Boknytt
Jämlikhetsanden
Wilkinson & Pickett
Karneval förlag
Jämlikhet = Lycka + Miljö
Sedan länge står det klart att den stressiga pryljakten inte gör oss lyckligare. Däremot blir vi lyckligare och samhället bättre på alla sätt av jämlikhet. På köpet får vi en bättre miljö. Se där ett lyckat rödgrönt framgångsrecept för att rädda världen och må bättre samtidigt.
Det handlar om årtiondets stora debattbok av Richard Wilkinson och Kate Pickett som länge forskat om ojämlikhet och hälsans sociala faktorer. Som en av de sista som recenserar denna otroligt viktiga och för alla samhällsförbättrare nödvändiga bok kan jag bara falla in i den stora hyllningskören: Visionär, hoppingivande, effektiv, välargumenterad, övertygande, vetenskapligt tung. en guldgruva för den breda vänstern och miljörörelsen.
Högern slår förstås ifrån sig de vetenskapliga rönen som presenteras i ”Jämlikhetsanden”. Och de kan förstås hitta svagheter och andra förklaringar. Ibland tycker man ju själv under läsningen att så här otroligt ensidigt bra kan väl ändå inte jämlikheten vara. Det verkar för bra för att vara sant. Och en del resonemang är av typen: ”om det är så och så, så borde det även troligen vara på detta sätt”. Och det är ju i så fall saker som fordrar vidare forskning.
Men massan av kommunal, USA-delstatlig, nationell och internationell statistik och forskning gör att det sammantagna intrycket blir att man här faktiskt vetenskapligt lyckats påvisa vad bokens undertitel säger: ”Därför är mer jämlika samhällen nästan alltid bättre samhällen”.
I boken visar man att jämlikhet påverkar samhället i positiv riktning vad gäller sociala relationer, psykisk hälsa, drogmissbruk, fysisk hälsa, förväntad livslängd, fetma, utbildning, tonårsfödslar, våld, fängelsestraff, bistånd, social rörlighet. Ju mindre inkomstskillnad i ett land, desto färre hälsorelaterade och sociala problem.
Med jämlikhet minskar också hetsen att delta i jaken efter prylar, som över en viss grundnivå handlar om att förbättra sin status i den sociala hierarkin. Med mindre materialism följer mindre tillväxt, mindre miljöförstöring och därmed en möjlighet att rädda klimatet från global uppvärmning. Boken är en Bibel/Koran och ett praktiskt verktyg för jordens överlevnad.
Den sociala statusjakten i den sociala hierarkin har vi med oss från vårt evolutionära arv från våra apliknande förfäder och andra sociala djur, som boken beskriver. Men från vår jägarsamlartid (90 procent av människans historia) har vi med oss ett troligen även det biologiskt arv av jämlikhet och rättvisa. ”Den moderna ojämlikheten uppstod och spred sig först med jordbrukets utveckling”, som boken påpekar.
Dessa motsatta elitära-egalitära tendenser har vi båda med oss för alltid, men sättet vi bygger våra samhällen på lockar fram än den ena än den andra tendensen. Dominansstrategi eller anknytningsstrategi, som de båda författarna beskriver vårt dubbla evolutionära sociala arv.
I motsats till vad många tror är det därför jämlikhet inget som går emot människans natur. Det bygger tvärtom på EN DEL av människans natur, den egalitära jägartendensen. Bygger vi vidare på den tendensen kan vi lösa samhällsproblem och miljöproblem samtidigt. Kan det bli bättre?
Absolut! Vi kunde ha en arbetarklass med gruppkänsla, kunskapstörst och jävlaranamma. Och vi kunde ha en rödgrön dimension i politiken utan ideologiskt och partiegoistiskt dynghögssprättande, var och en på sitt lilla pysslande håll. Verkligheten ser så sett dyster ut för den som vill ha ett nytt jämlikt-ekologiskt samhällssystem. Men med ”Jämlikhetsanden” ser i alla fall den teoretiska utgångspunkten inspirerande ut. Vidare. Överklasshögern och rasisterna perverterade snabbt evolutionsläran till reaktionär socialdarwinism på 1800-talet och framåt. Den starkes överlevnad, låt de rika och vita roffa åt sig egoistiskt, för de svaga, fattiga och mörka är dömda att gå under enligt den djungelns lag man felaktigt menade att utvecklingsläran gav uttryck för.
