Svart bok om folkmord

Boknytt
Blod och Jord
Ben Kiernan
Voltaire Publishing

Svart bok om folkmord

Den starka kopplingen mellan folkmord och kampen om odlingsjord ger naturligen namnet på denna tegelstensbok på 750 täta sidor; ”Blod och Jord – Historien om folkmord och utrotning, från Sparta till Darfur”. Men med tanke på en populär titelform nuförtiden hade boken lika gärna kunnat heta ”Den svarta boken om folkmord”.

Boken är lite pratig och utsvävande i början, men blir hela tiden bättre ju närmare nutid man kommer. Det är ett imponerande dokument över en brännande och livsviktig fråga. Men för att nå ut till den breda allmänheten borde man skriva även en kortversion på cirka 150 sidor. Det skulle räcka för att få fram det väsentligaste.

Vi måste förstås lära av historien för att undvika framtida folkmord, menar boken. Därför tar den upp vissa ideologiska tankegångar som återkommer gång på gång inför folkmord på olika platser, och under olika tidsperioder. De kan tjäna som varningstecken på att något farligt är på gång under en även till synes ganska lugn yta. Denna kunskap kan bidra till att förebygga och förhindra nya folkmord i framtiden, poängterar författaren.

Fyra ”genocidala teman” återkommer i folkmordshistorien, menar historieprofessor Ben Kiernan, författare till denna prisbelönta och uppmärksammade bok. Det första är rasism i olika former, etniskt och religiöst överlägsenhetstänkande, där De Andra reduceras till djur och föroreningar. Ofta framställs det som om det är den främmande gruppen som hotar den egna existensen varvid folkmordet framställs som ett självförsvar.

Det andra temat är historieinriktad forntidsdyrkan. I Västerlandet till exempel ett återvändande till – och en idealisering av – arvet från Grekland och Rom, i andra delar av världen en nostalgisk romantisering av gamla jordbruksimperier. Etnicitet, nationalism och folklig identitet i allmänhet byggs ju upp av föreställningen om att man tillhör ett rent folk som obefläckat har bevarats från urtiden via nutiden till framtiden. Därav historiens betydelse för att skapa föreställningen om en nation.

Det tredje temat är jordbruksfixering. Den agrara romantiseringen av jorden, landsbygden, odlingen, småbonden, det rurala livets enkelhet, bonden som nationens rot och själ. Kopplat med ett förakt för jägaren, herden, arbetaren, den intellektuella som inte ägnar sig åt den gamla basala överlevnadsformen jordbruk. Med det hierarkiska jordbrukssamhället kom dels resurser för att föra krig, dels resurser att kriga om (en materiell grund som inte fanns i det egalitära jägar-samlar-samhället).

I jordbruksdyrkan finns ett förakt för det urbana, för staden, för handel och industri, för moderniteten, ett reaktionärt tillbakablickande. Kombinerat med vissa moderna inslag blir det ”reaktionär modernism”, som i nazismen. Alltså teknisk modernitet ambivalent blandat med återblickande nationell traditionsdyrkan (i motsats till framåtblickande internationalistisk kapitalism och kommunism).

Särskilt utsatta blir då urbana intellektuella kosmopolitiska grupper som judar. Människor som känner sig hotade av den moderna utvecklingen (samt av krig, kriser och depressioner), och vilka upplever att de inte förstår den eller kan kontrollera den, men som samtidigt inte har kunskap nog till verkliga teoretiska samhällsanalyser, de söker ofta konkreta syndabockar. På trettiotalet judar, idag romer och muslimer (se sd och högerpopulismen i dagens EUropa).

Det fjärde temat är territoriell expansionism och imperiebyggande för att skaffa mer jordbruksmark och livsrum till den egna befolkningen i konkurrens med andra folkgrupper. I en värld med växande överbefolkning, jordförstörelse och matbrist öppnar det dörren för nya folkmord detta sekel. Önskan om mer mark, mer jord, mer territorium, mer resurser för de egna gör att man lätt kommer i konflikt med andra folkgrupper.

Boken tar också upp stalinismens Sovjet och maoismens Kina. Stalin ägnade sig åt kulturellt folkmord på vissa kaukasiska ”opålitliga” småfolk. Mao var ansvarig för samma förbrytelse i Tibet. Men annars kan man ”bara” anklaga dem för massmord, inte för medvetet folkmord. Människor dog under realsocialismen i första hand för att man tillämpade en felaktig politik, inte för att partiet ville att de skulle dö. Som till exempel under svälten i samband med det stora språnget i Kina, och under tvångskollektiviseringarna i Sovjet.

