Krig är obehagligt och alla hade varit mer tillfreds med sakernas tillstånd om revolutionen i Libyen tagit samma väg som upproren i Tunisien och Egypten. Men så blev det inte. Borgarklassen i Libyen under rövarklanen Ghaddafis ledning hade ingen annan utväg. Makten kunde inte övergå till nåt annat skikt inom klassen så som i Egypten och Tunisien. Det fanns inga alternativa maktcentra på regimens sida så som det fanns och finns i Egypten och Tunisien.
Alltså valde Ghaddafi våldets väg och slog tillbaka, efter en första förvirring, mot oppositionen med sina militära elitstyrkor. Militärt hade och har oppositionen inget att sätta emot. Gerillakrigföring är i praktiken omöjlig i det platta ökenlandet Libyen så det alternativet fanns inte. Därmed var upproret i praktiken dömt till att slås ner och utifrån all känd information skulle det ha lett till en massaker på alla människor som Ghaddafi betraktade som upprorsmän på något sätt.
I det läget var ett ingripande till upprorets försvar nödvändigt då en seger för Ghaddafi hade varit och är ett sämre alternativ. De enda som idag kan göra ett sådant ingripande är västmakterna, USA, EU och Nato. Dessa har naturligtvis egna intressen att bevaka och hade inte ingripit om det hela stod i strid med imperialismens intressen. Vi kan se att de tog en annan ställning gällande upproret i Bahrain och ingrep på regimens sida via sin allierade Saudiarabien. Därför vill man förstås också påverka den libyska revolutionen i en riktning som är bra för imperialismen. Inget konstigt med detta. Därför finns det självklart en mängd CIA, MI6 och franska säkerhetsagenter i landet.
Klart är emellertid att de krav och det program som oppositionen hittills fört fram handlar om rent demokratiska reformer. Borgerligt demokratisk reformer. Det handlar inte om en social omvälvning där maktförhållanden i samhället kommer att förändras i grunden utan om en borgerlig demokratisk revolution. Något som inte är att förakta och som naturligtvis är ett stort framsteg för befolkningen i Libyen om man går segrande ur striden. Något man enbart kan göra om man får tillgång till mer vapen och ammunition och om man har understöd från andra makters flygstridskrafter.
Men krig är också en smutsig historia. Civila dör och kommer att dö i bombningarna, flygbomber kommer av misstag att döda oppositionella soldater. Oppositionssoldater, precis som Ghaddafisoldater, kommer att begå övergrepp mot civila osv. Men inget av detta hindrar att vi bör och ska ge stöd till oppositionen. Det är en legitim upprorsrörelse med legitima krav om demokrati. De förtjänar och ska ha allt vårt stöd på det sätt som sammanfattas i dessa punkter:
- Ja till hjälp att slå ut Khaddafis överlägset beväpnade styrkor.
- Ja till en snabb och effektiv beväpning av oppositionens styrkor.
- Nej till FNs resolution 1973 som kräver eld-upphör.
- Nej till vapenembargot som drabbar oppositionen.
- Nej till flygbombningar mot städer och andra mål där risken för civila offer kan spela Khaddafi i händerna.
- Nej till USA:s/EU:s försök att styra revolutionen in i banor som inte ligger i befolkningens intresse.
Intressant?
Bloggat: Jinge, Pelaseyed,
Läs även andra bloggares åsikter om Ghaddafi, Gaddafi, Revolution, Uppror, Revolt, Våld, Massaker, Krig, Demokrati, Libyen, Imperialism, Samhälle, Politik
Upproret är legitimt och motståndet mot Gaddafi är enormt. Men inte den officiella ’opposition’ som du talar om.
Rebellernas befälhavare anlände 14 mars från sin exil i USA. Han har tidigare varit högt befäl i libyska armén samt lett en reaktionär paramilitär styrka finansierad av olika västmakter och förtryckande arabstater.
Att motståndet inte står under demokratisk kontroll begränsar rebellerna på stridsfältet då massorna inte har beväpnats. Något varken Väst eller rebelledningen har intresse av då de skulle tappa kontrollen.
Du skriver att motståndet är ’demokratiskt borgerligt’ till innehållet (inga borgerliga maktövertaganden leder till demokrati dock). Självklart vill folk i Libyen ha sociala förändringar också som i resten av arabvärlden. Men i Libyen har motståndet glidit ur folkets händer. Allt pekar på att Västs ingripande haft en effekt på detta.
Allt pekar på att bomberna stärkt Gaddafi i vissa områden. Allt pekar också på att interventionen blir långvarig och blodig. Som vi visste från början jublas det inte längre när de ’goda’ bomberna faller.
Det går inte gissa när eller ens om Gaddafi faller. Allt vi kan säga med säkerhet är att om inte folket äger kampen så kommer de inte äga makten. Det du kallar ’borgerligt demokratiskt’ kommer visa sig vara ’Gaddafism utan Gaddafi’.
’Bombvänstern’ kommer ha stora problem att förklara sin första position när de senare antar sin nya position.
http://rshaninge.blogspot.com/2011/03/nej-till-jas-plan-i-natos-bombkrig_9583.html
Instämmer helt.
Detta är ett realistiskt sätt att manövrera i den konkreta verkligheten vi har att förhålla oss till.
Man kan också ta ett teoretiskt antiimperialistiskt ställningstagande och då blir det massaker.
Båda ställningstaganden ger alltså blod på händerna i en smutsig värld.
Men det första alternativet avancerar demokratin.
Den gamla perversa devisen att man ska ”kriga för fred” har nog aldrig klingat falskare. I ett angreppskrig som uppenbarligen bara handlar om geopolitik ger sig nu det tidigare föredömeslandet Sverige in och kastar bort all sin trovärdighet. En dag att skämmas som svensk.
Det ser ud som Dobbeltmoral ikke KUN er Svensk
Det ser ud som Dobbeltmoral ikke KUN er Svensk
När Ghadaffi massakerar Benghazi kommer icke-bombvänstern inga-vapensändningarvänstern få skämmas.
”Inga borgerliga maktövertaganden leder till demokrati dock”. Var du frånvarande under skolans undervisning i historia eller? Hela övergången från adlig feodalism till borgerlig kapitalism präglades ju av en gradvis övergång till fri- och rättigheter och så småningom (borgerlig) demokrati. Det är historiska framsteg. Demokrati är bättre än diktatur. även en kapitalistisk demokrati.
Även i Tunisien och Egypten har det ju skett en övergång till borgerlig demokrati, de element inom borgarklassen som utestängdes av klickarna kring Ben Ali och Mubarak har kommit till makten, även om det ännu är lite av dubbelmakt med folket. Det senare är dock inte organiserat nog att driva revolten vidare bortom borgerlig demokrati som det ser ut nu. Men demokrati är ett framsteg och bäddar för vidare avanser av folket.
Inte kriga för fred? Nehe, så vi skulle inte ha stoppat Hitler då? Och vietnameserna skulle inte ha krigat mot USA i Indokina?