Detta lever kvar i de borgerliga partiernas och nationalekonomins obevisade grunddogmer om människan som en individualistisk självisk materialist. De bygger alltså sin ideologi och ”vetenskap” på halvt medvetna och spekulativa försanthållanden om människans natur. Förgivetantaganden som nu ifrågasätts av den evolutionära forskningen.
Då, efter att i över hundra år medvetet eller omedvetet ha missbrukat evolutionsläran i ideologiskt och partitaktiskt syfte, så börjar högern plötsligt att ifrågasätta den darwinistiska forskningen när den överraskande verkar tala till vänsterns fördel. Tala om hycklare!
Men är då inte vi på vänstersidan som hänvisar till ”Jämlikhetsanden” också hycklare. Vänstern (och feministerna) har ju i reaktion på högerns långa plädering för halvsmält vulgärdarwinism avvisat vad man kallar ”biologism” (vad nu det är). Och nu tänder vi på ”Jämlikhetsanden”, som ju utgår från en naturvetenskaplig, biologisk, evolutionär, genetisk, hjärnmässig, signalsubstansmässig syn på människans ärvda, medfödda, givna natur. Nu passar galoscherna!
Det kan vara så ibland. Men inte om man på allvar tar till sig den forskning som redovisas i ”Jämlikhetsanden”, och som förs fram av många evolutionspsykologer och liknande. Där framgår ju tydligt människans sociala ambivalens. Vi lockas av att elitärt ta oss till den sociala hierarkins topp, av att bli belåtet statusmätta alfahannar. Men vi dras också till att samarbeta egalitärt för jämlikhet och rättvisa. Vårt sociala arv har ett Janusansikte (dubbelansikte) av självisk konkurrens och osjälviskt samarbete.
En annan intressant sak som utvecklas i ”Jämlikhetsanden” är att klassamhället kom först med de storskaliga och centraliserade jordbruks- och industrisamhällena. Då förflyttade sig makten bortom folkets kontroll, och de tidigare av jägarsamlarna kontrollerade alfahanneämnena kunde fritt börja roffa åt sig makt, resurser och kvinnor igen (som under apförfäderstiden). Inte undra på att de centraliserade så kallade socialistländerna urartade i nya klassamhällen alltså.
Bokens författare (som väl kan kallas aktionsforskare eftersom de drar politiska slutsatser av sina forskningsresultat) pläderar därför för att framtidens nya egalitär-ekologiska samhällsformation bör vara småskalig och bygga på lokal och arbetsplatsdemokrati. Det menar de är vägen framåt för att bygga jämlikhet.
Att avskaffa samhällsinstitutionen privategendom (och förstatliga) räcker alltså inte, klassamhället fungerar utmärkt utan den, historiskt som i nutid, som jag ser det. Men var inte jägarna-samlarna-fiskarna jämlika för att de hade så lite att dela, och fick vi inte ett klassamhälle först när det fanns mer resurser att dela? Nej, för bland sociala djur med få resurser delas dessa ändå ojämlikt. Och jägarsamhällena förr och nu uppnådde/uppnår bara ett jämlikt delande om de strikt kontrollerar att ingen roffar. Även när det finns lite att slåss om finns alltså den mänskliga frestelsen att skaffa sig mer än andra. Vi människor är som sagt ambivalenta i vårt sociala vara, och kommer alltid att vara det.
Klassamhället kommer alltså varken från privategendom eller från resursöverflöd (även om boken inte uttrycker det direkt). Det växer fram ur vår däggdjursärvda tendens till social hierarki. Den sociala hierarkin är i sin tur ett sätt att få en grupp varelser att både samarbeta och ge uttryck för sin individuella egoism. De starka/kloka/resursfulla/allianstaktiska djuren skaffar sig mer av den flockgemensamma kakan – inom gruppsamarbetets ramar.
