Hycklare och civilisationskrigare

Boknytt
Islamofobi
Mattias Gardell
Leopard förlag

Hycklare och civilisationskrigare

Muslimen har ersatt Juden som den främmande, hotfulle Andre – som den snabbväxande brunmörkblå högerpopulismens favorithatobjekt. Problematiseringen och syndabocksstämplingen av islam tränger alltmer in i även de etablerade partierna. Den medeltidskristna islamofobiska tanketraditionen har återuppstått. Kanske befinner vi oss åter på 20-talet med en ny europeisk fascism väntande kring hörnet.

Det kan låta alarmistiskt, generaliserande och svart-vitt-tänkt när religionshistorieprofessorn Mattias Gardell driver sina teser om islamofobi då och nu, men han kan förstås sitt ämne; Hur muslimer ofta brännmärks kollektivt för terror, våld, krig, kvinnoförtryck, antisemitism, demokratifientlighet och världserövrarplaner. Hur även svenska muslimer diskrimineras och regelmässigt bespottas i vardagen. Hur negativa svenskarna är gentemot islam som religion (endast ett par procent är positiva, däribland den recensent som skriver detta).

Efter nationalismens försvagning och kommunismens fall har en ny förklarande tankebild blivit civilisationernas krig; främst den kristvästerländska ”civilisationen” mot den afroasiatiska ortodoxmuslimska (båda reaktionära former av fascistoid internationalism). Islamofobi och västofobi i en konfliktspiral. Men även om megakulturer som civilisationer finns, så är de inga enade monolitiska block med gemensamma mål, som Mattias Gardell så korrekt framhåller.

Förhoppningsvis kommer den arabiska demokrativågen (och bin Ladins död) att visa på att muslimer är splittrade i lika många olika åsikter, rörelser och partier som kristna är. Vad har exempelvis en muslimsk broderskapare (s) gemensamt med en konservativ-reaktionär islamist? De kristna och muslimska civilisationskrigarna som apokalyptiskt upplever en global kamp mellan Ondska (”dom-religionen”) och Godhet (”vi-religionen”) tillhör minoriteter av extremistfundamentalister. Flertalet kristna är inte högerpopulister, och flertalet muslimer är inte västhatare.

Vad gäller de etablerade partierna brännmärker Mattias Gardell helt riktigt deras dubbelmoraliska hyckleri. När det gäller islam ska religion vara privat och sekulär. När det gäller kristendom är det OK med officiella kristna lovdagar, och att skolan ska bygga på västerländska kristna traditioner. Men religionen ska förstås vara en privatsak – och det ska gälla lika för alla trosuppfattningar i samhället.

Mitt förslag är att svenska kyrkan döps om till svenska lutheranska kyrkan, att man avskaffar dess kvarvarande särställning, och på allvar förvandlar den till ett samfund bland alla andra. Endast borgerlig vigsel ska gälla officiellt, och vigsel i religiösa eller politiska lokaler blir en privat angelägenhet.

Lovdagarna bör ”sekulariseras” och fråntas sin kristna innebörd ­– bli typ en slags sommar-, höst-, vinter- och vårfester för alla medborgare (vid vintersolstånd, sommarsolstånd, vårdagsjämning, höstdagsjämning). I logikens namn även en majfest. Plus att alla medborgare ska ha rätt till personliga lovdagar att ta ut vid tillfälle (exempelvis en kristen eller muslimsk religiös högtid).

Vidare bör de kulturviktigaste svensklutheranska kyrkorna åternationaliseras som varande hela det svenska folkets gemensamma egendom och kulturarv oavsett religiös, politisk eller etnisk tillhörighet. Sedan kan alla samfund (och andra) använda dessa kyrkor för riter och möten.

Och liksom de svarta i USA bör kompenseras ekonomiskt för att de vita historiskt gynnats av rasismen, bör muslimer, buddhister etcetera under en begränsad övergångstid kompenseras för att Sverige så länge gynnat kristendomen. En positiv särbehandling för att uppnå jämlikhet – så att alla religioner blir lika blågula och hemmahörande i Sverige.

Mattias Gardell problematiserar anekdotisk evidens (enskilda öden som bevis) och ”fri vilja” (ofta kultur/grupptryck upplevt psykologiskt som ett fritt personligt val). Ändå använder han båda taktikerna i sin diskussion om den infekterade slöjdebatten (”vissa kvinnor vill ju själva ha slöja”).

Men man kan inte nöja sig med att sänka debatten till enskilda personers tillfälliga åsikter här och där om slöjan. Man kan inte enbart se till enstaka kvinnor och till enbart slöjan. Den ingår i ett större tankemönster bortom de enskilda individerna. Som Mikael Wiehe och Hoola Bandoola sjöng; ”Men ta dem tillsammans Då är de en grupp Då får man söka svaren nånstans mycket längre upp”.

De hårknutar frireligiösa kvinnor hade i min ungdoms Småland, slöjan, nicab, burkan, könsstympning, månggifte, änkebränning, kvinnomisshandel, sextrakasserier, syraattacker, tempelprostitution, fotbindning, barnäktenskap, harem, förnekad utbildning, bilkörningsförbud, arvsdiskriminering, sämre markrättigheter, lägre giftasålder, bombning av flickskolor, mord på kvinnliga poliser och lärare, ”svärdottersmord”, abort av flickfoster, förnekad rösträtt, ”tillfälliga äktenskap” (i verkligheten prostitution), sexuell dubbelmoral, förvisning från det offentliga rummet, laglig underordning under männen i släkten, lagligen andra klassens medborgare, tvångsgifte och hedersvåld-hedersmord (mest unga kvinnor) – företeelser som i många fall stöds av kvinnor och upplevs som ”fritt valda” (det är exempelvis kvinnor som könsstympar andra kvinnor).

