Det är ingen rättighet att ha eller få barn. Men argumentet dyker ibland upp i både vårdnadsdiskussionen och i debatten om surrogatmödraskap. I vårdnadstvister kan det handla om att man frågar sig vilken vuxen som har rätten till barnet och när det gäller barnlöshet så framställs det ibland i debatten som att alla har ätt att få barn, rätt att bli föräldrar.
Det finns ingen rättighet att få eller ha barn. Det gäller såväl heterosexuella som homosexuella. Ingen har någon rätt till barn. Någon sådan rättighet är inte inskriven någonstans. Däremot så finns barnens rätt till sina föräldrar inskriven i både internationella fördrag och nationella lagstiftningar. Och när det gäller de barn som har föräldrar så gäller förstås att föräldrarna har rätt att bestämma över barnen. Men de har inte rätten till barnen. De äger inte barnen. Det finns säkert länder och kulturer där lagstiftning och praxis i praktiken innebär att föräldrar äger barnen precis som det finns länder där mannen i princip äger sin hustru. I de länderna måste naturligtvis dessa förhållanden förändras.
Men verkligheten är att ingen har eller ska ha rätten till ett barn eller till att få barn. Barn är ingen rättighet. Alla kan inte och kommer inte att kunna få eller ha barn. Därmed så blir utgångspunkten för diskussionen surrogatmödraskap en annan. Barnlösa par (oavsett om de är homosexuella eller heterosexuella) har inte och ska inte ha någon rätt till barn. Därför är förstås inte heller barnlöshet inte att betrakta som en sjukdom och samhället har inget ansvar för att familjer ska kunna skaffa barn.
Däremot tycker jag att alla familjer, oavsett konstruktion (homosexuellt par, ensamstående, heterosexuellt par, familj med fler vuxna än två osv) ska har rätt att adoptera barn. Efter prövning av lämpligheten förstås. Det innebär alltså inte att alla kommer att kunna ha barn eller få lov att adoptera. Rätten att adoptera innebär ingen rätt till barn eller rätt att ha eller få barn utan bara en möjlighet att få barn.
Läs mer: SVT1, 2, 3, 4, AB1, 2, FemPers, SVD1, 2, 3,
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Adoption, Surrogatmödraskap, Rätt till barn, Adoption, Vårdnadstvister, Familjepolitik, Jämlikhet, Jämställdhet, Barnlöshet, Samhälle, Politik
Powered by ScribeFire.
Det talas mycket om homoadoptioner, men man missar ofta rätten för barnet att kunna se sitt ursprungsland (i den mån det handlar om utlandsadoptioner). Lagstiftningen borde klargöra att homoadoptioner enbart borde vara tillåtet då barnet är fött i ett land där homoadoptioner är lagliga.
Så att barnet kan se sitt ”hemland” tillsammans med sina nya föräldrar utan problem.
Stödjer du inte heller provrörsbefruktning då? Det är lätt att få det intrycket.
Hampus: Om homoadoptioner är olagliga så får inte det samkönade paret adoptera från första början från det landet. Detta gör att homoadoptioner mest finns i teorin eftersom många länder motsätter sig det.
Du kanske skulle läsa igen. Det enda jag hävdar är att det inte är en rättighet att få barn. att ingen vuxen har rätt till barn, att man inte äger sitt barn etc. Det har inget med provrörsbefruktning att göra överhuvudtaget.
Om surrogatmördraskap har jag skrivit på ett annat ställe, där nämner jag också hur man kan se på insemination, äggtransplantation osv. Provrörsbefruktning nämner jag inte.
http://www.zaramis.nu/blog/2011/03/03/surrogatmodraskap-och-kvinnans-ratt-till-sin-egen-kropp/
Jag förstår inte riktigt din inställning i denna debatt Anders. Jag uppfattar det som att du anser att surrogatmödraskap är fel oavsett förutsättning, byggt på Kajsa Ekis Ekmans analys av vårt kapitalistiska samhälle. Men du är ändå inte för ett förbud, och det är väl bra det kan jag tycka – eftersom Ekmans analys är extremt selektiv marxism och en form av Guilt by Association. Jag förstår inte riktigt detta med påståendet att par anser sig ha rätt till barn. Det är inte ett argument jag stött på, och som jag ser det är det inte ett motargument till surrogatmödraskap – d.v.s. att vi naturligtvis inte har rätt till barn.
Det är ett mycket vanligt argument som jag stött på flera gånger. Det räcker med att följa mina länkar och läsa på föräldraforum för att stöta på argumentet.
Jag har inte tagit hundraprocentig ställning till vad jag tycker om surrogatmödraskap, även om jag är tveksam. Det kan du lätt se om du läser mitt inlägg om det.
http://www.zaramis.nu/blog/2011/03/03/surrogatmodraskap-och-kvinnans-ratt-till-sin-egen-kropp/
Vi måste begränsa barnafödandet för att rädda planeten. Mer invandring som ersätter färre inlandsfödda barn skulle göra orättvisorna mindre. Finns det många miljarder människor i fattigdom är det idiotiskt att vi i sverige ska producera nya människor när det finns folk i överflöd
Jag tror inte ett land där det bara föds 2 barn per två vuxna behöver begränsa nåt barnafödande. Invandring gör heller inget rättvisare i sig.