Genom underifrån-allianser tar dock såväl vissa apor som människor underifrån-kontroll över dessa dominerande alfahannar (ett slags ”proletariatets demokratiska diktatur” för att prata marxist-leninist-maoistiska). Det sker i jägarsamhället, och från franska revolutionen (och den moderna demokratin och arbetarrörelsen) och framåt har det åter börjat ske i världen. Ett otroligt spännande historieskede att befinna sig i alltså! Speciellt om alla vi beta-människor lyckas ta nästa steg – in i jämlikhetens äktdemokratiska samhälle.
Jag tror boken överdriver något när de säger att alla skulle tjäna på jämlikhet. Till viss del är det sant, men å andra sidan simmar dagens statusstinna alfahannar på samhällstoppen i belönande signalsubstanser, som är naturens sätt att visa att de gjort rätt som maximerat sin tillgång till makt, resurser och sex. De är förstås nöjda med sakernas rådande tillstånd.
Men naturen talar också om för alla oss andra, som domineras av överklassen, att vi gör fel som befinner oss på den sociala hierarkins botten. Därför mår vi dåligt och blir sjuka av låg status, som boken beskriver. Inga belönande signalsubstanser, tvärtom. Några kan lösa det genom att själva ta sig till toppen, men för de flesta är lösningen kollektiv, som boken säger.
Vi, de många där nere i statusbotten, måste därför (precis som jägarna-samlarna) trycka ner alfahannarna och införa jämlikhet. Då får vi inte bara ett politiskt rättvisare samhälle. Vi kommer även att bli kroppsligen friskare och psykiskt lyckligare.
Genom att lära oss hur vår mänskliga natur formats evolutionärt kan vi styra den politiska utvecklingen i rätt riktning. I maximalt lyckobringande riktning. Jämlikhet åt (nästan) alla lycka bär.
Läs också:
Jämlikhetsanden – för ett rättvist samhälle
Större klassklyftor – större hälsoproblem
Ekosocialism
Individualism som en nödvändig del av socialism
Lyckliga människor finns i jämlika nationer
Våldet och ojämlikheten
Jämlikhet minskar arbetslösheten
Klyftorna i samhället ökar
Jämlikhet viktigare än jämställdhet?
Människan – snällare än du tror
Läs mer: DN1, 2, DPS1, 2, AB, SVD1, 2, 3, Josefsson, SDS, DD, SMP1, 2, Newsdesk1, 2, Sommestad,
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Jämlikhetsanden, Wilkinson, Pickett, Jämlikhet, Samhälle, Klyftor, Social rättvisa, Social välfärd, Politik
# En broschyr finns om ”Jämlikhetsanden”. LO-distriktet i Stockholms län och Karneval förlag har gett ut en liten 20-sidorsskrift som utmärkt sammanfattar ”Jämlikhetsanden”. Den kan fås till självkostnadspriset 6 kronor. Beställ via kontakt@karnevalforlag.se eller via hemsidan www.karnevalforlag.se.
En liten kritik av den skriften dock. Man skriver att människan inte är gjord & utvecklad & genetiskt präglad för ojämlikhet. Det är att vänsterpolitiskt övertolka ”Jämlikhetsanden”. Vi har som sagt av naturen såväl tendenser till jämlikhet som till hierarki. Därför jagar vi status. Men få får plats på toppen, och då lider majoriteten på botten. Därför är jämlikhet bättre för folkflertalet.
Mycket märkligt det där – att biologin alltid hittar biologiska förklaringar som passar det för närvarande rådande politisk/ekonomiska systemet, vilket alltid får effekten att just detta samhälle är naturlagsbundet och därmed oundvikligt.
