Skattesubventionerat järnvägsmonopol fifflar med skatten

Det finns endast ett egentligt järnvägsmonopol i Sverige idag. Det är Arlanda Express, en privatägd järnväg som är skattesubventionerad och som har ensamrätten på trafiken mellan Stockholm och Arlanda fram till år 2040. Trots att verksamheten i järnvägsbolaget alltså är skattesubventionerad smiter företaget undan att betala skatt för sina vinster genom att flytta vinsterna till skatteparadis. Subventionerna innebär att Arlanda Express, som ägs av det autraliska riskkapitalbolaget Macquarie, gör mycket stora vinster på verksamheten. Bland annat genom rena subventioner från våra gemensamma kassa:

Arlanda Express verksamhet bygger från början på ett lån från Riksgälden på 1 miljard kronor. Men räntan betalas inte av bolaget, utan av skattebetalarna. I Banverkets gamla årsredovisningar framgår att myndigheten, år efter år, betalade mellan 30 och 40 miljoner kronor. Bara sedan 2004, då riskkapitalbolaget Macquaire tog över verksamheten, har staten gått miste om 264 miljoner i ränteintäkter.

–Det här är ett förtäckt bidrag, säger en källa på Riksgälden, som administrerar lånet.

[…]

Men Arlandabanan är ingen verksamhet som behöver bidrag. Sedan Macquaire köpte banan 2004 för 400 miljoner, har bolaget tjänat drygt 90 miljoner kronor. Under samma period har man betalat över 140 miljoner kronor till ägarna i utdelning.

[…]

Som konsekvens har Arlanda Express inte betalat en enda krona i skatt sedan 2004. I stället har bolaget, netto, fått 76 miljoner kronor tillbaka.

Arlanda Express är ytterligare ett exempel på hur riskkapitalbolag utnyttjar kryphål i skattesystemet. När Macquaire köpte Arlanda Express fick den svenska verksamheten ett lån från moderbolaget på 450 miljoner kronor. Räntan avtalades till 13 procent. Det är enligt Skatteverkets beräkningar 6 procentenheter över marknadsräntan.

[…]

Därför krymper också det svenska bolagets vinst, och därmed också skatten. Moderbolaget, i Luxemburg, kan i stället slussa pengarna vidare till de slutgiltiga ägarna i form av en beskattningsfri utdelning.

På detta sätt betalar vi skattebetalare pengar rakt i fickan det australiska riskkapitalbolagets ägare, partners och inveterare. Det är naturligtvis helt oacceptabelt.

Dessutom så privatiserar regeringens ständigt allt löst och fast på andra svenska järnvägar som man helst inte vill subventionera då inställningen är att allt ska var vinstdrivande privat trafik i konkurrens. Problemet med upplägget är att det inte fungerar. Resultatet blir en allt sämre järnvägstrafik på grund av bristande underhåll och personalbrist.

På järnvägsområdet krävs i princip monopol för att investeringar ska kunna räknas hem. Investeringar på järnvägar kan endast räknas hem på mycket lång sikt och verksamheten lämpar sig därmed knappast för bolag med kortsiktiga vinster som viktigaste drivkraft. Den inriktningen har alla vinstdrivande privata bolag i dag. Ofta är investeringarna så stor att det i inledningen också krävs statliga lån och subventioner. Så var det när järnvägarna en gång byggdes och så är det idag. Därför är det bästa och lämpligaste att järnvägstrafik bedrivs i gemensamt ägd regi med gemensamma pengar och att vinsterna också hamnar i den gemensamma kassan istället för i skatteparadis och i riskkapitalisters fickor.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , ,

Advertisements