Helt oacceptabelt ändå förstås, men varför tar då inte boken upp den globala realkapitalismens massmord. Miljoner människor världen över dör varje år på grund av svält, undernäring och behandlingsbara sjukdomar för att de inte har pengar nog att försörja sig och hålla sig friska (betala dyra mediciner). Maten och läkemedlen går i marknadslogikens namn till dem som kan betala, inte till de som bäst behöver dem.

Det handlar om indirekta massmord begångna av det kapitalistiska världssystemet, inte om direkt medvetet folkmord. På liknande sätt var det stora språnget och de sovjetiska tvångskollektiviseringarna indirekta massmord, men inte folkmord. Samma sak med ”tvångsruraliseringen” i Kambodja, som gjorde stadsbor till risbönder. Svältdöden var en sidoeffekt, inte politikens mål.

Vad jag saknar i boken är den evolutionära vetenskapsgrunden. Bakom striden om jordbruksmark och territoriell expansion finns uppenbarligen den urbasala kampen om överlevnadsresurser & revir & territorium mellan individer och grupper.

Bakom rasismen finns det faktum att människan är social, men mer social gentemot den egna gruppen (vi-dom-tänkande). Och bakom den forntida historiefixeringen finns det faktum att människan socialt och kulturellt konstruerar sin socialitet i ”föreställda gemenskaper” mellan i tiden och rummet obesläktade människor. Bland annat genom en äkta eller påhittad gemensam historia som psykologiskt binder människor samman.

Allt detta öppnar för gruppkonkurrens om resurser, som i sin förlängning kan urarta i folkmord. Detta sker hos oss människor liksom hos våra nära släktingar schimpanserna vars gruppkamp om resurser även den kan urarta i dödligt ”folkmord” apflockar emellan.

Bakom de fyra typerna av politisk och kulturell överbyggnad boken tar upp – jorddyrkan, expansionsdrift, historieromantisering och främlingsfientlighet – finns alltså en genetisk-biologisk bas av resurskamp och vi-socialitet (det kursiverade är marxistiska begrepp). Tendensen till folkmord har alltså såväl en socialt konstruerad (människoskapad) som en evolutionsmaterialistisk (medfödd) sida, som jag förstår det.

Hans Norebrink

Läs också: Röd terror i Östpolen, Folkmord på armenier – men det ska inte riksdagen lägga sig i, Efterkrigstidens värsta massmord, Ett av världens värsta folkmord

Läs mer: DN, SMP, NSD,

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,

368 kr hos Adlibris

356 kr på Bokus

Adlibris Bokus

Liked it? Take a second to support Hans Norebrink on Patreon!
Become a patron at Patreon!

23 svar på “Svart bok om folkmord”

  1. Konstig undertitel, ”Från Sparta till Darfur”. Det har inte skett något folkmord i Darfur, såvida vi inte ska klassa alla krig och inbördeskrig som folkmord. Mest verkar det som om de velat förändra begreppet till att betyda något helt annat.

  2. I Darfur står 2, 5 miljoner araber mot 4 miljoner svarta. Arabmilisen/kamelskötare stödd av islamistregimen utförde ett rasistiskt rofferi av mark, enligt boken. Under fyra år mördade och svälte man ihjäl 300.000 svarta/jordbrukare. Det första folkmordet på 2000-talet.

    1. Du har uppenbarligen inte ens försökt läsa på konflikten? Det är inte uttryckligt araber mot svarta. Det är framförallt jordbrukare mot nomader. Den berömda Janjaweedmilisen blev det enormt tyst om när delar av den plötsligt började slåss mot Sudans regim. Dvs ”araber” mot ”araber” om du nu vill använda såna svartvita förenklingar av grupper. För det handlar självklart inte om araber utan om afrikaner som talar en språklig dialekt delvis baserad på arabiskan.

      Sen blir du direkt rasistisk. Det dödades *totalt* 300 000 människor i konflikten. På *båda* sidorna. Varför vill du bara låtsas om döda på den ena? Man *svalt* inte ihjäl folk. Det är istället så att folk dör i svält där det råder krig. Det är därför alla vettiga människor är mot varje form av krig eftersom de dödar civila.