Snarare andra som missbrukar biologi. Som det borgerliga och folkliga förgivetantagandet idag att människan i grunden är självisk. Och därför behövs kapitalism, alternativt, det är ingen idé att kämpa för socialism för det är ju emot människans egoistiska natur. I grunden ligger en gammal tanke om att det som är naturligt, det är bra. Vilket det förstås inte behöver vara. Men tror man det passar biologin bra för missbruk.
Om jag förstått kritiken av Jämlikhetsanden rätt inriktas denna på 3 olika områden.
Det första är att Wilkinsson använt en definion av ginikoefficienten enligt 20/20-kvoten, en definition som t.ex. inte används av OECD. Wilkinssons slutsatser blir därigenom svåra att jämföra med annan forskning. Görs Wilkinssons diagram om med OECD’s definition försvinner mycket av korrelationen.
För det andra har Wilkinsson uteslutet ett antal länder, bl.a. Tjeckien, Slovakien, Ungern och Polen finns t.ex. inte med trots att de ekonomiska förhållandena här inet sklijer sig mycket från Portugal som är med. Inte heller länder som t.ex. Sydkorea finns med i jämförelsen. Tas dessa länder med blir inte alls korrelationen den samma.
För det tredje är det ingen självklarhet att korrelation i statistiska data är det samma som orsakssamband.
Wilkinssons bok innehåller en intressant hypotes men det återstår fortfarande mycket forskning och besvarande av många frågor innan den kan ges en stämpel med ”vetenskaplig sanning”.
Filosoferaren: Jag har gått igenom sambanden mellan jämlikhet och brottslighet i ett av de länkade inläggen i Hans recension. Och det sambandet verkar helt klarlagt.
Boken handlar om de rika länderna. Inte om nyrika länder och inte de tidigare öststaterna. Sambanden gäller inte i dessa länder och inte heller i fattiga länder. Det står i boken. Sambanden gäller bara välutvecklade västliga demokratier. Så det är ju självklart att det inte blir detsamma. Han skriver ju inte om den typen av länder. Den kritiken är meningslös och är inte ens en kritik. För Wilkinson och Pickett är ju överens om det och skriver därför inte om det. Man kan möjligtvis diskutera om inte Portugal, Grekland, Irland och Spanien borde tas bort. De var ju militärdiktaturer intill 1970-talet. Men vad jag kan se förändras inte sambandet av det. Dessutom visar man också på att sambandet finns mellan USA:s delstater och där är ju samtliga med i materialet. Kritiken är inte relevant.
Däremot måste inte korrelation överensstämma med orsakssamband.
Så är det nog. Forskningen bör gå vidare som jag även skriver. Men de har ju inte bara statistik utan dessutom en välunderbyggd och välargumenterad evolutionär förklaringsmodell. Se även boken ”Hierarchy in the Forest” av Christopher Boehm.
Anders_S:
Jag tar nu inte ställning vare sig för eller emot slutsatserna i boken. Syftet med min kommentar var väl snarast att referera till en kritik som faktiskt finns. Däremot kan vara kritisk att en hypotes i ett ganska tidigt stadium ibland betraktas som vetenskapligt verifierat.
Det finns, som du säger, säkert en ”teori” bakom valet av länder men den är inte självklar. Det är en vanlig vetenskaplig metod att man studerar en modells robusthet genom att förändra gränser och randvillkor. Att då se vad som händer om man tar med eller utesluter ”tveksamma” länder kan ge kunskap.
Också frågan om valet av variant av gini-koefficent (20/20-kvoten) är intressant varför en studie där andra kvoter studeras är relevant.
Hans Norebrink;
Fast nu har förstås företrädare för alla politiska ideologier försökt att använda biologin för att legitimera just sin ideologi, liberaler, den egoistiska/konkurrensinriktade människan där de sämre individerna slogs ut (ndividselektionen), Krapotkin, liksom 60-tals-vänstern, den sociala samarbetsinriktade människan, Konservatismen/nazismen (ex Konrad Lorenz), med idén om samhällen som organismer och där de svagare samhällena slogs ut i krig eller konkurrens mellan stater/länder (gruppselektionen).
