Fallet med Julian Assange och våldtäktsanklagelserna mot honom har gjort att den svenska våldtäktslagstiftningen kritiserats i en del länder och diskuterats i Sverige. En del debattörer har menat den svenska lagstiftningen gör männen till offer för rättsröta och att alltför många döms som oskyldiga. Denna syn är felaktig. Naturligtvis händer det att oskyldiga döms. Så är det för alla typer av brott och det är olyckligt. Men det är inte huvudproblemet som finns när det gäller våldtäkter och lagstiftningen.
Istället är huvudproblemet att våldtäktsmisstankar ofta utreds dåligt och att alldeles för få verkliga våldtäktsfall går till rättegång:
I vilken mån anmälningar om sexualbrott leder till att en gärningsman ställs inför rätta, lagförs, beror på vilken åklagarkammare som utreder.
DN:s kartläggning av lagföringsstatistik från landets samtliga kammare visar att de når mycket olika resultat.
Lägst andel lagförda, 22 procent, har Karlskrona. Högst ligger Kristianstad och Nyköping med 57 procent.
– Det borde förstås inte vara några skillnader, säger kammaråklagare Johan Ström, som arbetar på Åklagarmyndighetens utvecklingscent-rum i Göteborg och har till uppgift att förbättra utredningsmetoderna i hela landet.
Kartläggningen visar att polisens och åklagarens inställning och arbetsmetoder spelar mycket stor roll för om en anmälan leder någonstans.
Detta beror på flera saker och polisens attityder är ett av problemen. Att det blivit fler poliser under senare år har inte på något sätt påverkat denna situation med dåliga utredningar och attityder.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Assangefallet, Våldtäkt, Våldtäktslagstiftning, Åklagare, Rättegång, Polisen, Brott, Lagstiftning, Våld, Rättsväsen, Samhälle, Politik
3 svar på “Assangefallet och svensk våldtäktslagstiftning”
Kommentarer är stängda.