  3. Hej Anders, nu får du en lång kommentar som kanske förtjänar en egen bloggpost. Hoppas du inte har nåt emot det?

    Ben Kiernan är välbekant för mig som en av världens ledande experter på Khmer Rouge (KR). Han är också den som initerade Cambodian Genocide Program vid Yale 1994, en av världens ledande institutioner för folkmordsstudier.
    De fyra varninigssignalerna är alla giltiga för Khmer Rouge-politiken, även om varken rasismen eller ambitionen att utvidga territoriellt blivit speciellt uppmärksammat.

    Jag vänder mig mot ditt resonemang om ”indirekt massmord”. Här måste man om man har hjärtat till vänster hålla rent – vi skall inte hålla på att dividera om detta. Massdöd är massmord. Massmord är kanske, men inte alltid, folkmord (genocide).
    Just nu pågår en folkmordsrättegång i Phnom Penh och den visar allt tydligare att de åtalade inte var omedvetna om vad som pågick ute i landet. Det var inte resultatet av en ”felaktig politik”. Det var resultatet av en medveten strategi att rensa ut allt motstånd mot regimen och det var också en del av interna stridigheter i KR-toppen. Efter två år var större delen av Centralkommittén eliminerad. 1977-1978 spridde paranoian ut sig och utvecklade sig till folkmord på vietnameser, muslimer och thailändare. Att påstå att denna utveckling berodde på en ”felaktig politik” är ytterst naivt. Det var en medveten terror för att slå ut det politiska motståndet.

    Det samma kan sägas om ”Det stora språnget”. En ny arkivlag i Kina har tvingat det kommunistiska partiet att öppna sina arkiv på provinsnivå och historieprofessor Franz Dikötter vid Universitetet i Hong Kong har skrivit en ganska fantastisk och skrämmande bok baserad på dessa källor, ”Mao´s Great Famine” (2010). Den visar tydligt hur gruppen bakom Mao blundar för våldet i ”Det stora språngets” fotspår.
    Människor svalt inte ihjäl för att det var ont om mat. De svalt ihjäl för att de förvägrades mat. De slogs och plågades ihjäl av våldsamma opportunister (jmf att KR bestod i hög grad av hjärntvättade ytterst våldsamma barnsoldater) som anslöt sig till partiet och ersatte mera folkligt anknutna och mjuka partikadrer.
    De som inte kunde arbeta för att de var sjuka lämnades att dö eftersom de inte bidrog till partiets mål.
    Dikötter räknar med att många miljoner människor avsiktligt plågades till döds eller mördades på fläcken. De var inte på något sätt politiska motståndare. De behövdes helt enkelt inte…’
    Partiet (CCP) registrrar allt det här, men man kan inte få stopp på det på grund av Mao´s maktfullkomlighet. 1962 får Maos motståndare en ände på det. Det är uppenbart att det hela är ett gigantiskt misslyckande. Mao tvingas nästan avgå. Eller snarare, för att kunna sitta kvar startar han Kulturrevolutionen. Och så tar ytterligare 5 år av kaos vid från 1966. Det stora språnget kan alltså i hög grad förstås som en intern maktkamp inom CCP, liksom utvecklingen i Kambodja och KR.

    Jag tror inte det finns någon större poäng i att jämföra kapitalismens döda med komnnnusimens/maoismens. Det blir en ganska bisarr övning som förstärker exempelvis missförstånden kring Forum för Levande Historias uppdrag. Det är inte kommunismen eller högerextremismen eller för den delen kapitalismen som massmördar. Nej, det är människor som mördar och som måste hållas ansvariga.

    Det som utmärker Kambodja, Kina, Rwanda, Sudan/Darfur är att det är statsaktörer som löper amok mot sin egen befolkning. Psykologen Erwin Staub i boken ”The Roots of Evil – the Origins of Genocide and Other Group Violence” pekar på att samhällen som drabbats av folkmord präglas av stark tro på lydnad i kombintion med starka hierarkier. Addera därtill en nivå av anarki där samhället präglas av laglöshet. I en sådan miljö gynnas de mest hänsynslösa och listiga och de blir tyranner. Statsanarkin blir deras väg till makten och att bibehålla den. Ideologin blir helt enkelt ett glättigt omslag man använder för att dölja anarkin och laglösheten.

