Svensk samhällsanda

Boknytt
Känslan för det allmänna
Kerstin Jacobsson (Red.)
Borea

Svensk samhällsanda

Svensken har en unik social tillit till staten & samhället & alla andra individer & ”det allmänna”, och dessa begrepp flyter samman. Båda dessa saker förvånar utländska observatörer. Men det finns en historisk förklaring, enligt den intressanta och upplysande antologin ”Känslan för det allmänna – Medborgarnas relation till staten och varandra”.

I det glesbefolkade, skogiga och jordbruksfattiga Sverige fanns nämligen ingen materialistisk grund till en dominerande adlig feodalklass (som på kontinenten). Därför blev kungamakten unikt stark, och bönderna unikt fria (och lokalt självförvaltande). Dessutom formades mellan staten/kungen och allmogen/folket en informell allians mot den svaga aristokrati som ändå fanns.

I linje med detta kom senare staten/byråkratin/myndigheterna/förvaltningen och bönderna/arbetarrörelsen/”småfolket” att få en stor roll i Sveriges kapitalistiska modernisering, demokratisering och välfärdsbygge. Trots individualism och avtagande politiskt engagemang finns därför bland Sveriges in-födda och in-vandrade medborgare en positiv samhällssyn och ”en levande känsla för det allmänna – en uppfordrande medvetenhet om det kollektiva”.

Boken ger på sina 350 sidor även en sociologisk grundkurs – alltså förklaringar på kärnfrågan om vad ett samhälle är, hur det håller det samman, alternativt bryter det samman. Samhället är ett slags socialt kontrakt av rättigheter och skyldigheter – horisontellt mellan individerna, och vertikalt mellan individerna och staten. Ett ömsesidigt givande och tagande.

Ska det fungera får ingen smita från sitt samhällsansvar. Normbrytare och snyltare väcker moralisk indignation och bestraffas på olika sätt. Det gäller roffande politiker och näringslivstoppar (som vänstern brukar fördöma), och brottslingar och bidragsfuskare (som högerns brukar fördöma).

Boken tar inte upp det, men detta stämmer helt med vad evolutionsforskningen kommit fram till vad gäller människans medfödda socialitet, rättvisekänsla och jämlikhetsideal. Samhället (nationen och andra sociala grupperingar) bygger på reciprocitet & ömsesidighet förstärkt med så kallad altruistisk bestraffning av dem som försöker leva på andra människors arbete. Det är verkligen dags för samhällsvetenskapen och naturvetenskapen att integrera sin människoforskning.

Även de svenska invandrarna i denna forskningssammanställning delar svenska normer, och har en positiv syn på samhället. Men de känner sig ändå utanför, och saknar ursprungslandets varmare medmänskligare känslor. De har svårt att på allvar bli accepterade och integrerade i det svenska samhället.

Likaså har arbetslösa och sjuka en positiv men passiv samhällskänsla. De intervjuade uppvisar dock en nymornad yrvakenhet inför sin plötsliga upptäckt på det personliga planet att det goda folkhemmets välfärdstrygghet inte längre fungerar. De verkar omedvetna om ett kvartssekel av växande ojämlikhet och sociala nedskärningar.

Så kan det vara för de undersökta arbetarna (med jobb) är passiva och opolitiska, och nöjda systemstödjare, så länge allt fungerar någorlunda för dem själva i samhället. ”De intervjuade arbetarna tänker inte på sig själva som del i ett kollektiv med liknande intressen, som skulle kunna påverka samhället, om de mobiliserade sig tillsammans. Såtillvida ger de inte intryck för något särskilt klassmedvetande”, uttrycker man det i forskningsrapporten.

I boken framstår kollektivet arbetarklassen snarare som enstaka individer jag-här-nu-fokuserade på vardag, arbete och familj. Undersökningen är några år gammal, men att Sverige fått en borgerlig regering verkar inte på något substantiellt sätt ha påverkat den av boken påpekade politiska håglösheten bland svenska arbetare.

Hans Norebrink

# I boken börjar den patriarkala stat-folk-relationen mellan kungen och bondeståndet med Gustav Vasa (jämför med bondeklassens seglivade tilltro till ”lillefar” tsaren i det prerevolutionära Ryssland, och till (indian)bonde-militär-pakten i sextiotalets Bolivia).

I min recension av boken ”Gustav Vasa – landsfader eller tyrann”  framgår det att de sedan länge politiskt-militärt aktiva bönderna via Dackefejden och Dalaupproren av överheten framtvingade ett motvilligt hänsynstagande. Detta skulle bli början till den svenska nationella samförståndsandan mellan klasserna – främst som sagt ”alliansen” mellan stat/kung och bönder/folk.

Läs mer: Sommestad,

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

199 kr hos Adlibris

Advertisements