Och vad vi skulle vara av naturen, det vet ingen. Det hypotetiserar vi bara om.
Filosoferaren, alla dina argument har bemötts på författarnas hemsida:
http://www.equalitytrust.org.uk/resources/response-to-questions
Till Kerstin: Du har helt rätt, och det var det jag menade med ”andra missbrukar biologin”. Intressant tanke kalla rasisternas idiotier gruppselektion, det har du förstås rätt i.
Annars har ju idag gruppselektion mer använts för att visa hur ”snällhet” kan övertrumfa egoism genom att gruppen mobbar, isolerar, stöter ut och till och med dödar själviska individer som sätter de egna intressena före stammens (och därför förs inte dessas själviska gener vidare i gruppen). Se ”Unto Others – The Evolution and Psychology of Unselfish Behavior” av Elliott Sober och David Sloan Wilson.
Hela mänsklighetens historia har vi människor hypotiserat om vad vi är av naturen. Det nya är att idag börjar vi via den evolutionära forskningen, i samarbete med andra vetenskapliga discipliner, att faktiskt veta vad vi människor är av naturen.
Eftersom vi själva är vårt eget forskningsobjekt har vi förstås intuitivt kommit fram till olika naturliga drag hos människan. Sedan har högern och vänstern ensidigt betonat olika sidor av denna natur: Vår naturliga själviskhet och vår naturliga osjälviskhet, vår naturliga individualism och vår naturliga kollektivism, vår naturliga konkurrens och vår naturliga samarbetsanda, vår naturliga elitistiska hierarki-strävan och vår naturliga egalitära jämlikhetssträvan.
Motstridigt? Nej, inte alls för ett djur som inte är solitärt ensamlevande och inte ultrasocialt ”organism-kollektivistiskt” som myrorna.
Vi människor, liksom aporna och andra djur, är av naturen sociala eftersom evolutionen odlat fram denna lämpliga egenskap hos oss (ensamvargarna som strövade från flocken blev uppätna med sina gener). Men var och en i flocken har också sina egna intressen och då är också ens samarbetspartners i skydd mot faror och i kollektivt letande efter mat, även ens närmaste konkurrens om hittad mat och bästa sexet. Vi är ambivalenta dubbelnaturer, Janusansikten.
”Jämlikhetsanden” bygger sitt evolutionära resonemang på detta. Vi har alla en tendens till elitärt-hierarkiskt karriär-dominansbeteende för att bli alfahannar på samhällstoppen och få makt, status, mat och sex (apförfädersarvet).
Men går inte detta är det dumt att slösa energi på att bekämpa de som är starkare än dig själv, och då tillämpar vi ett egalitärt-jämlikt samarbets-anknytningsbeteende för att dels anpassa oss till den rådande maktsituationen i flocken, dels för att alliera oss med andra undertryckta flockmedlemmar och trycka ner alfahannarna (jägar-samlar-arvet).
Naturen talar via signalsubstanser och annat om för oss när vi gör något bra. Därför är det skönt att äta och älska, vi får belöningskänslor av kroppen. Naturen talar också om för oss när vi gör något dåligt, och då mår vi illa eller blir deppiga.
Alfahannarna har höga doser belöningssubstanser, medan de på samhällsbotten däremot mår dåligt av sin låga sociala status. De blir som ”Jämlikhetsanden” säger till och med sjuka av statusbristen. Vilket är naturens sätt att säga till oss att höja vår status.
Det gör vi ibland med konkurrerande prylkonsumtion. Och unga lågstatusmän utan framtidsutsikter kan göra det via aggression och brott eftersom det ger ”respekt” och lockar i varje fall vissa kvinnor (till och med mördare och våldtäktsmän får i fängelset högvis med brev från kärlekskranka knäppgökar till kvinnor).
Men vi kan förutom att individuellt sträva efter högre status också arbeta tillsammans kollektivt politiskt för att som i jägarsamhället trycka ner alfahannarna. För att införa jämlikhet så att de sociala och ekonomiska skillnaderna inte blir så stora och plågsamma längre. Det mår vi nere på samhällsbotten bra av. Vilket är huvudtesen i ”Jämlikhetsanden”.
