Boknytt
Den starka demokratin
Rune Premfors
Atlas
Elitens förakt för folkets makt
En svensk IT-guru sa nyligen att han föredrog upplyst despotism framför demokrati, eftersom folkstyre innebär att den dumma majoriteten bestämmer. Åtminstone borde man ha graderade röstskalor, så att de välutbildade och rika (stora skattebetalare) finge fler röster. Tillbaka alltså till den reaktionära högerns kamp mot den demokratiska grundtanken ”en man, en röst” för hundra år sedan. Djupare än så sitter alltså inte vissa höjdares tro på demokrati och alla människors lika värde.
Den flodvåg av böcker om demokrati som utkommit på senare år är alltså i högsta grad berättigad. Speciellt som elitens förakt för folkmakten motsvaras av folkets misstro mot politikerna. Och sjunkande tilltro till att politiken överhuvudtaget går att använda för att förbättra samhället. Sverige verkar ju hjälplöst när de stora transnationella marknadsaktörerna driver sitt spel. De unga engagerar sig hellre i enstaka konkreta frågor (typ djurskydd) än i partipolitik. Och vi medelålders flyr till tevesoffan och lottovinstdrömmen.
Att skriva en ganska lättläst och överskådlig bok om demokratin och de faror som hotar den är alltså ett bra initiativ av Rune Premfors, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet och forskningsledare vid Stockholms Centrum för forskning om offentlig sektor. Föredömligt identifierar han tre elitära utmaningar mot tanken på folksuveränitet/demokrati: meritokrati, byråkrati och plutokrati.
Han renodlar också demokratisynerna i tunn liberal demokrati, populistisk snabb demokrati och mer vänsterinriktad stark demokrati, som han själv propaganderar för. Optimistiskt menar han att lösningen på demokratins problem är mer demokrati. Demokratins historia har bara börjat, deklarerar Premfors i suveränt förakt för den rådande uppgivna tidsandan.
Hans mest radikala förslag för att stärka demokratin är att utanför EU införa en svensk decentraliserad marknadsekonomi med dominans för demokratiskt styrda, löntagarägda företag. Tankar som mötte skepsis även när han talade för LO-funktionärer på Bommersvik. Andra goda idéer är avskaffande av företagens rätt att använda sin makt och sina pengar i politiken. Och slopat partistöd till förmån för en medborgerlig opinionspeng, som alla röstberättigade själva kan satsa på önskat parti eller rörelse.
Jag instämmer helt i de flesta av Premfors idéer för en starkare demokrati. Samtidigt tycker jag att han noggrannare borde framhålla att diskussionen handlar om lagfrågor, inte om konstitutionella frågor. Som socialist anser jag självklart att stark, ekonomisk och vardagsdemokrati innebär mer demokrati. Det är själva grunden till att jag står till vänster i politiken. Men vill folk ha en svag tunn nyliberal demokrati ska de ha rätt att rösta fram det.
Frågan om hur ”djup” demokrati vi ska ha ryms inom demokratins ramar (liksom frågan om på vilken nivå makten bör koncentreras: lokal, regional eller nationell). Vill majoriteten ha tunn demokrati är det mer demokratiskt än en av minoriteten påtvingad stark demokrati. Samma deklaration om respekt för folkets rätt att bestämma över demokratins styrka bör även högern göra.
Men som Premfors visar kompletteras idag nyliberalismen med nykonstitutionalism, som syftar till att minska utrymmet för politik och demokrati. Den nyliberala högern vill att domstolsjurister och ämbetsmän ska bli ”mer jämlika” än vanliga medborgare. Jämför med Orwells Djurfarmen som drev med sovjetöverklassens avskaffande av all demokrati och politisk jämlikhet.
Jag instämmer med Premfors att det medvetna eller omedvetna syftet bakom förslagen att göra Sverige till en ”bättre konstitutionell demokrati” är att grundlagsbefästa deras egna liberala begränsade form av demokrati – till näringslivets fromma. Detta farliga tummande på folksuveräniteten – demokratins kärna – kan vi aldrig acceptera.
Det menar Premfors avslutningsvis i sin välargumenterade bok. Min enda större invändning är att uppdelningen tunn och stark demokrati visserligen är lätt att förstå, men att begreppet snabb demokrati förblir lite luddigt för mig boken igenom.
Hans Norebrink
Läs också:
- Vad moderater menar med allmän och lika rösträtt,
- Den svenska revolutionen tvingade fram lika rösträtt
- Krisprogrammen kan inte rädda Grekland
Läs mer: MM, Warlenius, Olof Petersson, SVD1, 2, 3, 4, 5, DN1, 2, 3, 4, GP1, 2, SVT1, 2,
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Den starka demokratin, Rune Premfors, Demokrati, Folkmakt, Eliten, Förakt, Samhälle, Politik, Böcker, Kultur
Ett svar på “Elitens förakt för folkets makt”
Kommentarer är stängda.