Offentligt ägd infrastruktur är förstås viktigare än offentligt ägda företag

Att sälja ut gemensam ägda företag innebär dock att man gör sig av med inkomstkällor. Speciellt om vi tänker på de två av de lönsammare statliga företagen, LKAB och Vattenfall. Vattenfall är dessutom ägare av en stor del av den infrastruktur som borde vara gemensamt ägd och som alltså idag är det genom Vattenfall. LKAB äger i praktiken också en massa infrastruktur och äger dessutom en viktig del av de svenska naturresurserna. Att sälja sådana företag, som en professor i nationalekonomi föreslår, vore ju bara dumt och att avhända sig stabila inkomster till den gemensamma kassan.

Nu föreslår ju inte Assar Lindbeck som det handlar om några specifika företag som ska säljas, men det innebär ju att han också inkluderar Vattenfall och LKAB bland de som skulle kunna vara aktuella, liksom Green Cargo, SJ,  Sveaskog (äger vår gemensamma skogsmark). Uförsäljning av sådana företag vore att slösa bort våra gemensamma resurser.

En annan lösning vore att återta privatiserad egendom i gemensam ägo så att skattemedel inte matades rakt in i företagen för att förvandlas till aktieutdelningar och vinster för riskkapitalbolag på det sätt som är fallet med Arlanda Express, järnvägsunderhåll, misslyckad privatiserad sjukvård och misslyckad privatiserad skola. Att betala ut skattepengar som blir till vinster för storbolag finner jag var ett stort slöseri med pengar som vi borde kunna använda bättre.

För att skaffa pengar till satsningar på infrastruktur kan vi återinföra de skatter som tagits bort för att gynna de rika i samhället som exempelvis förmögenhetsskatten. Vi måste se till att sådant som samhället inte har nytta av tas bor, exempelvis reseavdrag, ränteavdrag, rut och rot. Det finns ingen anledning att ha en sådan omfördelning av skattemedel at vi först tar in dem och sen betalar tillbaka delar av dem. Dessutom är det så att samtliga dessa avdrag gynnar de som har mer pengar. Det finns alltså betydligt bättre metoder att skaffa inkomster till det allmäna än Assa Lindbecks förutsägbara och kontraproduktiva privatiseringsiver. Han är enkelspårig på ett sätt som är nästan ofattbart.

Med all sannolikhet vor det dessutom ekonomiskt fördelaktigare att förstatliga bankerna än att sälja ut kvarvarande aktier i Nordea. Så gjorde Island, så gjorde Argentina. De länderna fungerar idag bra.

Privatiseringspolitiken har i stort sett på alla områden visat sig vara ett misslyckande, ändå vill Assar Lindbäck fortsätta med den. Obegripligt. Otroligt.

Intressant?
Bloggat: Röda Malmö, Kaj Raving,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Advertisements
  • Pingback: Mer infrastruktur är nödvändigt « Magnus Andersson()

  • Jag tycker att man måste vara pragmatisk. Vissa avregleringar har varit bra (Taxi, Tele) andra har varit mindre bra. Och att sälja företag för att investera i annat är naturligt och så gör de flesta investerare.

    Utförsäljningar som riskerar skapa privata monopol är naturligtvis av ondo, ArlandaExpress är ett bra exempel på när det inte funkar. Och måtte inte svenska staten sälja ut flygplatserna. Se hur det gått i Storbritannien och här i Australien. Sydneys flygplats t ex har en rörelsemarginal på 82%!! Inte så konstigt eftersom man har monopol på flygtrafiken och kan ta vilka priser som helst. (http://m.smh.com.au/travel/blogs/travellers-check/the-true-cost-of-our-airports-20110829-1jha7.html)

    Flygplatsen här i Sydney och ArlandaExpress har f ö samma ägare. Go figure…

    • Jag har inget mot telefonprivatiseringen. Den tekniska utvecklingen har gjort det som varit ett naturligt monopol till nåt som inte lämpar sig för det. Taxi har jag inte funderat närmare på, men det verkar inte vara ett område där monopol passar. Pragmatism är bra.

  • Det hela handlar även om att artificiella budgetregler inte tillåter medborgarna i Sverige att investera i sin infrastruktur utan att gemensamma tillgångar måste säljas ut?

    Någon brist på pengar finns naturligtvis inte, den permanent överbeskattade svensken har samlat ihop en rejäl hög med döda finansiella tillgångar i sk offentligt ”sparande” mer krasst för att strama åt ekonomin så den ”rätta” NAIRU nivån kan hållas. En nation kan inte spara i sin egne valuta så det där med sparande är befängt men alla tror på det, mer religion än fakta.

    Enligt vårpropositionen ska det ackumulerade offentliga döda finansiella överskottet uppgå till 735 miljarder i år och beräknas växa till över en biljon (eller som amerikanen säger trillion) 2014 och närmare en och en kvarts biljon 2015.

    Detta sk ”sparande” har faktiskt åstadkommits med artificiella ekonomisktpolitiska regler som bl.a. inte tillåtit satsningar på infrastruktur då budgettak skulle ha spruckit och den stolliga iden om överkott i de offentliga över konjunkturcykeln, vilket är det samma som att medborgarna (privat sektor) ska ha lika stort underskott över nämnda cykel.

    Som om inte denna ynka biljon skulle vara flera gånger om mer  än nog för att satsa på infrastruktur har svensken från 1994 t.o.m. 2009 avstått att konsumera ungefär lika mycket som hela 2009 års BNP eller i storleksordningen närmare tre biljoner. Denna avstådda konsumtion är på ett ungefär det ackumulerade exportöverskottet under denna tid. I stället för att skicka all denna produktion för konsumtion i utlandet skulle svensken kunnat konsumera detta själv, t.ex. i form av infrastruktur eller annat som vi velat konsumera.

  • Anonym

    Järnvägskramare är vi nog lite till mans, men det skadar inte att skärskåda de oheliga allianser som skor sig på oss, godtrogna ägare och våra, fiskalt kreativa representanter, politikerna…
    Vi ser en omvänd ”Robin Hood” politik. 
    Det ockras! (Den dag alternativ föreligger kan man tillgripa ”styrmedel”…
    Vägtrafikens svenska kunder har inget alternativ till lastbilarna.)
    Miljarder till dagens, extremt störningsbenägna, extremt störningskänsliga järnväg subventionerar bara ägarna till det fåtal produktionsresurser, som kan utnyttja järnvägen.
    För majoriteten är järnvägen en illusion. Majoriteten betalar dubbelt, dels för sina egna nödvändiga lastbilstransporter, dels för det lilla fåtal som har tillgång till järnvägen!
    Sverige behöver järnväg, men inte en otidsenlig!
    Miljarder på denna gör att vi bygger fast oss!
    De enda som tjänar på sådan politik är ett fåtal särintressen, plus lastbilarna och flyget!