Den skandinaviska vargstammen är utdöd

Den ursprungliga skandinaviska vargstammen är utdöd i det vilda, men inte helt utrotad då alla djurparksvargar i Sverige härstammar från den ursprungliga skandinaviska vargstammen. De vargar som finns i Sverige/Norge idag är invandrade vargar från Finland/Ryssland och har inget närmare släktskap med den ursprungliga svenska/skandinaviska vargstammen som alltså finns kvar endast i djurparker. Men den svenska vargstammen är biologiskt sett för liten för att kunna överleva på sikt.

Därför behövs det fler vargar för att stammen ska kunna överleva av sig själv. Det som behövs är minst 1 000 vargar enligt tidskriften Forskning & Framsteg. Men förmodligen krävs det fler, kanske lika många som det finns i det ytmässigt mycket mindre Grekland, 2 000 vargar. Och då krävs det förmodligen en hel del förändringar i svensk politik kring rovdjur, fåravel och rennäring.

Tillåts inte vargstammen växa till den storleken så måste säkerligen konstgjorda metoder användas för att säkra den svensk/norska vargstammens överlevnad på sikt. Det handlar då om utplacering och omflyttning av vargar för att säkra en genetisk variation. Detta då den naturliga invandringen från Finland uppenbarligen inte räcker:

Dessa genetiskt viktiga och nödvändiga vargar kan bara komma från ett håll, och det är över den svensk–finska gränsen. Under 2000-talet har tio östliga vargar registrerats i Skandinavien. Åtta av dem misslyckades med att nå vargreviren i mellersta Sverige. Tre dödades i laglig skyddsjakt. Resten har antingen försvunnit spårlöst eller dödats illegalt.

Bättre gick det för två östliga vargar som passerade genom Sverige 2007. En vandrade oskadd genom Norrbotten, Västerbotten och Dalarna, och finns nu i Galvenreviret i Gävleborg. Hans två valpkullar är den första genetiska förstärkningen av den skandinaviska vargstammen sedan 1991.

Den andra vargen tog sig till Hedmark i Norge. Det är troligen han som hittades skjuten och dumpad på bottnen av en sjö, tillsammans med en vargtik, i februari 2009. Men först hann de få fem valpar. En av dessa valpar har vuxit upp och vandrat in i Värmland.

[…]

Den andra åtgärden som riksdagen har beslutat om, att flytta ner invandrade vargar till de svenska vargreviren, är tekniskt okomplicerad och det finns nödvändig erfarenhet. Inom det skandinaviska vargforskningsprojektet Skandulv har man sövt drygt 115 vargar från helikopter. Veterinärmedicinskt kan det bli krångligare, men inte omöjligt. Det ska vara friska vargar som flyttas.

Var ska de flyttade vargarna släppas? Nu börjar det bli svårt. Den svenska modellen att flytta vargar för att förstärka en befintlig vargstam är helt unik. Det har aldrig gjorts förut. I Nordamerika har man erfarenheter av att flytta varg till områden där den varit försvunnen. År 1995 fångades vargar i Kanada för att släppas ut i Yellowstone och Idaho. Kunskaperna om hur de nordamerikanska vargarna uppträdde och rörde sig används i planeringen av den svenska vargflytten.

Det finns gott om bra vargrevir i Sverige. Frågan om var flyttade vargar ska släppas styrs av andra biologiska kriterier, enligt forskare vid Grimsö forskningsstation. Det gäller att minimera risken att varg vandrar in i politiskt olämpliga områden, som Norge och renskötselområden. Det gäller också att minimera risken att vargar dör innan de har hunnit etablera sig i ett revir. Tre dödliga risker är trafik, skyddsjakt på grund av rivna tamdjur och attacker av andra vargar. Och så bör den släppta vargen ha en rimlig chans att hitta en partner för parbildning.

En viktig orsak till att naturlig invandring inte fungerar är att man inte tillåter varg i norra Sverige på grund av renskötseln. Detta leder också till att i stort sett alla vargar som invandrar från Finland skjuts i illegal jakt eller skyddsjakt. Utplantering av varg har gjorts i USA ( i Idaho och i Yellowstones nationalpark) och fungerat bra så man vet att det hela är genomförbart.

Intressant?
Bloggat: Jinge,
Borgarmedia: DN1, 2, BL,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!