    Hampus: Vi vet att många har dött i Darfur. ICC har efterlyst Sudans president. De hade inte gjort det om det inte funnits tydliga bevis. ICC är en av de mest pålitliga internationella och oberoende rättsinstitutioner som världen haft. Det svåra är att bygga kedjan från massmord i en avlägsen provins till högsta ledningen. Vi har det problemet här i Phnom Penh också.

    Jens Rosbäck
    Phnom Penh, Kambodja

    1. Håller både med och inte med om Kambodja. Givetvis fann det enorma utrensningar. De skedde av politiska skäl framförallt i öst eftersom Pol Pot såg folket där som influerade av Vietnam. Det kan ses som rasistiskt. Och vi vet att en del av stadsbefolkningen fick lida under extra hårda förhållanden i norr, utföra arbeten som direkt dödade dem.

      Men Hans har rätt i att de flesta som dog gjorde det i svält och i att svälten inte var ett mål i sig. Den berodde på dumhet kombinerat med rädsla. Pol Pot räknade med att risproduktionen skulle kunna öka mer än den gjorde. Lokala ledare vågade inte säga emot. Det gjorde att man började exportera ris för att få en inkomstkälla att köpa vapen för i den ekalerande konflikten mot Vietnam. Det innebar att det fanns mindre ris att plantera tills nästa säsong, därav mindre skördar som ingen vågade tala om, därefter än mindre planterat…

      Så folkmord är en mer tveksam term för Kambodja. Massmord, dumhet och rasism däremot är givna. Hatet mot vietnameserna var enormt och massakrer på dessa skedde även innan Pol Pot.

      Dessutom: Ingen har sagt att det inte dödats många i Darfur. Det har dödats många i Irak också (ca. 4 gånger så många). Innebär det att vi ska klassa Irak-kriget som ett folkmord? Att kalla ICC för oberoende är ju direkt fånigt. Kan du exempelvis säga hur många västliga ledare som efterlysts?

      1. Jag vidhåller med emfas att om ett lands ledning vet om att folket svälter utan att göra något åt det, så bär de ansvaret och skall ställas inför rätta för ”brott mot mänskligheten” (”crimes aganist humanity”). Det är precis det som sker just nu, dock inte utan svårigheter. Något annat vore omöjligt.

        På ett personligt plan möter jag historier från överlevare varje dag och har gjort så i fem år. För många av dem är rättegången rättegången oerhört viktig, och de struntar i de ansvariga för de amerikanska bombningarna trots att många menar att även Kissinger borde ställas inför rätta i ”rättvisans namn”. För mig är den debatten sedd härifrån en icke-debatt.
        Men absolut, vi skall inte glömma Kissingers ansvar.

        Jag är en pragmatiker. Jag lever i en betydligt mindre självklar värld än vad de flesta svenskar gör. ICC är för mig ett viktigt steg framåt för det globala skyddet av mänskliga rättigheter.
        Vi måste inse att våra rättsväsen är präglade av det samhälle de verkar i. Därför är exempelvis svenska domstolar också biased mot fattiga, invandrare och kvinnor. Men för den skull tror jag ingen vill leva i ett land utan rättsväsen?
        Så varför skall vi förneka världen ICC? Den kanske inte i nuläget kan fånga de mäktigaste ledarna i världen, men den kan rädda tusentals människors liv ändå. Och på sikt, en rättvisare värld kommer också att göra ICC mera rättvist.

        Slutligen är det otroligt viktigt att inte blanda ihop politiken med rättssystemet (att det ändå görs innebär inte att kritikerna också behöver göra det, lika lite som vi skall skylla folkmord på ideologier). Rättssystemet, enligt International Human Rights Law, skall verka gentemot individer. Att leda i bevis att exempelvis KRs premiärminister Khieu Samphan är direkt juridiskt(!) ansvarig för ett antal människors död kommer inte att bli lätt. Detta gäller i ännu högre grad Kissinger, Blair eller GWB.
        Därför är det än viktigare att vi i alla fall håller dessa ledare politiskt ansvariga.