Hans: Wilkinson och Pickett hävdar väl också att statusjakten blir värre ju ojämlikare samhället är. Det är ingen skam att vara fattig om alla är fattiga. Däremot är det en skam som man måste avtvå sig på alla sätt, med våld om nödvändigt, om några är rika.
Så den statusjakt som du hänvisar till som en medfödd impuls, jämsides med jämlikhetsimpulsen, kan väl lika gärna förklaras som en naturlig reaktion på avsaknad av jämlikhet?
Det är både och.
I botten av vårt evolutionära arv har vi som sociala djur en tendens till social hierarki. Den reglerar förhållandet mellan individernas intressen och flocken/stammens. Ser till att konkurrensen inte hotar samarbetet. Några blir alfahannar, andra tvingas att acceptera en lägre social position. Men de vill på sikt också ta sig till samhällstoppen, och när alfahannen/alfahannarna blir skadade eller gamla tar de chansen. En kort maktstrid utbryter och så återupprättas den inre freden med en ny stabil social hierarki.
Lite med aporna och mer med människan förändrades denna situation. Med ökad intelligens, kreativitet och kommunikations-förmåga (i människans fall även jämlik tillgång till vapen) kunde de många lågstatusmedlemmarna i flocken/stammen plötsligt alliera sig
(alliansbeteendet fanns redan mellan samarbetande alfahannar) från botten mot toppen av samhällspyramiden.
Man ville bli alfahanne, men chansen till det var liten. Man ville undslippa alfahanneförtrycket och genom en underklassallians kunde man i alla fall genomföra detta sekundära mål. Man fick inte det positiva med att vara dominerande alfahanne, men man slapp det negativa med att vara undertryckt av alfahannarna.
Detta hände under jägar-samlar-fiskar-tiden, 90 procent av människans tid, och troligen fick vi då även en genetisk tendens till jämlikhet och rättvisa. Sedan kom jordbruks-industrisamhällena, storskaliga samhällen där folket åter förlorade kontrollen över de potentiella alfahannarna. Och sedan franska revolutionen lever vi återigen med en tendens att återupprätta jämlikhet. Som den politiska jämlikhet som kallas demokrati, och den ekonomiska som kallas socialism.
Alltså. Vi har med oss både en statusjakttendens och en jämlikhetstendens, från aporna respektive jägarna. Självklart blir då statusjakten värre i ojämlika samhällen. Vi trivs inte med att vara på samhällsbotten.
Självklart kan statusjakten då också förklaras som en naturlig reaktion på avsaknaden av jämlikhet. Där har du helt rätt som jag förstår det.
Men. I botten på alltihop ligger statusjakten, hierarkisträvandena, som alla har, men inte kan förverkliga. Då har vi fått en komplementär tendens att alliera oss nerifrån till jämlikhet. Jämlikhetsimpulsen har uppstått som en naturlig reaktion på den naturliga statusjakten.
Så statusjakten är en naturlig tendens, som vissa realiserar och blir alfahannar, eliter, överklass.
Hos ”folket” kan då avsaknaden av jämlikhet leda till individers desperata statusjakt för att själva ta sig till samhällstoppen.
Men hos ”folket” kan avsaknaden av jämlikhet också leda till att man politiskt och kollektivt återupprättar jägarstrategin och kämpar för jämlikhet. Typ bondeupproren och arbetarrörelsen.
Vi kan hos människor runt omkring oss se båda dessa folkliga strategier.
Sålunda. Statusjakten är en medfödd impuls. Och en naturlig reaktion på avsaknaden av jämlikhet (för då förvärras statusjakten).
Jo tack, jag vet precis hur snacket går, och har gått sedan omkring 1860. Jag har ägnat många år åt att studera hur idéer och tankar har flutit mellan biologin och samhällsfilosofin.