12 svar på “Den skandinaviska vargstammen är utdöd”

  1. Jag har diskuterat inplantering av varg från öst med min vän projektledaren på Nordens Ark utanför Munkedal och han stöder så klart tanken men menar att det är rätt komplicerat beroende på risker för införsel av parasiter… lagarna är stränga. Det är inte bara att hämta och släppa ut.

    För övrigt tror jag vetenskapen är ense om att det inte var nån egen variant eller ras av varg i Skandinavien före utrotningen. Genflödet över Nordkalotten var fritt och rikt och vargarna i Sverige var i princip samma djur som i Ryssland t ex.. Fram till att samerna fick snöskoter och helikoptrar vill säga… Då tog både genflödet och de sista skandinaviska vargarna slut…

    1. Torberg: Generna hos de tidigare skandinaviska vargarna skiljer sig från de vargar som nu finns. man vet därför att ingen utplantering från svenska djurparker skett så som vargmotståndare hävdar. Det finns information om detta på nätet och jag har länkat dit tidigare i andra inlägg om varg. Precis som hos björnar verkar det vara så att de tidigare skandinaviska vargarna är mer släkt med spanska vargar än med de finländsk/ryska.

      http://www.vargreviret.se/forskning.htm

  2. Christer Larsson på Genbanken Nordens Ark utanför Munkedal sysslar bl a med vargprojektet och diskussionerna runt genförstärkning. Han hävdar idag när jag frågar: Det mesta av den tidigare stammen av varg i svenska djurparker var en soppa av gener med ursprung från överallt. Den var mycket lite släkt med den svenska vildstammen. Ingen tvekan råder idag om att den tidigare, utrotade, liksom den nuvarande vilda stammen av varg i landet är samma genpool, underart, av varg som finns över Finland och vidare österut. Tidigare ide’er om att det funnits en egen ras av varg i Skandinavien är helt övergiven…

    1. torberg: Enligt all forskning jag sett så snackar han gallimattias (gentavlorna är ju väl kända). Oavsett att han ska veta eller inte. I modern tid har djurparksvargarna blandats ut då det uppstod inavel bland dem (som ledde till blindhet bland annat), men faktum är att den gentyp som finns hos hanarna bland de svenska djurparksvargarna inte finns i Finland, Ryssland eller Baltikum.

  3. He he jaså vi kör vidare här istället.
    Jag tvivlar på att det är en avgörande faktor att genetiken ser lite olika ut, det borde ändå ha funnits ett utbyte mellan stammarna tidigare, så skillnaden är antagligen inte så stor.
    Det viktiga tror jag är att vi nu har varg i vårt nordiska ekosystem igen.
    Varghatarna påstår att vargen inte behövs, hur man nu kan säga något så otroligt dumt, men så är det.
    Jag tror däremot att vargen spelar en viktig roll.
    Älgen behöver en predator som dödar enligt det naturliga urvalet, mindre rovdjur som räv och grävling behöver en naturlig fiende för att balansen inte skall rubbas och massor av mindre djur, fåglar och insekter behöver vargens rester, som ger ett stabilt mattillskott året om.
    Hela vårt ekosystem är utvecklat tillsammans med vargen,
    men som sagts tidigare så tror jag det är oerhört viktigt att vi hanterar vargen med sunt förnuft och låter vetenskapen ligga till grund och inte en massa känslomässigt trams, som tyvärr hittills varit så framträdande i debatten.

  4. På den tiden jag jobbade på Skansen i Stockholm, i början av 70-talet bestod deras varggrupp av djur från lite varstans, t ex helt svarta Timber wolfs från Nordamerika. Samma var situationen på Kolmården…. det här med genbank och återinplantering stod då ännu inte på dagordningen. En genetisk blandsoppa….

    Jag ringde Larsson på Nordens Ark igen som var vänlig att genast ta kontakt med Mats Amundin på Kolmården, som har ansvaret för svenska djurparksvargars stamtavlor sedan tidigt 80-tal. Han bekräftar Larssons och mitt påstående: det har aldrig funnits en genetiskt annorlunda skandinavisk varg. Ingen skandinavisk ras. Detta är en missuppfattning… Som dessutom faller på sin egen omöjlighet. Vargar i Skandinavien, Finland, Ryssland har varit samma genpool fram till isbrytarnas dagar. Minst. Det tar en varg utanför Moskva mindre en en vecka att till fots i lugn takt ta sej till Göteborg…så länge isen på Östersjön bär. De är extrema långvandrare. Och flödet av mängder av individer åt alla håll har omöjliggjort en särskild gentyp i Skandinavien… rasbildning i dessa sammanhang förutsätter en isolering som inte fanns…

    1. torberg: Tack ska du ha. Jag har läst saker av Amundin som menar att det funnits det. Men det kanske beror lite vad man menar.