        En juridisk detalj är annars att man skiljer på folkmord (etnisk rensning/genocide) och brott mot mänskligheten. I KR-domstolen har det diskuterats under om Cham (muslimerna) verkligen var utsatta för etnisk rensning, det vill säga folkmord? Det har man efter en hel del dividerande nu kommit fram till. Jag antar att Ben Kiernan gör den distinktionen. Juridiskt sett är det alltså skillnad.
        KR har också hittills ansetts som ”rena” från sexuellt våld. Dock, tribunalen har lett till att man nu förstått att sexuellt våld var oerhört omfattande. Sexuellt våld, såsom systematiskta våldtäkter mot kvinnor ingår idag också i katalogen av brott som kan samlas under begreppet ”brott mot mänskligheten”.

        1. Jo, det är brott mot mänskligheten att föra krig i Irak, Kambodja, Afghanistan, Vietnam, Kongo och resten av världens länder så att folk svälter. Det är en effekt av nästan alla krig. Folkmord är det medvetna utrotandet av ett annat folk. Något helt annat.

          Det är extremt lätt att bevisa att Kisinger, Blair och Bush är skyldiga till över miljoner människors död. Det är bara att använda samma principer som i Nürnbergrättegångarna där man konstaterade att den som startade ett krig också är ansvarig för alla dess följder. Men eftersom ICC inte är oberoende, snarast helt och fullt ekonomiskt beroende, kommer detta aldrig att ske. Däremot kommer ICC användas som vapen för att vissa krigsförbrytare ska kunna visa sig bättre än andra. Och på så vis legitimera sina fortsatta krig.

          1. Jag tror vi är ganska eniga om vad som utgör brott mot mänskligheten.
            Däremot tror jag inte man kan hosta upp en internationell rättsapparat som är fullständigt oberoende från första sekund och det vi har är bättre än ingenting. Själv tycker jag det är ett kvalitetstecken att ICC faktiskt inte accepteras av exempelvis USA, samtidigt som detta givetvis omöjliggör deras möjligheter att ställa amerikanska medborgare inför rätta.
            Än en gång, våra rättssystem är en spegling av våra samhällen. Därför är ICC positivt; den speglar en positiv förändring i synen på vårt gemensamma globala ansvar för varandra. En förändring som exempelvis inte USA omfattar (ännu). Men de kommer att komma dit de också.

            Och tyvärr. Det är inte lätt att knyta höga ledare till dessa typer av brott. Tribunalen i Kambodja har hållit på sedan 2007 och en(!) person har fällts nu 2010. Just det fallet var uppenbart eftersom det rörde fängelsechefen Duch på S21 och den direkta dokumentationen var omfattande. Fyra gamlingar återstår och det är ett enormt plockande med både bevismaterial och procedurfrågor.
            Nurnbergrättegångarna genomfördes i en annan tid då mänskliga rättigheter inte omgärdades av en internationell lagstiftning och det kan nog med dagens mått ifrågasättas om den domstolen kunde anses som opartisk. Och det är väl ändå rättvisa opartiska rättegångar vi vill ha, framförallt när de som står inför rätta inte delar våra värderingar?
            I Kambodja har detta varit omdiskuterat: kan man ha en oberoende folkmordsrättegång i ett land där brottet begåtts? Här löste man det genom att ha två likadana sidor av domstolen: en internationell och en nationell. Rwanda löste det genom att förlägga sina rättegångar till Arusha (medan lokala förbrytare åtalades lokalt inom ramen för bydomstolar kallade gacacas).

            Frågorna är många, och väldigt många av dessa saknar entydiga svar. Vi får leva med verklighetens kompromisser och ta det steg för steg.

          2. Återigen, ICC har inte gjort det minsta för att sätta dit en västlig ledare. Trots att vi har svart på vitt att Bush godkände tortyr, ett direkt brott mot de mänskliga rättigheterna. Det finns inte någon tvekan om att han skulle gå att fälla tillsammans med Rumsfeldt om man ville det.

            Just nu används ICC framförallt för att legitimera västliga krig och västligt agerande. Genom att enbart arbeta för att få röda khemerer fällda kan de amerikanka bombningarna plötsligt verka acceptabla. Givetvis omöjliggörs inte möjligheten att ställa amerikanska medborgare inför rätta. Det är ett medvetet val att låta alla västliga ledare gå fria från krigsbrott.

