I alla fall ingen förutom de anmälande kvinnorna själv och nån eventuell US-amerikansk agent. När samordnaren för Wikileaks och för Julian Assange-besöket i Sverige, som också är bekant med kvinnorna som anmält, säger att det inte var en sexfälla så är det ungefär lika trovärdigt och användbart som när en mamma säger att ”nej det kan inte vara min son som gjort det, han är ju så snäll.
Nu anser jag att teorin om en sexfälla inte är speciellt trovärdig, att kvinnornas berättelser är mer trovärdiga och att det är osäkert om det hela kommer att leda till nåt åtal för våldtäkt. Men det sistnämnda återstår att se. Det är åklagaren som avgör om det ska bli åtal och det är domstolen som dömer i fallet. Intill domstolen har dömt kräver rättssäkerheten att Julian Assange betraktas som oskyldig.
Jag anser därmeot att det är mycket troligt att US-amerikansk underrättelsetjänst utnyttjat situationen och att många av de märkliga turerna kring anmälan och förundersökningen om våldtäkt beror på påtryckningar från bland annat US-amerikanskt håll. Om detta kan ingen utom de US-amerikanska agenter och de eventuella svenska dito som varit inblandade uttala sig med någon som helst säkerhet. Men med tanke på vad vi vet om US-amerikansk säkerhetstjänst så finner jag det inte för otroligt.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Julian Assange, Våldtäkt, Sexfälla, Wikileaks, Rättsäkerhet, USA, Övervakning, Brott, Rättsväsen
Här är ett annat intressant fall, från i år.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8031457.ab
En svensk passagerare på ålandsbåten blir slagen medvetslös, stampad i huvudet och sparkad i ansiktet. Misshandeln fångas på övervakningskamera. Två irländska musiker som jobbar på båten identifieras och erkänner delvis misshandeln för åländsk polis. Men brottet skedde på svenskt vatten så de släpps och åker till EU-landet Irland.
Den utredande kammaråklagaren väljer att inte kräva männen utlämnade, med motiveringen:
”Om vi skulle försöka hämta hem alla människor som begått brott som inte är tillräckligt allvarliga så skulle vi få väldigt mycket att göra”.
Ponera nu att Julian Assange skulle ha anklagats för samma sak som irländarna, att han delvis skulle ha erkänt samt att brottet fanns dokumenterat på film.
Givetvis skulle Sverige då ha försökt fuska med EAW-systemet bäst det går och begärt honom utlämnad, precis som nu.
För att han inte är en irländsk underhållningsmusiker utan en person som är bittert hatad av höga svenska och utländska politiker.
Den som inte ser det bisarra med förundersökningen mot Assange är förmodligen antingen krigsfanatiker, förvillad i sexistiska och manshatande teorier, eller obotligt naiv.