Fredrik Reinfeldt har underliga uppfattningar om arbetsmarknaden. Han inbillar sig att det blir fler jobb om de som arbetar får mer pengar i plånboken. Men så är knappast fallet, det har vi sett under de 4 första åren med borgerlig regering. Det har inte blivit någon minskad arbetslöshet, trots att man försämrat för de allra fattigaste och gjort det lite bättre för de fattigaste av de som arbetar. Mest har man förstås gynnat de rikaste i samhället genom skattesänkningar och borttagande av skatter för just dessa grupper. Exempelvis för stora privata markägare och för folk med lyxiga stora mångmiljonvillor.
Förslaget om en statlig a-kassa har ett enda syfte, att slå sönder fackföreningarna i Sverige. På samma sätt som inhyrd personal, nedmonterad skyddsverksamhet, billig utländsk arbetskraft som utnyttjas, svarta löner osv så slår det hela mot sammanhållningen på arbetsplatserna och mot facket. På sikt betyder att de ökningar av disponibel inkomst som jobbskatteavdraget innebär kommer att ätas upp av lägre löner och sämre arbetsvillkor. För de är det som händer i dagens arbetsliv. Genom tillfällig anställningar, inhyrning från bemanningsföretag, svarta löner, låglönearbetare från andra länder osv så pressas lönenivåerna ner. På sikt kommer alla vanliga arbetande låginkomsttagare också att få det sämre, precis som de som idag står utanför arbetsmarknaden.
Intressant?
Bloggat: Jinge,
Läs även andra bloggares åsikter om Fredrik Reinfeldt, Jobbskatteavdrag, A-kassa, Arbetslöshet, Arbetsmarknad, Arbetsmiljö, Fackligt, Facket, Regeringen, Samhälle, Politik
Eftersom ingen vet hur många jobb som hade funnits om vi inte haft skattesänkningarna kan man genom att se på antalet jobb som finns idag omöjligt säga vare sig att det lyckats eller inte lyckats.
Det är inte så att en skattesänkning som kostar tio miljarder genererar jobb som motsvarar tio miljarder, men självklart stimuleras hela Sverige av att människor som jobbar blir lockade att jobba mer och samtidigt köpa tjänster. Om du har alltför höga skatter blir det billigare för medel- och höginkomsttagare att jobba mindre och själva fixa verandan, städa, reparera bilen eller vad det nu handlar om. Med låga skatter och en stimulerad tjänstesektor hyur vi in hantverkare och städhjälp och byter bil. Det gör att den totala produktionen går upp.
Bla, bla, bla, bla. Du har inte ett enda belägg för något av det du hittar på. Däremot har jag belägg för att sysselsättningen inte ökat.
Om den aggregerade efterfrågan går upp blir det mer produktion, det är ganska vedertaget tror jag. Men ”finansierar” man ökad disponibel inkomst hos en del med indragning av detsamma hos andra kan förstås inte den totala efterfrågan öka. Det kan bli en negativ effekt om man drar in hos de som i princip konsumerar hela sin disponibla inkomst för at ge till de som inte konsumerar hela inkomsten. Vi har också kunnat se hur den totala konsumtionen per capita minskat både 2008 och 2009. Primärt då den privata konsumtionen medan den offentliga hade en lite ökning som brukligt är när arbetslösheten går upp men även denna ökning var svag.
Offentlig konsumtionsökning per capita, per år:
1994 -1,4
1995 -0,7
1996 0,6
1997 -0,9
1998 3,4
1999 1,7
2000 -1,4
2001 0,5
2002 1,8
2003 0,0
2004 -0,6
2005 -0,0
2006 1,3
2007 -0,4
2008 0,6
2009 1,2
Ett snitt på 0,3% per år medan privat hade ett snitt på 1,9% och total konsumtionsökning på 1,3% vilket förstås är mager när man betänker den stora permanenta arbetslöshet vi har här i landet. Den störst tillväxten har varit i exportöverskott, dvs utlänningar som konsumerar det svenskar producerar.
Lasse: Jag håller med dig. Jag orkade bara inte svara ordentligt till Svava förut.
Jag gjorde en del år i fetstil, valår. Man kan närmast se ett mönster här hos personregimerna, man släpper på lite mer ökning av offentlig konsumtion om än med betonig på lite under dessa år. Det kanske är en tillfällighet men fan trot, om med avsikt är det ett ganska billigt taskspel.