Ids inte ens prata mer om eländet och dina förklaringar passar det nyliberala samhället som handen i handsken. Exakt vilka belägg har du för de biologistiska hypoteser du lägger fram här? ”Man hit och man dit”, vilka man? Jag har aldrig sett några övertygande biologiska belägg för de här teserna under mitt tjugofem år långa studium av området.
Med hjälp av biologin och evolutionsteorin kan man förklara precis vilket samhällssystem som helst och få det att förefalla naturlagsbundet och i linje med människans sanna, biologiska natur. Det ger god anledning att ställa sig skeptisk till varje biologisk ”teori” på området.
Vad vi vet är hur människor, många ibland, några få i vissa fall, beter sig idag och kanske hur de betett sig i historisk tid, sedan hittar vi på biologiska förklaringar till varför de beter sig så. Det vill säga somliga för ett präktigt cirkelresonemang här. Använder det som ska bevisas som premisser i slutledningen alltså.
Till Kerstin. Har du läst ”Jämlikhetsanden”? Om inte gör det gärna. Om jag fick rekommendera en enda bok till folk skulle det vara den.
Mina tankar följer i stort sett den. Och ”Jämlikhetsanden” har ju hälsats i vänstern, socialdemokratin, fackföreningsrörelsen som en otroligt stark vitamininjektion för vänstersidan i politiken. Så jag kan inte alls förstå hur du kan säga att mina tankar passar nyliberalismen. Det är ju precis tvärtom och därför har också nyliberala Timbro gett ut en bok med titeln ”Jämlikhetsbluffen”. Själv har jag kallat mig vänster i 47 år.
Dan Josefsson på Aftonbladdet skrev följande om boken: ”Har potential att slamdunka tillbaka jämlikheten på den globala politiska dagordningen. Jämlikhetsanden är en fascinerande bok som inte bara är obligatorisk läsning för vänstern, utan för alla som vill skapa ett humanitärt samhälle”.
Ulf Bjereld i SvD skrev: ”Vänstern kan nu genom Wilkinson och Pickets bok på allvar hävda att jämlikhet inte bara är ett moraliskt värde i sig, utan också ett väldigt praktiskt verktyg i bygget av det goda samhället”.
Petter Larsson skrev i Helsingborgs Dagblad om boken: ”En bok vars politiska slagkraft knappast kan undervärderas, i alla fall för en europeisk arbetarrörelse, som varit på defensiven i årtionden. Den kan nu räta på ryggen och göra politik av forskningsfynden”.
Yasmin Alibhai-Brown skrev i Independent: ”Övertygande och chockerande. Alla den fria marknadens fans borde tvingas att memorera boken från pärm till pärm”.
Vad jag gjort är mer att inte bara se till statistiken som talar för ett jämlikt samhälle i ”Jämlikhetsanden”, utan även betona de evolutionära resonemang som ligger bakom. Och öppet prata om social hierarki som bakomliggande klassamhället. Samt än mer betona att vi har båda sidorna i oss, både de sidor vänstern betonar, som de högern betonar. Vi kan därför bygga olika samhällen, som lockar fram än den ena, än den andra tendensen i oss. Egoism eller osjälviskhet. Vi har båda i vår natur och kan bygga samhället på båda.
Förutom ”Jämlikhetsanden” rekommenderar jag ”Arvsdygden – Biologisk utveckling och mänsklig gemenskap”, ”Unto Others –The Evolution and Psychology of Unselfish Behavior”, ”Hierarchy in the Forest – The Evolution of Egalitarian Behavior”, samt ”Ett oskrivet blad och andra myter om människans natur”.
Kerstin: Hold your horses! Jag glömde ju att nämna min och etnologprofessor Åke Dauns bok från i fjol:
”Snällare än du tror – Människan social av naturen” (Nya Doxa) där vi går emot den nyliberala hypotesen om människans själviska natur.
Där finns också en stor litteraturförteckning över de böcker vi hänvisar till.
Jo, jag läser att jag antecknat att Wilkinson, en av författarna till Jämlikhetsanden, kommer till bokmässan 23-26 september.