          3. Och fortfarande är det inte säkert att GWB kan fällas för brott mot mänskligheten… Jag föredrar att man nöjer sig med att hålla ledare poltiskt ansvariga om man inte är hyggligt säker på att få dem fällda juridiskt. Misslyckas man skapar det prejudikat som hindrar liknande mål i framtiden. Nästan hela det internationella lagssystemet bygger på prejudikat och praxis vilket skapar en del intressanta rättsliga situationer. Verkligheten kräver att vi skyndar långsamt.

            Observera att jag inte motsäger dig om ICC. Vi lever bara i olika verkligheter. Men att ICC ”legitimerar” västliga krig är ett ganska fånigt påstående. Det är inte deras sak att bedöma huruvida krig är lagliga eller inte.
            Det faller under andra internationella lagrum såsom Genevekonventionen och International Humantarian Law, som reglerar förhållande mellan stater och stridande parter.
            Jag tror inte heller västmakterna har ”förhandlat med” ICC nu när de intervenerar/bombar/för krig/attackerar Libyen. USA skyr ICC som pesten just för att de inte går att kontrollera.

            ICC har inte heller något med tribunalen i Phnom Penh att göra. Skälet till att de amerikanska bombningarna inte är en del av tribunalen är främst inrikespolitiska men också praktiska. KR-tribunalen omfattar endast det som hände i Demokratiska Kampuchea 1975-1979.
            Att inte hålla tribunalen alls, vilket är alternativet, skulle innebära att 1,7 miljoner döda människor och 6 miljoner överlevare inte skulle få upprättelse. Och att en viktig historia inte skulle bli fullständigt berättad.

            ICC, eller amerikanska domstolar, skulle självklart kunna hålla Kissinger ansvarig, men av kända men nödvändigtvis inte goda skäl är det omöjligt. Kambodjanerna själva ger just nu blanka f-n i Kissinger och de borde ju tillmätas en viss vikt i tyckandet, eller hur?
            Det gör även de människor i Uganda och Kongo som fått viss upprättelse genom ICC. Dessa hade inte haft en chans till upprättelse för 15 år sedan innan ICC fanns. Deras öden hade varit ohörda och vi hade kunnat fortsätta trampa vatten diskuterandes att Kissinger, GWB m fl borde ställas inför rätta.

            notera, jag tycker personligen att både Kissinger och GWB borde ställas inför rätta. Liksom några av Israels ledare. Men jag tycker vi kan vara mer konstruktiva än att driva denna hopplösa fråga. Inte minst för att det sker på bekostnad av alla de som dagligen utsatts och utsätts för övergrepp. Deras verklighet är viktigare än pennfäktande i den utvecklade världen.
            Och i det här kan jag också känna att vi har ett av de stora problemen i den politiska vänstern idag. Vems verklighet utgår man ifrån när man diskuterar internationella rättsfrågor?

          4. ICC går alldeles utmärkt att kontrollera. USA är enbart rädda för en situation om 20-30 år då de kanske inte skulle gå lika bra att kontrollera som nu. Att säga att man inte ens vill försöka fälla någon för att det skulle kunna skapa ett prejudikat så att personen man ändå inte försökte fälla inte blir fälld är ju direkt fånigt.

            Jo, jag känner väl till tribunalen i Kambodja. Den kom till under press från utlandet och man var i Kambodja inte alls lika intresserade av den. De tillmättes dock inte den minsta vikt i tyckandet då. Resten är naturligtvis dumheter. De mellan 700 000 och 1.7 miljoner döda för Pol Pots terror är välkända, en av de mest kända och dokumenterade händelserna i världen. Det var långt innan denna tribunal en av de mest berättade historierna i våra medier. Tribunalen i sig har gjort varken till eller från.

            Fortfarande talas dock i princip ingenting om de bombningar av kambodjanerna som dödade ungefär lika många som Pol Pot, föredrev ungefär lika många och som ungefär lika många är överlevande från. Tribunalen har inte gjort ett uns för att beskriva vilka som fortsatte stödja Pol Pot efter att han tvingats i exil, man har dragit ett streck vid 1979 för att slippa kritisera västligt stöd. Så mycket ”oberoende” var den tribunalen. Tämligen skamligt.

          5. Det känns som du läser mig lite slarvigt. När du säger att om 20-30 år så kommer ICC att ha makten att även pressa USA och andra stormakter så är det precis det jag menar. Men just nu är det poltiskt omöjligt att komma åt alla vi borde försöka kunna komma åt så låt oss bygga på sikt.

