Storjohann och Billerud

Del 6 av 11 i serien Fler före detta finansfamiljer

Johan Wilhelm Storjohann (1836-?) från Bergen i Norge gifte sig med Lovisa Therese Pauline Ameln (1840-?) från en annan rik Bergen-familj som dock flyttat till Stockholm, ägare av Bröderna Ameln (Abba) och senare också av Svenska Ackulmulator AB Jungner och AB Oskarshamns Varv. Deras son var Christian Storjohann (1868-1954) den man som byggde upp massaföretaget Billerud till ett modernt skogsföretag.

Som 15-åring kom Christian Storjohann till godsägaren F.M. Mohn på Remmene säteri utanför Säffle. Mohn var en barndomsvän till Christian Storjohanns far. 1901 fick Christian Storjohann erbjudande om att bli disponent vid Hillringsbergs bruk (tidigare Glasfors bruk), sen 1872 ägt av ett konsortium från Drammen. Hillringsbergs bruk ägde ett träsliperi och två sågverk. 1907 erbjöds han arbete som disponent för Billeruds AB, ett bolag grundat 1883 av G. T. Lindstedt och V. Folin med stöd av löjtnanten K. A. Wallenberg, handlaren E Peterson och handlaren F H Smith. Lindstedt och Folin hade tidigare anställda på Munkedals pappersbruk. Företaget var redan från början ett massaföretag och inget bruksföretag. Sulftitfabriken i Billerud, som startade 1881, var den andra i Sverige. 1900 köpte företaget Stömne och Sölje gamla järnbruks skogsegendomar,  dvs Stömne Bruks AB och 1905 Nors Järnbruks AB. 1897 anlade G.T. Lindstedt också Slottsbrons Sulfit AB med en sulfitfabrik. Detta bolag köptes år 1906 av Billeruds AB.

1904 såldes aktiemajoriteten i Billeruds AB till ett göteborgskonsortium lett av familjen Kjellberg. En annan delägare var James G. Calvert som efterträdde G.T. Lindstedt som disponent och 1907 efterträddes han av Christian Storjohann. Samma år som denne blev disponent i företaget införlivades också Hillringsbergs AB med företaget. Hillringsbergs AB ägde vid övertagandet 14 800 ha skog, två träsliperier, såg, kvarn och kraftstationer.

Efter Storjohanns inträde i ledningen för Billerud inleddes en period med en rad uppköp av konkurrenter. 1909 förvärvades AB Stömne Sulfitfabrik (tidigare ägat av familjen Frisell), som tidigare varit en betydande konkurrent om trämasseveden vid Glafsfjorden. Dess sulfitfabrik ombyggdes omedelbart för tillverkning av sulfatcellulosa. År 1915 införlivades AB Rämen-Liljendal (tidigare ägt av familjen Kjellberg) med 18 260 ha skogsmarker i östra Värmland bland annat i Rämen.

Nästa köp, år 1916, omfattade Bosjö bruk med 7 400 ha skog i Filipstadstrakten och år 1917 tillkom ytterligare 32 100 ha genom förvärven av de tre aktiebolagen Jössefors, Sälboda och Charlottenberg. Slutligen köptes år 1920 aktiestocken i Borgviks bruk och Kyrkebyns Sulfit AB i Segmon, till vilka hörde 19 700 ha skogsmark i nära grannskap till Billerudsbolagets äldre egendomar. Totalt ägde bolaget nu 141 200 ha mark, tre sulfitfabriker, en sulfatfabrik, tre pappersbruk, och slutligen även ett mindre järnbruk. Köpet av Sälboda AB (tidigare ägt av Jörgen Blakstad) tillförde Billerud dess första pappersbruk, Brättne. Företaget hade 1 400 anställda samma år.

1914 sålde göteborgskonsortiet aktiemajoriteten i företaget till ett säfflekonsortium med Christian Storjohann i spetsen. Andra delägare var bl.a. Jörgen Blakstad, A. Brunes, Birger Pederseon, Herman Vogt och Aksel Möller. Jörgen Blakstad blev styrelseledamot i Billeruds AB och chef för fabrikerna i Jössefors (tidigare Jössefors AB), Charlottenberg (tidigare Charlottenbergs AB) och Brättne. I Jössefors byggdes också en sulfitfabrik vid sidan av träsliperiet och 1919-21 ett pappersbruk. Träsliperiet brann ner 1919. Billerud specialiserade sig på att leverera blekt sulfitmassa för tillverkning av viskossilke (konstsilke).

1929 började bolaget bygga en stor sulfatfabrik vid Gruvön i Grums. Den stod färdig 1931, mitt under en internationell lågkonjunktur. Dessutom var det en arbetsmarknadskonflikt i skogsindustrin år 1932. Billeruds AB klarade att hålla sig utanför konflikten genom att företaget lämnade Svenska Arbetsgivarföreningen (SAF) och slöt ett separatavtal med höga lönelyft för arbetarna. Redan 1933 gick Gruvöns bruk med vinst, trots orosmolnen.

1939 stängdes Stömne sulfatfabrik och 1940 förvärvades Glafva Glasbruk AB och AB Glafva Skogar med 3 700 ha skogsmark. 1949 lades pappersbruket i Jössefors ner och året efter förvärvades Hånsfors Bruks AB, 1953 Barkens Sågverks AB, Gunnarskogs Elektriska AB och Gördsbyns Sågverk. Året efter köptes AB Upperuds Trämassefabrik. 1958 genomfördes en större fusion med Hellefors Bruks AB. Stålverket och järnbruksverksamheten såldes till SKF. Dessutom förvärvades AB Kvicksunds Bruk. Sörstafors Pappersbruks AB och Ohs Bruk AB förvärvades året efter. Under denna tid övergick ägandet i Billeruds AB till Skandinaviska Kredit/Banken och efter bildandet av AB Custos så blev detta investmentbolag dominerande ägare i Billerud fram till 1978 då Billerud och Uddeholm fusionerades. Men då var Christian Storjohann död sen länge och företagets vidare historia ska jag beskriva i ett annat inlägg nån gång.

Det bolag som idag bär namnet Billerud är inte samma företag.

Andra källor:
Svensk Industrikalender 1921
Svensk Industrikalender 1974
Aktieägarens Uppslagsbok 1969
Koncentrationsutredningen SOU 1968:7
Forsgren & Forsgren, Vem äger vad i svenskt näringsliv, 1972
Forsgren, Vem äger vad i svenskt näringsliv, 1976
Jan Glete, Ägande och industriell omvandling, 1987

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Technorati: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Powered by ScribeFire.

Series Navigation<< Ameln – batterier och fiskWilliam Olsson – skogsindustri och Lundsberg >>
Advertisements