Gilbert Achcar om Libyen: Det fanns inga alternativ till en FN-ledd intervention

I en mycket intressant intervju så säger mellanösternkännaren Gilbert Achcar* att det i det läge som var i Libyen fanns det inget alternativ till en intervention. Trots de nackdelar som också finns:

Resolutionen är utformad på ett sådant sätt att den har i åtanke – och tycks svara på – kravet på ett flygfri zon som rests av rebellerna. Oppositionen har uttryckligen krävt just en sådan flygfri zon, under förevändningen att inga marktrupper skall användas på libysk mark. Gaddafi har kontroll över merparten av alla utbildade beväpnade styrkor inklusive flygplan och pansarvagnar, en flygfri zon skulle neutralisera hans största militära övertag. Just detta krav från oppositionen återfinns i resolutionen, som ger FNs medlemstater rätten att “to take all necessary measures … to protect civilians and civilian populated areas under threat of attack in the Libyan Arab Jamahiriya, including Benghazi, while excluding a foreign occupation force of any form on any part of Libyan territory.” Resolutionen medför även en “ban on all flights in the airspace of the Libyan Arab Jamahiriya in order to help protect civilians.”

Detta betyder dock inte att det finns tillräcklig säkerhet i resolutionens utformning för att den skall bli obrukbar för imperialistiska intressen. Trots att målet med alla aktioner tydligen ska vara skyddet av civila och inte ett störtande av regimen så är det upp till vart och ett av de inblandade FN-länderna, inte upprorets representanter eller säkerhetsrådet, att avgöra huruvida just deras handlingar är i linje med detta. Resolutionen är därmed mycket förvirrande. Men, under den tidspress som rådde för att förhindra den massaker som otvivelaktigen skulle ha blivit resultatet om Gaddafis styrkor anföll Benghazi, och frånvaron av någon alternativ metod att skydda befolkningen, så kan ingen motsätta sig resolutionen med vettiga argument. Man kan dock förstå att flera stater valde att inte rösta – vissa av de fem staterna som lade ner sin röst ville uttrycka ett motstånd eller missnöje med bristen på tillräcklig översyn utan att samtidigt ta ansvaret för en eventuell massaker.

Västs svar på kraven från oppositionen luktar naturligtvis av olja. Västländerna fruktar en långdragen konflikt. Om en stor massaker skulle inträffa skulle de behöva införa ett embargo på libysk olja, något som skulle befästa det höga oljepriset i en tid då, med tanke på den globala ekonomins tillstånd, det skulle bli väldigt kostsamt. Vissa länder, så som USA, agerade motvilligt. Frankrike var det enda landet som direkt gick ut med stöd till en kraftfull handling gentemot Libyen, något som skulle kunna vara kopplat till faktumet att Frankrike – till skillnad från Tyskland som avstod att rösta, England och än mer Italien – inte  har några större intressen i Libyens oljeproduktion. Frankrike hoppas säkerligen på att få en större del av oljan i ett Libyen utan Gaddafi.

Vi känner alla till västmakternas svepskäl och dubbla standarder. Ett exempel är deras påstådda problem med civila som bombas, något som tydligen inte var gällande i Gaza 2008-2009 där hundratals civila dog under israeliska bombningar i stödet till en illegal ockupation. Eller, för den delen, att USA tillåter den allierade regimen i Bahrain, där de har en stor flottbas, att våldsamt slå ner på protestanterna där med hjälp av andra USA-allierade i området.

Faktum kvarstår dock att om Gaddafi hade tillåtits fortsätta med sin militäroffensiv och erövrat Benghazi hade en stor massaker inträffat. Detta är ett fall där en befolkning i sanning är hotad, där det inte finns något annat tänkbart alternativ som kan skydda befolkningen. Gaddafis anfall skulle skett inom ett par timmar, högst några dagar. Man kan inte, i anti-imperialismens namn, motsätta sig en handling som skyddar civila från att bli massakrerade. På samma sätt kan vi inte, trots att vi mycket väl känner till polisens dubbla natur i alla kapitaliststater, skylla på någon som ropar på deras hjälp när de utsätts för brott, när det inte finns några andra alternativ för att stoppa brottslingarna.

Med det sagt, utan att motsätta oss den flygfria zonen, måste vi vara hängivna i vårt bevakande av de stater som säkerställer den, vi måste vara redo att opponera oss om de går bortom sitt skyddsuppdrag så som det är formulerat av FN-resolutionen. När jag tittade på TV hur folkmassorna i Benghazi jublade då resolutionen röstats igenom såg jag en skylt mitt i bland dem som läste “Nej till utländsk intervention”. Folket i Benghazi gör stor skillnad på utländsk intervention, med vilket de menar marktrupper, och en skyddande flygfri zon. De motsätter sig utländska trupper. De är medvetna om riskerna med dem, med rätta litar de inte på Västmakterna.

Gilbert Achcars uppfattning är i stort sett identisk med den linje som antagits av Socialistiska Partiets styrelse och i linje med den linje jag drivit på min blogg och som delas av de flesta av mina kamrater i Socialistiska Partiet.

Intressant?
Media: SVT1, 2, 3, 4, 5, HP1, 2, 3, BL1, 2, Fria, HD, SMP,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

*Gilbert Achcar undervisar idag vid  School of Oriental and African Studies (SOAS) vid Londons Universitet.

Advertisements
  • Det finns alltid alternativ. De enda som inte ser alternativ är fundamentalister och Carl Bildt. Och det är inte en ”flygförbudszon”. Idag bombades ett trevåningshus utan anknytning till militär. Skulle huset flugit iväg och börjat skjuta rebeller? Man bombade Gaddafis palats i Tripoli. Trodde man det skulle få vingar och ge sig iväg österut?

    Det vore klädsamt om folk inte sa att de stött en flygförbudszon. Vad de stött är en militärinsats utan uppsatta begränsningar eller en definition för när den ska avslutas.

  • Pingback: Säg som det är « Röda Lund()

  • Pingback: Libyen, vänstern och intervention | Svensson()

  • Ær jag dum eller vad? Svensson tillhør en av de få vænsterstollarna jag alltid har respekt før iom hans faktagranskande. Visst jag kan tycka hans analyser har stænk av feltænk, konstigt vore væl annars, men i detta fallet har han nog hoppat i galen tunna. Ska vi starta en riktig værldspolis????

    Sjælv ær jag Liberal(utrotningshotade) men jag får en vældigt fadd smak i munnen av det mesta som sker nu.

    Japan, Tsunamin i all æra. Sedan tillkommer den ohyggliga katastrofen med Atomkraften.
    Alla dessa krigen, och det sista nu påhejjat av konsensus i riksdagen att vi ska skicka JAS. Kanske hinner vi bomba några rester av en armé?

    Och før att visa empati, tja ge mig mer Isbjørnar med namn som Knut osv.

    • NU har jag ju inte hlelr förelagit något sådnat så jag vet inte riktigt vad du argumenterar mot.

  • Ps2
    Hoppas att den gnistan som tænts i mellanøster sprider sig runt værlden!