Allt detta är reaktionära traditioner, ofta presenterad i religiös förklädnad. Och det är framförallt patriarkalt kulturellt mansförtryck, syftande till att i slutändan dominera och kontrollera kvinnan och hennes sexualitet på olika sätt. Och eftersom hanliga däggdjur också ofta kontrollerar sina honor kan man misstänka att inte bara (mansgris)kultur utan även (evolutions)biologi ligger bakom de manliga kontrolltendenserna (vilka självklart ändå ska fördömas).

Som Mattias Gardell så grundligt bevisar i sin tunga och kunniga debattbok så har slöjan inget med just islam att göra, och den nämns heller inte i Koranen. Detta är fakta även om det förnekas av vissa muslimer, precis som evolutionen också är fakta även om den också förnekas av vissa muslimer (och kristna). Respekt för religionen betyder inte att vi måste förneka verkligheten.

Om slöjan inte handlar om kvinnoförtryck utan om ett religiöst påbud för att motverka att väcka det motsatta könets begär – Varför bär då inte muslimska män slöja? En pinsam brist på logik!

Islam och muslimer bör välkomnas som en helsvensk religion respektive som helsvenska medborgare. De bör ses som ännu ett utländskt kulturelement som blivit en naturlig del av Sverige. Som blivit hemmahörande i den ständigt föränderliga och omdefinierade svenskheten. Om Mellanösternreligionen kristendomen kunde bli svensk, varför inte Mellanösternreligionen islam?

Men religionen är en privatsak. Gränsskapande religiösa och politiska symboler (som den i grunden kvinnoförtryckande slöjan) har därför inget berättigande på skolor och arbetsplatser där människor har en yrkesidentitet och ska samarbeta som ett vi-kännande kollektiv.

Mattias Gardell vänder sig i boken även mot assimilering (av muslimer) som han ser som påtvingad majoritetslikriktning. Men alla grupper och samhällen socialiserar/integrerar/assimilerar sina nya medlemmar så att de lär sig de rådande lagarna/normerna/önskade kunskaperna. Så fungerar människan naturligen som flockvarelse.

Det är därvidlag ingen skillnad på in-vandrade och in-födda svenskar. För ingen föds ju till svensk, man blir det. Svenskheten är en social konstruktion vi alla svenskar oavsett ursprung skolas in i. En social eller nationell konstruktion som varken är bättre eller sämre än andra, men som underlättar vårt samarbete som med-borgare i ett gemensamt land. De människor som känner sig som ett ”vi” är mer solidariska mot varandra.

Att födas in i, eller invandra till ett land, är som att komma till en ny arbetsplats. Först lär man sig vad som gäller av den redan existerande majoriteten. ”Man tar seden dit man kommer”. Sedan blir man en del av arbetskollektivet och kan på lika villkor som alla andra påverka jobbet. Så funkar det utan problem på min arbetsplats.

Samma vad gäller att komma till ett nytt land. In-födda gamla svenskar och in-vandrade nya svenskar får båda lära sig språk, lagar, värderingar, traditioner och kultur. Sedan kan de vara med och påverka kulturen. Svensk kultur förändras ständigt och innehåller i grunden mer utländskt än inhemskt kulturmaterial. Så varför skulle assimilering av muslimer vara ett problem?

En konservativ muslim kanske har svårt att påverka den svenska kulturen. Men det har jag också som rödgrön socialist som ogillar dagens individualistiska, materialistiska, konsumistiska och miljöförstörande svenska kultur. Men i båda fallen gäller att majoriteten bestämmer i en demokrati.

Slutligen hoppas jag högst troligen förgäves på att diskussionen om islam i fortsättningen kunde bedrivas utan försök att etablera problemformulerings-hegemoni, utan att indignationsilsket brännmärka andras åsikter, utan att bara anse just den egna uppfattningen som den enda politiskt korrekta.

Islam är liksom socialismen ett barn av judendomen-kristendomen, och dessa delar med varandra en grundläggande tanke om solidaritet. Denna altruism är kärnan i religionerna, inte dogmerna. För speciellt vänstern borde det därför vara lätt att säga:

Nej till islamofobi. Nej till fundamentalism, Ja till islam.

Hans Norebrink

Läs mer: DN1, 2, 3Annarkia, SVD, GP, FoF, Blaskan, Knuff,

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,

174 kr hos Adlibris

174 kr hos Bokus

Advertisements
  • Slöjan är ett individuellt val och har därmed samma berättigande på skolor och arbetsplatser som kort hår, långt hår eller keps. Att motsätta sig specifikt muslimers klädsel är att gå in i ett vi-och-dom-tänkande där den vite, konservative, patriarkale mannen ska ha rätt att bestämma över hur mörkhyade kvinnor ska klä sig.

    Visst kan man tänka på det som ett grupptänk, men det gäller hårdrockare, punkare, hipsters och andra också. Och ingen är väl så ålderdomlig att han vill bestämma hur de ska klä sig? Förrutom några gamla stofiler från kristdemokraterna. De som verkligen tänker i vi-och-dom-termer.