            Vad är det som är löjligt med risken för prejudikat? Menar du att vi skall döma folk utifrån vad vi tror de gjort, eller till och med baserat på ideologi, eftersom vi ännu inte riktigt vet hur man klarar av att ha en korrekt internationell brottsmålsprocess? Nej tack säger jag. Det finns nog med kangaroo-courts i den här världen.

            Beträffande dina kunskaper om KR-tribunalen är de säkert bättre än snittet. Vet då att jag varit på plats i Phnom Penh hela tiden sedan den skapades och jag har vänner på både hög och låg nivå, både åklagar- och försvarssidan, och fortlöpande insiderkunskaper om tribunalen och institutionen bakom, ECCC.

            Din historieskrivning är ytterst förenklad. Kambodjas regering var bekymrad efterom de visste att de själva kunde bli indragen i tribunalen. Den består nämligen till stor del av f d KR-kadrer. Det fanns också fram till för tio år sedan fortfarande risk för inbördeskrig. Att tribunalen förlagts till Kambodja var på begäran av regimen, så att påstå att de ”tvingades” eller ”inte ville ha den” är direkt felaktigt. Det är mera korrekt att säga att de ville ha kontroll över den. Elaka tungor säger att de vile ha den för att de kunde täjna pengar på den – inte helt orimligt i detta hyperkorrumperade land. Själv känner jag nog att det finns ett visst genuint intresse, även om man inte accepterar att den hotar den politiska makten.
            Hursomhelst hade det troligen varit praktiskt omjöligt att förlägga den utanför Kambodja. Det hade inneburit att en stor del av de de bästa kambodjanska juristerna hade fått stationeras utomlands i flera år, vilket gjort den funktionsodugliga rättsapparaten ännu mer oduglig. (För att inte tala om alla översättare som gjorts oåtkomliga för såna mig.)

            Och nej, Pol Pots styre är inte alls väldokumenterat. Det är en djupt felaktig föreställning. Det finns ett antal västerländska historiker och forskare som i efterhand grävt i arkiven och intervjuat (ofta med hjälp av tolkar) men systematiskt insamlade ögonvittnesskildringar och berättelser från kambodjaner är fortfarande ganska ovanligt. Inte heller vet vi hur regimen faktiskt fungerade. Vad som drev den och hur beslutsfattandet fungerade. Speciellt ur ett juridiskt perspektiv är detta självklart viktigt. Vår kunskap om detta har ökat med KR-tribunalen.
            KR-tribunalen har annars en ganska unik process där också enskilda offer kan få sina personliga fall hörda. Dessa ”civil parties” har exponerat många intressanta historier.
            Under 30 år har till exempel sexuellt våld ansetts obefintligt under Pol Pot. Vad tribunalen gjort är att den exponerat statsunderstött systematiskt sexuellt våld under KR-tiden. Detta klassas internationellt idag som ett brott mot mänksligheten. Tyvärr har KR-tribunalen inte klarat att lyfta in detta i processerna.
            Så när du menar att tribunalen gjort ”varken till eller från” visar du stora luckor i kunskaperna, tyvärr.

            Vad som hände på 80-talet är jag väl medveten om. Jag rekommenderar Evan Gottesman bok om PRK 1979-1989. J Pilger gjorde en bra dokumentär 1979.
            Även om Väst och Kina isolerade PRK, skall vi dock inte glömma att PRK-regimen och Vietnam också var skyldiga till omfattande människorättsbrott.

            Bombningarna på 70-talet diskuteras som ett historiskt skeende här. Det är viktigt att hålla den diskussionen levande här och hemma, men ifrågasätt inte kambodjanerna deras möjligheter och rätt att få veta vad som hände 1975-1979.

          6. Nej, vi ska döma folk efter vad vi vet. Vi ska döma Bush och Rumfeldt eftersom de gett godkännande av tortyr, ett brott mot mänkligheten. Men det skiter det lättkontrollerade ICC fullständigt i.

            Självklart är historiebeskrivningen förenklad om den skrivs på en mening. Samma med ditt extremt förenklade påstående om att kambodjaner inte skulle bry sig om Kissinger. Självklart kommer de inte bry sig när internationella peroner som du gör det tydligt för dem att han aldrig kommer ställas inför rätta. De ger upp. Inga internationella organisationer kommer betala folk för att ta upp detta. Men visst är det självklart att tribunalen skulle vara i Kambodja. Inte någonannanstans.

