärer, gravida och folk med kryckor. Allt detta är kopplat till hur mycket du skänker i välgörenhet.

    1. Marc: Nej, jag tror inte kopplingen är sådan. Jag upplever att folk hjälper varandra otroligt mycket här i Sverige. Minst liak mycket som i istanbul och mer än i Paris, Amsterdam eller London. Men vi skänker inte pengar till välgörenhet inm landet. Där ligger skillnaden. Plus att en vsnak knappast uppger att en gåva till Greenpeace, socialdemokraterna etc är välgörenhet (vilket det lagligen skulle vara i en del länder och ge rätt till skattereduktion).

Kommentarer är stängda.