Grön miljö fordrar röd rättvisa

Boknytt
Välfärd utan tillväxt
Tim Jackson
Ordfront

Grön miljö fordrar röd rättvisa

Konsumtionshetsande, tillväxtbesatt och klimatförstörande. Det är bara förnamnen på dagens globalkapitalism. Ändå levererar den inte skriver miljöprofessorn Tim Jackson (från brittiska regeringens hållbarhetskommission) i ”Välfärd utan tillväxt – Så skapar vi ett hållbart samhälle”.

Fattigdom, misär och sanslösa inkomstklyftor är fortfarande utbredda i utvecklingsländerna. Rikedomen i industriländerna ger inte den utlovade lyckan och förnöjsamheten – snarare ökar oro och psykisk ohälsa. Klimatkollaps, miljöförstöring och överresursförbrukning hotar planetens framtid.

Det nuvarande ekonomiska världssystemet har alltså misslyckats på tre fronter; Ekonomiskt i Syd, Psykologiskt i Nord, Ekologiskt i världsskala. Det har sagts förr så varför har denna bok upphaussats så, kritiserar vissa på politikens grönrödsida. Men att en regeringsrepresentant för en kapitalism-förvaltande regering sågar dagens form av miljöfientlig kapitalism är förstås uppseendeväckande.

Dessutom är boken en bra sammanfattning av hela klimat-miljödebatten. Den redogör initierat för ekonomins skuld, samt för de psykologiska mekanismerna bakom tillväxt och konsumtion. Ja, till och med de evolutionärt materialistiska grunderna till människans överkonsumtion (vilket intresserar mig särskilt).

Människan är en mångsidig ”solitärsocial” varelse. Såväl en kortsiktig nymodighetssökande individegoistisk jag-här-nu-njutare, som klättrar i den sociala statushierarkin. Som en långsiktig traditionsbevarande kollektivosjälvisk vi-tillsammans-nu-och-i-framtiden-planerare (med behov av gemenskap, samhörighet, identitet och vi-känsla). Detta eftersom dessa båda ambivalenta känslor och tendenser av maktvilja och ömsesidighetslängtan helt enkelt har tjänat människoartens överlevnad.

Vad tillväxtkonsumtionskapitalismen och reklamen gör är att kapa dessa känslor och drifter för sin vinstproduktion. Vi lockas köpa nya varor för det nya ger tillfällig lycka. Varor kopplas också medvetet till gemenskap (se alla unga glada vänner som dricker Coca-Cola i reklamen).

Slutligen frestas man att höja sin status genom prylköp, vilket leder till ett hopplöst ekorrhjul där alla ständigt vill höja sin standard (”Keeping up with the Joneses”) ­– men då alla andra gör samma förändras inte ens plats på samhällsstegen. Jämför med om alla unga kvinnor gjorde plastikoperationer – då kommer alla ändå att behålla sin relativa plats i skönhetshierarkin.

Ett hållbart samhälle måste därför kombineras med ekonomisk jämlikhet, menar Tim Jackson. Miljö hör ihop med rättvisa. Ett nytt ekologiskt samhälle måste bli ett nytt socialt samhälle, där jämlikheten minskar pryl-status-hetsen. Där måste staten och den offentliga sektorn ha en stor roll, menar han, men vill ändå kalla detta någon slags kapitalism (taktik?).

Jag håller med honom om att en fullständig samhällsrevolution kan bli för destabiliserade, men att små gradvisa reformer inte räcker. Det behövs som Tim Jackson säger en radikal samhällsomvandling. Jag skulle vilja jämföra med Bolivia och Venezuela där den poliska utvecklingen sker mellan ytterligheterna revolution och reformism, pragmatisk och prövande radikalförändring både innanför som utanför systemets ramar.

De enorma globala miljö-klimat-resurs-utmaningarna kräver en drastisk omläggning. Vi har redan sett att överklassen ofta satsar på klimatförnekan (se typ Timbros böcker) för att bevara sina privilegier. Så förändringen måste komma nerifrån och då måste vanligt folk få något igen i form av jämlikhet, mer gemenskap (mer lokalsamhällen) och mer företags- och samhällsdemokrati.

Den gröna drömmen om en respektfull relation till naturen behöver därför kompletteras med den röda drömmen om en respektfull relation människor emellan. Enbart mer jämlikhet i makt och resurser kan mobilisera en majoritet för ett miljömässigt hållbart samhälle.

Jämlikhet som dels dämpar den miljöfientliga konsumtionskonkurrensen (social hierarki), dels är ett lockande icke-materiellt värde i sig (social gemenskap), sålunda. ”Alla ska vara med och dela och bestämma” som romanfiguren Rivar-Bohm säger i Folke Fridells ”Död mans hand”, jag läste som ung.

I mina öron låter denna ”ekologiegalitära” politik mindre som en form av kapitalism, som Tim Jackson menar. Snarare som en human, frihetlig, utjämnande, demokratisk, ekologisk, småskalig och blandekonomisk form av socialism (fast det ordet kanske bör undvikas av taktiska skäl).

Hans Norebrink

Läs mer: GP, EX, DN, HP, Corren, SMP, KA, HBT-sossen, Kompostfilosofen, Effekt, DT, KB, Sydsvenskan, BT, Röda Malmö, SR, Newsdesk, SVT, Minplanet, Joddler, Jonstad, Jonas,

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , ,

209 kr hos Adlibris

Liked it? Take a second to support Hans Norebrink on Patreon!
Become a patron at Patreon!