Jo, det var bättre förr!

I alla fall för en vanlig sketen arbetare. I alla fall på från 1960-talet fram till och med 1980-talet. Man behövde inte hela tiden oroa sig för att bli av med jobbet som man måste göra när man är inhyrd eller har en tillfällig anställning av annat slag. För antalet tillfälliga anställningar och gråjobb (inhyrd personal) var begränsat även om de fanns. De flesta hade fast jobb och man var tryggare. Samtidigt kunde man säga upp sig och lämna jobbet direkt om en arbetsgivaren betedde sig som skit. Nästa dag eller vecka hade man ett nytt jobb.

Arbetslöshet fanns förstås precis om idag, men den var inte ett lika stort problem. Man behövde inte bry sig om ”coacher”, bemanningsföretag, privata arbetsförmedlingar och kursarrangörer som var ute efter att tjäna pengar. Metoderna att hitta strömlinjegormade och undergivna människor som är så vanliga idag fanns nästan inte på kartan då. Ersättningen vid arbetslöshet var sådan att den faktiskt gick att leva på. Samma sak när man var sjuk. Det fanns förstås karensdag men genom att ersättningen per dag var okej så var det inte ett så stort problem.

Man kunde få en bostad som man hade råd med. med en gång. Ingen behövde bo kvar hemma fast man inte ville. Ingen behövde slagga på kompisars soffa och flytta runt i månad efter månad. Ville man flytta var det inga som helst problem. Bostäder fanns, även till fattigt folk.

Så det var betydligt bättre förr. I alla fall för en sketen arbetare.

Men det fanns förstås saker som var likadana som idag. Likriktningen i den offentliga debatten där alla ska tycka samma sak är densamma idag som då. Bara att innehållet i likriktningen är annorlunda. Den stillastående luften var dock densamma med konsensus inom de makthavande eliterna om än inte bland vanligt folk. Inte då och inte nu.

Överklassens och elitens (inklusive socialdemokratin) likriktning är alltså likadan idag som då. Därvidlag finns ingen skillnad och det var inte bättre förr. Men på många andra plan var det bättre förr. Speciellt för vanligt folk, för arbetare och låginkomsttagare.

Intressant?
Bloggat: Robin Hood, Röda Malmö,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Advertisements
  • Anonym

    Jo, det var så bra förr att vi arbetare slappade till oss och släppte ner garden. Började bry oss om annat än politisk o facklig medvetenhet, slutade trycka i våra barn vikten av fack o politik. Lät oss hjärntvättas av alltmer idiotiserade medier. Lät såna som Stenbeck ta över indoktrineringen av yngre med bajs o prutt och materialistpropaganda. Så kan det gå.

  • Anonym

    Instämmer. När jag som ung kom till Göteborg efter en vända på sjön 1971 var det bara att välja arbete och bostad. Det är det största sveket, det mot de unga. Att de får börja sina liv arbetsmässigt och bostadsmässigt så förnedrande. Samtidigt ska sjuka och gamla tvingas arbeta fast de unga inte har jobb.

    Nu ska man flytta direkt dit där jobben finns också, vill regeringen. Men samtidigt säger de att vi vanliga människor måste ta mer ansvar för våra barn och gamla anhöriga, och samtidigt framhåller de vikten av att inte staten ska göra allt utan att familjen hemma vid köksbordet ska besluta.

    Hur i helvete ska det gå om familjen och släkten av arbetstvång är utlokaliserade över hela landet? Här pratas det inte om individens fria val han ”själv” gör minsann. Här är det Staten, Samhället, Myndigheterna, Byråkraterna, Politikerna, Regeringen och andra hemskheter i moderaternas ögon som bestämmer över individen.

    Tala om att det nyliberala ideologisnacket om Individens Frihet faller samman inför borgarklassens behov av lydiga kontrollerade arbetare.

    Och om nu arbetare måste flytta dit jobben finns, varför anses det så fel att tvinga nyanlända invandrare till samma? Var är logiken? Varför är den en mänsklig rättighet för vissa att bo där de vill, men inte för andra?

    Och motstånd? Glöm det. De flesta vanliga arbetare med jobb älskar sina jobbskatteavdrag. Vi har fått samma tvåtredjedelssamhälle som i Finland, där det gått bra för 7 av 10 och jättedåligt för 3 av 10, de får stå i kläd- och soppköer. En skam utan dess lika.

    Sverige är ju så bra på att anpassa sig och lyda direktiven från EU. När hela EUropa blivit socialistiskt och vänstern styr från Bryssel, först då kommer Sverige och dess sovande arbetarklass (se så tillitsfulla de är på Saab till exempel) att segt masa sig vänsterut är min gissning.

    Vi blir sist.

  • Anonym

    Fast borgarna spelar ett högt spel med sitt skedmatande av en fördummad medelklass. När ex. bostadsbubblan spricker och en massa, även moderatröstande, får känna på hur usla trygghetssystemen blivit så kommer snyftartiklarna stå som spön i backen. När bekanta runtomkring börjar drabbas kan politiska tänkandet snabbt förändras.