Svammel och bludder från Carin Götblad

Carin Götblad har idag skrivit en debattartikel i DN om hur den organiserade brottsligheten i Södertälje ska bekämpas. Det är en uppvisning i plattityder utan några som helst nyheter och konkreta åtgärder. Det är en uppvisning i byråkratism och meningslösheter som inte innebär ett skit för att bli av med organiserad brottslighet. Låt mig ta några exempel på självklarheter som har föreslagits av många:

Den värsta formen är när egna parallella strukturer byggs upp: egen lagstiftning, egen beskattningsrätt, egen rättsskipning med egen verkställighet av straff, och så vidare.

[…]

När vi ser sådana tendenser måste vi handla med stor kraft.

[…]

Lagstiftaren bör också överväga möjligheten att förverka egendom som uppstått genom kriminell verksamhet. Den som bor i palatsliknande hus och nästan inte har deklarerad inkomst bör kunna avkrävas en rimlig förklaring till detta.

Det där är plattityder. Vi håller alla med, men det betyder inget i verkligheten. De står där för att Götblad ska framstå som handlingskraftig. Men det är bara ord. Utan egentligt innehåll.

Götblad beskriver sen också på ett bar sätt hur organiserad brottslighet fungerar, hur den styrs och hur det finns olika nivåer med olika funktioner:

I triangelns bas, nivå 3, finns de som misshandlar, säljer narkotika, mördar, eller vad som krävs av praktiskt arbete. Omskrivna ledaregestalter är oftast personer på den här nivån. De flesta finns i polisens register.

Nivå 2 i triangeln består av människor som underlättar den illegala verksamheten. Där kan principiellt finnas en kamrer på en bank, en offentlig tjänsteman, någon jurist och kanske rent av någon politiker. De finns sällan i brottsregistret..

I triangelns topp, nivå 1, sitter de som styr, planerar och hämtar hem de stora pengarna. De kommer aldrig i närkontakt med brotten utan har stort avstånd till morden, narkotikahandeln och annat som lägger basen för deras förmögenhet. De förekommer inte i polisens register.

Det är en bra beskrivning men säger ingenting om hur organiserad brottslighet kan bekämpas och inget om bakgrunden och orsakerna till att den organiserade brottslighet finns och växer. Min uppfattning är att polisiära åtgärder inte kan besegra organiserad brottslighet. Polisiära och repressiva åtgärder behövs, men det är grunderna för den organiserade brottsligheten som måste ryckas bort. Inte heller stämmer det där med omskrivna personer helt och fullt. Sådana som familjen PaulssonThomas Möller, Naser Dzeljilji, Roland Bjuhr, Carl Gustafsson, KG JanssonSeth Roland Arnér, Pera Grujic, Milan Sevo, Denho Acar, Ratko Djokic, Dragan Joksovic och Rade Kotur hör väl alla till de omskrivna samtidigt som de tillhört/tillhör nivå tre. Till nivå tre hör också sådana företagare som åtalas i diverse svartjobbshärvor och muthärvorna i Göteborg och på andra ställen har avslöjat ett stort antal personer från Carin Götblads nivå 2.

Kriminella nätverk har några huvudsakliga verksamhetsfält och inkomstkällor, det är lite olika från nätverk till nätverk, lite olika i olika gäng:

  • Rån, laststölder etc.
  • Svartjobb, förmedling av svart arbetskraft, svart restaurangverksamhet.
  • Knarksmuggling och knarkhandel.

För att kunna bedriva verksamheten krävs också en ständig tillförsel av nya unga krafter som kan sköta verksamheten på gatan (nivå 1) den direkta knarkhandeln, avrättningar och annat . Denna rekrytering underlättas av att arbetslösheten är hög, den social misären ökande, fattigdomen i redan fattiga barnfamiljer värre och framtidsutsikterna för många unga i våra förorter mycket dåliga. I ett sånt läge kan medlemsskap i ett kriminellt gäng framstå som bra och en väg att snabbt lyckas. Oftast blir det ju inte så, utan det blir istället en väg till en förtidig död. De sociala klyftor som utgör förutsättningen för att gängen ska kunna rekrytera är ett resultat av den nyliberala nedskärnings och privatiseringspolitik som vi sett i Sverige de senaste 30 åren Ett resultat av den politik som innebär att fattigare förlorar och rika får mer.

Verksamheten med svartjobb, förmedling av svart arbetskraft osv har underlättats av samma politik. Upphandlingssystemen premierar billigaste anbud och möjliggör att tjänstemän blir öppna för mottagande av mutor. Med svarta löner kan man lägga lägre anbud och med svarta pengar från annat håll kan man muta folk. Politiken med privatiseringar, vinststyrning, marknadifiering och upphandling gynnar därmed tillväxten av kriminella gäng.

Dålig kontroll över banker, växlingskontor, fastighetsaffärer och liknande innebär att penningtvätt för gängen underlättats. Denna dåliga kontroll som blivit sämre är också resultatet av avreglering och privatisering. Genom avregleringspolitiken på finansmarknader och fastighetsmarknader så underlättas helt enkelt de kriminella gängens verksamhet. Avskaffandet av förmögenhetsskatten och fastighetsskatten gör det också svårare att upptäcka när någon skaffat sig tillgångar som är större än vad denn rent logiskt borde ha. Så även genom dessa åtgärder har de kriminella nätverkens verksamhet underlättats.

För att effektivt kunna bekämpa de kriminella gängen, den organiserade brottsligheten behövs därför komplement till polisiära och repressiva åtgärder.  Dels måste sociala åtgärder sättas in så fattigdomen inte längre ökar, så att folk kan klara sig på socialbidrag och a-kassa. Nivåerna i dessa bör därför höjas. Arbetslösheten måste pressas ner och det kan göras genom återreglering av arbetsmarknaden parat med generellt förkortad arbetstid samt ett återställande av offentlig sektor så att den blir lika bar som i början av 1980-talet. Ett lärlingsssystem enligt dansk modell kanske inte heller vore helt fel. Mer resurser måste satsas på skolan och där måste också segregation och klassuppdelning motarbetas. Detta görs enklast genom ett återförstatligande av all skolverksamhet och enhetsskola.

För att motarbeta svartjobb och usla upphandlingssystem så bör facklig vetomöjlighet mot inhyrda företag införas, bemanningsföretag förbjudas och många privatiserade verksamheter återtas i offentlig gemensam regi och ägo. Då minskar möjligheterna för fiffel, svart arbetskraft och mutor. Penningtvätt kan försvåras genom återinförande av regleringar på finansmarknader av olika slag. Prövning av fastighetsaffärer bör finnas där hyresgästföreningar och kommuner kan säga nej till oseriösa köpare.

Slutligen vill jag nog också påstå att Södertälje inte är unikt. Situationen i Göteborg och Malmö är minst lika allvarlig.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!

2 svar på “Svammel och bludder från Carin Götblad”

Kommentarer är stängda.