Järnvägsprofitörerna – bussbolagen

Del 6 av 6 i serien Järnvägsprofitörerna

Det är många som profiterar och tillgodogör sig kortsiktiga vinster ur den dåligt fungerande järnvägstrafiken. Det är diverse riskkapitalbolag som i huvudsak annat äger underhållsföretag och alltså är de som borde sköta underhållet järnvägen. Något som vi alla vet inte blir skött. Men de äger även trafikföretag.

Andra som profiterar är stora, utländska statliga trafikbolag som i sin tur äger svenska järnvägs– och bussbolag och det är stora internationella koncerner som både äger trafikföretag och underhållsföretag. Den här artikeln handlar om bussbolagen som tjänar pengar på dåligt fungerande järnvägstrafik. Både när det gäller lokal busstrafik, regional busstrafik och långfärdsbusstrafik.

De ledande ägarna av bussbolag i Sverige är norska staten genom NSB. Detta bolag äger via dotterbolaget Nettbus Orusttrafiken med 900 anställda och ägde tidigare också KR Trafik med 600 anställda NSB äger också GoByBus (tidigare Säfflebussen och BusForYou), också via sitt dotterbolag Nettbus. KR Trafik är numera privatägt och dominerar busstrafiken i stora delar av Norrland.

Vidare handlar det om DB, ägt av tyska staten, som äger Arriva som 1 900 anställda i Sverige och 4 000 i Danmark. Totalt 38 500 i Europa.

Ett ledande bussbolag är också Veolia Transport, ett transnationellt jätteföretag ägt av riskkapital, krigsmaterieltillverkare (familjen Dassault) och staten Qatar. Veolia äger också PeopleTravel (Ramkvillabuss med flera). Veolia var tidigare känt under namnet Connex. Ursprunget för företagets verksamhet i Sverige är Johnsonkoncernerns gamla bussbolag Linjebuss AB. Totalt har Veolia Transport 72 000 anställda i hela världen. Hela koncernen har 313 000 anställda. I Sverige har man 5 000 anställda.

Vi har vidare Nobina som äger Swebus Express och sin sin tur är ägt av olika internationella riskkapitalfonder. Nobina hette en gång i tiden Swebus och var SJ:s bussbolag.

Det var ännu tidigare, innan bolagiseringen började, en avdelning inom SJ. En avdelning med ursprungligt syfte att komplettera den miljövänliga tågtrafiken med busstrafik. Men numera har en av Nobinas avdelningar (Swebus Express) som huvudsaklig verksamhet att direkt konkurrera med järnvägstrafiken.Nobina har omkring 5 000 anställda i Sverige och 7 600 i hela Norden.

Keolis (Busslink, tidigare landstingsägda SL Buss) med 5 500 anställda är ytterligare ett av storföretagen. Det ingår i en internationell koncern som i sin tur har 34 000 anställda. Huvudägare är det statliga franska järnvägsbolaget SNCF och mindre delägare är olika riskkapitalbolag.

Genom sina bussbolag konkurrera de stora statliga utländska bolagen direkt med sin egen tågtrafik i vissa fall och framförallt med annan tågtrafik som körs av bolag som SJ (får inte ha nån egen busstrafik) och DSB First (ägt av statliga danska järnvägsföretaget DSB och ett bolag som av allt att döma kontrolleras av riskkapital, First Group. First Group är ett av världen största transportföretag med 130 000 anställda i främst Storbritannien och USA.

Det finns förstås också mindre bussoperatörer, kommunägda Göteborgs Spårvägar är ett. Andra är familjeägda Bergkvarabuss med 800 anställda, Lingmerths Buss, Nilsbuss, Ceris Resor, Strömma Turism & Sjöfart, Eurolines, ägt av Deutsche Touring, Tapanis Buss, Perssons Buss, Söne Buss, VL Buss och Y-buss. Flera av dess bolag samarbetar i Svenska Buss, andra i Buss i Väst och åter andra i SGS Bussen och Sambus.

Strömma har köpt upp en rad andra företag över åren och äger numer bussblag som Interbus, Ekman Buss, Fjällexpressen och kör dessutom expressbussar i egen regi. Utöver detta äger de en rad olika rederier, kör skärgårdsbåttrafik och utflyktsbåtar. Vidare äger man hotell, resbyråer och mycket annat som har med resor och turism att göra. Bland ägarna i företaget som har 500 anställda märks den finska finansfamiljen Rettig.

Innan avregleringen så dominerades busstrafiken i stora delar av landet av SJ och dess dotterbolag GDG. Men det fanns även privata aktörer som Linjebuss, verksamt i hela landet och en mycket stor mängd lokala bolag, både privatägda och kommunala. Numera har främst de lokala bolagen försvunnit och de busslinjer som dessa körde har oftast tagits över av de stora koncernerna Keolis, Veolia, Arriva, Nobina och Netbuss (Orusttrafiken).

Istället för ökat antal busstrafikbolag har det blivit så att trafiken i landet numera kontrolleras av ett fåtal jättebolag. En centralisering har skett och vi har fått vad som i praktiken är ett oligopol för ett fåtal stora bolag. Upphandlingssystemen har nämligen gjort det möjligt för dessa stora företag att dumpa priserna och sen dessutom missköta verksamheten att den ändå kan ge vinst. Nåt långsiktigt ansvar tar inte bolagen då de bara är intresserade av att göra så stor vinst som möjligt de få åren fram till nästa upphandling.

Istället för gemensamt ägda bolag, verk och förvaltningar med demokratisk insyn har vi på mångaställen baar privata företag utan någon som helst demokratisk insyn. Istället för att behov och demokratiska beslut styr så är väldigt mycket lämnat åt privata vinstintressen där vinsten är den viktiga drivkraften och inte behoven.

Som ett exempel. När jag var liten så bedrev följande bolag lokal linjetrafik med bussar i Göteborgsområdet: Göteborgs Spårvägar, SJ, GDG, Kålleredsbussarna, Mölndalsbussarna, Säröbussarna, Linjebuss, Evalds Buss. Idag är det Göteborgs Spårvägar, Buss i Väst, Veolia och Orusttrafiken. Kanske nåt mer bolag. En halvering av antalet bolag sen dess alltså. Och det är ändå i en storstad där möjligheterna att tjäna pengar är bättre än på många andra håll.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Technorati: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Powered by ScribeFire.

Series Navigation<< Trafikprofitörerna – godstrafiken
Advertisements