      I vilket fall så är det fastslaget att de vilda vargarna i Sverige inte är släkt med djurparksvargarna. Att de vilda inte kan härstamma från dem. Detta är genom genteknik. Man vet ju dessutom det exakta släktträdet för Sveriges/Norges vilda vargar.

      Men det är inte omöjligt. Det är väl belagt att en del av Sveriges björnar är närmare släkt med Spaniens än med de som finns i Finland/Ryssland. http://www.bearproject.info/sv/content/management .

      Nu är det väl iofs inga större skillnader på varg och varg, men i Forskning & Framsteg så verkar Anna Bisther (biolog) anse att de ursprungliga skandinaviska vargarna skiljer sig från dagens vilda stam.

      Ett citat:

      2 Y-kromosomvarianter hos dom Skandinaviska vargarna.

      Vid en nyligen offentliggjort undersökning som omfattar 100 hanvargar från norra Europa hittade man i alt 17 olika varianter av Y-kromosomer.
      Av dom undersökte vargarna var 14 viltlevande skandinaviska vargar som skjutits eller trafikdödats och 13 från Svenska Djurparker. Bland dom Skandinaviska vargarna hittade man 4 olika Y-kromosomvarianter, här kallad A, B, C och D. Varianten C fanns endast hos ett enkelt individ som blev skjuten nära Malmberget i Norrland i 1977 och D endast hos djurparksvargarna.
      I vargarna från Finland hittade man i alt 4 olika varianter och dessa hittade man även hos dom Ryska. Hos dom Baltiska hitta man dock endast igen 3 av dessa 4. Dessa 4 genvarianter är på kartan markerat som E, F, G och H.

      Detta betyder med andra ord att den nuvarande bestånd av varg i Skandinavien inte grundar sig på vargar utplanterade från dom Svenska djurparkarna.

      1. torberg: Skillnader finns uppenbart mellan djurparksvargarna och de vilda. Men kanske det beror på härstamning från vargar långt bort ifrån. Det kan det ju lika gärna göra som att det beror på härstamning från den gamla stammen av vargar.

        Varg och björn är ju inte heller jämförbara då vargar rör sig över mycket större områden och även honor vandrar långt i motsats till björnhonor.

        1. Jag har heller aldrig påstått att den skandinaviska vargen var en egen ras och det är nog så som din kompis och Amundin tolkat det hela. Ett citat från en sida som bygger på Amundins fakta:

          ”Det står nu klart att den fennoskandiska vargen, ”Linnés varg”, inte skiljer sig från ryska vargar väster om Uralbergen eller från vargar i Baltikum. De tillhör alla nominatrasen Canis lupus lupus och kan därmed användas i avelsarbetet.”

          http://svenska-djurparksforeningen.nu/Varg.htm

          Däremot så finns det genetiska skillnader på djurparksvargar och de vilda som jag visade genom ett tidigare citat.

        2. Och om de svenska djurparksvargarna och deras härstamning:
          http://www.naturskyddsforeningen.se/natur-och-miljo/djur-och-natur/rovdjur/varg/visar-vargens-genvagar/

          ”Under arbetet med doktorsavhandlingen, om genetiska processer i små populationer, studerade hon vargarna i de svenska djurparkerna. Alla härstammade från två syskonpar, ett svenskt och ett finskt. Och snart fann hon att den rådande åsikten – att vargar är okänsliga för inavel – inte stämde.

          – Nej, allt fler djurparksvargar blev blinda, de blev mindre, valpkullarna blev mindre och livslängden sjönk. Ju mer inavlad stam, desto sjukare.

          Den kunskapen har hon försökt sprida sedan dess, men det har gått trögt. De svenska vargarna är extremt inavlade – i snitt har de arvsanlag som är mer genetiskt lika än avkomma till helsyskon”

Kommentarer är stängda.