            Och du visar tydliga luckor i kunkaperna, tyvärr, när du förklenar internationella forskare för att försöka förstora upp den verksamhet du själv är inblandad i. Gottesman läste jag jälv vid mitt senaste besök i Kambodja och självklart har jag sett Pilgers dokumentär. Rekommenderar själv Michael Vickerys bok Cambodia 1975 – 1982. Den hittar du lätt i pirattryck i Phnom Penh. Ifrågasätt heller inte kambodjanernas rätt att få veta vad som hände innan och efter Pol Pots tid vid makten. Det som tribunalen inte vill ta upp. Som inte skulle tyckas om av deras västerländska sponsorer.

          7. Nu börjar du bli ganska ovettig. Trist.

            1) När du skriver att tribunalen inte tillför något har du fel. Det visar att du inte förstår vad tribunalen faktiskt gör och vad den har gjort. Jag visar detta.

            2) När du skriver att KR-tiden är väldokumenterad har du också fel.
            Jag förklenar ingen vilket är ganska uppenbart om du läser vad jag skriver. Jag pekar på att forskningen inte är heltäckande och det är både Kiernan, Vickery, Chandler, Gottesman (alla män!) m fl ganska medvetna om. Tribunalen har tillfört en enorm kunskapsmängd som det kommer att forskas på och vi kommer att få se resultaten om några år.

            3) Inte heller ifrågasätter jag kambodjanernas rätt att få veta. Jag konstaterar att tribunalen inte är heltäckande av ett antal olika skäl. Det gör det inte mindre viktigt att få veta vad som hände 1975-1979.

            4) Exakt vilken verksamhet är jag inblandad i och försöker ”förstora upp”? Jag pekar på att jag varit i landet sedan 2006, under hela tribunalens existens, och följer den på nära håll, professionellt och personligt. Tyckte det kunde vara bra för dig att veta eftersom du skrev du kände till tribunalen väl.

            Din argumentation är ohyfsad, kunskapsföraktande, osaklig och slarvig. Dags att släppa pickadollerna kanske? Du skjuter från höften och det blir sällan något bra av det.

          8. 1. Du visar inte detta.
            2. Du är också man. Ser du detta som relevant? Det är fullt möjligt att tribunalen kommer kunna vissa starka forskningsrön inom några år, men det är fortfarande så att det handlar om en av världshistoriens mest kända händelser. Långt innan tribunalen fanns.
            3-4. Jaha?

            Ja, annars var det en lagom ohyfsad och anklagande text från dig. Kunskapsförakt får stå för dig själv och din kommentar blev heller inte särskilt bra.

  4. Hampus: Jag refererar enbart till boken. Jag har på andra håll läst att det inte helt klart är en konflikt mellan araber/nomader och svarta/jordbrukare i Darfur. Men så luddiga är ju alla konflikter. I Sverige finns det även kapitalister som röstar på vänstern och arbetare som röstar på högern. Rasistisk? Jag gör en recension av boken. Kan man i vänstern inte föra en vettig debatt utan att denna eviga rasist-brännmärkning stup i kvarten?

    Om Kambodja: Man kan inte få in i alla detaljer i en recension. Som jag förstår det dog de flesta av indirekta orsaker, de klarade inte jordbruksarbetet. Sedan fanns det OCKSÅ en direkt mördarterror mot vissa från röda khmerernas sida. Dessutom fanns det OCKSÅ en ren folkmordspolitik mot vietnameserna och muslimerna .i landet. Så röda khmererna var även folkmördare. Pol Pot var även ansvarig för folkmord, som den supernationalist han var.

    Det verkar väl vara troligt att även stora språnget förutom att vara en felaktig politik som ledde till att folket svalt ihjäl, även var en maktpolitik och maktkamp. Den historiska forskningen får visa vidare vad som hände.

    Jag reagerar bara på att i de fall som så kallade socialistiska regimer indirekt orsakar svält så är det deras fel, men i de fall där kapitalistiska regimer orsakar svält så ställs de inte till ansvars. Hyckleri!

  5. Jag refererar till det lilla boken skriver om Darfur. Och att jag hört att det det är luddigare stridslinjer än det. Mer vet jag inte om denna lilla detalj i boken. Så jag kan inte diskutera mer där.

Kommentarer är stängda.