Jag läste Jämlikhetsanden på engelska redan innan den kom ut på svenska.
Det är inte den jag invänder mot. Jag invänder mot att man använder biologiska förklaringar och evolutionsteorin för att stötta under den. Vänstern hoppar ännu en gång i galen tunna om de anammar den nya biologismen och välkomnar därmed, utan att förstå det, den biologiska ingenjörskonst som vi redan står mitt uppe i och som troligen bara kommer att bli värre.
Jag kan inte för mitt liv förstå varför vetenskaplig forskning om människan skulle vara fel. Det är väl bra att lära känna oss själva. Det är väl en av de viktigaste och mest angelägna kunskaper man kan få.
Och kunskap är självklart till för att användas. Varför skulle det vara fel att använda vetenskapligt framforskad kunskap om människan som EN sak att ta hänsyn till när man bygger samhället.
Sedan gäller vid ALL forskning att det finns osäkerhet och olika teorier. Det gäller även exempelvis klimatfrågan. Olika forskning har kommit olika långt på vägen till att bli objektiva fakta. Det är något att förhålla sig till i all forskning.
Liksom det ständiga problemet att personliga, ekonomiska och ideologiska intressen förorenar den ideelt fristående vetenskapen. Som de som köper forskare för att förringa klimathotet.
Men dessa problem har som sagt inget speciellt att göra med just forskning om människans anatomi, fysiologi och beteende. Så varför skulle vi inte forska på just människan, eller att låta bli att använda de resultat vi får fram om just människan?
Det verkar vara någon slags mental blockering som träder i kraft hos vissa vid uttalandet av det magiska luddordet ”biologism”. Kan vi inte skippa det tröttsamma obegripliga ordet och diskutera sakfrågan istället:
# Är det fel att forska på alla aspekter av människan, ja eller nej?
# Är det fel att använda människoforskning som en del i politiken
och samhällsbygget, ja eller nej?
# Om ja, varför i herrans namn då???
Svar på fråga ett: Jo, det vore ju bra att vi lärde oss känna oss själva. Problemet i det här fallet är att biologin inte kan lära oss det. Det kan endast studier av människor och deras beteenden göra.
fråga 2: Ja, det blir för det mesta fel eftersom vi inte vet hurdana vi är av naturen, ja vi inte har någon enkelt klarläggbar natur. Vi vet emellertid ibland att en majoritet av oss tenderar att bete oss si eller så under vissa omständigheter, så visst, organiserar vi fram ett stenhårt konkurrenssamhälle där det är endera du eller jag som får äta, då kommer människor att tvingas konkurrera, för de flesta vill förstås överleva. Den biologiska föreställningen om den evigt egoistiska och konkurrerande människan blir under sådana omständigheter en självuppfyllande profetia.
Du ger mig inte ett enda belägg på vad du säger om hurdana vi är av naturen, av biologiska skäl. Nr du gjort det, då ska jag tro på vad du säger. Men hittills är där evolutionsförklaringar inget bättre än hitte-på-historier, som jag redan påpekat. Vi vet inte hur vår evolutionshistoria såg ut. Alltså utgår man från vad man idag anser sig veta, eller tror, om våra beteenden. Sedan konstruerar man upp en evolutionshistoria som passar och säger: Att så här såg vår evolutionshistoria ut – alltså är vi si eller så av biologiska orsaker. Cirkelresonemang kallas detta.
Människor har ingen sådan enkel natur. Generna verkar alltid i en miljö, och de kommer att ”beordra oss” att bete oss olika beroende på omständigheterna, på miljön alltså.
Att människor kan vara aggressiva, egoistiska, osamarbetsvilliga, såväl som motsatsen, det vet vi redan. Det behöver inte biologin tala om för oss. Den intressanta frågan när vi diskuterar våra samhällen och hur de borde organiseras, är inte ”hur vi blivit si eller så under vår evolutionshistoria”, utan just vilka omständigheter som tenderar att framkalla det ena eller det andra beteendemönstret.